Den duktiga rebellen - Elsie Johansson

Dagen är genomgrå och himlen hänger tung över huvudet. Regnet tycks för tillfället ha upphört men finns hotfullt kvar i luften när jag går genom ett nästan folktomt Lund till ...

Av: Crister Enander | 05 Maj, 2010
Litteraturens porträtt

Möt konstvåren i Bryssel

Till den rika museifloran i Bryssel kan man nu lägga Fin de siècle museet som öppnade vid årsskiftet. Lägg där till vårens stora utställningar med den belgiska samtidskonstnären Michaël Borresman ...

Av: Mathias Jansson | 25 mars, 2014
Essäer om konst

Civila armenier förs till ett närbeläget fängelse i Mezireh av beväpnade turkiska soldater.

Till minne av en kultur som utplånats

Ett folkmord innebär att många, oerhört många oskyldiga människor dödas. Men det innebär också något mer. Ett lyckat folkmord leder till att en hel livsform slutgiltigt utplånas med all sin ...

Av: Svante Lundgren | 14 mars, 2017
Reportage om politik & samhälle

"Jag har förbundit mig att fullfölja en vision"

Han har skrivit 16 böcker på arabiska, engelska, tyska och svenska. Han är en av Palestinas mest kända och uppskattade författare. Han har bott i Sverige i många år. Men ...

Av: Anders Brimstedt | 29 december, 2009
Övriga porträtt

  • Essäer
  • Publicerad:

Harpan på Drachmanns grav



På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin Kröyer skapade till Drachmanns minne. Drachmanns grav ligger bland klittren - med utsikt över havet och Grenen. Men havet är inte till att lita på, så Drachmanns urna och monument har måst flyttas flera gånger undan sandflykten. Nu tronar det inte längre så högt upp som det gjorde den gången, när Holger Drachmanns stämma i världen just hade tystnat.

Lyran på Drachmanns grav är inte bara en musikalisk symbok, den är faktiskt ett musikinstrument. Man kan spela på Drachmanns grav. Fyra strängar - fyra toner. H CISS E H. Ett slags keltiska klanger uppe i Nordjylland, vilket inte är det minsta märkligt. England och Danmark var ju samma land under forna tider. En egendomlig melodi, blandad med det ständiga bruset från havet och vinden. Vilken upptäckt - ingen i Skagen tycktes veta om det, förrän jag och min vän, den danske poeten, kom dit under en pingstvecka.

Vandratur omkring Skagen

Vi hade promenerat ut mot Grenen längs Sønderstranden. Jag ville visa min vän Drachmanns grav. Den gömde sig länge bland sandkullarna, men plötsligt låg den bara där. Med en torr krans, försedd med band ”Till Holger Drachmanns minne”, och med små buketter av vilda blommor och gräs från okända beundrare. Min vän, som också är komponist, försökte genast att slå an de fyra järnsmidda strängarna. En melodi kom fram, den hade funnits gömd där hela tiden. Vi beslöt att gå tillbaka nästa dag, nu försedda med en stämgaffel. Min vän poeten prövade ut melodin och bestämde vilka toner den innehöll. H CISS E H.

Sedan tillbaka i Skagen, där vi ställde frågan överallt - på museet, biblioteket, lokalradion, lokalsamlingarna: ”Vet ni att man kan spela på Drachmanns grav?” Ingen visste något om detta. Monumentet hade inte stått klart i sin nuvarande form - det var tidigare utskuret i trä - förrän flera år efter Drachmann död, när visste man inte på rak arm. Vem hade gömt melodin där? Var det P S Kröyer? eller en okänd smed? Eller var det bara så, att naturen själv skapat den - av vinden och havet och Holgers minne?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Holger och Soffie Drachmann För Holger Drachmann är älskad i Skagen. Jag har mött människor som betraktar honom som ännu levande, ja, som till och med är uppenbarligen förälskad i den gamle skalden, konstnären och kvinnoförtjusaren. En kvinna berättade med lysande ögon, om alla de unga flickorna som Holger blivit förälskad i, även under sina äktenskap. ”Da mødte han en ung pige - og det kunde han ju ikke stå for!” Detta upprepades som ett ledmotiv. Fiskarbefolkningen hade älskade honom, han brukade bjuda in även dem till sina stora fester. Samma kvinna som berättat om de unge piger, talade också om att hennes mor mindes den sista stora festen som Drachmann höll i sin Villa Pax med sin unga lilla hustru Soffi. Soffi som var besvärlig, tyckte Drachmann, för hon försökte sätta gränser för hans frihet. Nå, i alla fall kom befolkningen i Skagen dit och blev trakterade och fick se alla lyktorna i träden och alla de fantastiskt utklädda gästerna i kronor, långa skägg, ståtliga valkyrior, änglar. Vilken fest det var den gången!

Holger Drachmann popularitet bland den allmänna befolkningen i Skagen har sina rötter längre tillbaka i tiden. Det fanns på runt 1800-talets mitt en räddningsman som hette Lars Kruse. Han var en av de allra dristigast, han hade egenhändigt räddat flera hundra människor ur strandade skepp. En man med svart skägg och skarpa bruna ögon. Han omkom till sist, då hans fiskarbåt gick under, så som var sådana mäns öde. Men hans gärning var oförglömlig. Kungen utdelade en gång, då Kruse julen 1862 undsatt ett svenskt fartyg, briggen DAPHNE från Göteborg, en Dannebrogsorden åt honom. Men då hände något märkvärdigt - eller kanske inte alls märkvärdigt egentligen. Skagens stad vill inte ge honom hans medalj, man returernerade den helt enkelt. Ursprunget låg i en händelse, som inträffat när Lars var 15 år. Han hade, som så många andra av Skagborna, tagit ett stycke gott virke som sköljts i land med vågorna, och sedan hade han sålt det vidare tillsammans med två kamrater till en bonde. Lars Kruse blev stämplade som oärlig, han var en tjuv. Han fick därför aldrig avge sin röst i valen i Skagen. Han blev inåtvänd och undvikande - utom till havs under räddningsaktionerna. Då var han den orädde, heroiske räddningsmannen, som anförde båtarna.

Holger Drachmann är älskad i SkagenSå Lars fick inte sin orden. Människorna i staden var upprörda under en lång tid. Även målaren Michael Ancher, som använt Lars som modell, var upprörd. Han bad Lars beskriva sina räddningar, och han fick små lappar med några nedklottrade rader på. Men Michael var lika litet som Lars Kruse själv en författare. Det var emellertid Holger Drachmann, och när han fick tag på de fullskrivna pappersbitarna och fick höra historien om Lars medalj, så skrev han boken om Lars Kruse, räddningsmannen. Denna väckte allmänt uppseende och gav till resultat att Lars Kruse äntligen fick sin medalj och sin upprättelse, efter 18 år. Detta glömde aldrig Skagborna, och Holger Drachmann blev för alltid älskad. Holger med alla sina vackra visor och dikter och sina fina målningar, med Grenen i vinterväder som höjdpunkt. Holger, kvinnokarlen, som gick klädd i slängkappa och stor vid hatt. Gammal till sitt utseende redan i förtid, men en gudagestalt för Skagborna. Hans begravning blev en storartad tillställning med ett långt begravningståg ut till stranden.

Och nu står Holger Drachmanns monument kvar i klittren, sedan hans aska för länge sedan gungat bort på vågorna. Det står där på sin kulle ovanför havet - och där står också den där märkliga harpan som man kan spela på. En liten egendomlig melodi, som får olika stämningslägen, allteftersom man slår an strängarna, med ett föremål, med fingertopparna eller en nagel. Jag skulle vilja pröva nästa gång med en liten klubba, som på en xylofon. Min vän, den danske poeten upptäckte melodin i Skagen en vårdag, då vinden blåst himlen klar och blå. Nu vilar den igen, dold i sina strängar. Ett hyllningsackord för den kanske mest älskade av Skagens stora män.

 

Kerstin Dahlén

 

Ur arkivet

view_module reorder

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

45. Erik

Erik skyndade sig lite extra när han passerade Kulturanatomen. Han tittade ner på de intrampade gula löven så att han skulle slippa se den vackra tegelbyggnaden som dolde den modernare ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 02 november, 2012

Filosofi og menneskerettigheter

Innledning  I vår tid snakkes og skrives det svært mye om menneskerettigheter, så som retten til liv og forbudet overfor å bli gjenstand for tortur, tilsiktet lidelse eller mishandling: Det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 mars, 2013

Att närma sig närmandet - Jünger, Hofmann och LSD enligt Carl Abrahamsson

"My interest in drugs have caused me various difficulties. But I take drugs too seriously to believe that one should make a habit of them and use them like cigarettes." ...

Av: Carl Abrahamsson | Essäer om litteratur & böcker | 04 december, 2008

Jag är en torsk i candy crush träsket

Om det inte är du själv, så har du säkert en vän eller bekant, som är fast i Candy Crush Saga träsket. En som spelar frenetiskt, eller en av de ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 28 Maj, 2013

35. Stadskärnan

Bubblor med regnbågar flyter omkring i drivor och över dem, genom dem kliver Lars A Kalvengreen fram, nej, han snubblar, han simmar! Han är för rolig, alltså! Karnevalsgeneralen detta år ...

Av: Stadskärnan | Lund har allt utom vatten | 24 augusti, 2012

Scheveningen (Haag) med milslånga sandstränder

En konstresa till Holland

Åka på konstresa till Nederländerna – vilken fantastiskt bra metod för att sätta fart på livsandarna! Efter att tidigare nästan helt ha missat Nederländerna blev jag på köpet blivit nästintill ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 26 december, 2016

Kvinnans ställning i de europeiska länderna sedan Upplysningen

När jag nu tänker skriva några rader om jämställdhet och könsroller under de senaste århundradena, upptäcker jag att jag efter en stund sitter med en av Sonja Åkessons dikter gnagande ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 Maj, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.