Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | 15 juli, 2015
Essäer om konst

Ragnar och Alice ligger på utdragssoffan

På rygg ligger de och Ragnar håller i Alice' vänsterhand med sin högra. Stryker med långfingret sakta över hennes ringfinger. Efter en lång stund reser han sig. Han ...

Av: Theres K Agdler | 24 Maj, 2010
Utopiska geografier

Mäktiga män föredrar lantlig mat!

Winston Churchill är bland annat känd som den premiärminister som ledde Storbritannien till seger i andra världskriget. Han är också känd som författare, som Nobelpristagare i litteratur, som konstnär, som ...

Av: Belinda Graham | 04 mars, 2014
Allmänna reportage

Tiden som återvändsgränd

Snart bryter ett helt nytt år ut mitt bland oss. Vi vet inte vad det kommer att leda till, förutom själva ledan, men det sägs att det ska kallas 2011 ...

Av: Stefan Whilde | 28 december, 2010
Essäer

Vitrockarna, ett fall för Ignaz Semmelweis?



Ignaz Semmelweis 1864Socialstyrelsen utfärdade år 2007 ett förbud för läkare att använda den långärmade, vita läkarrocken vid patientbesök, eftersom deras vita rockar är riktiga hygienbovar och drar till sig mikroorganismer som sedan sprids vidare till nästa patient. Debatten om hur bakterierna sprids har pågått en tid och läkarna, särskilt de äldre, har svårt att anpassa sig till de nya reglerna.

Det för tankarna till ungraren Ignaz Semmelweis (1818 - 1865) som på 1846-talet var chef för första förlossningskliniken på Allgemeines Krankenhaus i Wien. På sjukhuset fanns två förlossningsavdelningar som använde sig av samma förlossningstekniker. På den ena arbetade endast barnmorskor och barnmorskestuderande och på den andra läkare och läkarstuderande. Kvinnorna på avdelningen, där läkarna arbetade, dog mycket oftare i barnsängsfeber än de kvinnor som förlöstes av barnmorskorna. Läkarna pendlade mellan flera arbetsuppgifter. De arbetade gynekologiskt, opererade och obducerade lik. Eftersom det var ett känt faktum att de nyfödda barnen och barnaföderskorna löpte stor risk att avlida på sjukhusets förlossningsavdelning, föredrog kvinnorna att föda sina små i hemmen och endast i undantagsfall läggas in på sjukhus.

När doktor Semmelweis hörde att kollegan Jakob Kolletschka fick symptom som liknade barnsängsfeber efter att ha skurit sig på en skalpell under en obduktion, började han undersöka orsakerna till barnsängsfeber, trots motstånd från hans överordnade, som trodde att smittan inte gick att förebygga. Obduktionen av kollegans kropp visade ett sjukdomstillstånd som liknade det hos kvinnorna som dog av barnsängsfeber. Kollegans död gav Semmelweis idén att barnsängfeber kunde bero på smitta från lik. Han genomförde en detaljerad jämförande studie av dödligheten vid de två förlossningsklinikerna.

Men hans kollegor och överordnande reagerade negativt, när Semmelweis gav order om att alla läkarstudenter skulle tvätta händerna med klorvatten efter obduktion och att alla instrument som användes i kontakt med patienterna skulle desinficeras. Trots att det visade sig att dödligheten sjönk från 12,24% till 2, 38% i jämförelse med dödligheten hos barnmorskornas patienter, valde Semmelweis att inte informera offentligheten om att han själv och studenterna hade burit de infekterande partiklarna på sina händer från obduktionsrummet till de patienter som de undersökte på förlossningskliniken. Hans observationer gick tvärsemot den dåvarande förhärskande vetenskapliga inställningen att sjukdomar beror på en obalans mellan de grundläggande fyra kroppsvätskorna.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En läkarkollega, professorn i dermatologi Ferdinand von Hebra skrev två artiklar om upptäckten, men även om utländska läkare och Wienerskolan blev imponerade av att Semmelweis hade fått bukt med dödligheten i barnsängsfeber, blev hans resultat mer eller mindre ignorerade. Man hävdade att hans teorier saknade vetenskaplig grund. Det ansågs också att även om Semmelweis hade rätt, skulle det vara alltför ansträngande att tvätta händerna varje gång man skulle undersöka en gravid kvinna. Läkarna ville heller inte erkänna att de hade orsakat så många onödiga dödsfall.

Ignaz Semmelweis ansågs vara alltför liberal och obekväm för den konservativa styrelsen och år 1849 blev han avskedad. Året därefter presenterade han sina upptäckter, men hans teorier föll inte i god jord. Han återvände till Budapest och ledde förlossningsavdelningen på Sankt Rochus sjukhus i Pest åren 1851-1857. Där reducerade hans arbetssätt, d. v.s. att uppmana personalen att sterilisera händer och instrument, barnsängsfebern till 0,85%. Hans landsmän, ungrarna, understödde hans teorier och Semmelweis blev chef för teoretisk och praktiskt obstetrik vid universitetet i Pest i juli 1855. År 1861 publicerade han Die Ätiologie, der Begriff und die Prophylaxis des Kindbettfieber. Först efter Semmelweis' död utvecklades teorier om bakteriesjukdomar och deras spridning och han fick i sinom tid också upprättelse i Wien. Wienarnas numera mest eftertraktade sjukhus att föda barn på är den nedläggningshotade Semmelweiskliniken, en klinik som wienarna kämpar för med näbbar och klor att få behålla.

Sjukhussjukan är en kontaktsmitta och om läkarrocken är en viktig del i den bristande vårdhygienen, bidrar läkarna aktivt till att sprida sjukdomar istället för att bota dem.

Att som en läkare i en artikel i DN hävda, att patientsäkerheten består i att sjukhuspersonalen snabbt uppfattar vem som är medicinskt ansvarig, kan bara bottna i ren prestige.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Lakrits och benproteser. Tredje generation Skarabéerbok

Ett jamesjoycianskt ordflöde, strindbergskt egensinne och ett näst intill postnorénsk uttryck i den underliggande kärlekssagans navelexponerande privatexhibitionism och i övrigt något som i sina mest kroppsfilosofiska intimiteter kan liknas vid ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 juli, 2012

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Hundens genius

"Jag fick order att inställa mig hos en kapten som sade att han inte ville ha en kvinnlig chaufför. Han tyckte inte om atmosfären, han ville inte ha en kvinnlig ...

Av: Lisa Gålmark | Essäer | 08 juni, 2014

Abbas Kiarostami Foto CC BY-SA 3.0

Att begravas: bildspråk i Kiarostamis Smak av körsbär

Abbas Kiarostami är en av Irans mest hyllade filmskapare. Med Smak av körsbär blev han belönad med Guldpalmen i Cannes för snart tjugo år sedan. Många som skrivit om filmen ...

Av: Sonya Helgesson | Filmens porträtt | 04 mars, 2016

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | Utopiska geografier | 31 Maj, 2010

Pirkko Lindberg pratar lika intensivt som hon skriver

Pirkko Lindberg. Foto Henry StrengPirkko Lindberg är en fascinerande författare och en fascinerande person, och det var därför med stor förväntan jag häromveckan räknade ned dagarna till vår planerade träff ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 04 oktober, 2008

Ljuden i en indisk palmlund

Ljuden i en indisk palmlund Folke Rabe reser i södra Indien och fascineras av de tre största religionernas ljudbilder.

Av: Folke Rabe | Allmänna reportage | 04 september, 2006

Det humanistiska fotografiet

I jämförelse med sina generationskamrater, fotograferna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau, har Willy Ronis (1910-2009) länge intagit en märkligt undanskymd plats i franskt kulturliv. Med den stora retrospektiva utställningen på ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 22 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.