La Décoration Suspect (2014)

Färgernas språk

Monokrom av Melker Garay pågår till den 30 september Galleri Kameleont i Norrköping

Av: Ida Thunström | 14 september, 2016
Essäer om konst

”De dricker energi, kaffe och jobbar”

Det är samtiden jag lyssnar till. I smyg, jag deltar inte, känner inte, vet inte varför ordet ”samtid” pressar fram någon typ av besatthet inom mig. Jag vill berätta om ...

Av: Linda Bönström | 26 april, 2013
Gästkrönikör

Johan Rasmundson. En dikt

Jag heter Johan Rasmundson och är bosatt i Uppsala och har skrivit poesi de senaste tio åren. Jag har varit publicerad i några antologier, tidskrifter och i år även tryckt ...

Av: Johan Rasmundson | 03 december, 2017
Utopiska geografier

Dr Krabba 12

Av: Janne Karlsson | 23 december, 2011
Kulturen strippar

Pièta och den röda hästen



Den röda hästen badas, oljemålning av Kuzma Petrov-VodkinThomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio år sedan for jag till USA just efter studenten, med MS Kungsholm på en av hennes sista resor. Från Amerika-kajen i Köpenhamns Frihavn tog det sex dagar innan vi ankrade utanför New York, en varm och sammetsmörk augustinatt. Skyskraporna glittrade som de skulle, lagom höga, med Chrysler Buildings Art Deco-torn och Empire State Buildings mera rektangulära (långt senare både kom och gick de överdimensionerade tornen i World Trade Center).

Jag hämtades upp av föräldrarna till den som under de följande veckorna skulle bli min introduktör på Dartmouth College, Ivy League-universitetet i New Hampshire dit jag hade haft lyckan att få ett stipendium genom Sverige Amerika-stiftelsen. De kom i en många meter lång svart Lincoln Continental. Bilar med sådana mått hade jag aldrig skådat i den skånska småstad där jag växte upp, förutom den Tatra som ägdes av konservfabrikschefen Herbert Felix och som hade motorn bak, med kylflänsar på sidorna så att den liknade en urtidsödla. Dr. Mangelsdorff var företagsläkare på ett stort försäkringsbolag och av bilen att döma högt upp i hierarkin. De hyste mig gästfritt i en vecka i deras villa i Plainfield, New Jersey, inte långt från Manhattan.

En av dagarna före terminsstarten for vi till den stora världsutställningen som pågick just då på Long Island. På hösten innan jag for hade jag haft inne två artiklar i en tidning som täckte in Mellanskåne, den ena om William Saroyan, den andra om Ray Bradbury - jag var relativt väl inläst på amerikansk litteratur innan jag for, det blev till nytta när jag följde sådana college-kurser. Jag fick ett hyfsat honorar, fyrtio kronor. Det ser jag nu av ett vykort som min hemmavarande bror skickade till 312 Cutter Hall, Dartmouth College, Hanover, New Hampshire, USA. Så jag skrev en drapa till, full av förhoppningar att jag nu var inne i svängen som kulturjournalist eller i alla fall höll på att etablera mig som en brödskrivande murvel.

världsutställningenSå blev det inte, den gången. Artikeln om världsutställningen blev min första refusering, och jag minns knappt vad jag skrev i den, mer än en sak som fastnat i minnet. I Vatikanstatens paviljong kunde man se Michelangelos bländande marmorvita Pièta-skulptur, fast det skedde på effektivt amerikanskt vis. I stället för att man vandrade lugnt runt den och beskådade konstverket från alla sidor fick man ställa sig på ett löpande band som långsamt förde förbi det. Om man ville se mer än bara en skymt fick man sträcka på nacken, och trampa de bakom en på tårna. Och några veckor senare på Dartmouth läste jag en kurs om T. S. Eliots poesi och träffade på de här passande raderna i hans dikt om J. Alfred Prufrock, en så kallad heroic couplet: ”In the room the women come and go/ talking of Michelangelo”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och så ännu ett halvsekel tillbaka i tiden, till en annan utställning. En betydande samling rysk konst från förra sekelskiftet finns på Malmö museum, av en mycket speciell anledning. Under det som skulle bli den sista sommaren före första världskriget ordnade man där den stora Baltiska Utställningen, som en muskelmanifestation för en raskt expanderande industristad. Östersjöländerna visade sina industriprodukter, sin konst och sitt konsthantverk under drygt fyra månader. Det höga vita tornet (med sina 87 meter det högsta i trä i världen) blev en slagkraftig sinnebild för utställningen på Ernst Norlinds bekanta affisch.

Två dagar före stängningsdags, den 28 september, blåste det tornet ner i höststormarna. Det var nästan alltför symboliskt. Vid den tidpunkten hade redan två av de deltagande nationerna, kejsarens Tyskland och tsarens Ryssland, hamnat i krig med varandra. Jolo satte in denna utställning i dess idéhistoriska och geopolitiska sammanhang i sin bok ”1914”, och analyserade den som ett uttryck för tidens rådande nationella strömningar.

La Pietà av MichelangeloEtt nationalromantiskt formspråk karakteriserade också Ferdinand Bobergs utställningsarkitektur. Man hade en officiell fotograf, Alfred Wilhelm Rahm, och tretusen av hans bilder därifrån finns fortfarande i förvar i Malmö museum. Boberg anklagades för bristande nationellt sinnelag, och vissa inslag i den vita staden påminner kanske mera om Alhambra än om Alingsås eller Algutsboda, och jugendslingorna var nog mera kontinentaleuropeiska än nordiskt nationalromantiska. Några rester av planteringarna kan man för övrigt fortfarande se i Pildammsparken.

Jolo berörde dessutom målningarna i den ryska paviljongen och deras märkliga öde: de flesta skickades aldrig tillbaka. Hela den bakomliggande historien, så långt det går att rekonstruera den, finns med i den vackra jubileumsbok om utställningen som kom 1989, i en uppsats av Göran Christenson. Det är fantastiskt att se väggarna i konstpaviljongerna fullhängda med Carl Larsson och Anders Zorn, med Akseli Gallén-Kallela, Albert Edelfelt och Bruno Liljefors, med tyskar som Max Liebermann och Max Slevogt.

Och alltså med ryssar, som jag kom att tänka på när jag nu såg det fantastiska självporträttet av Malevitj som renässansfurste, och hans lika anslående bild av en kvinnlig arbetare, båda som om de höll osynliga ting i sina händer: han en svart kvadrat, hon ett barn. Båda målningarna var säkert inspirerade av ryska ikoner – en märklig återgång till det realistiska hos konstruktivisten Malevitj som man mest minns för hans svarta fyrkanter mot svart bakgrund. I Malmö visades den gången bland många andra av Malevitjs landsmän Vassilij Kandinsky och Kuznetsov. Baltiska utställningen blev ett minne för livet för besökarna. Som nioåring besåg min mor den och kom ihåg en röd häst. Jodå, på sidan 109 i jubileumsboken återfinns en målning som även den vittnar om ikon-influenser: ”Den röda hästen badas”, oljemålning av Kuzma Petrov-Vodkin .

Ivo Holmqvist

http://malmo.se/Kultur--fritid/Kultur--noje/Konst--design/Malmo-Konstmuseum/Samlingen/Den-ryska-samlingen.html

Ur arkivet

view_module reorder

Äntligen sex års forskning gått till sin ände,

 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.   Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 10 maj, 2012

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 september, 2014

Den hårda lotten att vara författare. Och författarfamilj

”Förr i tiden hade författare inget annat att göra än att ofreda sin familj. Idag kan man ju alltid kylskåpsäta, kolla sina e-mail, surfa lite på nätet, gå ut på ...

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 22 november, 2012

Stillbild ur filmen Sunspring skriven av en AI

Artificiell intelligens skapar framtidens kultur

Artificiell intelligens (AI) beskrivs ofta i Science Fiction i dystopiska ordalag. Det är en HAL i Kubricks 2001 A Space Odysseus, ett ondskefullt Skynet i Terminator-filmerna eller en Matrix som ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 02 juli, 2016

Vladimir Oravsky som västanvinden Zefyros i Botticellis Venus födelse Foto Hedvig Wallin

Svenska Dagbladet, Gefle Dagblad, Wikipedia och andra kunskapsliberaler

 I inledningen till min bok ”I skuggornas hetta” skriver jag bland annat ”Om en läsare stöter på tolkningar som han eller hon har svårt att anamma omedelbart, söker han kanske ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 12 oktober, 2015

Fredriksson om Wittgenstein

Fredriksson om Wittgenstein En gammal bok av Gunnar Fredriksson om Ludwig Wittgenstein aktualiserad i en artikel av Bo I Cavefors. "Hälsa alla att jag har haft ett underbart liv"; det verkar ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 26 oktober, 2006

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 maj, 2015

Personligt inför den 8 mars

Den internationella kvinnodagen är min födelsedag. Det är jag stolt över. Även om jag haft och har svårigheter att kalla mig feminist. Dels beroende på en ovilja och oförmåga att ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.