ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | 15 januari, 2014
Gästkrönikör

Rilkes andra lyra

Under några veckor i februari 1922 fullbordade Rainer Maria Rilke sitt livsverk genom att skriva merparten av Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus. Det var enligt hans egna ord som ”en ...

Av: Bo Gustavsson | 27 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

I nationalskaldens kristallkula



Benny Andersen

Förr höll de sig i skymundan
skrev anonyma brev
kom med anonyma tillrop
anonyma uppringningar
företog anonyma överfall
nu törs de kasta maskerna
nu har de namn och ansikten
goda danska namn
frostiga danska ansikten
nu har de upptäckt varandra
genom insändare
genom opinionsundersökningar
genom radio och tv
de märker att de blir fler och fler
hävdar redan
att de är flest
ännu är de inte organiserade
ännu marscherar de inte i takt
men partiet står berett
med öppna armar och stängda gränser

Det är inte mycket i denna strof, den första i Benny Andersens dikt H C Andersenland (ur Tiden och storken, 1985) som skvallrar om att den inte är nyskriven, men de här raderna stämmer inte längre:

ännu är de inte organiserade
ännu marscherar de inte i takt

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu är de organiserade, nu marscherar de i takt, i Danmark och i Sverige och i stora delar av det övriga Europa. De främlingsfientliga sympatierna och partierna breder ut sig och som så ofta förr var det en konstnär som var synsk, som såg vad som var på gång, långt före de flesta andra.

H C Andersenland skrevs 1985.

Benny Andersen har kallats Danmarks nationalskald, han är landets mest älskade folkliga poet. För att förstå hans storhet får vi med våra svenska referenser ta till en mix av Göran Sonnevi, Tomas Tranströmer, Povel Ramel och Cornelis Vreeswijk. Förra året meddelade han att han inte längre ville kallas "folklig", eftersom han inte ville ha en sådan koppling till ett folk som visat sig så inskränkt och främlingsfientligt. Han kallar sig numera "mellanfolklig". Han sitter inte stilla på sin piedestal bara för att han är ledamot i Det Danske Akademi. Han använder sin ställning till att ta ställning också nu, när han är 81 fyllda och kunde unna sig att vila på sina lagrar. Och hans lyrik är inte alls enbart till för skönandar utan också för dem som slåss på barrikaderna! Stor uppmärksamhet väckte det när Bedsteforaeldrer for asyl (Mor- och farföräldrar för asyl) demonstrerade genom att sjunga hans visa Barndomens land i Folketinget i våras.

Menar du Benny Andersson?

Benny Andersen har på något obegripligt sätt förblivit ett tämligen okänt fenomen i Sverige. Vi har märkt mycket lite av hans existens, trots att han sedan decennier är en bästsäljande klassiker i Danmark och trots att hans dikter och visor har gjort honom populär i paritet med den superpopulära drottning Margrethe II.

Nu finns Benny Andersen tillgänglig på njutbar svenska, i tolkning av Elisabeth Korndahl och Juris Kronbergs. Samlingsvolymen Världens sista dikt & Svantes visor (Heidruns förlag) är den bredaste presentation som gjorts på svenska av detta alldeles speciella författarskap, med ett fylligt förord av Juris Kronbergs. Politiska, innerliga, humoristiska, sångbara, ruggiga, ömsinta, kärleksfulla är dessa dikter och visor. (Och ständigt aktuella, som denna:

Musik är nyttig (ur Nomader med noder, 1976)

Musik är nyttig och desinficerande
Låt mig ge ett exempel kallat X
Innan X blev musiker
satt han på kontor
var ibland förkyld
eller hade ont i magen
influensa, tandvärk, huvudkatarr
hade genomsnittligen 12-13
sjukdagar om året
men då han tog språnget ut och
blev musiker
skedde ett mirakel:
han blev så kärnfrisk
att han bara hade en enda sjukdag
på tretton år!
Bara han slog an en ton
fördrev han hela anhanget
av virus och bakterier
bortsett från några
kanske särskilt musikintresserade
smittämnen som klarade skivan
Men inte ens den gången han fick påssjuka
i underlivet så pungen
svällde upp som vädurstestiklar
svek han jobbet och medspelarna
Visserligen måste han sitta i en obekväm ställning
så de smärtdunkande bollarna
hängde ut över stolskanten
men han spelade som han var betald
och mer därtill
Bara en gång blev han
och de två andra i trion
så våldsamt däckade
av en mycket professionell influensa
att de måste lägga sig i skift
en om dagen i tre leda dagar
influensasmärtorna
var långt mindre än smärtan att
behöva svika de andra
Bleka men fulltaliga möttes de igen
på fjärde dagen och spelade ut
de sista resterna av sjukdomen ur kroppen
rensade luften med jazz
så traktens sjukhus
fick stänga för resten av vintern
med undantag för vårdcentralen
Härmed ett råd till Socialstyrelsen
och Världshälsoorganisationen:
Satsa inte bara på läkarinstrument
utan också på musikinstrument
Ordinera inte bara piller och kirurgsnitt
Skriv ut recept på t ex
2 delar Mozart + en del Armstrong
och ett stänk Gustav Winkler
eller något i den stilen
Musiken gör en svag på ett sätt
som gör en stark

Prima recept för förebyggande hälsovård, inte sant? Eller kanske rent av något för Sveriges utförsäkrade?

Sällsynt visit

Tack vare Elisabeth Korndahl och Juris Kronbergs tolkningar kan även vi svenskar, av olika sort, få oss ett antal livgivande vaccinationer mot allehanda bakterier och värmande tröst när skadan redan är skedd. Bland annat.)

Benny Andersen gör en sällsynt visit i Stockholm den 9 november, på ABF. Man kunde tycka att det vore ett strålande tillfälle för Danmarks ambassad att kamma hem välbehövliga pluspoäng. Men intresset för besöket är så ringa att inte ens ambassadens hemsida i sin Kulturkalender bryr sig om att informera om besöket. Där kan man läsa om svensk-dansk keramik och danskt öl men bara några dagar före det exklusiva framträdandet saknas ännu Danmarks nationalskald i kalendern. Något ekonomiskt bistånd till arrangörer och engagerade är förstås inte heller att tänka på.

Här skulle en Benny Andersensk dikt vara på sin plats för att sätta det danska folkets utsända representanter om inte på plats så åtminstone i skamvrån.

I brist på ny dikt får det bli ytterligare några strofer ur H C Andersenland:

Danmark
mitt lömska land
bli vuxet och stort
slå upp ögonen
bred ut armarna
så vi rakryggade
kan tillhöra dig

Danmark
gör dig inte mindre än du är
uppfyll din del av världen
gör så att vår skam över ditt rykte
kommer på skam

Nancy Westman

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.