av Caspar David Friedrich

Götterdämmerung!

Charles-Valentin Alkans op. 27, ”Le chemin de fer”, hör till de många musikaliska tolkningarna av järnvägsresandets fart och fläkt. Det är mindre direkt ljudhärmande än avgångsvisslan och ångpuffarna i H ...

Av: Ivo Holmqvist | 22 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Svensk Musikvår 17-20 mars 2016.

Kraftsamling för nutida svensk konstmusik

Efter närmare 25 år återuppstod festivalen Svensk Musikvår, 17-20 mars 2016. I Stockholm kunde man lyssna till framföranden av 250 musiker och närmare 50 svenska tonsättare. En riktig kraftsamling för ...

Av: Thomas Wihlman | 26 mars, 2016
Musikens porträtt

Varför denna människoindelning?

Något det talas mycket om den senaste tiden är införandet av ordet ”hen”. Detta ska ersätta orden han och henne så att vi tilltalar alla på samma sätt. Jag är nog ...

Av: Emma Holmén | 19 april, 2012
Gästkrönikör

Ralph Waldo Emersons två filosofier

Vem läser Ralph Waldo Emerson idag i Sverige? De sista seriöse läsarna av honom var Ekelund och Geijerstam. Sedan har det varit tyst om den amerikanske filosofen. Ändå har han ...

Av: Bo Gustavsson | 10 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

  • Essäer
  • Publicerad:

Bilder som utmanar makten



 hur vi uppfattar det avbildadeRetorik brukar definieras som ”konsten att övertyga”. Man kanske då i första hand tänker på retorik som ord och talekonst, men bilden är ett av retorikens mest kraftfulla redskap. Ett fotografi går ofta rakt på känslorna och förmedlar vad betraktaren tror sanningen. Dessutom har bilden förmågan att sätta sig fast i minnet. Grundstrukturen inom retoriken ska bygga på att det finns en sändare som vill skicka ett budskap till en mottagare. Sändaren måste här hitta rätt uttryck för att kunna beröra och påverka mottagaren i ”rätt” riktning. Till hjälp finns då vissa retoriska knep eller figurer att utgå ifrån.

De mest elementära begreppen inom retoriken går tillbaka till Aristoteles, nämligen ethos, patos och loghos. Han menade att en retoriker bör övertyga dels genom sin karaktär och trovärdighet(ethos), dels genom argument och förnuftsmässiga förklaringar (logos) och genom att väcka känslor hos publiken (pathos). Detta gäller också inom bildjournalistiken. En fotograf tänker på att bilden ska kännas trovärdig, sann om inte iakttagaren ska förföras med en manipulerad bild. Riktigt verkningsfull blir bilden när den skapar känslor och går direkt till hjärtat.

Foton på svältande barn, krigsoffer eller plågade djur är exempel på sådana bilder Ett klassiskt exempel på ett retoriskt tal som framförallt bygger på pathos är Martin Luther Kings berömda ”I have a dream”, vilket han 1963 höll vid Lincoln Memorial i Washington. Ett annat berömt nutida tal är den norske statsministern Jens Stoltenbergs till Norges folk efter terroristdådet på Utöya i juli 2011, där han manar till lugn och gemenskap och att man tillsammans ska arbeta för demokratin. Att visa empati med de drabbade är viktigt vid katastrofer och tillämpades också vid kärnkraftskatastrofen 2011 i Japan.

I boken ”Bildjournalistikens retorik”visar författarna Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro universitet och Henrik Olinder, som undervisar i retorik vid Stockholms universitet hur figurerna används på ett mer utmanande och drabbande sätt Kameraperspektivet kan påverka hur vi uppfattar det avbildade. Jag har valt kategorin ”kvinnor och män som utmanar och kämpar om makten”. Ett intressant fotografi på temat ”kvinnor som utmanar makten” är Sergei Grits på den ukrainska premiärministern Julia Tymosjenko som i den superkvinnliga klänningen och i högklackat skyndsamt stegar iväg mot talarstolen för att läsa upp regeringens programförklaring. Hon bär en något iögonfallande frisyr, den flätade praktfulla hårkransen i nacken är en traditionell ukrainsk nationalsymbol. Vad sänder denna utstyrsel för signaler till det ukrainska folket och världen i övrigt? Kanske något i stil med: här kommer den djärva, moderna kvinnan och utmanar ”gubbarna” om herraväldet, men som samtidigt värnar om de gamla, traditionsrika värderna i den ukrainska kulturen.” Inte att undra på att hon manövrerades ut av den manliga, politiska eliten…!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.


Julia Tymosjenko Foto WikipediaEn annan farlig kvinna som utmanade den politiska makten var Mona Sahlin när hon 1995 berättat att hon kandiderade till statsministerposten. Som ett brev på posten dök den så kallade Tobleroneaffären upp. När hon efter en tids time-out höll sitt försvarstal var hon klädd i en vit blus.Vitt är ju som bekant oskuldens färg, men enligt Sahlin fanns det ingen tanke bakom valet av kläder. Ett tredje exempel på ”kvinna med makt” är Gudrun Schyman. Hon var fotografernas favorit, bilderna till en början tagna rakt framifrån. Gudrun Schyman lät fotograferna komma nära, de avbildade hennes högklackade skor, röda kavaj, hennes leende och glasögonprydda ansikte som gett ett positivt och trovärdigt intryck av henne. När hon sedan avgick som partiledare ändrade bilderna karaktär och blev mer negativa. De togs till exempel underifrån, grodperspektivet, för att få intrycket av en maktmänniska. Rynkor på panna och hals syntes tydligt.

I kategorin ”män som kämpar om makten” är det färskaste exemplet i Sverige Håkan Juholt Till en början blev bilden av honom den kämpande riddaren mot den kapitalistiska draken, nämligen regeringen Reinfeldt. Han blev folkets man med några (o)förlåtliga(?) fel och brister. En symbol för Juholt blev hans mustasch, vilken diskuterades i många soffprogram. Mustaschen blev ”en del av Håkan Juholt”,något som inom retoriken kallas för metonomy. Hastigt och lustigt förkunnade Juholt sin avgång i ett känt köpcentrum i Oskarshamn, efter att ha gett en uppriktig (?) intervju i hemmiljö i tidningen Östra Småland. Här avbildades Håkan Juholt i jättestora närbilder, ofta med sneda kameravinklar, men inte i förringade fågelperspektiv. Kanske ska man betrakta Östra Småland som en partsinlaga i fallet med tanke på Juholts bakgrund som journalist i tidningen. På något sätt lyckades han ändå avgå med flaggan i topp och som en ärlighetens man fast många var skeptiska.


Göran Persson Foto WikipediaKarikatyrbilden som vapen När missförhållanden eller makthavare ska lyftas fram i ljuset krävs överdriften och humorn för att nå effekt. Här fyller karikatyren sin funktion. `Det handlar om att slå mot makten underifrån oavsett vem som för tillfället innehar den´, säger karikatyrtecknaren Riber Hansson. Han har bland annat gjort en karikatyr av tidigare statsministern Göran Persson kallad ”Godsägaren”. Bilden föreställer stadsministern i sin nybyggda herrgård, klädd som en godsägare men med en oljemålning i tjock guldram på väggen, föreställande ett demonstrationståg med fladdrande röda fanor. Tavlan är målad av en känd arbetarkonstnär. En annan slående bild av Riber Hansson kallas ”The Minarets” och avbildar två ´minareter`, en riktig med en turbanförsedd uttolkare av Koranen, en i form av en blyertspenna med en presstalesman som står och viftar med en dagstidning. Minareterna står hotfullt uppställda mitt emot varandra.

Bildtexten lyder: `Att ha friheten att få uttrycka sig fritt och att få tro på vad man vill kan skapa debatter och motsättningar.´ Betraktaren associerar till rabaldret kring konstnären Lars Wilks´ rondellhundar för några år sedan. Ett dödshot vilar över konstnären och polisbevakning sattes in bland annat vid ett besök på Kalmar konstmuseum, där även delar av publiken kroppsvisiterades. Den positiva effekten av en karikatyr är att den framkallar skratt eftersom den sätter fingret på en aktuell situation, samtidigt som den skapar distans till makthavaren, menar författarna till ”Bildens retorik i journalistiken” Brigitte Mral, författare till ett flertal böcker och forskningsrapporter inom medie-och kommunikationsvetenskap och Henrik Olinder som arbetar med kriskommunikation vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Kerstin Bernhardtz
Källa:
Brigitte Mral, Henrik Olinder
Bildens retorik i journalistiken
Norstedts  

Ur arkivet

view_module reorder
Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | Gästkrönikör | 07 juli, 2015

Malin Bergman Gardskär

Det är inte svenska folket det är synd om

Människor runt om i världen tvingas fly från sina hem, liv och familjer i hopp om att finna en trygghet bortanför sin egen landsgräns. Vi borde vara tacksamma över det ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Gästkrönikör | 17 augusti, 2015

Nu står chefen på scenen

Roger Westberg. Foto: Erika HesselgrenSom sextonåring avslutade han sin första karriär, då som filmare. I dagarna står han på Boulevardteaterns scen och river av 40 roller på en dryg timme ...

Av: Erika Hesselgren | Scenkonstens porträtt | 22 oktober, 2008

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Några Dikter av Sven André

Resenärerna   Klockan halv fem i begynnelsen det gröna språket - fågelsången som en flock andhämtande osagdheter i den uppdämda morgontimmen talande till oss dessa spräckta ansatser:

Av: Sven André | Utopiska geografier | 17 maj, 2010

Now is the Time, Art and Theory in the 21st Century

Konsten är alltid, i sitt ständiga försök att förstå och förklara, hylla eller kritisera, på ett eller annat sätt en produkt av sin samtid. Därför måste man för att förstå ...

Av: Ida Thunström | Kulturreportage | 18 december, 2009

Stefan Alldén

(Sur)realistiska sagor

En vacker blomma blev en gång planterad på en äng. En människa som höll av den så. Fler och fler kom och betraktade och beundrade. Med tiden blev den bara ...

Av: Stefan Alldén | Gästkrönikör | 27 december, 2015

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.