Från tjejer till killar och allt däremellan

Från tjejer till killar och allt däremellan - En massa glitter, skägg och politik, svarar Kristin på frågan om vad vi har att vänta oss i Gallerian på Pride.

Av: Sara Degerhammar | 04 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 28 januari, 2011
Filmens porträtt

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Romantiska återstoder: tre dikter

"It seemed that the first thoughts he had ever known were given to him as at first from her eyes, and he knew her hair to be the golden veil ...

Av: Sven André | 02 augusti, 2010
Utopiska geografier

  • Essäer
  • Publicerad:

Christopher McCandless och det extrema



 No longer to be poisoned by the civilizations he flees, and walks alone upon the land to become lost in the wild.After you have exhausted what there is in business, politics, conviviality, and so on - have found that none of these finally satisfy, or permanently wear - what remains? Nature remains.”

– Walt Whitman

I somras släpptes boken ”Back to the Wild” – något som kan ses som ett kompletterande fotodokument till John Krakauers bästsäljare ”Into the Wild” - berättelsen om Christopher McCandless. Nästa år markerar att det var 20 år sedan Chris McCandless livlösa kropp hittades i en övergiven buss i mitt ute i Alaskas vildmarker.

De flesta som känner till historien om Christopher McCandless känner nog till den genom Sean Penns filmversion av ”Into the Wild” från 2007. Där berättas om en ung man, som med avsmak i blicken vänder samhället, vänner och familj ryggen för att söka någonting annat, någonting ursprungligt och genuint, i vildmarken genom sin personliga Alaska-odyssé.

Christopher Mccandless föddes den 12 februari 1968 i El Segundo, Kalifornien, till föräldrarna Billie Johnson och Walt McCandless. Sedermera flyttade familjen till Annandale, Virginia där hans föräldrar drev ett framgångsrikt konsultföretag. Chris uppväxt var inte enbart frid och fröjd utan familjen präglades av konflikter och Chris tycks ha utvecklat en ansträngd relation till sina föräldrar, medan han kultiverade en nära relation till sin yngre syster, Carine. Chris drevs redan från unga år av en stark äventyrslusta, exempelvis då han vid två års ålder, mitt i natten, lyckades utan sina föräldrars vetskap, bege sig ut ur huset, ned längs gatan och in till grannhuset för att plundra deras godislåda. Denna lusta efter någonting annat, denna längtan efter äventyr, var något som stannade hos honom livet ut. 1986 när Chris var 18 år gammal, efter att han gått ut high school, gav han sig iväg på sin första längre resa – en roadtrip genom USA, från Virginia till stillahavskusten. Med ett löfte att ringa sina föräldrar minst var tredje dag gav hans sig av, för att stanna borta hela sommaren. Löftet bröts gradvis, och han återkom långhårig, skäggig och femton kilo lättare endast två dagar innan han skulle påbörja sin första termin på Emory University. Det visade sig även att han med nöd och näppe undgått uttorkning i Mojaveöknen, vilket oroade hans föräldrar dock utan att det verkade släcka hans reselust.

Vid universitetet gjorde Chris mycket bra ifrån sig och tycktes, till sina föräldrars stora glädje, trivas mycket bra och talade om att studera juridik vid Harvard. Trots detta märkte Chris föräldrar att deras sons mer negativa sidor verkade utvecklas och förvärras under åren på universitetet. Hans förmåga att bli helt uppslukad, nästan besatt, av olika idéer, hans otålighet och ökade introversion stod i kontrast mot hans ibland oerhörda generositet. Chris vänner på universitetet berättar att de minns honom som en intensiv person, och en av hans vänner märkte hur han förändrades; Chris blev mer tillbakadragen och tycktes desto mer cynisk i sitt sätt.

Sista året på Emory bodde Chris utanför universitetsområdet i ett rum spartanskt inrett med mjölkbackar och en sovmadrass. Han spenderade mycket tid i universitetsbiblioteket där han läste böcker av sina förebilder. Tolstoy, Jack London och Henry David Thoreau var alla män som hade i hög grad influerat Chris, och spätt på hans starka idealism. Kontakten med föräldrarna blev allt mer sporadisk och deras oro för sonen växte. På vårterminen när Chris till sist tog sin examen verkade han enligt sina föräldrar lycklig, trots att de glidit ifrån varandra allt mer under de senaste åren. Chris antydde att han planerade ännu en lång resa. Kort därefter donerade han alla sina besparingar till välgörenhetsorganisationen OXFAM som arbetar mot fattigdom och orättvisor, packade sin bil och bröt kontakten med sina föräldrar och den syster han uppenbarligen höll så kär. 22 år gammal påbörjar Chris den resa som två år senare skulle utmynna i hans död över 700 mil därifrån.

I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived.”

– Henry David Thoreau

Dagen efter poserar Chris med vildvuxet skägg och spretigt hår i gläntan utanför bussen. I handen håller han sitt farvälmeddelande till omvärldenBoken Back to the Wild innehåller de fotografier som fanns på Chris McCandless kamera när han återfanns i Alaska i september 1992. Den dokumenterar fotografierna i kronologisk ordning och återberättar därmed Chris resa på ett personligt vis, vilket bidrar till en större närvarokänsla och inblick i hans liv. Under resans första epok, som leder mot Arizona, mister han sin bil som agerat trogen tjänare på tidigare resor, då den vattenskadas i ett skyfall i Detrital Wash. Chris tvingas därmed att lifta – och som symbolisk gest sätter han eld på de pengar han bär på sig, som en sista protest mot det samhälle han vänder ryggen och blickar ut mot den öppna vägen. Mot sensommaren träffar McCandless Jan och Bob Burres, ett vagabond-par som upptäckte honom medan han botaniserade i ett buskage vid sidan av vägen. Chris uppgav då namnet Alexander Supertramp, ett taget namn, kanske för att symbolisera en återfödelse genom vilken han tvättar bort sin gamla identitet och sitt gamla liv. Han liftade en period med paret Burres och kom att ha kontakt med dem under resten av sitt liv. Mot september hade McCandless tagit sig till Seattle i nordvästra USA och färdades sedan mot landets centrala delar. I början av 1991 hade han tagit sig till Mexiko och slutligen tillbaka till Detrital Wash – platsen där han ursprungligen förlorade sin bil och bränt sina kontanter. Under perioden februari-december 1991 vet man inte mycket om vart McCandless befanns sig, bara att han jobbade ett tag i Las Vegas och huvudsakligen höll sig på västkusten. Runt jultid '91 återförenades dock McCandless med sina vänner Jan och Bob Burres under några veckor till början av januari nästa år. Sedan börjar Chris successivt förbereda sig för vad han talat mycket om – att bege sig ut i Alaskas vildmark för att leva av naturen och frigöra sig från samhällets bojor.

Chris reser däremot först till South Dakota för att skaffa arbete hos en man vid namn Wayne Westerberg för att tjäna ihop pengar till sin Alaska-resa. Chris slutar på sitt arbete under våren och den 27 april 1992 skickar han ett vykort till sin förre arbetsgivare strax innan han beger sig från civilisationens trygga barm:

If this adventure proves fatal and and you don't ever hear from me again I want you to know you're a great man. I now walk into the wild. Alex.”

Chris, eller Alex som han numera föredrar att bli kallad, utgår från Fairbanks, Alaska för att därifrån vandra in i skogarnas vidsträckta landskap. Under sin första dag i vildmarken lyckas han skjuta en kanin som får utgöra hans middag och han spenderar natten i det tält han bär med sig. Två dagar senare tar Chris ett självporträtt. Det visar honom stående med sin högra arm, i vilken han håller en machete, högt uträckt framför en storslagen vy av Mount McKinley med en segerviss min som vittnar om att han äntligen hittat vad han letat efter. Han författar raderna:

I am reborn. This is my dawn. Real life has just begun.”

Den första maj blir en milstolpe i McCandless vistelse i Alaska. I en glänta längs Stampede Trail, leden han följt sedan han äntrade vildmarken, fann han den övergivna buss som kom att bli hans hem under de närmaste månaderna. Dagen efter att han anlänt till bussen ristar han in sitt personliga manifest på en bit plywood:

Two years he walks the earth. no phone. No pool. No pets. No cigarettes. Ultimate freedom. An extremist. An aesthetic voyager whose home is the road. Escaped from atlanta. thou shalt not return, cause ‘the west is the best.’ and now after two rambling years comes the final and greatest adventure. The climatic battle to kill the false being within and victoriously conclude the spiritual pilgrimage. Ten days and nights of freight trains and hitchhiking bring him to the great white north. No longer to be poisoned by the civilizations he flees, and walks alone upon the land to become lost in the wild.

Alexander Supertramp, may 1992”

Chris bor i bussen, en sista utpost mot vildmarkens enorma arealer, under våren och genom sommaren. Under tiden livnär han sig på att skjuta småvilt och äta av det ris han tagit med sig innan han gav sig av. I början av sommaren lyckas han skjuta en älg – något som han hoppas ska ge honom en god proteinkälla, vilket verkar välkommet på grund av hans allt lättare kropp. Slakten visar sig vara svårare än vad han trott, och han lyckas inte hinna färdigt innan flugorna har satt sin prägel på köttet. Chris konstruerar en rökanläggning för köttet i hopp om att kunna bevara så mycket som möjligt av det skämda kadavret. Fem dagar efter att han skjutit älgen inser han att rökningen inte hjälper – köttet är invaderat av fluglarver. ”I wish I had never shot the moose. One of the greatest tragedies of my life” lyder hans dagboksanteckningar från när han insett att det är lönlöst att försöka rädda vad som är kvar av älgkadavret.
I början av juli ämnar Chris att återvända till samhället. Han rakar bort sitt vildvuxna skägg och packar sina tillhörigheter i en väska. Han tar en bild när han poserar utanför bussen med ryggen mot gläntan och den storslagna naturen. I handen har han sin rakhyvel och ett leende på läpparna. Byxorna sitter numera löst och hans ansikte är lätt insjunket. Han vandrar tillbaka längs Stampede Trail men när han når Telanika-floden som han korsat två månader tidigare visar det sig att den har stigit. Den tidiga vårfloden gick att korsa utan större problem – men numera visar sig vattnet vara för strömt och djupt för att kunna korsas. Istället vänder han om och vandrar tillbaka till bussen för att ha skydd tills dess att floden kan korsas. Bara några hundra meter från den plats han korsat floden några månader tidigare fanns en manuell linbana för att ta sig över floden, men det verkar som om att Chris tyvärr aldrig fick kännedom om dess existens.

Chris lyckas skjuta ekorrar och enskilda småvilt men födan blir allt sällsyntare och han blir svagare och svagare för var dag som går. Hans dagboksanteckningar visar att han börjar känna sig allt mer ensam och rädd. Efter att Chris läst en engelsk översättning av ”Doktor Zjivago”, av nobelpristagaren Boris Pasternak, har han strukit under följande stycke: And so it turned out that only a life similar to the life of those around us, merging with it without a ripple, is genuine life, and that an unshared happiness is not happiness.” Bredvid det har Chris skrivit: ”Happiness is only real when shared.”

På den hundrade dagen lyder hans dagboksanteckningar:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Day 100! Made it! But in weakest condition of life. Death looms as serious threat. Too weak to walk out. Have litterally become trapped in the wild – no game.”

Chris har kommit till insikt om att döden kan vara nära förestående om han inte snart får hjälp. Han lyckas inte med att skjuta vilt, och han känner sig numera för svag för att lämna bussen. Den tolfte augusti postar han ett SOS-meddelade utanför bussen som ett sista hopp. Han har signerat det med sitt riktiga namn, Chris McCandless, istället för sitt tagna alter-ego, Alexander Supertramp. Dagen efter poserar Chris med vildvuxet skägg och spretigt hår i gläntan utanför bussen. I handen håller han sitt farvälmeddelande till omvärlden:

”I have had a happy life and thank the Lord. Goodbye and may God bless all!”

Chris har ett brett leende på läpparna. Den 6:e september hittar älgjägare hans kropp, liggande livlös på en madrass i den övergivna bussen.

Death's a fierce meadowlark: but to die having made
Something more equal to centuries
Than muscle and bone, is mostly to shed weakness.
The mountains are dead stone, the people
Admire or hate their stature, their insolent quietness,
The mountains are not softened or troubled
And a few dead men's thoughts have the same temper.

(”Wise Men in Their Bad Hours” av Robinson Jeffers. Dikten återfanns på andra sidan av Chris farvälmeddelande.)


Författaren John Krakauer skrev 1993 en artikel om McCandless öde i januarinumret av tidningen Outside och tre år senare publicerade han boken ”Into the Wild” som behandlade ämnet utförligare. Många kritiserade McCandless, och ansåg honom inte vara annat än en dumdristig, bortskämd unge som inte visste vad han sysslade med. Han har kritiserats för att ha varit dåligt förberedd och allmänt naiv. Men han är inte den första att känna avsmak inför en samhällelig dekadens och viljan att lämna den bakom sig. Ann Heberlein skrev den 2:a januari 2011 en artikel i Dagens Nyheter betitlad ”Mannen flyr till det vilda – eller spriten”. Artikeln behandlar ämnet om mannens relation till friheten och vildmannens solitära liv. Hon beskriver hur många män genom tiderna känt samma längtan efter oberoende och frihet i naturen: Henry David Thoreau, Everett Ruess (en ung man som begav sig ut i Utahs ökenlandskap på 1930-talet) eller Jack Kerouac (vars visit var förhållandevis kortvarig och påverkad av delerium tremens). Hon försöker spåra dessa mäns sökande efter någonting äkta – någonting ursprungligt, till resultatet av en förlorad arketypisk manlighet eller blott till en rädsla för närhet. Kvinnor, å andra sidan, menar hon istället söker att återkoppla till sin primitiva sida genom att uppgå i relationer – att förlora sig själv i någon annan eller att göra det mest ursprungliga av allt: Ingå i moderskapet. Hon refererar till boken ”Drömtid. Om gränsen mellan det vilda och det civiliserade” av Hans Peter Duerr som menar att dagens civiliserade människa gått miste om en grundläggande insikt: Vi kan endast veta vem vi är när vi överskridit gränserna för vår existens – vi måste kunna gå bortom det vilda och det civiliserade – bortom natur och kultur för att hitta oss själva.

I have had a happy life and thank the Lord. Goodbye and may God bless all!Oavsett anledningen bakom detta, är det ett fenomen vi har betraktat regelbundet i modern tid. Ett gott exempel är transcendentalismen som i industrialismens vagga betonade värdet av relationen mellan natur och människa, till exempel genom Thoreaus ”Skogsliv vid Walden” som ligger som stark inspirationskälla till många av dagens anarkoprimitivistiska strömningar. Det är någonting som väcks i människan, denna längtan efter något primitivt – något som symboliserar strävan efter en mer tillfredsställande, och elementär, existens. Det är just det som fascinerar och inspirerar med berättelsen om Christopher McCandless. Hans slutgiltiga öde är i sig inte viktigt, även om vi förmodligen aldrig skulle fått veta hans historia om den inte slutat i den tragik som den faktiskt gjorde. Det är det faktum att han kände att någonting var fel, han kände en längtan efter en fundamental frihet som idag tycks ha gått förlorad. Det är det faktum att detta klingar välbekant i de tomma kammare som fyller många hjärtan. En av berättelsens mest gripande aspekter är hans nedtecknade konstaterande: ”Happiness is only real when shared” (ung. ”Lycka är endast verklig när den delas”). När han ensam ute i vildmarken förnimmer att livets slut kan vara nära, skymtar han en av isolationens mörka sidor. I hans solitära, oberoende situation kommer han till en grundläggande insikt om vikten av mänskliga relationer; samtidigt som naturens och vildmarkens ande omsluter honom, saknar han den mänskliga närheten. Varken det moderna samhällets löneslaveri (konceptet om att en karriär är en ”1900-talsuppfinning” sägs ha varit Chris ståndpunkt) eller viddernas grandiosa landskap lyckas fylla den tomhet han känner inombords. Kanske skulle det ideala vara en kompromiss mellan dessa dualiteter. Kanske kan man åter knyta tillbaka till de transcendentalistiska idealen om att värna om naturen och den atavistiska tendensen att se tillbaka på en primitivare tid – en tid då människan kunde existera i symbios med naturen - istället för att skapa bebyggelser som likt groteska monument bidrar till den kontrasterade dikotomin mellan människa och natur.

Oavsett vad man känner inför McCandless öde, är det utan tvekan ett sådant som manar till reflektion. Om du inte har bekantat dig ytterligare med berättelsen om Christopher McCandless är både Krakauers bok ”Into the Wild” samt den nya, på många vis kompletterande, fotografiska ”Back to the Wild” varmt rekommenderade. Även filmen med Emile Hirsch i huvudrollen ger en fantastisk skildring av McCandless öde, och fungerar mycket gott som ren och skär underhållning. Men den verkliga betydelsen av dessa verk är den eftertanke de uppfordrar till; eftertanke och reflektion över det moderna samhället; över människan och hennes situation; över vad som tycks ha gått förlorat; över vad som saknas – och varför. De ställer frågor som många tycks ha inombords men sällan kommit att yttra.

Pontus Bergmark
 Källor: 
Krakauer, John – Into the Wild (1996)
Thoreau, Henry David – Walden; or Life in the Woods (1995)
Christopher McCandless (Red. Mary Ellen Barnes) – Back to the Wild – The Photographs and Writings of Christopher McCandless (2011)
”Mannen flyr till det vilda – eller spriten” – Ann Heberlin, DN 2/1-2011

 

Ur arkivet

view_module reorder
Meg Rosoff, årets ALMA-pristagare. Foto Belinda Graham.

Möte med Meg Rosoff - årets ALMA-pristagare

- Jag var väldigt olycklig som tonåring! berättar Meg Rosoff. Idag är hon framgångsrik och kritikerhyllad författare och hennes böcker är högt älskade av barn och tonåringar över ...

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 28 november, 2016

Bo Gustavsson. Tilltal, påstående, svar. Nyåret 2014

Andra dagar, andra ansikten. En tid slutar, en annan börjar. Vi är tilltalet av det vi inte vet, det som ska skriva sina tecken i våra ansikten. Träden svartnar i parken mot natt och en flock ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 29 december, 2013

Livsytringer

Innledning For mennesker er det ha et liv å leve det hardeste av alt som er hardt, der hardhet springer ut av at det er livet selv som yter motstand mot ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 06 december, 2013

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 7

Skulle denna underbara berättelse slutat här och skulle dessutom korpen återvända och fått syn på Dagmar igen, då skulle man kunna konstatera att visst är det så, att högmod går ...

Av: Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 19 juli, 2014

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Hemuppgift modernt slaveri

Modernt slaveri innebär skuldslaveri, tvångsprostitution, tvångsarbete på grund av kast eller fängelsedom, kidnappning av hemlösa eller föräldralösa barn, trafficing, och utnyttjande av illegala invandrare:”Globally todays slavery is most prevalent in ...

Av: Martin Oskarsson | Essäer om politiken | 30 december, 2017

Ekelunds frihet

Den offentliga bilden av Vilhelm Ekelund (1880-1949) är minst sagt schizofren: å ena sidan betraktas han som en svärmisk naturlyriker och å andra sidan som en vresig enstöring som decennium ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.