Jag röker hellre marijuana

Jag har tänkt på det här med dubbelmoral. Jag har också funderat lite grann över svensk drogpolitik. Om jag förstår det rätt är vissa droger tillåtna medan andra är förbjudna ...

Av: Stefan Whilde | 17 juli, 2011
Stefan Whilde

Norska Mari Kanstad Johnsen gillar Barbro Lindgren Foto Belinda Graham

Barnbokens skapande villkor

Tre illustratörer från tre olika länder, med helt olika typer av bilderböcker men en enda idol: Astrid Lindgren.

Av: Belinda Graham | 06 november, 2015
Kulturreportage

Perspektiv på stoicismen

Ärkeängeln MikaelLars-Göran Söderberg om det stoiska arvet från det gamla Greklands filosofer till kristendomens helgon, från Spinoza till de indianska krigarna och nutida självdestruktivitet Indianerna ... det är redan tillräckligt ...

Av: Lars-Göran Söderberg | 28 september, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | 07 september, 2012
Gästkrönikör

Min mor



Anna Hildur Christina AnderssonHon hette Hildur. Anna Hildur Christina Kjöllerström, född år 1904 i Stackebo, Mossebo socken, den äldsta flickan i en syskonskara på åtta barn.
År 1933 gifte hon sig med en pojke från grannbyn Guldbrandsbo i Tranemo socken. Han hette Luther. Frans Luther Andersson. De fick sex döttrar varav jag är den andra i ordningen. Som nygifta flyttade till en gård i byn Fiås, Grimsås och där bodde jag till jag var sexton år. Då var det dags för mig att ge mig ut i världen för att skaffa mig utbildning.
Att jag är så noga med att skriva namn på byar och gårdar beror på att en stor del av min mammas personlighet växte fram i den kontinuitet som fanns i familjen, i släkten och bland grannar i bygemenskapen.

Ofta ser man inte sin egen omgivning. Inte förrän Alex, min blivande man, steg över tröskeln till mitt föräldrahem och mötte henne såg jag det som varit uppenbart hela tiden.
"Ni tror att det är er pappa som bestämmer i er familj. Så är det inte alls. Det är er mamma som bestämmer."

Likaså var det han som i en av sina delvis självbiografiska böcker med en enda mening gav en bild av henne.
"Modern sysslade tyst vid spisen."
Den formuleringen drabbade oss så starkt, att en av systrarna halvt förskräckt sa: "När ska det bli min tur?"

Min mor var tystlåten medan min far talade gärna, högt och mycket. Han sa bra saker för han var en begåvad man. Jag är talför och det har jag efter honom men det var min mor som genom sitt exempel lärde mig vad jag skulle säga. Efter en bjudning någonstans kunde hon säga:
" Jag såg att du talade med x. Det var bra. Hon/han är så tillbakadragen."
Det var emellertid min morbror, professor vid teologiska fakulteten i Lund, som påpekade något mycket viktigt:
"Den mest begåvade av oss alla syskon är Hildur."
Jag har förstått att hennes syskon brukade fråga min mamma om råd och lyssna på henne. Men varför fick hon då inte studera? I början av 1900-talet var det stort nog att en pojke i en syskonskara på landet fick läsa vidare och blev, som det kallades, bondestudent.
Jag minns inte att min mor någonsin var sjuk. Hon måste ju ha varit förkyld någon gång men det lät hon i så fall inte märka. Däremot var min far sjuk i tuberkulos och även tre av oss barn. Hur hon klarade att sköta gården med hjälp av en drängpojke under han första sjukdomsperiod får bli en annan historia. Hon var inte bara stark mentalt utan måste även ha varit det fysiskt, fast hon var liten och spröd. Hennes gudstro var stark.

Mamma Hildur hade många förtjänster. Hennes mat var den godaste och bästa man kunde tänka sig. Hon hade utmärkta varor att tillgå. Potatis, morötter och rödbetor såväl som bönor och ärter odlades hemma. Brödet bakade hon av råg som växt hemma på åkern. Jag minns att hon, när hon så småningom blev tvungen att köpa rågmjöl i affären, tyckte det var svårt att få tag i rent rågmjöl, sådant som inte var blandat med andra mjölsorter. Äkta skulle det vara.
Hon var mycket skicklig på att sy kläder, brodera, väva, sticka och virka och sist men inte minst, att lappa och laga. En gång skodde hon en kavaj nedtill på ärmarna med mocka samt satte mockalappar på armbågarna åt en av sina svärsöner. Väldigt snyggt blev det och han tackade henne med en rolig vers.
Hon hade full kontroll över det som nu kallas återvinning och som det pratas så märkvärdigt om. Hon förstod vad som var av god kvalitet och att sådant är värt att vårdas.

Givetvis visste Hildur att klä sig. Klädintresset hade vi gemensamt och så småningom sydde jag en del av hennes kläder. I min barndom hängde kläder i stora papperspåsar i taket i två garderober på vinden, en för finare och en för enklare kläder. I en sådan påse, vill jag minnas, fanns en rostbrun kappa från 1930-talet som var knäppt med en stor knapp i midjan. I stället för krage hade kappan en uppstående rak kant och kappslagen var ju så att säga fria, när det inte fanns knappar i kragen. Elegant. Men hon fick förstås finna sig i att följa modet även när det var fult. Det finns ett foto på hela familjen vid min realexamen med mamma, pappa och all systrarna, där den yngsta Ragnhild, är så liten att hon sitter på pappas arm. Då hade mamma en vid, brun kappa och en brun hatt till. På den tiden köpte damerna ofta kappa och hatt tillsammans. Hatten liknade en fotboll som luften gått ur och därefter hade fått ett par rejäla sparkar. Prydd med en fjäder vid sidan. Åtskilligt senare köpte jag henne en svart hatt med brätten i Ljusgården på NK i Stockholm. Den var mycket snygg och klädde henne perfekt.

Mor och far hjälptes åt med handmjölkningen morgon och kväll tills pappa skaffade mjölkmaskin. Våra hästar aktade hon sig för men jakthunden tyckte om henne. Det var nämligen hon som såg till att den fick mat. När mamma en gång bröt benet och kom till sjukhus, blev den hund vi hade då så olycklig och ylade utanför sin koja så hemskt, att pappa fick binda den i stallet. Det var inte så att den blev utan mat men det var ändå mammas omsorg hunden saknade.
På ålderns höst blev katterna hennes bästa vänner. Dock hade de det inte så ställt som nutida katter. De fick aldrig vara inomhus men de mötte henne på morgonen för att få sin mjölkskvätt så fort hon öppnade köksdörren.

Hon hade ständig omsorg om alla runt omkring så länge hon orkade och även för de barn som kom in i köket i ett eller annat ärende. Jag minns särskilt hur snäll hon var mot dem som på ett eller annat sätt var udda.
Mamma Hildur var sträng utan att säga så mycket. Gammaldags redlighet präglade henne. Inte smita in på något och att alltid göra rätt för sig var hennes valspråk. Inga regler behövdes om klockslag när vi skulle vara hemma när vi varit på dans. Det var underförstått att man skulle sköta sig. Rent allmänt blev hon mera tillåtande ju äldre hon blev. Det bekräftar barnbarnet Anna som bodde med sin mamma Ragnhild och sin pappa under flera år med mormor i Fiås. (Pappa Luther dog 1987) Där var det ofta livligt med skratt och skoj men mormor hade inte så ont av det, även om hon hennes rum gränsade till vårt stora kök, för hon hörde inte så bra då. Jag minns en härlig scen i köket när Anna och hennes yngre bror Gustav skojade med mormors rullator och körde varandra på den.

Att använda ordet beundra om Hildurs känslor för sina barn och barnbarn vore fel, men hon förstod att varmt värdera deras goda sidor, till exempel hos Barbro som är nummer tre i vår systraskara. Hon är lik vår mamma genom att hon är strålande när det gäller allt slags handarbete. Det gjorde mormor glad men förstås även att vi skötte våra studier bra - såväl som våra arbeten. I det sammanhanget måste jag berätta om när Barbro skulle ha sitt första barn. Det var julafton och bistert väder. Hon var minst sagt stor för hade hon gått över tiden. Väl hemma hos sig på julaftonskvällen tog hon ricinolja och en pojke föddes på juldagen. Jag talade senare med mamma om att hon inte kommit med en enda förmaning till den havande modern. Mamma Hildur:
"Hur skulle jag kunna det? Hon är fullt kapabel att sköta sig och sitt "
Det måste vara innebörden i "att leva och låta leva". Givetvis ägnade hon sig aldrig åt skvaller. Sådant stod hon över. Man skulle inte förhäva sig men ändå veta sitt värde.
Hennes humor var stillsam men när hon fällde en anmärkning var den mitt i prick.

Hade mamma Hildur då inga fel? Jo det var en sak som inte var så bra. Hade man hennes starka personlighet i bakgrunden kunde man var försynt, men utan den utstrålningen i kunde försyntheten gå för långt. Däri ingick att mannen i familjen skulle ha den största uppmärksamheten. Alltid. Vi döttrar blev inte så tuffa som pojkar skulle ha blivit, det är jag säker på.
I en tevesändning en gång smög jag ut ur bild för att inte "ta plats", där andra gärna stannat kvar.
"Precis som svärmor Hildur", sa en svåger som såg en glimt av mig i teveinslaget.

Jag tänker på min mor varje dag. Redskap och annat ska inte stå ute och bli förstört. När jag rensar ogräs är jag noga med att ta bort den lilla rotknutan på våtarven. "För annars är arbetet lika ogjort," brukade hon säga. Jag räfsar undan långa, vissna strån från kanterna i trädgården för det gjorde man på åkerrenarna förr. Viktigt? Kanske inte, men jag gör det i alla fall.

To see a World in a Grain of Sand
And a Heaven in a Wild Flower,
Hold Infinity in the palm of your hand
And Eternity in an hour.
(William Blake 1757-1827)

Birgitta Milits



Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag vet en hemlig trädgård”

"Jag vet en hemlig trädgård"    Stefan Sundström. Foto Mikael Löwegren Stefan Sundström om marginalisering, självförsörjning och det inre livet. – Årets visa är ju inte det hippaste, tyvärr. Man blir lite marginaliserad ...

Av: Mikael Löwegren | Musikens porträtt | 10 maj, 2007

Dikter av Lina Andréasson

  Jag heter Lina Andréasson, jag är 21 år gammal och är bosatt i Malmö. Jag studerar på Skurups Folkhögskolas skrivarlinje och ska påbörja mitt andra år efter sommaren. Jag håller ...

Av: Lina Andréasson | Utopiska geografier | 19 september, 2011

Hilma af Klint och den manliga konstens pionjärer ─ en jämförelse

Sveriges Konstföreningar har detta år 2012 ”Andlighet i konsten” som konstbildningstema. De framhåller att andlighet inte är detsamma som kristendom, utan att man kommer att arbeta med konstnärer och företeelser ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 19 januari, 2012

La culture, Frankrikes heliga ko

Foto: Anne Edelstam Den klassiska bildningstanken är Frankrikes adelsmärke – universiteten bågnar under överfulla klasser, portvaktarna går i husen med vakande ögon, filmindustrin pumpar ut över 200 filmer per år. Vilket ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 21 april, 2008

Mats Waltré. Om O

 ”om O” är en diktsvit som handlar om allt, eller kanske snarare om alltet. Eleaten som nämns i ett par dikter är Parmenides, och vem kvinnan på Tepeyacs sluttningar är ...

Av: Mats Waltré. | Utopiska geografier | 09 september, 2013

Harpan

Där ett fönster öppnar sig till världen vars ljusflöden ännu brinner i kaskader triumferade ögonlock omfamnar tystnaden utikring punkterna, de som irrar i andningsflödet. hon rider på hästen som flyger över vidden av spröda sår utströdda också marken ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 08 februari, 2010

Tankar om lyckan av att kunna läsa och skriva

I sitt nobeltal framhöll 2010-års nobelpristagare i litteratur MarioVargas Llosa värdet av att kunna läsa med följande ord:" Läsningen förvandlade drömmen till liv och livet till dröm, och den gjorde ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 28 december, 2010

Förbjuden kärlek i 1600-talets Sverige – fallet Karin Jönsdotter och Måns Haraldsson

Hur sågs det på utomäktenskapligt umgänge mellan män och kvinnor i 1600-talets Sverige? I granskningen av en föregången era tenderar informationen att vara knapphändig och slutsatserna översimplifierande; vår forskning om ...

Av: Karwan Osmani | Essäer | 08 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.