Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Åverkan på en bok

Omslaget är skogsgrönt och har vissa skavanker, som förmodligen kommer från slitage. Bokens höjd är 185 mm, bredd 100 mm och tjockleken mäts till 15 mm. Om man slår upp ...

Av: Henrik Johansson | 10 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | 27 februari, 2015
Konstens porträtt

Ivo Holmkvists far i ett foto taget av författarens mor

Jubel och skepsis – några anteckningar till tre fotografier

Tyskland förklarade Ryssland krig den första augusti 1914 och införde samma dag allmän mobilisering. Två dagar senare följde man upp med att samman med Österrike-Ungern också gå i krig mot ...

Av: Ivo Holmqvist | 26 mars, 2015
Essäer om samhället

Räkans fenomenologi



Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och kärleken? Är det att som T.S Eliot på ett akademiskt lärt sätt minsann visa hur bildad man är?


Om Francis Ponge


Han är en unik författare ty han har inget att säga, och han säger det mångordigt, och det är (tydligen) poesi. Ponge skriver om cigaretter, räkor och dörrar som vore han marsmänniska.

Annons:

Han är en unik författare ty han har inget att säga, och han säger det mångordigt, och det är (tydligen) poesi. Ponge skriver om cigaretter, räkor och dörrar som vore han marsmänniska.

Hans cigarett är ingen tröst efter ett dödsbesked eller en sexig symbolisk fallos på en kvinnas läpp. Det är en cigarett. Hans saklighet är helt antiromantisk om man med romantik menar att tingen är en skärva eller ingång till något större. Ett fragment av en helhet är det icke. Så omständligt finurligt kan han skriva en essädikt om en räka på havets botten att det blir som när Monty Pyton gör parodi på Oxford filosofi: det triviala kläs i en alltför stor både pretentiös och torr språkdräkt.

Han pressar inte sin inre karta på världen, snarare låter han tingen pressa sig mot honom, som om han i positivistisk anda ville skriva poesi i det nakna ögats anda, och det kan stundtals finnas något närmast hotfullt äcklande i hans dikter, när han skriver om regn och bröd gör han det med en så stor detaljskärpa att det nästan blir som när man är trött och stressad och bara de vita prickarna, hårstråna, kaksmulorna och kaffekoppsringarna på soffbordet gör sig påminda, en slags hudlöshet som snarare registrerar träden än skogen.

Det gör att han plats verkligen – inte bara kronologiskt – ligger mellan Emile Zola och Alain Robbe-Grillet. Ponge registrerar, inte deklarerar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Enligt egen utsago ville han göra franska till latin och det bygger ju på en viss essentialism i språksyn; att varje språk har sin egen själ så att säga. Låt det vara nog sagt att han här anser sig vilja bryta med franskans bombastiska yvighet och skriva med i latinets möjlighet till glasklar inringande staccatoanda.

"Huius Hercyniae silvae, quae supra demonstranta est" för att smaka på ingen mindre än Julius Caesars snapshotstilistik. Och apropå detaljer, sällan han jag läst en författare som använder sig av så många vänstertunga fundament. Som ville han ge ett ännu mer utredande knappologiskt tilltal i sin poesi, ett bejakande av vad som annars brukar rekommenderas att undvikas, för att det ger kanslispråkets svårbegriplighet.

Om det skulle gå att krysta fram ett existentiellt innehåll i hans poesi är det att det inte finns några stora visioner eller begrepp, endast singulariteter. Det är omöjligt att kapa hans lyrik för revolutionära, totalitära anspråk. För att bryta loss ett förklarande fragment ur hans räkessä : "Den besväras av ett alltför stort antal hypersensibla känselspröt som vid minsta retning ger upphov till dess karaktäristiska baklängessprång".

En sådan psykologisk profil bygger man inget sammanbitande stöveltramp mot horisonten kring.

Jesper Nordström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Sagan om det lilla hotellet

Det var en gång ett hotell. Det låg inte centralt men inte heller så långt bort från allting. Det var inte stort, men man kunde inte säga att det var ...

Av: Gregor Flakierski | Utopiska geografier | 23 september, 2008

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Fragment av surrogatpyret IX

Dörrn öppnades långsamt, å en kväljande dunst av överhettad å döendedesperat lågbudgetvällevnad vällde ut när en rejält tilltagen tant klädd i va fan de nu va, nåt bjärt bjäfs som ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 27 november, 2007

Sandra Ilar, dikt

Sandra Ilar, född 1988 och uppvuxen i Luleå. Studerar Teoretisk filosofi och Litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet. Poesin är ett försök att koncentrera det stora. Att genom varje ords tyngd utvinna ...

Av: Sandra Ilar | Utopiska geografier | 08 augusti, 2011

Filosofi er livsform. Del II

Kjærligheten til livet er nerven i all utforskning av livet(Renessansefilosofiens motto) Inngangsporten min til vitenskap og filosofi er slik. Mens de empiriske vitenskapene er om opphoping av stadig mer detaljert kunnskap ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2011

Den heliga Klara av Assisi

Romersk-katolska kyrkan har i dagarna fått ett nytt överhuvud. Den 76-årige kardinalen José Mario Borgolio som är jesuit och kommer från Argentina är den förste påve som tar sig namnet ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 28 mars, 2013

Skyddad av blott en glasruta, mot populärmusikens strålar

Jag har aldrig vetat hur jag ska te mig till populärmusiken. Gillar jag den? Hatar jag den? Eller smygälskar jag den innerst inne? Denna musik, med vilken jag menar sådan ...

Av: Elin Hermanson | Gästkrönikör | 24 januari, 2013

21. Erik

Vi tackar för den välskrivna artikeln. Efter noggrant övervägande har vi dock bestämt oss för att inte publicera den. Gerard Richter är en intressant konstnär, men hans målningar av fotografier ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.