Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Palestina - landet som FN glömde

Det är inget särskilt eller unikt med palestinierna - utom kanske att det inte fösts något avseende vid deras rop på rättvisa, skriver Abdel-Qader Yassine och föreslår att FN löser ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 15 december, 2010
Reportage om politik & samhälle

Ivo Holmqvist om Folke Isaksson

“Eldflugorna har slocknat, askflagorna yr över jorden.” Så vackert och så dystert avslutade Folke Isaksson titeldikten i den samling som kom 1998 och som hette just ”Eldflugorna”. Den apokalyptiska slutraden ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 juni, 2013
Litteraturens porträtt

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | 05 april, 2010
Utopiska geografier

Pièta och den röda hästen



Den röda hästen badas, oljemålning av Kuzma Petrov-VodkinThomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio år sedan for jag till USA just efter studenten, med MS Kungsholm på en av hennes sista resor. Från Amerika-kajen i Köpenhamns Frihavn tog det sex dagar innan vi ankrade utanför New York, en varm och sammetsmörk augustinatt. Skyskraporna glittrade som de skulle, lagom höga, med Chrysler Buildings Art Deco-torn och Empire State Buildings mera rektangulära (långt senare både kom och gick de överdimensionerade tornen i World Trade Center).

Jag hämtades upp av föräldrarna till den som under de följande veckorna skulle bli min introduktör på Dartmouth College, Ivy League-universitetet i New Hampshire dit jag hade haft lyckan att få ett stipendium genom Sverige Amerika-stiftelsen. De kom i en många meter lång svart Lincoln Continental. Bilar med sådana mått hade jag aldrig skådat i den skånska småstad där jag växte upp, förutom den Tatra som ägdes av konservfabrikschefen Herbert Felix och som hade motorn bak, med kylflänsar på sidorna så att den liknade en urtidsödla. Dr. Mangelsdorff var företagsläkare på ett stort försäkringsbolag och av bilen att döma högt upp i hierarkin. De hyste mig gästfritt i en vecka i deras villa i Plainfield, New Jersey, inte långt från Manhattan.

En av dagarna före terminsstarten for vi till den stora världsutställningen som pågick just då på Long Island. På hösten innan jag for hade jag haft inne två artiklar i en tidning som täckte in Mellanskåne, den ena om William Saroyan, den andra om Ray Bradbury - jag var relativt väl inläst på amerikansk litteratur innan jag for, det blev till nytta när jag följde sådana college-kurser. Jag fick ett hyfsat honorar, fyrtio kronor. Det ser jag nu av ett vykort som min hemmavarande bror skickade till 312 Cutter Hall, Dartmouth College, Hanover, New Hampshire, USA. Så jag skrev en drapa till, full av förhoppningar att jag nu var inne i svängen som kulturjournalist eller i alla fall höll på att etablera mig som en brödskrivande murvel.

världsutställningenSå blev det inte, den gången. Artikeln om världsutställningen blev min första refusering, och jag minns knappt vad jag skrev i den, mer än en sak som fastnat i minnet. I Vatikanstatens paviljong kunde man se Michelangelos bländande marmorvita Pièta-skulptur, fast det skedde på effektivt amerikanskt vis. I stället för att man vandrade lugnt runt den och beskådade konstverket från alla sidor fick man ställa sig på ett löpande band som långsamt förde förbi det. Om man ville se mer än bara en skymt fick man sträcka på nacken, och trampa de bakom en på tårna. Och några veckor senare på Dartmouth läste jag en kurs om T. S. Eliots poesi och träffade på de här passande raderna i hans dikt om J. Alfred Prufrock, en så kallad heroic couplet: ”In the room the women come and go/ talking of Michelangelo”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och så ännu ett halvsekel tillbaka i tiden, till en annan utställning. En betydande samling rysk konst från förra sekelskiftet finns på Malmö museum, av en mycket speciell anledning. Under det som skulle bli den sista sommaren före första världskriget ordnade man där den stora Baltiska Utställningen, som en muskelmanifestation för en raskt expanderande industristad. Östersjöländerna visade sina industriprodukter, sin konst och sitt konsthantverk under drygt fyra månader. Det höga vita tornet (med sina 87 meter det högsta i trä i världen) blev en slagkraftig sinnebild för utställningen på Ernst Norlinds bekanta affisch.

Två dagar före stängningsdags, den 28 september, blåste det tornet ner i höststormarna. Det var nästan alltför symboliskt. Vid den tidpunkten hade redan två av de deltagande nationerna, kejsarens Tyskland och tsarens Ryssland, hamnat i krig med varandra. Jolo satte in denna utställning i dess idéhistoriska och geopolitiska sammanhang i sin bok ”1914”, och analyserade den som ett uttryck för tidens rådande nationella strömningar.

La Pietà av MichelangeloEtt nationalromantiskt formspråk karakteriserade också Ferdinand Bobergs utställningsarkitektur. Man hade en officiell fotograf, Alfred Wilhelm Rahm, och tretusen av hans bilder därifrån finns fortfarande i förvar i Malmö museum. Boberg anklagades för bristande nationellt sinnelag, och vissa inslag i den vita staden påminner kanske mera om Alhambra än om Alingsås eller Algutsboda, och jugendslingorna var nog mera kontinentaleuropeiska än nordiskt nationalromantiska. Några rester av planteringarna kan man för övrigt fortfarande se i Pildammsparken.

Jolo berörde dessutom målningarna i den ryska paviljongen och deras märkliga öde: de flesta skickades aldrig tillbaka. Hela den bakomliggande historien, så långt det går att rekonstruera den, finns med i den vackra jubileumsbok om utställningen som kom 1989, i en uppsats av Göran Christenson. Det är fantastiskt att se väggarna i konstpaviljongerna fullhängda med Carl Larsson och Anders Zorn, med Akseli Gallén-Kallela, Albert Edelfelt och Bruno Liljefors, med tyskar som Max Liebermann och Max Slevogt.

Och alltså med ryssar, som jag kom att tänka på när jag nu såg det fantastiska självporträttet av Malevitj som renässansfurste, och hans lika anslående bild av en kvinnlig arbetare, båda som om de höll osynliga ting i sina händer: han en svart kvadrat, hon ett barn. Båda målningarna var säkert inspirerade av ryska ikoner – en märklig återgång till det realistiska hos konstruktivisten Malevitj som man mest minns för hans svarta fyrkanter mot svart bakgrund. I Malmö visades den gången bland många andra av Malevitjs landsmän Vassilij Kandinsky och Kuznetsov. Baltiska utställningen blev ett minne för livet för besökarna. Som nioåring besåg min mor den och kom ihåg en röd häst. Jodå, på sidan 109 i jubileumsboken återfinns en målning som även den vittnar om ikon-influenser: ”Den röda hästen badas”, oljemålning av Kuzma Petrov-Vodkin .

Ivo Holmqvist

http://malmo.se/Kultur--fritid/Kultur--noje/Konst--design/Malmo-Konstmuseum/Samlingen/Den-ryska-samlingen.html

Ur arkivet

view_module reorder

Angeren

Innledning I begynnelsen var nektelsen, og så lenge mennesket tviholdt på den, gikk livet på tomgang. Livets ordløse farer skygget for at et nøkternt blikk på omstendighetene kunne oppstå: Mennesket levde ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2014

Högklackat och vad som är viktigt

Högklackat och vad som är viktigt Några ord om Amsterdam. Som i alla städer, i alla människor, i alla begrepp, finns det dåliga och bra sidor. Ofta är de samma sak, sedd ...

Av: Ida Thunström | Resereportage | 15 augusti, 2009

Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 25 februari, 2015

Stockhausens Donnerstag aus Licht, foto Sandra Then

Stockhausen i blåsväder - Donnerstag aus Licht på Basel Theatre

Karlheinz Stockhausens jättelika operaprojekt Licht, som omfattar veckans samtliga dagar och därmed är dubbelt så långt som Wagners Ring, har haft svårt att få fotfäste i operahusen. Det är inte ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 06 oktober, 2016

Hobbiten, en oväntad resa bort, och hem igen

J.R.R. Tolkiens bok ”Hobbiten – Bort och hem igen”fångar essensen av drömmen om ett mysigt hem med ensjungande tekittel. Vissa romankaraktärer åker runt hela jorden för att komma hem. Andra ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 06 december, 2012

Bo Gustavsson

Låt oss befria oss från vår förljugna självbild

Bo Gustavsson om krig, våld, dubbelmoral och rädsla för oliktänkande.

Av: Bo Gustavsson | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Emmakrönika XXIII, Avamposto emmatico con mostri

nog när man ehuru älskar en annan, i det tagna afton slagna tillståndets skeden, hur ofta har man så helt rätt bild alls av den andra, kanské aldrig någonsin totalt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 augusti, 2009

Gynekologen

KVINNA MÖRDAD  - en löpsedel skymtar förbi. Några dar senare hajar jag till - GYNEKOLOGEN HÄKTAD. Köper bägge tidningarna - läser annars varken Aftonbladet eller Expressen. Gynekologen och jag kommer ...

Av: Else-britt Kjellqvist | Essäer om politiken | 14 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts