Att spela sig fram till ett inre lugn

Daniel Westerlund är en mångfacetterad man. Han är verksam som skribent och förläggare, men även som musiker och kompositör. Det som överraskar mig när jag lyssnar på hans dubbel ...

Av: Guido Zeccola | 02 mars, 2009
Musikens porträtt

Månskensstråk över svenska Pommern

Det är i slutet av oktober. Stranden ligger nästan öde. Vågorna rullar långsamma och tunga mot stranden med sitt dova ljud. I horisonten tornar en hotande molnbank upp sig, men ...

Av: Mathias Jansson | 05 november, 2010
Kulturreportage

Brott och straff 3 Lagens bokstav - Rättens andliga märg

Bor Gud i lagboken? Domarreglerna menade så. Men hur kunde Guds ande trängas i lagarna vid sidan av ett tungt mandat givet till folket? Det var en fråga som endast ...

Av: Benny Holmberg | 11 november, 2009
Essäer om konst

Tack så mycket för elden

F. Scott Fitzgerald är framför allt känd för sin roman ”Den store Gatsby”, som räknas som ett av försöken att skriva ”den stora amerikanska romanen”. Fitzgerald och hans hustru Zelda ...

Av: F. Scott Fitzgerald | 27 mars, 2013
Kulturreportage

Utforskaren Ingela Romare



Ingela Romare  "Det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich"

Det har alltid varit sökandet efter ett kall och en mening som varit drivkraften i Ingela Romares liv. När hon 1968 gick ut Svenska Filminstitutets regiutbildning förväntades hon bli en ny kvinnlig Ingmar Bergman. Men tidsandan grep tag i henne och hon for ut i världen för att dokumentera en värld som var lika fylld av starka förhoppningar som bister förtvivlan. Idag är hon jungiansk psykoanalytiker och blev nyligen Göteborgs Filmhögskolas första doktorand.
Vad inspirerades du av som ung?
- I min ungdom var det mycket litteratur, film och tankar. Jag läste Walter
Ljungquvist, Stig Dagerman och Lars Ahlin.  Men jag har alltid varit intresserad av psykologi och existentiella frågor. Jag var övertygad om att där fanns något som var större än jag själv. Att det inte bara var min rationalitet som var i centrum för världen. Min mor var dotter till en legendarisk präst, men hon gjorde uppror mot sin far vilket innebar att jag blev den enda i min klass som inte konfirmerades. Vilket var ovanligt. Det ledde i sin tur till att jag gjorde uppror mot henne och började intressera mig för det som hon hade försökt undanhålla mig.

Ingela Romare var den första och då enda kvinna på Filmskolans regiutbildning och tidningarna spekulerade i om hon skulle bli en framtida kvinnlig Ingmar Bergman. Men när hon gick ut 1968 så var det politiska engagemanget oundvikligt. Tillsammans med Bo Widerberg och kurskamraterna Roy Andersson och Lennart Malmer var hon med om att skapa Grupp 13 som gjorde filmen "Den vita sporten", en film om demonstrationerna i Båstad i samband med Sveriges match mot dåvarande Rhodesia.

-Det var startskottet till att jag, tillsammans med min dåvarande man Lennart Malmer, reste ut i världen för att göra dokumentärfilm. Vi gjorde ett antal filmer från krigets Vietnam och om befrielserörelserna i Moçambique och Guinea-Bissau.

Under tio år producerade hon ett femtiotal filmer om kalla krigets konflikthärdar. Hennes strama ansikte skiftar i lyster och hennes blick blixtrar till när hon drar sig till minnes den starka politiska förhoppningen som fanns om att saker och ting gick att förbättra. Förhoppningar som hon sedan såg bytas ut mot uppgivenhet och cynism.

- Vi kände att det fanns en mening, att det var meningsfullt det vi gjorde och att vi kunde vara med och bygga upp en bättre värld. Det var helt enkelt en väldigt bärande kraft i sig. Men det kom in andra krafter och idealen förvandlades till desillusion och cynism. Till slut kom allt att handla om att vi borde satsa på oss själva. Det var helt enkelt marknaden som tog över. Och det menar jag var väldigt väldigt tragiskt.

På vilket sätt kom det att påverka dig?
- Mot mitten av åttio-talet så började jag känna av hur massmedia kommersialiserades. Det var skrämmande. All denna förnedrings tv.  Jag började fråga mig, hur ska jag greppa det här? Vart ska ja ta vägen? Det var då jag sökte mig till Jung-institutet i Zurich och utbildade mig till jungiansk psykoanalytiker.

Var det inte ett stort steg att ta, att gå från att vara dokumentärfilmare till att bli psykoanalytiker?
- Jag tänkte nog att jag inte skulle klara av det, eller att jag inte hade kapacitet eller råd till det. Men jag brukar säga att det var som att stränga änglar tog mig i nackskinnet och skickade mig till Zurich. Änglarna sa bara - nu åker du! Men då hade jag redan förstått att mitt filmskapande egentligen inte låg så långt ifrån den jungianska psykologin.

På vilket sätt, kan du förklara?
- Jag gjorde en film som hette "Mod att leva" i början av åttio-talet. Filmen
handlade om en ung kvinnas sista fem månader i livet och våra möten under den tiden. När filmen var klar så följde jag med den ut under ett år. Jag satt och samtalade med publiken men egentligen inte så mycket om filmen utan mer om de frågor som den aktualiserade. Jag förstod då att jag inte bara var intresserad av att göra film utan att jag också var intresserad av att skapa möten mellan människor kring existentiella frågor. Och då kände jag att Jungs psykologi låg nära till hands.

Hennes senaste film "Att ro i utbrändhetens tid" handlar om en kvinna som köper en roddbåt som var tillräckligt stor för att ro ut på havet med men tillräckligt liten för att hon skulle kunna hantera den. En film om att prova sina inre och yttre krafter. Istället för att, som hon säger, bara rusa framåt.

Hur tycker du att synen på människan har förändrats genom åren?

- Samhället har förytligats och idag tror människan att hon är sig själv nog. Samhället säger att vi fixar allting själva. Vilket vi inte gör. Vi gör det inte om vi inte har en djupare kunskap om det Jung kallar självet, det omedvetna. Vi har ersatt Gud med marknaden. Och det är en mycket nyckfull Gud. Den säger, mår du dåligt? - ja men skaffa dig ett nytt kök!  Men vem har intresse av att vi går ut och shoppar? Vår själ har det inte. Samhället har kommit att undertrycka de fundamentala frågorna som är i centrum för en människas orientering i livet, till varför hon lever. En situation som är livsfarlig.

Hur då?
-Vårt omedvetna kommer och brakar över oss. Det är ju vad som hänt.. folk bara
brakar ihop..     de blir utbrända inifrån .. då har de gått och hållit saker och ting inom
sig och så plötsligt bryter de ihop. Och det är väldigt väldigt svåra tillstånd.

Men vad är det då som gör att människor hittar mening i tillvaron? Vad är en god livskvalitet?
-Det handlar om rytm, en välbalanserad avvägning av arbete och vila, det handlar om
god föda, om ren luft och det handlar om tystnad. Det är någonting som inte går ihop i detta, att vi har en så hög levnadsstandard men ändå en så minskad livskvalitet. Idag
vill samhället bara laga en     maskin, inte hjälpa människor att hitta sin egen mening
med sitt liv, till varför de lever, till varför vi är här. Vad vi behöver är att få kontakt
med vårt omedvetna, med djupare skikt     inom oss och omkring oss. Det handlar
inte om att bli bättre utan om att bli mänskligare och verkligare som människa.

Hur kommer det sig att du vill doktorera?

-Jag kan känna att jag har hållit på att forska i 40 år på olika sätt. Jag har hållit en
mängd föreläsningar och seminarier, jag har skrivit artiklar och jag har gjort ett 60-tal
filmer, så jag tänkte att jag ville knyta ihop säcken på något vis och ge form åt vad jag
har sysslat med.

Vad är det som är drivkraften i ditt liv?

-Jag tror att det har varit att söka mig fram, att hitta meningen med mitt liv. Och det
har jag gjort genom arbetet med mina filmer och genom att ständigt fortbilda mig. Jag
talade nyss om änglarna, om Självet och om goda krafter. Jag har vänt mig inåt och
bett om hjälp. Vad är mitt kall? Vad är min uppgift? Så har jag fått vänta på svaren...

Vad har det då varit?

- Jag tycker att svaren har kommit och att de kommer, om jag inte är för ouppmärksam eller för slarvig eller för snabb. Då får jag dem. Då får jag veta vad jag skall göra.

Ossian Sandin
Ingela Romare       
Ålder: 72
Yrke: Psykoterapeut, jungiansk psykoanalytiker och dokumentärfilmare
Familj: Ulf Berggren, en dotter och två barnbarn, två katter och en islandshäst
Bor: Torekov / Malmö
Aktuell med filmen "Ro i utbrändhetens tid" och med att bli den första doktoranden på Göteborgs Filmhögskola i ämnet Filmisk Gestaltning













Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Resan till frihet

Resan till frihet Avrättningen av Saddam Hussein ställer viktiga frågor. Vad göra med den mänskliga ondskan? Måste den avrättas, eller är det möjligt att bli mer mänsklig? En ung kvinna flyger ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om konst | 01 februari, 2007

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 13 oktober, 2017

Bokstavskombinationer – inte bara av godo

Diagnoserna har förlorat sin betydelse, i den mening att den målar in människor i hörn. De tycks fungera som viloplatser och försvarsmodeller inför påverkan utifrån. Människor ursäktar sig gentemot det ...

Av: Barbro Bruun | Essäer | 13 oktober, 2013

Dikter av Daniel Westerlund

Dikter av Daniel Westerlund vi var i dessa gående vi kom att nyktra till när dom som kallade nytt stoff kallade dom vi var i våra identiteter när vi samtidigt försökte solidifiera ...

Av: Daniel Westerlund | Utopiska geografier | 26 januari, 2007

Karin Victorin

… hootchy kootchy-dansare som baserade sina danser på magdans och andra orientaliska danser sågs först 1893 i Chicago … – Ur Burlesque – and the New Bump-n-Grind Av Michelle Baldwin. Karin Victorin Hootchy Kootchys ...

Av: Agneta Tröjer | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Franz Werfel, fotograferad av Carl van Vechten, 1940. (Wikipedia)

Franz Werfels Die vierzig Tage des Musa Dagh.

Franz Werfels roman om folkmordet på armenierna och om hur en spillra av dem räddades undan tack vare ett franskt fartyg kom ut sent i november 1933, trots att hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 28 Maj, 2015

Bo Setterlind

Bo Setterlind på Nya Zeeland

Den 24 augusti 1973 fyllde Bo Setterlind femtio år. Inför födelsedagen blev han intervjuad i pressen. Bland annat av K. A. Adrups artikel i Dagens Nyheter framgick att han tänkte ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 11 december, 2016

Ord som fötts ur tystnaden

Lämnar åter över en handfull av mina dikter, alla burna sina egna känslostormar. Dock, ligger alla avstånd nära i en växelverkan mellan subjekt/objekt, du som jag. Men låt mig först ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 23 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.