Intoleransens spelregler

I dagarna publicerades Forum för levande historias rapport Antisemitism och islamofobi – utbredning, orsaker och preventivt arbete. Det är ett viktigt arbete, och den komparativa ansatsen kan ytterligare hjälpa oss ...

Av: Simon Sorgenfrei | 26 augusti, 2011
Essäer om religionen

Łukasz Barczyk om sin Hamlettravesti

Under den polska filmfestivalen Kinoteka, arrangerad av Polska institutet på biografen Sture i Stockholm hade jag nöjet att se ett mycket fint och starkt verk, “Italiani”. För regin ansvarar Łukasz ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 09 november, 2011
Filmens porträtt

Anders Björnsson

Den stora staden. En riksfaktor

Det pågår en snabb och närmast hejdlös tillväxt av de stora städerna i vårt land. Den är inte naturlig, den är tvärtom organiserad. Och den saknar geografisk logik. I informationsteknikens ...

Av: Anders Björnsson | 26 maj, 2015
Gästkrönikör

Dikter av Christer B Johansson

    SEMIKOLON     Den som filar och putsar på bilar bilder ramar ord mening, komma, komma bryter följden sviten meningen med livet (döden) utan någon nytta, förlänger ingenting utom gamnacken ingenting som kan fördrivas. Semikolon däremot är något som ...

Av: Christer B Johansson | 22 augusti, 2011
Utopiska geografier

Josef! Vem bryr sig?



ImageJulgranar. Julkrubbor. Julklappar. Bjällerklang. Jesu födelse och den Heliga Jungfru Maria. Men den Helige Josef! Vem bryt sig om honom? Vem ägnar mer än en förströdd tanke åt snickaren från Galiléen? Visserligen välbekant från Midnattsmässan. Men knappast så mycket mer.

Uppslagsböckerna talar om Josef som Jesus styvfar. Teologerna ger honom ett förstrött intresse. Inga under. Inga visioner. Ingen mystifikation. Inga kontroverser ens i teologisk mening. I kristen tradition menar man att Maria gifte sig med Josef när han börjat bli gammal. På så sätt suddar man ut frågetecknen kring ett eventuellt äktenskapligt sexualliv dem emellan. I Bibeln står heller ingenting om detta. Varken det ena eller det andra.

Den Helige Josef är en av Katolska Kyrkans skyddspatroner. Men man känner praktiskt taget inte till någonting om hur han levde, av vad han levde och än mindre någonting om hur han själv såg på sitt liv. Var Josef lycklig?

Det antydes att Josef dog medan Jesus var pojke. På målningar, altartavlor och andra konstverk har man i allmänhet placerat Josef litet vid sidan av, något bortom, något bakom Jesus och Maria. Josef ser frånvarande ut. Som om han tänkte: hör jag hit? Naturligtvis finns det en omfattande litteratur om Josef, men texterna är oinspirerade och fyllda av klichéer. Jesuiten Friedrich Spee (1591-1635) är en av de få som reagerat på att Josef alltid skyfflas ut i periferin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I en av Spees dikter står det:

Mit dir nun muss ich kosen,
Mitt dir, o Joseph mein,
Das Futter misch mit Rosen
Dem Ochs, und Eselein.
Mach deinen frommen Thieren
So lieblichs mischgemüss,
Bald, bald, ohne zeit verlieren,
Mach ich dem Athe, süss.

Var Josef kanske en tvivlare? Josef tvivlaren! En del menar så och ger honom därför en biroll i hela det fantastiska dramat - utom i en enda scen: som garant för legendbildningen om den Heliga Familjen i idyllen med krubba, kor, får och hundar. Just där, men också endast där, är det omöjligt och orimligt att tänka bort Josef. Gemensamt fröjdas familjen över födelsen.

Evangelisten Lukas bekräftar att Josef var fattig. När andra offrade ett lamm i templet hade han endast råd med två unga duvor. Det är som en femtioöring mot en hundralapp i kollektbössan. Också annat tyder på att snickarefamiljen levde knapert.

Jesus kände de fattigas villkor från sin egen uppväxt.
I Bibeln återges inte ett enda ord Josef yttrat. Var han stum? Eller bara tyst, blyg och tillbakadragen? Vad tänkte han? Hur var hans inre religiösa liv? Stark Gudstro?
Eller konventionell Tempelbesökare? Egentligen är alla dessa frågor ointressanta.
I handling visade Josef sin storhet vid det stora avgörandet, då allt förvandlades, då mörker blev ljus, och då och där blir Josefs liv på alla sätt och på alla plan gemensamt med Jesu liv: vid den obefläckade avlelsen.

ImageTron kräver inga bevis eftersom den förutsätter det otroliga. Men människorna i Nya Testamentet är av kött och blod. När Maria berättar att hon är havande ställes Josef inför ett moraliskt avgörande som för oss är värt en stunds meditation.
Snabbt måste Josef fatta beslut om att tro eller inte tro, om att prisge Maria eller inte. Beslutet han fattar räddade Maria och hennes barn från döden. Enligt judisk lag skulle de ha stenats, men Josef trotsade lagen och präster och traditioner och grannarnas åsikter och följde istället kärlekens bud. Han skyddade och beskyddade Maria och hennes ofödde son och sa sig kanske tro mer än han faktiskt trodde. Varför? Han älskade dem.

Josef var en man med ett stort och gott hjärta. Han älskade den stackars flickan. Han kunde inte svika henne. Tiden läker alla sår. Och även Josef får faktiskt en uppenbarelse, inte via någon brinnande buske eller att Himlen öppnar sig, med blixt och dunder, utan i en dröm där Någon säger honom att Marias son är avlad av den Helige Ande.

Vilken dröm! Vad betyder det? Josef som vet vad kärlek är ser barnet som en Guds gåva. Det är ett förkristet och förkristologiskt synsätt. Josef älskar Maria, vilket barn hon än föder honom. Han förblir henne trogen. Han flyr inte. Han tar sitt ansvar. Han tvivlar inte på att han älskar. Frid härskar. Änglarna lovsjunger. Förtroendet mellan Josef, Maria och barnet är totalt.

Genom denna dröm förvandlas Josef till en av kristendomens centralgestalter. Inte endast under Midnattsmässan utan i hela den kristna teologi som förklarar kärlekens religion. Ingen vet om Jesus någon gång frågade Maria om Josef var hans pappa. Och vi vet inte vad Maria skulle svarat om Jesus frågat. Men om Jesus frågat och om Maria svarat - Matteus antyder att det kan ha skett - så kan Marias svar ha varit så här: "Jo, ser du Jesus. Min Josef han älskade mig över allt annat".

Josef förblir trots denna enorma förmåga till kärlek, en man i det dolda, oåtkomlig. Hans hemlighet förblir hemlighet. Men han kan inte beskyllas för att ha varit en tvivlare. Tvivlare är istället de som ställer hans handlande i tvivelsmål, som inte älskar det Josef älskade. Den store tigaren Josef tog hemligheten med sig i graven.
Helt logiskt: även graven okänd. Josef var ett under i sig: en fredens och hederns man, saktmodig, tystlåten, klok, mänsklig. Han inordnade sin fria vilja under Guds vilja.

Man hör de jämna yxslagen från verkstaden, man känner doften av sågspån och lim, man ser spånorna från getfot och skölp. Spindelväv, vinkelhake, obearbetade trästockar. Sneda solstrålar. Damm. En katt. Och mitt i denna saliga röra den tyste och tyst arbetande Josef. Och barnet Jesus, som ser och lär. En ganska fantastisk syn.

Bo I. Cavefors

 

Ur arkivet

view_module reorder

Innesluten i sig själv - en trettiotvåårig dvala blir opera i skärgården

Anders Eliassons kammaropera "Karolinas sömn" hade premiär på Värmdö för några dagar sedan samtidigt som det nya konstcentrat "Artipelag" öppnades. Privata pengar förvandlas till allmän nytta, det är bara att ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 09 juni, 2012

En friare filmstruktur Intervju med Sergei Loznitsa

  Filmen "The Joy" är en av de mest kompromisslösa filmer som vi har skådat under 2000-talet. Den ryske regissören Sergei Loznitsa har med hjälp av fotograf och klippare lyckats skapa ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 17 februari, 2011

Krönika 4 från Maspalomas

Badade i havet efter att ha gått närmre 4 km i värmen. Tillbaka till fots en dryg halvtimme senare. Man kanske skulle tjacka en hoj och satsa på triathlon? För gammal ...

Av: Christer B Johansson | Gästkrönikör | 03 oktober, 2012

Hänt i skvättet 12

   

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 16 december, 2013

B+A+C+H=14

I staden Eisenach, någon timmes resa söder om Berlin, öppnar inom kort utställningen ”B+A+C+H=14”, som fokuserar på den talmystik som länge ansetts genomsyra kompositörens verk. På ett Bach-porträtt syns 14 knappar ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 22 februari, 2014

Filosofisk etikk i urbaniseringens tidsalder

Innledning Filosofisk etikk er klargjøring av hva for grunnleggende prinsipper som gjelder for det som er om rett og galt, godt og ondt. Ett eksempel på hva som menes med det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 januari, 2014

Min kreativitet håller mig vid liv

Inom mig klämtar en ständig geografisk samt själslig längtan till några platser. Känslan förstärks, vidgas med tid och avstånd. Detta har legat latent som ett virus under lång tid, först ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 12 december, 2013

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.