Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | 29 december, 2011
Gästkrönikör

Takida - stort band, stark Rot

Popbandet tAKIDA. Foto: Combust Jack Edstrand intervjuar popbandet Takida från Ånge i Västernorrland. När vi klev ut på scen så hade runt 4000 människor samlats inom loppet av någon halvtimme.Bara ...

Av: Jack Edstrand | 06 augusti, 2008
Musikens porträtt

Skapandets värld

Lever vi i skapandets värld eller i slaveriets? En av 1900-talets mest vidsynta, egensinniga och originella filosofer heter Nikolaj Berdjajev (1874–1948). Han tänkte för fritt och stort för att passa ...

Av: Percival | 26 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Assia Djebar och tvåspråkigheten som emancipation

Assia Djebar Foto Ulla Montan Assia Djebar och tvåspråkigheten som emancipation Det blev inget nobelpris i litteratur för Assia Djebar det här året heller, trots att hennes namn brukar nämnas i ...

Av: Anna Amnéus | 05 november, 2007
Litteraturens porträtt

Pièta och den röda hästen



Den röda hästen badas, oljemålning av Kuzma Petrov-VodkinThomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio år sedan for jag till USA just efter studenten, med MS Kungsholm på en av hennes sista resor. Från Amerika-kajen i Köpenhamns Frihavn tog det sex dagar innan vi ankrade utanför New York, en varm och sammetsmörk augustinatt. Skyskraporna glittrade som de skulle, lagom höga, med Chrysler Buildings Art Deco-torn och Empire State Buildings mera rektangulära (långt senare både kom och gick de överdimensionerade tornen i World Trade Center).

Jag hämtades upp av föräldrarna till den som under de följande veckorna skulle bli min introduktör på Dartmouth College, Ivy League-universitetet i New Hampshire dit jag hade haft lyckan att få ett stipendium genom Sverige Amerika-stiftelsen. De kom i en många meter lång svart Lincoln Continental. Bilar med sådana mått hade jag aldrig skådat i den skånska småstad där jag växte upp, förutom den Tatra som ägdes av konservfabrikschefen Herbert Felix och som hade motorn bak, med kylflänsar på sidorna så att den liknade en urtidsödla. Dr. Mangelsdorff var företagsläkare på ett stort försäkringsbolag och av bilen att döma högt upp i hierarkin. De hyste mig gästfritt i en vecka i deras villa i Plainfield, New Jersey, inte långt från Manhattan.

En av dagarna före terminsstarten for vi till den stora världsutställningen som pågick just då på Long Island. På hösten innan jag for hade jag haft inne två artiklar i en tidning som täckte in Mellanskåne, den ena om William Saroyan, den andra om Ray Bradbury - jag var relativt väl inläst på amerikansk litteratur innan jag for, det blev till nytta när jag följde sådana college-kurser. Jag fick ett hyfsat honorar, fyrtio kronor. Det ser jag nu av ett vykort som min hemmavarande bror skickade till 312 Cutter Hall, Dartmouth College, Hanover, New Hampshire, USA. Så jag skrev en drapa till, full av förhoppningar att jag nu var inne i svängen som kulturjournalist eller i alla fall höll på att etablera mig som en brödskrivande murvel.

världsutställningenSå blev det inte, den gången. Artikeln om världsutställningen blev min första refusering, och jag minns knappt vad jag skrev i den, mer än en sak som fastnat i minnet. I Vatikanstatens paviljong kunde man se Michelangelos bländande marmorvita Pièta-skulptur, fast det skedde på effektivt amerikanskt vis. I stället för att man vandrade lugnt runt den och beskådade konstverket från alla sidor fick man ställa sig på ett löpande band som långsamt förde förbi det. Om man ville se mer än bara en skymt fick man sträcka på nacken, och trampa de bakom en på tårna. Och några veckor senare på Dartmouth läste jag en kurs om T. S. Eliots poesi och träffade på de här passande raderna i hans dikt om J. Alfred Prufrock, en så kallad heroic couplet: ”In the room the women come and go/ talking of Michelangelo”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och så ännu ett halvsekel tillbaka i tiden, till en annan utställning. En betydande samling rysk konst från förra sekelskiftet finns på Malmö museum, av en mycket speciell anledning. Under det som skulle bli den sista sommaren före första världskriget ordnade man där den stora Baltiska Utställningen, som en muskelmanifestation för en raskt expanderande industristad. Östersjöländerna visade sina industriprodukter, sin konst och sitt konsthantverk under drygt fyra månader. Det höga vita tornet (med sina 87 meter det högsta i trä i världen) blev en slagkraftig sinnebild för utställningen på Ernst Norlinds bekanta affisch.

Två dagar före stängningsdags, den 28 september, blåste det tornet ner i höststormarna. Det var nästan alltför symboliskt. Vid den tidpunkten hade redan två av de deltagande nationerna, kejsarens Tyskland och tsarens Ryssland, hamnat i krig med varandra. Jolo satte in denna utställning i dess idéhistoriska och geopolitiska sammanhang i sin bok ”1914”, och analyserade den som ett uttryck för tidens rådande nationella strömningar.

La Pietà av MichelangeloEtt nationalromantiskt formspråk karakteriserade också Ferdinand Bobergs utställningsarkitektur. Man hade en officiell fotograf, Alfred Wilhelm Rahm, och tretusen av hans bilder därifrån finns fortfarande i förvar i Malmö museum. Boberg anklagades för bristande nationellt sinnelag, och vissa inslag i den vita staden påminner kanske mera om Alhambra än om Alingsås eller Algutsboda, och jugendslingorna var nog mera kontinentaleuropeiska än nordiskt nationalromantiska. Några rester av planteringarna kan man för övrigt fortfarande se i Pildammsparken.

Jolo berörde dessutom målningarna i den ryska paviljongen och deras märkliga öde: de flesta skickades aldrig tillbaka. Hela den bakomliggande historien, så långt det går att rekonstruera den, finns med i den vackra jubileumsbok om utställningen som kom 1989, i en uppsats av Göran Christenson. Det är fantastiskt att se väggarna i konstpaviljongerna fullhängda med Carl Larsson och Anders Zorn, med Akseli Gallén-Kallela, Albert Edelfelt och Bruno Liljefors, med tyskar som Max Liebermann och Max Slevogt.

Och alltså med ryssar, som jag kom att tänka på när jag nu såg det fantastiska självporträttet av Malevitj som renässansfurste, och hans lika anslående bild av en kvinnlig arbetare, båda som om de höll osynliga ting i sina händer: han en svart kvadrat, hon ett barn. Båda målningarna var säkert inspirerade av ryska ikoner – en märklig återgång till det realistiska hos konstruktivisten Malevitj som man mest minns för hans svarta fyrkanter mot svart bakgrund. I Malmö visades den gången bland många andra av Malevitjs landsmän Vassilij Kandinsky och Kuznetsov. Baltiska utställningen blev ett minne för livet för besökarna. Som nioåring besåg min mor den och kom ihåg en röd häst. Jodå, på sidan 109 i jubileumsboken återfinns en målning som även den vittnar om ikon-influenser: ”Den röda hästen badas”, oljemålning av Kuzma Petrov-Vodkin .

Ivo Holmqvist

http://malmo.se/Kultur--fritid/Kultur--noje/Konst--design/Malmo-Konstmuseum/Samlingen/Den-ryska-samlingen.html

Ur arkivet

view_module reorder

Var Pär vår förste postmoderne författare?

Att Pär Rådström (1925-1963) var en utmärkt författare råder knappast någon tvekan om, men var han verkligen så märklig att det motiverar att han efter sin för tidiga bortgång för ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2013

Till slut, en början

A. Jag har glömt bort hur man skapar. Jag vet inte ens vad det är. Jag väntar på idén, det tankefenomen ur vilket saker sägs börja. ”Idé: 1. Föreställning, tanke ...

Av: Kajsa Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 15 november, 2011

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | Essäer om musik | 07 februari, 2014

War is over

John Lennon och Yoko Ono Lennon lanserade på sin tid kampanjen “War is over : If you want it”. Och så är det. Mänsklighetens framtid är avhängig av den enskilda människans ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 16 november, 2017

Pär Thörns performance om Röda armé-fraktionen

I mars för 30 år sedan gick Ebba Grön ut i polisradion. Samma tid skakades dåvarande Västtyskland av Röda Armé-fraktionens (RAF) våldshandlingar och extrema politiska åsikter. Performancekonstnären Pär Thörn bygger stora delar ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 26 september, 2008

Bengt Lidner: Lidande och moderskärlek

  Gränderna är mörka denna dystra och kulna natt. Stanken från träck och gammal urin, pottor tömda rakt ut från fönstrena, är outhärdlig. Vinden ligger på envist och hårt från havet ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 januari, 2011

En livskraftig hundraåring: ”På spaning efter den tid som flytt”.

I mars 1913 fann Marcel Proust en förläggare som var villig att ge ut hans ”A la recherche du temps perdu” sedan flera andra hade tackat nej. Men Bernard Grasset ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 09 Maj, 2013

En begravningsbåt av cederträ

Sergei Rachmaninov brukade komma och smörja kråset. Det var på den tiden när kobragudinnans vilda bröllopsnatt ansågs vara ett ämne för finsmakarna. Jag hade rest till Florens, mött Gud bakom ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.