Den nya flaggan?

Nytt från Nya Zeeland – flaggan fortsätter flamma stolt

I ”Sörgården”, den trevliga läseboken för folkskolans yngre åldrar som kom ut kring början av förra sekelskiftet och som trycktes om i många upplagor, finns en trevlig bild på en ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2016
Essäer om politiken

Benjamin 12

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | 05 november, 2011
Kulturen strippar

Tillvarovävens formvärld och vävfront Torsten Hägerstrands andliga testamente

Som första universitetsämne läste jag 1944-45 geografi i Lund och minns väl de sympatiska lärarna Karl Erik Bergsten, Sven Björnsson och Torsten Hägerstrand. Liksom Helge Nelson, som tillika var min ...

Av: Erland Lagerroth | 14 oktober, 2010
Essäer

Om tro och vetande och behovet att ett gemensamt samtalsrum

En sentida hypotes hävdar att det finns en gen som styr individens spiritualitet. Den så kallade gudsgenen. Denna hypotes framlades i modern tid av den amerikanska genetikern Dean Hamer, och har ...

Av: Aje Björkman | 20 juni, 2010
Essäer

  • Essäer
  • Publicerad:

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies



the Glamour of New Yorks Jazz Age”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som bekant blev det inget förbud, till skillnad mot USA där förbudseran inletts två år tidigare – ett av den nye presidenten Roosevelts första och mer populära beslut var att avskaffa Prohibition 1933. Kring det amerikanska spritförbudet, smugglingen, rumrunners, speak-easies och gangsterväldet handlar mycket i David Wallaces underhållande krönika Capital of the World. A Portrait of New York City in the Roaring Twenties (Lyon Press). Några kapitel nystar upp den invecklade härvan av uppgörelser i maffiavärlden med Lucky Luciano som centralfigur, ett annat berättar om Polly Adler som drev bordeller vars intäkter till stor del gick åt till den korrumperade poliskåren som hon var tvungen att hålla sig väl med.

Korrupt var också den man som både inleder och avslutar boken, stadens borgmästare Jimmy Walker som var oerhört populär, också under sin nedgång och sitt fall.  David Wallace som skrivit böcker om Hollywood är bra på avslöjande personporträtt, här bland många andra av skvallerjournalisten Walter Winchell och Grover T. Whalen som länge var stadens PR-man och som var fenomenal på att ordna ticker-tape parades när confetti regnade ner över Einstein eller flygaress som Charles Lindbergh och Amelia Earhart. Toscanini finns med på ett hörn tack vare sin långvariga affär med sopranen Geraldine Farrar, liksom Dorothy Parker och hennes kvicka författarkolleger kring det runda bordet på Algonquin Hotel som alla drack för mycket, trots förbudet. De skrev i New Yorker vars legendariske chef Harold Ross får dela ett kapitel med Henry Luce på Time. 

Galjonsfigurerna Zelda och Scott Fitzgerald (det har just kommit en ny roman om henne) trängs med andra författare som Edith Whaton, Anita Loos och Eugene O´Neill, och tennisstjärnan Bill Tilden delar sidor med baseballesset Babe Ruth. Gemensamt för de allra flesta figurerna som passerar förbi – de är många – var deras dystra senare år när festen väl var över. Hur bluesstjärnan Bessie Smith omkom har Edward Albee skrivit en indignerad pjäs om. Hon dog av blodförlust sedan hennes arm slitits av i en bilolycka och ett vitt sjukhus vägrade ta emot henne, påstod han. Men det motsägs här: hon kördes direkt till ett sjukhus för färgade där hon genast opererades, fast utan framgång. Chrysler Building finns med på omslaget och i bokens epilog, men inte heller för arkitekten av den eleganta art déco-skyskrapan, William Van Allen, gick det särskilt bra när The Jazz Age gick över i The Sugarbag Years. 

Bokens avslutande litteraturförteckning tar upp klassiker som Frederick Lewis AllensOnly Yesterday: An Informal History of the 1920s, Polly Adlers roliga A House is not a Home, och Edmund Wilsons dagböcker från tjugo- och trettiotalen. Två böcker saknar jag på listan: Ann Douglas Terrible Honesty – Mongrel Manhattan in the 1920s (om The Harlem Renaissance), och The Encyclopedia of New York City, redigerad av Kenneth T. Jackson som på sina nära femtonhundra trespaltiga sidor säger allt man någonsin behöver veta, bland annat att Gotham City som New York ofta kallas från början var ett skällsord. Förleden har med getter att göra, och uttrycket användes av Washington Irving i satiriskt syfte ”to suggest a city of self-important but foolish people [but] the pejorative connotations were gradually lost.”                                                                                                                                                          

Ivo Holmqvist

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Skenhistoria

 Nästan längst söderut på Attika, en halvtimmas bilfärd från Atens Internationella flygplats, ligger det en liten hamnstad som bär namnet Lavrio. Den tillhör inte det grekiska fastlandets pärlor, faktum är ...

Av: Magnus Alkarp | Kulturreportage | 21 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet

Foto · Carl Abrahamsson Gustaf Broms – Det oskyldiga ögats vitalitet Konstnären Gustaf Broms och hans partner Trish Littler vandrade i över ett års tid från Sverige ned till Ukraina, som ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 30 oktober, 2007

Skenet bedrar ― tradition och förnyelse i Chaucers Canterbury tales

 “Whether saistou this in ernest or in play?”“Nay”, quod Arcite,“in ernest, by my fay”Ur ”The Knight’s Tale”  And eek men shall not make ernest of game.Ur “The Miller’s Prologue”1   Historiska traditioner är ...

Av: Katarina Båth | Essäer | 14 november, 2012

Och Gud skapade Lili von Wallenstein

Lili von Wallenstein är en av de mest intressanta författarinnorna som jag har läst den senaste tiden. Hennes nya bok Och Gud skapade kvinnan har beskrivits som "en postfeministisk Jägarna ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2011

”Tre par skor” av Vincent van Gogh (1886)

Skor, kängor och stövlar i konsten

Längs kanten av Davidshallsbron i Malmö står det nitton par skor. Skorna är gjorda i brons och tillhör verket Way to go, en offentlig installation av konstnären Åsa Maria Bengtsson.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 04 november, 2016

Aleksis Kivi – Finlands nationalförfattare

Den 10 oktober firas i Finland varje år Aleksis Kivi dagen. I det finsktalande Finland är Aleksis Kivi nationalskalden. Hans ”Sju bröder” är märkligt tidlös och har alltid inspirerat finländska ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 14 september, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.