Illustration: Hebriana Alainentalo

Marginalnyttan

Melker Garay om den samtida likgiltiga egoismen.

Av: Melker Garay | 30 augusti, 2015
Melker Garay : Reflektioner

Katja guidar oss ut i världsrymden

Katja Lindbloms andra hem är Slottsskogsobservatoriet i Göteborg. Hon är astronomen, konstnären och anarkisten som guidar oss ut i såväl den verkliga som fiktiva rymden. Bakom en becksvart dörr i Slottsskogsobservatoriets ...

Av: Nicklas von Matérn | 10 Maj, 2011
Konstens porträtt

 Dominospel på gång på synagogans innergård Johny till vänster snappade upp min kamera

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 3 av 3)

Dagen efter att Johny och jag skilts åt osams på väg mot den andra synagogan, ville jag ställa Johny några frågor med tanke på att jag kanske ändå skulle skriva ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | 24 februari, 2017
Resereportage

Sparbössor och direkt demokrati

Alla de som förespråkar den representativa demokratin, är per definition även motståndare till de decisiva, det vill säga beslutande folkomröstningar. Jag antar att dessa människor praktiserar representativ demokrati även i sina ...

Av: Vladimir Oravsky | 10 oktober, 2016
Gästkrönikör

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

En dikt blir till



Tarja Salmi-Jacobson funderar hur en dikt blir till.

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Wikimedia

Språk är ett petgöra och måste vara det.
Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Hur en dikt kan bli till är väldigt olika. Jag tar en dikt "Ta mig vilse..." som ett exempel. Jag var på besök hos en man som kallades för Mister Kork. Han var rund som en kork och lite till. Hemma hos hans familj kom jag i kontakt med havtornsbäret som jag inte känt till tidigare. Bärbuskarna växer på havsstränder och på de yttersta havsbanden, de lever under storm och kyla och piskas av vinden.

Mr Kork tog fram en bok och jag fick läsa om havtorn. Jag fascinerades oerhört över dess livsbetingelser. Att det finns liv som väljer att leva i ett så kargt landskap! Det orangea bäret växer direkt på stammen, numera har jag även smakat det, och finnarna gör likör av det. "Tyrni" heter det på finska. I Vasa säljs färsk juice av havtorn både på torget och i saluhallar. I Helsingfors säljs havtornsjuice på speciella marknadsdagar, på Salutorgets sillmarknad. Bäret lär vara en C-vitaminbomb; men få i Sverige känner till det. Havtorn finns vid öppna havsstränder vid Sveriges kust i Roslagen. Plocka det tunnskaliga bäret går inte. Man försöker inte ens för att bären sitter på stammen, skyddade av långa taggar. Bäst att skydda sig med regnkläder som för att slippa bli nedkletad. Det finns ett speciellt pressverktyg för att samla in den drypande saften ner i en behållare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det var det om bäret. Sedan började Mr Kork berätta om sina krigsminnen. Som barn, i folkskolans 7:e årskurs, anmälde han sig som frivillig till kriget; nånslags budbärare skulle han bli och placerades bakom fronten. Men han fick se ruskiga saker – vem håller reda på minderåriga i kriget?

Han berättade också fantastiska saker från bombskydden (skyddsrummen) i Helsingfors, saker som jag inte heller känt till. (Jag har som spädbarn legat i en tvättkorg i ett skyddsrum på Tredje linjen och fått rappning på mig av bombskakningarna, vilket mamma har berättat).

Mina senare erfarenheter av skyddsutrymmen på Helsingforsgatan (mittemot Linnanmäki - Tivoli) var min farbrors och hans frus kyffe. Efter kriget bodde de i flera år i en sådan fönsterlös och fuktig "grotta". Till skyddsrummen gick man längs långa träplankor för att slippa väta ned sina skor; och rummen var inte större än kanske fem kvadratmeter, avsett för säng och ett litet bord. Det fanns tillgång ett kollektivkök, men bara med kokplattor. Jag minns även min farbrors oljemålningar av jordgubbsstilleben och vita svanar i ett litet skogskärr; han var en "målare av solnedgångar av guds nåd", som min mamma brukade säga. Något staffli såg jag aldrig.

Mr Korks beskrivningar av skyddsrummen under krigstiden har mig veterligen inte beskrivits i finsk litteratur. Sjuka soldater i skyddsrummet fick mot hosta tabletter, som någon lärde andra att krossa till pulver och lägga mellan tummens och pekfingrets grop och dra in genom näsborrarna. Männen satt där och blickade mot tomma intet - det lär ha varit heroin eller någon annan stark drog. Så hade även Mr Kork gjort och han berättade att man blev fullkomligt likgiltig för allting och mådde bara "skitbra". Senare försvann dock tabletterna genom befälets försorg.
Jag frågade Mr Kork hur det var att komma tillbaka från kriget, han var ju ännu ett barn! Det är klart han kände starkt utanförskap, länge.

Foto: Tarja Salmi Jacobson

När jag sedan kom hem föddes denna dikt - hur ska jag veta hur och varför:

HAVTORN

Ta mig vilse
bland havstörne
och glimmande ljusskott
som förblindar mig
Där vill jag läggas
på den solvärmda gnejsen
känna av erosionen hur den
sköljer mina skuldror
svallar över lockarna och
drar ner mig längs stupsidan
till havsdalens djup

Där vill jag delta i farliga danser
glida mot hala kroppar
bland svajande medusatrådar
och brännande harpuner

I dansen blir jag fången
av havsdemonen
som förför mig till en
bländande lustfärd
Han förvandlar min verklighet
till ett erotiskt vara
där vi upplever rymdens
tidlöshet

Med smekande växthåriga armar
lägger han mig tillbaka
på den heta stenen
Han visar sin tacksamhet
med en hänförd blick
och vaggar mig till ro
i den begynnande
svalkan
och lämnar mig

PS. Språk är ett petgöra och måste vara det. Sen tycker jag personligen (och tror mig inte vara ensam om det) att språk är ett mycket klumpigt och grovt uttrycksmedel för allt vad vi faktiskt vill kommunicera om och då menar jag hur vi använder det talade eller det skrivna språket som en meddelelsekonst. När det gäller att skriva poesi händer det mig ofta att jag har ordet som "smak i munnen" eller låt oss säga själva begreppet helt klart, MEN det händer att jag inte hittar det rätta ordet. Det måste uppfinnas. Tänk vilket handikapp vi dras med i själva verket och tänk vilken tillgång språket ändå kan vara när det väl motsvarar våra intentioner.

Tarja Salmi-Jacobson

Ur arkivet

view_module reorder
Bruce Springsteen på Ullevi 1985 under Born in the U.S.A. Tour. Foto: Associated Press/Brucebase.

Springsteen på Ullevi

I boken "Rockens text" skriver Ulf Lindberg, att ”alla som har något förhållande till Bruce Springsteen vet att han skall upplevas som scenartist – live”, och jag skulle vilja tillägga ...

Av: Richard Ohlsson | Musikens porträtt | 20 juni, 2016

Konstens eviga frågor tas upp på gatan

På Kägelbanan i Stockholm har för tredje året i rad en helg ägnats åt konventet Art of the Streets. Förra gången blev det uppståndelse kring förbudet mot marknadsföring av gatukonstfestivalen ...

Av: Rebecka Bülow | Kulturreportage | 02 september, 2012

The new beginning

Pjäs i två akter "I have nothing to say / and I am saying it / and that is poetry / as I needed it" (John Cage) Words, words, words (Hamlet / William Shakespeare) "The rest is silence" (Hamlet's final words)  

Av: Vladimir Oravsky & Kurt Larsen | Utopiska geografier | 06 april, 2009

Gud som haver – vad kommer sen?

Det var på hösten 1780 som Gustaf III å sin sons vägnar mottog bönen Gud som haver barnen kär. Den stod nedtecknad i den Barnabok som överlämnades av Samfundet Pro ...

Av: Mikael Mogren | Övriga porträtt | 18 februari, 2009

Nattliv av Joseph Roth

Natt efter natt går jag samma väg. Natt efter natt ser jag samma bilder. Utanför fattighuset kör likvagnen fram, obevekligt, nyktert, affärsmässigt, för att sänka i jorden dem som var ...

Av: Joseph Roth | Kulturreportage | 05 september, 2014

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

“Guds ord bär inte bojor.” Tankar vid ett bortglömt 80-årsjubileum

I Berlin-Marienhof finns en kyrka med namnet ”Martin-Luther-Gedächtniskirche”. Inget särskilt anmärkningsvärt, skulle man kunna tycka – alltså detta, att en kyrka i Tysklands huvudstad ägnas minnet av den man som ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 14 september, 2014

En ny novell av Mats Waltrè

En novell av Mats Waltré ur en opublicerad novellsamling "Stockholm noir"

Av: Mats Waltrè | Utopiska geografier | 08 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.