ICA och de svarta kärnfria druvorna

Som boende mitt emellan Jönköping och Linköping i Ödeshög har vi en oerhörd bas, två rätt så stora och starkt växande städer med högskola respektive universitet. Häromdagen var jag på sammanträde ...

Av: Per-Inge Planefors | 15 januari, 2014
Gästkrönikör

Rilkes andra lyra

Under några veckor i februari 1922 fullbordade Rainer Maria Rilke sitt livsverk genom att skriva merparten av Duinoelegierna och Sonetterna till Orfeus. Det var enligt hans egna ord som ”en ...

Av: Bo Gustavsson | 27 februari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Olästa och omlästa böcker

I den hög av böcker som ligger på golvet, nere till vänster, har jag äntligen börjat botanisera. De är företrädesvis ”äldre” och svenska, och några – men inte alla – ...

Av: Carsten Palmer Schale | 05 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Josef! Vem bryr sig?



ImageJulgranar. Julkrubbor. Julklappar. Bjällerklang. Jesu födelse och den Heliga Jungfru Maria. Men den Helige Josef! Vem bryt sig om honom? Vem ägnar mer än en förströdd tanke åt snickaren från Galiléen? Visserligen välbekant från Midnattsmässan. Men knappast så mycket mer.

Uppslagsböckerna talar om Josef som Jesus styvfar. Teologerna ger honom ett förstrött intresse. Inga under. Inga visioner. Ingen mystifikation. Inga kontroverser ens i teologisk mening. I kristen tradition menar man att Maria gifte sig med Josef när han börjat bli gammal. På så sätt suddar man ut frågetecknen kring ett eventuellt äktenskapligt sexualliv dem emellan. I Bibeln står heller ingenting om detta. Varken det ena eller det andra.

Den Helige Josef är en av Katolska Kyrkans skyddspatroner. Men man känner praktiskt taget inte till någonting om hur han levde, av vad han levde och än mindre någonting om hur han själv såg på sitt liv. Var Josef lycklig?

Det antydes att Josef dog medan Jesus var pojke. På målningar, altartavlor och andra konstverk har man i allmänhet placerat Josef litet vid sidan av, något bortom, något bakom Jesus och Maria. Josef ser frånvarande ut. Som om han tänkte: hör jag hit? Naturligtvis finns det en omfattande litteratur om Josef, men texterna är oinspirerade och fyllda av klichéer. Jesuiten Friedrich Spee (1591-1635) är en av de få som reagerat på att Josef alltid skyfflas ut i periferin.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I en av Spees dikter står det:

Mit dir nun muss ich kosen,
Mitt dir, o Joseph mein,
Das Futter misch mit Rosen
Dem Ochs, und Eselein.
Mach deinen frommen Thieren
So lieblichs mischgemüss,
Bald, bald, ohne zeit verlieren,
Mach ich dem Athe, süss.

Var Josef kanske en tvivlare? Josef tvivlaren! En del menar så och ger honom därför en biroll i hela det fantastiska dramat - utom i en enda scen: som garant för legendbildningen om den Heliga Familjen i idyllen med krubba, kor, får och hundar. Just där, men också endast där, är det omöjligt och orimligt att tänka bort Josef. Gemensamt fröjdas familjen över födelsen.

Evangelisten Lukas bekräftar att Josef var fattig. När andra offrade ett lamm i templet hade han endast råd med två unga duvor. Det är som en femtioöring mot en hundralapp i kollektbössan. Också annat tyder på att snickarefamiljen levde knapert.

Jesus kände de fattigas villkor från sin egen uppväxt.
I Bibeln återges inte ett enda ord Josef yttrat. Var han stum? Eller bara tyst, blyg och tillbakadragen? Vad tänkte han? Hur var hans inre religiösa liv? Stark Gudstro?
Eller konventionell Tempelbesökare? Egentligen är alla dessa frågor ointressanta.
I handling visade Josef sin storhet vid det stora avgörandet, då allt förvandlades, då mörker blev ljus, och då och där blir Josefs liv på alla sätt och på alla plan gemensamt med Jesu liv: vid den obefläckade avlelsen.

ImageTron kräver inga bevis eftersom den förutsätter det otroliga. Men människorna i Nya Testamentet är av kött och blod. När Maria berättar att hon är havande ställes Josef inför ett moraliskt avgörande som för oss är värt en stunds meditation.
Snabbt måste Josef fatta beslut om att tro eller inte tro, om att prisge Maria eller inte. Beslutet han fattar räddade Maria och hennes barn från döden. Enligt judisk lag skulle de ha stenats, men Josef trotsade lagen och präster och traditioner och grannarnas åsikter och följde istället kärlekens bud. Han skyddade och beskyddade Maria och hennes ofödde son och sa sig kanske tro mer än han faktiskt trodde. Varför? Han älskade dem.

Josef var en man med ett stort och gott hjärta. Han älskade den stackars flickan. Han kunde inte svika henne. Tiden läker alla sår. Och även Josef får faktiskt en uppenbarelse, inte via någon brinnande buske eller att Himlen öppnar sig, med blixt och dunder, utan i en dröm där Någon säger honom att Marias son är avlad av den Helige Ande.

Vilken dröm! Vad betyder det? Josef som vet vad kärlek är ser barnet som en Guds gåva. Det är ett förkristet och förkristologiskt synsätt. Josef älskar Maria, vilket barn hon än föder honom. Han förblir henne trogen. Han flyr inte. Han tar sitt ansvar. Han tvivlar inte på att han älskar. Frid härskar. Änglarna lovsjunger. Förtroendet mellan Josef, Maria och barnet är totalt.

Genom denna dröm förvandlas Josef till en av kristendomens centralgestalter. Inte endast under Midnattsmässan utan i hela den kristna teologi som förklarar kärlekens religion. Ingen vet om Jesus någon gång frågade Maria om Josef var hans pappa. Och vi vet inte vad Maria skulle svarat om Jesus frågat. Men om Jesus frågat och om Maria svarat - Matteus antyder att det kan ha skett - så kan Marias svar ha varit så här: "Jo, ser du Jesus. Min Josef han älskade mig över allt annat".

Josef förblir trots denna enorma förmåga till kärlek, en man i det dolda, oåtkomlig. Hans hemlighet förblir hemlighet. Men han kan inte beskyllas för att ha varit en tvivlare. Tvivlare är istället de som ställer hans handlande i tvivelsmål, som inte älskar det Josef älskade. Den store tigaren Josef tog hemligheten med sig i graven.
Helt logiskt: även graven okänd. Josef var ett under i sig: en fredens och hederns man, saktmodig, tystlåten, klok, mänsklig. Han inordnade sin fria vilja under Guds vilja.

Man hör de jämna yxslagen från verkstaden, man känner doften av sågspån och lim, man ser spånorna från getfot och skölp. Spindelväv, vinkelhake, obearbetade trästockar. Sneda solstrålar. Damm. En katt. Och mitt i denna saliga röra den tyste och tyst arbetande Josef. Och barnet Jesus, som ser och lär. En ganska fantastisk syn.

Bo I. Cavefors

 

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten är för mig extrem anti-vardag. En intervju med Martin Tistedt

Martin Tistedt är en bland de bästa av Vertigos författare. Han skiftar mellan dröm och mardröm i det han skriver. Hans senaste roman heter Vår och där har drömmen ingen ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 maj, 2014

Vad är det nu i mig som brister

Det fanns en tid då jag drömde, då jag vaknade upp mitt i natten med häftigt bultande hjärta kall av svett och ångest, uppfylld av märkliga drömlika bilder känslan av att inte veta och ...

Av: Susann Wilhelmsson | Utopiska geografier | 12 oktober, 2009

Peyote-scenen, foto Gençer Yurttaş

Istanbuls viktigaste klubb

När man talar om Istanbuls oberoende musikscen måste man prata om Peyote, stadens viktigaste och äldsta klubb. Peyote har fått sitt namn från kaktusen som är välkänd för sina psykedeliska ...

Av: Aylin Ünal | Essäer om musik | 26 november, 2016

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 maj, 2011

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Ett ständigt misslyckande – dataspelens berättarstruktur inspirerar filmvärlden

Det ständiga misslyckandet är grunden för dataspelets berättarstruktur. Precis som i film och litteratur har ofta dataspel ett linjärt berättande. Huvudpersonen ska ta sig från berättelsen början till slutet genom ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 24 september, 2014

Vem är rädder för vargen här?

Jakob (1785 – 1863) och Wilhelm Grimm (1786 – 1859) hör till 1800-talets stora europeiska kulturpersonligheter. De var språkforskare, sagosamlare, bibliotekarier och upptäckare och påverkade sin samtid genom att bana ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer | 24 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.