Retoriken, musiken & åhöraren

Den 20 januari 1970 spelade en radiostation, hemmahörande i Los Angeles, det retoriskt becksvarta fredseposet What’sGoing On för allra första gången. Ungefär sju månader hade då passerat sedan Marvin Gaye ...

Av: Niklas Eriksson | 20 september, 2011
Musikens porträtt

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | 06 december, 2013
Agora - filosofiska essäer

 från Nörrebro i Köpenhamn

Urbanismer eller på den andra sidan av staden

I Paris finns en standardmeter i extra beständigt metall som utgjorde referens till snart sagt allt som skulle mätas i den naturvetenskapliga begynnelsen på 1700-talet.

Av: Jesper Nordström | 17 juni, 2016
Essäer om konst

Den gudomliga komedin Del 2

Den gudomliga komedin och bibeln Komedin består av 100 sånger. En inledningssång, samt 33 sånger om Inferno, Helvetet, 33 sånger om Purgatorio, Skärselden, och 33 om Paradiso, Paradiset. Sångerna är skrivna ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

  • Essäer
  • Publicerad:

Unga människor och gamla Essä i form av aforismer



 Vilhelm EkelundFör den sene Vilhelm Ekelund är ålderdomens visdom underlägsen den unga människans bottensäkra uppfattning att världen visserligen är dårskap och rackar­spel men att den både för poeten och för hjälten rymmer outforskade möjligheter. Det gäller att genom måttfullhet bevara spänsten i förhållande till det man tycker om. Tantaluskval blir något positivt. Ty den som frivilligt uppskjuter tillförs en förväntan som ger ledighet åt vardagens uppgifter och bestyr. Vi finner att de dagliga småsysslorna inte behöver bli lakuner utan är tillräckliga i sig. ”The way you do anything, is the way you do everything” (Zenbuddhistiskt ordspråk) I det förhållnings­sättet ligger möjligheten till bevarad livslust, inte till det forever young som idag till dunkande popmusik och en ström av ”uppdateringar” förklaras vara livets mål..

Den åldrade Tora Dahls suckar om vintern i en italiensk stad är inte bittra, de är suckar av en åldring, med krämpor och minskad ork, som får nittio år att sjunka till klockan nio på morgonen så att hon blir jämngammal med dagen. Ödet skriver våra liv, eller gör åtminstone utkast till dem, och hos Dahl – liksom hos Ekelund – tycks det mot slutet uppstå en ekonomi som gör att de frivilligt låter ödet skriva deras verk. Deras karaktärer förenklas, både antipatier och sympatier; vänskapens eros och agape i renad form.

I Ekelunds senare böckerna är frågan, som har funnits sedan tjugotalet men nu tätnar, om den bevarade vitaliteten (ungdomligheten). Skamliga impulser har kraft att bli kultur. Revanchebegäret är ett lusttecken, en ”mistral” som svalkar, ger kyla. – det fula en del av vitaliteten.

Inte vill du en försoffad, däst trygghet? Den pojkaktiga drömmen om segrar. Att vara ”god förlorare” är inte dra sig ur striden, det är att ha fått del av revanschens stimulans, vilket gäller såväl förhållandet till en sjukdom som till en motståndare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

All närvaro och allt vidare utgår från att vi i grunden känner trygghet. (Ekelund säger något liknande.) Som unga kastar vi oss in i äventyret och faran i den omedvetna övertygelsen att livet lika litet som vi kan ta slut. I det finns tonen. Leva efter de fysiska lagarna; att kroppen är med, att den är oskyldig; och att det finns ledsagare utanför de fysiska lagarna som vill oss väl.

Att undvika ”kulturarbetet”, med sneglingar på aktualitetens vågskålar och vikter, och istället skriva sant för dig. – Vilket inte betyder att vända sig från det aktuella. Vi är samtida, vi är i olika cirklar med om att göra historia. Korn finns mångenstädes. Men ha tillgång till det avstånd som en blick för det mänskligt väsentliga ger.

Måste en människa för att tillvarata dagen ha framtiden på sin sida? Nuet är ju detsamma för barnet som för gamlingen. Samma evighet omger oss alla. Filosofi-konst: attack mot grinigheten. Fränhet, ”spottloska”; båge; och utan båge ingen lyra. Attack, hårdhet mot din otacksamhet.

Tora DahlsLiksom Ekelund (”Divide et impera”) delar John Cowper Powys, i det han följer naturens ordning, upp sin dag. Powys är inte aforistiker utan värms upp under skrivandets gång, brevskrivare också i essäer och romaner. Större delen av hans produktion, påstår han, finns liksom essäisten Charles Lambs i vännernas byrålådor. Powys har en vid och adresserad generositet. Skrivandet är ett naturligt ohögtidligt tillstånd. En morgon, när han på grund av sitt magsår bara fått varm mjölk utan té, somnar han under skrivandet av ett brev.

Montaignes visdom är erfarenhetsvisdom, se Om övningar och Om utseenden, inte läsarvisdomd. Den gången han föll från hästen respektive då han togs fånge av protestantiska terrorister fick honom att mindre frukta döden respektive ”slumpen”.. Goethes sjukdomsperiod som ung, ledde, enligt Vilhelm Ekelund, till detsamma; vilket fanns med under ett långt liv. I Kampanj i Frankrike beskriver Goethe hur han på det öde slagfältet i soldis råkade ut för visslande kulor från Napoleons artilleri. ”Det gav en extraordinär livskänsla.”

Maturity is all (Shakespeare, citerad av både Powys och Ekelund), och till mognad hör den kvietism som gör tillvaratagandet av dagen till det första.

”Det första bildningsljuset.” Jämför med ditt eget, Täckmarks, Krums, Jan Fride­gårds, Ekerwalds, Thomas Nydahls. Olikhet är en förtjänst, samma kraft däri för alla.

Lynne, temperament, intelligens, smak, förmåga till stor blick förbinder ändå enskilda med olika första bildningsupplevelser. – Vad som fanns i miljön är också ungdom, början – som jazzen.

I tonåren, då intellektet vaknar, då skriften blir älskad och tydbar, tränger en ny sorts strålar genom molnet av konventioner och färdiga sanningar. Spinoza. De strålarna finns alltid. Denna sol, var är ditt ursprung?

I de åren gör man upp med traditionen, sakför den föregående generationen, och i det damm som uppgörelsen rör upp försvinner barnets syn för natur och män­niskor. När dammet lagt sig ser man sig själv i historien. När dammet lagt sig återkommer naiviteten. Sol och träd.

Dagens Rapport – synd om människorna! – varpå i nästa program, efter några ”trailers”, följer underhållning efterlämnande kvalm och sömnighet. Det centrala i en människa, där hon i första hand har att ta tillvara sin dag, skyms, försvinner i den kompakt influerande atmosfären.

Dock kvarstår att det är en konst att trots underhåll­ningssociabiliteten se den enskilde, se människan. Som Bengt Nerman på ett schavigt kafé: ”Låt dessa människor få finnas…”

I informationssamhället intigas, släppa sitt – sätta själen i skydd, som under en glaskupa, i vintertemperatur – intigas, för att inte törnas, tumlas, skadas, med kramp­hand om sitt.

Det finns en proletär kvietism, genstörtig och subversiv. Mot hyckleriet, ap­konster­­na på scenen, mot borgerligt samlande och sparande. Pot-latch. Rucklaren med förakt för allt framstående bildat.

Men vi behöver också traditionens goda seder, och det soldatiska, stoiska, det som fanns hos våra förfäder, de som ännu inte läst Rousseau och Montessori, Buddha och Ghandi. Montaigne: seder och tradition var värn mot inbördeskrigets fundamentalism.

Kanske har själen melodier, och det finns tillfällen, i studier, vid ett möte, på en promenad, då de samstämmer; där har vi vår inriktning. –. en samstämmighet som bidrar till konfliktberedskap i dissonanta lägen(som är till för vår bildning). Det viktiga är det ”tysta”, något outtalat, det som finns utan att synas.

”Man lär bara av det man älskar” (Goethe till Eckermann). Och Ekerwald: ”Sympati och antipati – irrationellt, obegripligt, okontrollerbart, styrt av intuition, instinkt. Här är själva fundamentet.” (Stilla dagar i Grez)

Men det går även att, som Montaigne (liksom James Boswell) lära av dåliga exempel; Ekelund lär av sina fiender, och av sin reaktion, som avund och småsinthet. Han gör en nytolkning av ”Älsken edra fiender.”

Det finns skröpliga gamlingar med större visdom än Zenon utan att ha läst stoikerna. En gammal kvinna, min granne, lever för dagen. Hon behandlas för cancer och läkaren har skrivit i sjuk­journalen: ”Tar inte åt sig av sjukdomen. Patienten munter” Släktingar och vänner har gått bort, hon lever på övertid, vilket Marcus Aurelius såg som en filosofisk hållning, och ska snart, som hon säger, ”Nicka till Moses”. Anhöriga och nära som gått bort är, samtidigt som hon saknar dem, som träd vilka huggits ner och gjort sikten fri – .

Inte det missnöje med personlig Fortuna som vänder Fortuna mot oss! Fånga slumpen, följ dess kast…Varför studera de stora? För att se hur de levt med sina öden, som till skillnad från flertalets (kanske motsvarande rika i sin anonymitet!) är väl dokumenterade.

Sällskap, övning, genom studier. Inte visdom. Vi kan lära, påminnas, aktiveras i något centralt, i ett område där vi finner ett nytt veck, en ny vinkel; ha den inte­gritet som obekymrat stöter bort, negligerar och glömmer, det som inte är vårt. Den inställningen är saklighet.

Den poesi som finns i flykten; ett sant i flykten; på liknande sätt som i jazzim­provisation. – Aldrig utföra ett tema på samma sätt. Vi är ombytliga; leva med ombytligheten, ta svackorna ironiskt (hur lätt är det inte att se dig som en komisk figur), ha en inriktning i sitt liv. Och – som livet nu ser ut – därtill en Jeeves omdöme, klokhet. Ha en inriktning är inte nog.

En god vän och jag intar lunch tillsammans på vårt stamlokus. En sexa Skåne har runnit genom strupen, därpå följer en tyst andakt som sluts med att han säger: ”Det är märkligt, ju äldre man blir desto mer uppskattar man detta.” När han går att hämta kaffe ser jag hur han bugar artigt för två kvinnor vid kaffe­pet­tern. Vi går ut på stan. På trottoaren hasar sig en gamling fram, i takt med sin fysiska långsamhet. Det är alltid uppförsbacke. Medan andra springer som i nedförslut tycks han vara på väg mot ett krön. Andra skyndar som till en stor fest, han ensam är på hemväg.

 

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Det våras i Berlin

De senaste åren har Berlin blivit ett allt mer hett resmål och antalet besökare växer snabbt. Staden närmar sig London och Paris som topp-ett-destination i Europa. Kulturlivet i den tyska huvudstaden ...

Av: Björn Gustavsson | Kulturreportage | 23 april, 2013

Foto Ivo Holmqvist

Stigmatisering är ett historiskt begrepp när det gäller samhällets syn på psykisk…

Begreppet stigmatsering används ofta i samhällsdebatten. Ordet stigmatisering kan härledas från grekiskans stigma som betyder (bränn) märke, fläck. Ordet kan härledas till en medeltida (ligatur) av bokstäverna sigma och tau.

Av: Gunilla Dored | Essäer om samhället | 22 juni, 2017

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | Essäer om konst | 12 oktober, 2013

Även en kniv kan vara konst

Bo Helgesson i ateljénBland damasker, skedsjölpar och ostronknivar hos Bo Helgesson. Kniven är människans eviga följeslagare. Av trä, ben, sten. Av brons och klumpigt tillplattat järn. Långt senare gjord av rostfritt ...

Av: Gunder Andersson | Konstens porträtt | 28 augusti, 2008

Om å humanisere livet

Vi publicerar en essä av Thor Olav Olsen. Texten är på norska därför att vi gärna vill öppna vår tidning för bidragen från skribenter från andra nordiska länder. Livet i det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 24 februari, 2009

Den gylne regel

For å prøve om det en gjør er etisk/moralsk akseptabelt, gis det ulike prosedyrer det vil si at det tilfredsstiller fordringer som ‘logisk forenlighet’, ‘koherens’, ‘konsensus’, ‘konsistens’, og en av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2013

Way Out West 2014. Att träffas verkar viktigare än spelningarna

Musik och mode har i alla tider hört samman, varje musikstil har tillsynes också en oundviklig klädkod och 2010- talet är inget undantag för denna förening. Snarare tvärtom. Men kan ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 16 augusti, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.