En rämna i ordvävens ytskikt. Overklighetens Janet Frame

Verkligheten gled undan som en försåtlig illusion. Skräcken ockuperade henne. Inte ens ormbett eller jordbävningar kunde mäta sig med det som gjorde Janet så rädd. Hon satt i en inskränkt ...

Av: Benny Holmberg | 13 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | 15 oktober, 2008
Essäer om samhället

En resa i kvantvärlden. Intervju med Jim Baggott

Det finns saker som är svåra att förstå sig på. Till dem hör utan tvekan kvantfysik. Den legendariske Richard Feynman som gav en rad berömda föreläsningar i ämnet - och ...

Av: Susanna Kumlien | 28 Maj, 2013
Övriga porträtt

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | 13 februari, 2015
Utopiska geografier

  • Essäer
  • Publicerad:

Kampen mot nutiden: Martin Becks Budapest



Maj Sjöwall och Per WahlööMaj Sjöwalls och Per Wahlöös romaner om polisen Martin Beck hamnade återigen på tapeten under vintern. Få svenska kriminalromaner har fått samma spridning, i alla fall innan deckarboomen, och få har också lett till sådan diskussion. Men med tanke på böckernas starka politiska färg är det knappast något att förvånas över. De var radikala även på sin tid, och författarna gjorde aldrig något för att dölja sitt politiska budskap.

Man kan nog utan att sticka ut hakan allt för långt påstå att romanerna var barn av sin tid. Sextio- och sjuttiotalets offentliga debatt var tveklöst mer radikal än dagens. Och politik var på agendan på ett sätt vi inte riktigt ser i dag. På sitt sätt blir böckerna i Beck-serien ett tidsdokument, intressanta som studie över en annan tids sätt att se världen.

Böckerna utspelar sig i sin samtids Sverige, med ett undantag: Mannen som gick upp i rök, den andra romanen i serien som gavs ut 1966. När journalisten Alf Matsson spårlöst försvinner blir det Martin Becks uppgift att söka reda på honom. Spåren till Budapest, den ungerska huvudstaden bortom den mytiska järnridån. Den politiska katastrofen är ett faktum om inte Beck lyckas finna honom.

I skuggan av det kalla kriget kommer Martin Beck till en stad som förefaller ha stannat upp i tiden. Det är som om Donaumetropolen ännu är kvar i den gamla världen, där krig och kapprustning är okända begrepp. Budapest är hos Sjöwall/Wahlöö en bedagad storstad, sömnig och åldrad, men samtidigt en stad som upprätthåller sin värdighet. Och här börjar konstigheterna. Inte bara utspelar sig romanen bortom det Sverige som hela romanserien ville kritisera. Men sättet författarna kom att beskriva Budapest på visar sig vara minst sagt motsägelsefullt.

Budapest 1979

Mitt i ett av de socialistiska länderna finns ännu en del av charmen och elegansen kvar från tider långt innan världskrig och kärnvapen kom att dominera världen. Den tryckande värmen, ångbåtarna utmed floden och den knarrande värdigheten hos sängen på hotellet återskapar en försvunnen värld. Straussvalser och sirliga hovmästare blandas med kvällspromenader utmed kajerna. Den borgerliga idyllen förefaller perfekt, allt i ett land bakom järnridån.

Staden andas historia och andas tradition samtidigt som den är så modern, så kosmopolitisk, och så långt ifrån den åldrade grå tristessens Sverige. Men det kosmopolitiska i Budapest tillhör inte kommunismen, utan tillhör det förflutna. I Sjöwall/Wahlöös Budapest möts gammalt och nytt, där finns förkrigstidens värdighet ännu kvar samtidigt som modernitetens välsignelser och effektivitet ligger under ytan, inte synlig men ändå så verksam. På gatorna rör sig tjecker, tyskar, rumäner, svenskar, främlingar från Europas alla hörn. På floden stävar skepp från Constanta, Bratislava, Wien och Belgrad. Atmosfären är internationell och gränslös, och i den ungerska huvudstaden är det också symptomatiskt nog västeuropéerna som blir brottslingar. Ungern står för ordning och de västtyska ungdomarna står för kriminalitet. Väst försöker utnyttja Öst, kapitalismen utnyttjar socialismen, men hindras till slut av den rådiga polisen.

Budapest 1985

Väl hemma igen drömmer sig Martin Beck tillbaka. För vad är väl det regniga Stockholm mot de varma kvällarna utmed Donaus strand? Vad är de loja och okänsliga poliserna i Sverige mot den effektivitet och vänlighet som visas honom av major Vilmos Szluka vid Budapestpolisen? Sverige blir samtidigt lika kulturlöst som efterblivet. Det fattiga landet i norr förmår inte konkurrera med Donaumetropolen, och författarnas vurm för det socialistiska Budapest är djup, mycket djup.

Författarna gör inget för att dölja sin beundran för staden och landet. Vänlighet, effektivitet och diskretion är de dygder som dess folk, och inte minst dess poliskår, tycks odla. "Vi är beryktade för vår snabbhet” berättar Vilmos Szluka för Beck. ”Handelsministerns fru råkade ut för en väskryckare vid Nepstadion i höstas. Hon tog en taxi hit för att göra en anmälan. När hon kom fram fick hon tillbaka väskan i vakten.” Major Szluka ger berättelsen i en skämtsam ton, men den i grunden positiva synen, den i grunden rotade tron på systemet finns ändå där. Det är effektivt, det fungerar. Den nya världens alla brister har ännu inte nått Sjöwall/Wahlöös Budapest, men den gamla världens orättvisor och sjukdomar har utrotats.

Donau

De tio romanerna av Maj Sjöwall och Per Wahlöö har alla undertiteln Roman om ett Brott. Brottet är samhällets svek mot den lilla människan, oförmågan att skapa en miljö som tar hänsyn till de på botten, de mest utsatta. Men i Budapest förefaller brottet inte ha begåtts, där förefaller samhället trots moderniteten fungera. Bakom järnridån har man lyckats skapa ett alternativ till det samhälle författarna håller för brottsligt. Ungern blir i Mannen som gick upp i rök till den fungerande och effektiva rättsstat Sverige inte klarade av att vara. Och detta är minst sagt cyniskt med tanke på hur verklighetens Ungern såg ut.

Romanen är inte en utopi. Men det är en mycket vänligt inställd bild. Det är en bild av hur det kanske borde ha varit, inte bara där utan också här. Att förlägga handlingen till en stad bortom järnridån innebar också att måla upp en bild som inte nödvändigtvis behövde vara sann. Länderna i Östblocket kunde för läsaren lika gärna ligga på månen, de var så avlägsna att det inte fanns någon anledning till att beskriva dem realistiskt. Budapest garanterade möjligheten att fabulera relativt fritt, eftersom läsarna inte kunde jämföra med verkligheten och antagligen inte ens ville kunna. Detta står som en skarp kontrast till Sjöwall/Wahlöös i övrigt ofta uppmärksammade realism, och erbjuder en möjlighet att även i det mest verklighetsnära skapa en fiktion mer inspirerad av idéer än verklighet.

Boken

Men bilden som de målar upp är så motsägelsefull att man ändå reagerar. För samtidigt som författarna hade starka vänstersympatier, och samtidigt som man kan anta att de gärna framställde Ungern så positivt som möjligt, blir slutresultatet lika mycket en hyllning till tiden före världskrigen som till den nya ordningen. Budapest blir till den perfekta förkrigstida europeiska metropolen, staden blir kosmopolitisk, kulturell, historisk.

När västtyskarna visar sig vara romanens brottslingar är de lika mycket en symbol för moderniteten som för västblocket. Deras brott är att föra in samtiden i det Budapest som ännu krampaktigt håller sig kvar i historiens skimmer. Den kritik som man till en början inleds till att tro skall rikta sig mot det västliga systemet blir under ytan lika mycket till kritik mot den nya världen. Romanen skulle kanske till och med kunna sammanfattas med frasen det var bättre förr.

Men att förkorta den så är inte heller tillfredsställande. Modernismen är i romanen samtidigt kriminell och hjälte. Traditionen är samtidigt såväl en befrielse som tunga kedjor. Och systemet fungerar, till skillnad från i Sverige, till skillnad från i väst. Men läsaren hade när boken skrevs ingen möjlighet att jämföra med verkligheten.

Budapest blir en alternativ värld, en påhittat stad för att ge författarnas politiska visioner en konkret bild. Verklighetens Budapest, som Martin Beck knappast hade blivit lika imponerad av, skymtar aldrig ens till i romanen. Men kvar hänger känslan av att det inte bara är kapitalismen som får sin släng av sleven, utan hela den moderna världen. För den borgerliga idyllen blir det stående intrycket av romanen, både för läsaren och Martin Beck. Verkligheten hade antagligen bara raserat den romantiska lukten av ångbåtar och vitlök, straussvalser och känslan av det var bättre förr.

Markus Öbrink

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Esoterik – visdom eller bluff? Reflexioner kring en vishetslära

 All esoterik är ful, säger somliga Teosofin är en klassisk, esoterisk tradition. Den kan ses som en fascinerande berättelse om universums utveckling och vår egen plats i densamma. Varken vetenskap eller ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer | 16 december, 2013

Sahin Paksoy Foto Aylin Unal

Sahin Paksoy, bildkonstnär och shaman

Sahin Paksoy är konstnär och samlare. Han föddes och växte upp i Adana, en stad i Anatolien i östra Turkiet. När han började studera konst flyttade han till Istanbul för ...

Av: Aylin Unal | Konstens porträtt | 27 september, 2016

En brun lögn - Kamprad och nazismen

Den bruna sörjan – full av miljoner liter av det rödaste blod – blir vi aldrig fria ifrån. Nazismen är genom det industrialiserade och rationella tillvägagångssättet att utrota människor en ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 27 augusti, 2011

Strindberg på Rådmansgatan. Bild: Vattkoppa/Wiki

För att finna frid och ro

Hans-Evert Renérius skriver om Strindbergs liv med utgångspunkt i Göran Söderströms berömda biografi.

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 15 april, 2015

Äntligen sex års forskning gått till sin ände,

 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.   Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 10 Maj, 2012

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 27 januari, 2012

Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 31 oktober, 2015

Victoria Jordanovas exceptionella resonans

Inom konstmusiken förväntas instrumentalisten till viss del underordna sig musiken, och stå till verkets förfogande, men vissa musiker har en sådan stark personlighet att verken de framför blir språngbrädor för ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 13 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts