Realiteten. Fra det absolutte til det relative

Innledning Tidene skifter. Et eksempel på at det er slik, er ‘at alt som er, er immanent og relativt, og at utenfor stoffet og stoffligheten, som er i bevegelse, finnes det ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

Stefan Lekbergs havsgård… Ett konstnärshem som berör

Skönheten är begärlig. För dem som tvingas leva bortom naturen, i bostadsområden skapade endast för förvaring kan skönheten bli som en hägring. Många människor lever till synes helt utan omgivande ...

Av: Boel Schenlær | 25 juli, 2013
Konstens porträtt

Den osynliga staden

Att skriva om Italien är inte lätt. Egentligen skrämmer hela tanken mig. Det finns så mycket redan observerat. Jag kan bara skriva: jag mötte människor. Ryanair är fantastiskt men alla de ...

Av: Mirva Huusko | 27 oktober, 2012
Resereportage

Förlorad i det allslukande världsalltet

Poe dog 1849, 40 år gammal, efter att ha påträffats på en krog i Baltimore i ett förvirrat och medtaget tillstånd, iförd någon annans kläder. Vad han några dagar senare ...

Av: Nikanor Teratologen | 26 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Utforskaren Ingela Romare



Ingela Romare  "Det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich"

Det har alltid varit sökandet efter ett kall och en mening som varit drivkraften i Ingela Romares liv. När hon 1968 gick ut Svenska Filminstitutets regiutbildning förväntades hon bli en ny kvinnlig Ingmar Bergman. Men tidsandan grep tag i henne och hon for ut i världen för att dokumentera en värld som var lika fylld av starka förhoppningar som bister förtvivlan. Idag är hon jungiansk psykoanalytiker och blev nyligen Göteborgs Filmhögskolas första doktorand.
Vad inspirerades du av som ung?
- I min ungdom var det mycket litteratur, film och tankar. Jag läste Walter
Ljungquvist, Stig Dagerman och Lars Ahlin.  Men jag har alltid varit intresserad av psykologi och existentiella frågor. Jag var övertygad om att där fanns något som var större än jag själv. Att det inte bara var min rationalitet som var i centrum för världen. Min mor var dotter till en legendarisk präst, men hon gjorde uppror mot sin far vilket innebar att jag blev den enda i min klass som inte konfirmerades. Vilket var ovanligt. Det ledde i sin tur till att jag gjorde uppror mot henne och började intressera mig för det som hon hade försökt undanhålla mig.

Ingela Romare var den första och då enda kvinna på Filmskolans regiutbildning och tidningarna spekulerade i om hon skulle bli en framtida kvinnlig Ingmar Bergman. Men när hon gick ut 1968 så var det politiska engagemanget oundvikligt. Tillsammans med Bo Widerberg och kurskamraterna Roy Andersson och Lennart Malmer var hon med om att skapa Grupp 13 som gjorde filmen "Den vita sporten", en film om demonstrationerna i Båstad i samband med Sveriges match mot dåvarande Rhodesia.

-Det var startskottet till att jag, tillsammans med min dåvarande man Lennart Malmer, reste ut i världen för att göra dokumentärfilm. Vi gjorde ett antal filmer från krigets Vietnam och om befrielserörelserna i Moçambique och Guinea-Bissau.

Under tio år producerade hon ett femtiotal filmer om kalla krigets konflikthärdar. Hennes strama ansikte skiftar i lyster och hennes blick blixtrar till när hon drar sig till minnes den starka politiska förhoppningen som fanns om att saker och ting gick att förbättra. Förhoppningar som hon sedan såg bytas ut mot uppgivenhet och cynism.

- Vi kände att det fanns en mening, att det var meningsfullt det vi gjorde och att vi kunde vara med och bygga upp en bättre värld. Det var helt enkelt en väldigt bärande kraft i sig. Men det kom in andra krafter och idealen förvandlades till desillusion och cynism. Till slut kom allt att handla om att vi borde satsa på oss själva. Det var helt enkelt marknaden som tog över. Och det menar jag var väldigt väldigt tragiskt.

På vilket sätt kom det att påverka dig?
- Mot mitten av åttio-talet så började jag känna av hur massmedia kommersialiserades. Det var skrämmande. All denna förnedrings tv.  Jag började fråga mig, hur ska jag greppa det här? Vart ska ja ta vägen? Det var då jag sökte mig till Jung-institutet i Zurich och utbildade mig till jungiansk psykoanalytiker.

Var det inte ett stort steg att ta, att gå från att vara dokumentärfilmare till att bli psykoanalytiker?
- Jag tänkte nog att jag inte skulle klara av det, eller att jag inte hade kapacitet eller råd till det. Men jag brukar säga att det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich. Änglarna sa bara - nu åker du! Men då hade jag redan förstått att mitt filmskapande egentligen inte låg så långt ifrån den jungianska psykologin.

På vilket sätt, kan du förklara?
- Jag gjorde en film som hette "Mod att leva" i början av åttio-talet. Filmen
handlade om en ung kvinnas sista fem månader i livet och våra möten under den tiden. När filmen var klar så följde jag med den ut under ett år. Jag satt och samtalade med publiken men egentligen inte så mycket om filmen utan mer om de frågor som den aktualiserade. Jag förstod då att jag inte bara var intresserad av att göra film utan att jag också var intresserad av att skapa möten mellan människor kring existentiella frågor. Och då kände jag att Jungs psykologi låg nära till hands.

Hennes senaste film "Att ro i utbrändhetens tid" handlar om en kvinna som köper en roddbåt som var tillräckligt stor för att ro ut på havet med men tillräckligt liten för att hon skulle kunna hantera den. En film om att prova sina inre och yttre krafter. Istället för att, som hon säger, bara rusa framåt.

Hur tycker du att synen på människan har förändrats genom åren?

- Samhället har förytligats och idag tror människan att hon är sig själv nog. Samhället säger att vi fixar allting själva. Vilket vi inte gör. Vi gör det inte om vi inte har en djupare kunskap om det Jung kallar självet, det omedvetna. Vi har ersatt Gud med marknaden. Och det är en mycket nyckfull Gud. Den säger, mår du dåligt? - ja men skaffa dig ett nytt kök!  Men vem har intresse av att vi går ut och shoppar? Vår själ har det inte. Samhället har kommit att undertrycka de fundamentala frågorna som är i centrum för en människas orientering i livet, till varför hon lever. En situation som är livsfarlig.

Hur då?
-Vårt omedvetna kommer och brakar över oss. Det är ju vad som hänt.. folk bara
brakar ihop..     de blir utbrända inifrån .. då har de gått och hållit saker och ting inom
sig och så plötsligt bryter de ihop. Och det är väldigt väldigt svåra tillstånd.

Men vad är det då som gör att människor hittar mening i tillvaron? Vad är en god livskvalitet?
-Det handlar om rytm, en välbalanserad avvägning av arbete och vila, det handlar om
god föda, om ren luft och det handlar om tystnad. Det är någonting som inte går ihop i detta, att vi har en så hög levnadsstandard men ändå en så minskad livskvalitet. Idag
vill samhället bara laga en     maskin, inte hjälpa människor att hitta sin egen mening
med sitt liv, till varför de lever, till varför vi är här. Vad vi behöver är att få kontakt
med vårt omedvetna, med djupare skikt     inom oss och omkring oss. Det handlar
inte om att bli bättre utan om att bli mänskligare och verkligare som människa.

Hur kommer det sig att du vill doktorera?

-Jag kan känna att jag har hållit på att forska i 40 år på olika sätt. Jag har hållit en
mängd föreläsningar och seminarier, jag har skrivit artiklar och jag har gjort ett 60-tal
filmer, så jag tänkte att jag ville knyta ihop säcken på något vis och ge form åt vad jag
har sysslat med.

Vad är det som är drivkraften i ditt liv?

-Jag tror att det har varit att söka mig fram, att hitta meningen med mitt liv. Och det
har jag gjort genom arbetet med mina filmer och genom att ständigt fortbilda mig. Jag
talade nyss om änglarna, om Självet och om goda krafter. Jag har vänt mig inåt och
bett om hjälp. Vad är mitt kall? Vad är min uppgift? Så har jag fått vänta på svaren...

Vad har det då varit?

- Jag tycker att svaren har kommit och att de kommer, om jag inte är för ouppmärksam eller för slarvig eller för snabb. Då får jag dem. Då får jag veta vad jag skall göra.

Ossian Sandin
Ingela Romare       
Ålder: 72
Yrke: Psykoterapeut, jungiansk psykoanalytiker och dokumentärfilmare
Familj: Ulf Berggren, en dotter och två barnbarn, två katter och en islandshäst
Bor: Torekov / Malmö
Aktuell med filmen "Ro i utbrändhetens tid" och med att bli den första doktoranden på Göteborgs Filmhögskola i ämnet Filmisk Gestaltning













Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Dr Krabba 4

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 28 oktober, 2011

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | Essäer om religionen | 15 augusti, 2015

Emmakrönika XXVII, Den 20 september

Nu årsdag igen för när du kom hit, 20:nde september då. Jag var kär redan, men det var en underbar bekräftelse att få se dig. Jag förstod min kärlek hänt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 september, 2009

Andrew Allen, en kärleksfull artist

Det är lätt att bli förälskad i Andrew Allens musik. Lekfull, fylld av energi och glädje är den en gåva till den som lyssnar. Hans röst är klar och mjuk ...

Av: Helena Svensson | Musikens porträtt | 01 Maj, 2011

Könets mystiker

Illustration av Guido Zeccola efter Beato AngelicoHermann Kesten, Joseph Roth och Albert Camus, med korridorförbindelse till André Gide, häckade en gång i tiden i en lägenhet på sjätte våningen i ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 27 november, 2008

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2011

Japansk slagsmålskämpe fiskar efter filmroll i Europa. Intervju med Masanobu Andô

Det finns skådespelare som blir symbolen för en hel generation och som oavsett roll samtidigt lyckas förmedla en tidstypisk känsla åt hela denna generation. Så är onekligen fallet med Masanobu ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 december, 2011

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.