Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | 28 augusti, 2012
Resereportage

Absolut Sverige

Boken ”Från Astrid till Lindgren”, som jag är medförfattare till, gavs ut först i Nederländerna på nederländska. Manuskriptet till denna bok var skrivet på svenska, så varför var Nederländerna först ...

Av: Vladimir Oravsky | 13 februari, 2013
Gästkrönikör

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | 19 oktober, 2013
Agora - filosofiska essäer

Örebro skriver

illustration: Ida Thunström Örebro skriver Hjalmar Bergmans skugga vilar ännu över Örebro – det inser man redan efter en snabb sväng genom staden, med Hjalmar Bergman-teater, Hjalmar Bergman-rum i kulturreservatet ...

Av: Björn Gustavsson | 20 november, 2007
Essäer om litteratur & böcker

"Jag har förbundit mig att fullfölja en vision"



Abdel-Qader YassineHan har skrivit 16 böcker på arabiska, engelska, tyska och svenska. Han är en av Palestinas mest kända och uppskattade författare. Han har bott i Sverige i många år. Men Abdel-Qader Yassine känner sig fortfarande "utanför."

Abdel-Qader Yassine har lyckats bättre än de flesta invandrare. Hans senaste bok heter "The Outsiders : Palestinians in the Arab World". Temat är främlingskap. Främling är han själv.

I Sverige vet alla att jag inte är svensk, skriver han i en artikel i Aftenposten. I Palestina syns det inte längre att jag är palestinier.

I mitten av 1970-talet var Abdel-Qader Yassine student och bodde i  Östtyskland. Han såg en film av Ingmar Bergman, lånade en språkskiva på svenska och lyssnade på den tillsammans med en tysk väninna som sade : "Detta är  ett språk att skriva sagor på." Nu har han skrivit sin tredje bok på svenska. Hans nya bok är, som alltid, skriven med mycket humor, till exempel när han berättar om den första tiden i Sverige. Han kastade sig över det nya orden och skrev artiklar utan att veta vad orden betyder.

Yassine skrev också om invandring. Den har förändrat Sverige, men bara på ett yttre plan. "Förr fanns bara Sibyllakorv. Nu kan man få kebab, souvlaki, grekiskt lantbröd, arabisk pita. Men det kommer att dröja länge innan någon som heter Ahmed eller Demetrious sitter i Nordeas styrelse eller i Svenska Akademien, tror han.

"Det är bara att vänta. När det gäller integration får man inte vara otålig. Man måste lära sig att tänka i decennier, inte enstaka år. Yassine har ägnat mycket tid till frågor kring utvandring och invandring. För att få veta mer om hans förhållande till sitt hemland, hans inställning till det nya landet, och för- och nackdelarna med att leva i Sverige, träffade jag honom i hans lägenhet i Borås.

Yassine öppnar och släpper in mig i en ljus och fin lägenhet i Borås. Vi slår oss ner i hans stora och ljusa arbetsrum. Han är stor, och ser ganska trött ut. Han berättar att han hela dagen skrivit på sin nya bok. Men att han också skrivit en artikel åt Die Zeit som han precis skickat iväg.

Nödvändigt avstånd

Han berättar om den första månaderna i  Sverige. Om man lever i en situation förmår man sällan överblicka och höja sig över den för att kunna se och beskriva den. Det är som när man spelar fotbol. Man står inte och tittar på hur de andra spelar, man är med och jagar bollen själv

När man skriver behöver man ett visst avstånd vilket kom med emigrationen. Jag har lämnat Palestina och arabvärlden bakom mig och kunde plötsligt se vad jag hade lämnat.

Han tittar genom fönstret och fortsätter att berätta om situationen alla invandrare hamnar i, och frågan alla måste svara på. Vill man fortsätta leva i det nya landet eller inte? Kan man inte bestämma sig för om man vill återvända eller stanna kan det bli oerhört påfrestande. Det som kan ställa till stora problem är längtan och saknaden till hemlandet, för det är känslor som inte kan skuffas undan. Man har förlorat någonting och längtar tillbaka. Men det går att leva med det.

"Det är ett problem, men inte ett oöverkomligt problem", säger han.

Kommer man till ett nytt land som vuxen, och lever där många år får man en dubbel identitet. För hur länge man än levt i det nya landet, är ens ursprung för alltid en del av en. "Jag har levt i Sverige i många år. Jag fungerar som svensk människa, svensk författare, och svenska pappa. Jag spelar alla roller på svenska, men det är klart att jag är palestinier. Jag kan inte bli något annat, säger Yassine.

"Såret finns i mina böcker"

Att lämna sitt hemland innebär att livet klipps i två delar, livet före och livet efter emigrationen. Det är något som alla invandrare och flyktingar erfarit och tvingas leva med hela livet. Och om man dessutom är författare, som Abdel-Qader Yassine, blir denna händelse en av de ingredienser som alltid kommer att finnas i det man skriver.

"Visserligen skriver jag om andra ämnen som inte alls handlar om emigrationen (om Palestina, Islam, rasism, etc..), men på ett eller annat sätt kommer detta sår att finnas i mina litteratur. Jag kan inte göra det annorlunda. Man kunde lika gärna begära av mig att skriva som en annan person. Man skriver som den man är och det man upplevt, och flykting-skapet är en av de starkaste upplevelserna i mitt liv."

Som ny i Sverige började Abdel-Qader Yassine studera svenska. Genom studiekamraterna på universitetet kom han i kontakt med det svenska samhället. Han blev intresserad av den svenska kulturen. På det sättet bröt han tidigt den isolering som många invandrare och flyktingar drabbas av.

Lång process

"Men det är klart, hade jag stängt in mig själv  och försökt leva som palestinier hade förmodligen isoleringen varit mycket starkare och negativ," säger han. "Jag valde att gå in för att möta det svenska samhället - kulturen, traditionerna, människorna och naturen. Det går inte fort, det var en process som pågick i åratal. Små, små förändringar dagligen som nästan inte märks, men så småningom lär man sig."

Berikande att leva i exil

En av de största fördelarna med att leva i exil, påtvingad eller frivillig, är att man alltid har något annat att jämföra med. Till skillnad från de flesta människor som huvudsakligen är medvetna om en kultur, en omgivning, ett hem, är invandrare och flyktingar medvetna om minst två. Detta kan vara väldigt berikande, konstaterar Yassine.

"Det kan ge tröst, och det kan skapa en större balans i livet just för att du kan utnyttja dina erfarenheter. Har du bara den svenska erfarenheten är det kanske en katastrof om du inte kan byta bil var tredje år, men om du till exempel bara har den palestinska erfarenheten är det ingen stor katastrof."

Trots att Yassine har skrivit artiklar och böcker på svenska  i tio års tid ses han inte som en svensk författre. Med upprörd röst säger han att sådant gör honom förbannad. Men att han ändå har förståelse för att det är frågan om tid innan den försvinner.

Till och med en etablerad forskare och känd kulturpersonlighet som Abdel-Qader Yassine blir alltså diskriminerad. Det säger en hel del om flyktingarnas situation i Sverige i dag.

Det finns över tvåhundra medlemmar med utländsk bakgrund i Sveriges Författarförbund, men få är uppmärksammade. Och man kan undra om de har svårare att bli publicerade och komma fram än helsvenska författare.

Yassine tror inte att så är fallet och pekar på  att det i dag är fler med invandrarbakgrund som skriver än när han kom till Sverige. Det går framåt.

"Jag tycker inte  man ska särbehandla invandrare. Ett seriöst författarskap är inte bara en fråga om resurser och hjälp utifrån utan du ska också ha något att meddela, säger han.

 Integration mellan svenskar och invandrare är en av vår tids viktigaste frågor. Alla ämnen som rör invandrare och problemen de möter, som diskriminering, segregation, utanförskap och arbetslöshet, är aktuellare än någonsin.

Modern människa

Utan hemland - vem, vad är då Abdel-Qader Yassine?

"En typisk modern människa, det vill säga någon som undflyr varje definition. Eftersom jag är överallt är jag ingenstans. Men jag är fortfarande palestinier. Jag har förbundit mig att fullfölja en vision: att skriva om ett land som mycket få skriver om, och som väldigt få känner till överhuvudtaget. Den dag andra skriver om Palestina kommer jag kanske att skriva om något annat."

Men till den dagen, tills en oberoende och självständig palestinsk stat etableras, tills en palestinier kan vinna tillbaka det som nästan allla i världen ser som sin födslorätt, och som en självklarhet, kommer palestinierna att leva i en vakuum. I ett dystert vakuum. De smeker tankar. De ser bara det röda i blodets vision.

De har ingenting att förlora. Absolut ingenting.

Anders Brimstedt

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Brott och Straff 2 Testamentets anda - bouppteckningens materia

Släktingarna kröp omkring som likmaskar och karvade på den avlidnas efterlämnade bråte. Konfrontationer kring varje tings nominella eller påstådda affektionsvärde i arvegodset stegrade den febriga temperaturen. Gamla komposter av osämja ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 31 oktober, 2009

Om maktmekanismer i det sydkoreanska samhället. Intervju med Cheol-soo Jang

Sydkorea kännetecknas av en vital filmindustri, en filmindustri som ofta kännetecknas av en extrem omsorg för det tekniska så till vida att alla filmtekniska medel musik, foto, skådespeleri ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 28 januari, 2011

Pierre Boulez. Foto: Rolf Haid Deutsche Presse-Agentur/MaxPPP.

Några öar i en klingande arkipelag

Pierre Boulez är död. Nya eller gamla paradigm har inte reducerat detta faktum till något betydelselöst. Hans musik finns kvar, hans gärning som dirigent och musikpolitisk kraft har upphört. Det ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 11 januari, 2016

Samuel Palmer – Den pastorala idyllens mästare

Vi lever idag i en värld så långt ifrån den pastorala idyllen som tänkas kan. Krig, terror och bestialiska våldsbrott och mord mot oliktänkande rapporteras ständigt från jordens alla hörn ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 10 september, 2014

Tove Janssons bildresa i Vem ska trösta Knyttet?

Om att bli synlig och att finna sitt eget centrala ljus Det var en gång ett litet knytt som bodde alldeles ensam i ett ensamt hus. Han var nog långt mer ensam än ...

Av: Belinda Graham | Konstens porträtt | 09 september, 2014

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Pixelmålaren Hal Lasko dör vid 98 års ålder

Hal Lasko fick en dator när han fyllde 85 år och vid en ålder då de flesta konstnärer avlidit eller lagt penseln på hyllan startade han sin självlärda konstnärliga bana ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 04 augusti, 2014

Syskon, Berta Hansson

Berta Hansson - lärarinna och konstnärinna i Lappmarken

Berta Hanssons konstnärskap präglas av nyfikenhet, närvaro, och en stark religiositet. Hon får gränserna mellan oss att falla, och känslan av mänsklig närhet präglar hela hennes konstnärskap.

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.