En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Anne, Emily och Charlotte Brontë, porträtt av brodern Branwell Brontë från ca 1834 (beskuret)

I författares fotspår - systrarna Brontë i Bryssel

I år är det tvåhundra år sedan Charlotte Brontë föddes, närmare bestämt den 21 april 1816. Hon var fyra år gammal när fadern fick en tjänst som präst i den ...

Av: Lisbeth Ekelöf | 01 februari, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Tågluff i Ungern

 På stationen Déli i Budapest äntrar jag tåget som ska föra mig till Balatonfüred, en färd på tretton mil som tar drygt två timmar. Fort går det inte. Men resan ...

Av: Johan Werkmäster | 12 oktober, 2012
Resereportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

  • Essäer
  • Publicerad:

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies



the Glamour of New Yorks Jazz Age”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som bekant blev det inget förbud, till skillnad mot USA där förbudseran inletts två år tidigare – ett av den nye presidenten Roosevelts första och mer populära beslut var att avskaffa Prohibition 1933. Kring det amerikanska spritförbudet, smugglingen, rumrunners, speak-easies och gangsterväldet handlar mycket i David Wallaces underhållande krönika Capital of the World. A Portrait of New York City in the Roaring Twenties (Lyon Press). Några kapitel nystar upp den invecklade härvan av uppgörelser i maffiavärlden med Lucky Luciano som centralfigur, ett annat berättar om Polly Adler som drev bordeller vars intäkter till stor del gick åt till den korrumperade poliskåren som hon var tvungen att hålla sig väl med.

Korrupt var också den man som både inleder och avslutar boken, stadens borgmästare Jimmy Walker som var oerhört populär, också under sin nedgång och sitt fall.  David Wallace som skrivit böcker om Hollywood är bra på avslöjande personporträtt, här bland många andra av skvallerjournalisten Walter Winchell och Grover T. Whalen som länge var stadens PR-man och som var fenomenal på att ordna ticker-tape parades när confetti regnade ner över Einstein eller flygaress som Charles Lindbergh och Amelia Earhart. Toscanini finns med på ett hörn tack vare sin långvariga affär med sopranen Geraldine Farrar, liksom Dorothy Parker och hennes kvicka författarkolleger kring det runda bordet på Algonquin Hotel som alla drack för mycket, trots förbudet. De skrev i New Yorker vars legendariske chef Harold Ross får dela ett kapitel med Henry Luce på Time. 

Galjonsfigurerna Zelda och Scott Fitzgerald (det har just kommit en ny roman om henne) trängs med andra författare som Edith Whaton, Anita Loos och Eugene O´Neill, och tennisstjärnan Bill Tilden delar sidor med baseballesset Babe Ruth. Gemensamt för de allra flesta figurerna som passerar förbi – de är många – var deras dystra senare år när festen väl var över. Hur bluesstjärnan Bessie Smith omkom har Edward Albee skrivit en indignerad pjäs om. Hon dog av blodförlust sedan hennes arm slitits av i en bilolycka och ett vitt sjukhus vägrade ta emot henne, påstod han. Men det motsägs här: hon kördes direkt till ett sjukhus för färgade där hon genast opererades, fast utan framgång. Chrysler Building finns med på omslaget och i bokens epilog, men inte heller för arkitekten av den eleganta art déco-skyskrapan, William Van Allen, gick det särskilt bra när The Jazz Age gick över i The Sugarbag Years. 

Bokens avslutande litteraturförteckning tar upp klassiker som Frederick Lewis AllensOnly Yesterday: An Informal History of the 1920s, Polly Adlers roliga A House is not a Home, och Edmund Wilsons dagböcker från tjugo- och trettiotalen. Två böcker saknar jag på listan: Ann Douglas Terrible Honesty – Mongrel Manhattan in the 1920s (om The Harlem Renaissance), och The Encyclopedia of New York City, redigerad av Kenneth T. Jackson som på sina nära femtonhundra trespaltiga sidor säger allt man någonsin behöver veta, bland annat att Gotham City som New York ofta kallas från början var ett skällsord. Förleden har med getter att göra, och uttrycket användes av Washington Irving i satiriskt syfte ”to suggest a city of self-important but foolish people [but] the pejorative connotations were gradually lost.”                                                                                                                                                          

Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder

En katarisk vind över världen

För 800 år sedan, närmare bestämt den 22 juli 1209, inleddes det påvliga och kungliga korståget mot katarerna. Maria Magdalena-kyrkan i Béziers i Sydfrankrike brändes ned. Enligt legenden lär en ...

Av: Percival | Essäer om religionen | 20 juli, 2009

Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 02 januari, 2011

Unica Zürn

En kryptisk mapp av Unica Zürn ängsliga inre landskap

Livet var inte längre ett äventyr för Unica Zürn, allt hade blivit svårare och hon kände sig som i ett fängelse tillsammans med en livskamrat som hade blivit gammal och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 december, 2016

Sofia Karlsson: slutprojekt 1

 

Av: Sofia Karlsson | Kulturen strippar | 02 juni, 2012

Jacques Rancière

Det sköna och det sinnliga i den politiska konsten

Den estetiska frågan blir politisk hos Jacques Rancière.

Av: Osvald Wiklander | Agora - filosofiska essäer | 08 februari, 2015

En av de gamla Zita-båtarna Foto Björn Gustavsson

Zita-båtarna och SPA i Smögen

Jag minns den förtrollande känslan i att vistas på Smögen under 1960-talet. Det utpostliknande samhället med vita hus på höga stensocklar kring trånga gränder hade då ännu inte broförbindelse och ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 september, 2016

Sell all you have, and give it to the kittens

Om katter, Current 93, och londonsk esoterism

To acquire the karma of a cat Någon gång under 80-talets andra hälft befann sig David Tibet på taket till sångerskan Rose McDowalls hus i Muswell Hill i London. McDowall ingick ...

Av: Johan Nilsson | Essäer om musik | 20 februari, 2012

Tellus Dormitorium

  1. I mörkrets skugga håller de ledningar i psykets kraftfält på kaféer i sömn med blommor i bankfack sittande så sorglöst utan glasögon så vilse med lunchbestick instuckna i uppsvällda inbakade produkter uppstaplade på osynliga ...

Av: Jaromir Svozilik | Kulturreportage | 13 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.