Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Pièta och den röda hästen



Den röda hästen badas, oljemålning av Kuzma Petrov-VodkinThomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio år sedan for jag till USA just efter studenten, med MS Kungsholm på en av hennes sista resor. Från Amerika-kajen i Köpenhamns Frihavn tog det sex dagar innan vi ankrade utanför New York, en varm och sammetsmörk augustinatt. Skyskraporna glittrade som de skulle, lagom höga, med Chrysler Buildings Art Deco-torn och Empire State Buildings mera rektangulära (långt senare både kom och gick de överdimensionerade tornen i World Trade Center).

Jag hämtades upp av föräldrarna till den som under de följande veckorna skulle bli min introduktör på Dartmouth College, Ivy League-universitetet i New Hampshire dit jag hade haft lyckan att få ett stipendium genom Sverige Amerika-stiftelsen. De kom i en många meter lång svart Lincoln Continental. Bilar med sådana mått hade jag aldrig skådat i den skånska småstad där jag växte upp, förutom den Tatra som ägdes av konservfabrikschefen Herbert Felix och som hade motorn bak, med kylflänsar på sidorna så att den liknade en urtidsödla. Dr. Mangelsdorff var företagsläkare på ett stort försäkringsbolag och av bilen att döma högt upp i hierarkin. De hyste mig gästfritt i en vecka i deras villa i Plainfield, New Jersey, inte långt från Manhattan.

En av dagarna före terminsstarten for vi till den stora världsutställningen som pågick just då på Long Island. På hösten innan jag for hade jag haft inne två artiklar i en tidning som täckte in Mellanskåne, den ena om William Saroyan, den andra om Ray Bradbury - jag var relativt väl inläst på amerikansk litteratur innan jag for, det blev till nytta när jag följde sådana college-kurser. Jag fick ett hyfsat honorar, fyrtio kronor. Det ser jag nu av ett vykort som min hemmavarande bror skickade till 312 Cutter Hall, Dartmouth College, Hanover, New Hampshire, USA. Så jag skrev en drapa till, full av förhoppningar att jag nu var inne i svängen som kulturjournalist eller i alla fall höll på att etablera mig som en brödskrivande murvel.

världsutställningenSå blev det inte, den gången. Artikeln om världsutställningen blev min första refusering, och jag minns knappt vad jag skrev i den, mer än en sak som fastnat i minnet. I Vatikanstatens paviljong kunde man se Michelangelos bländande marmorvita Pièta-skulptur, fast det skedde på effektivt amerikanskt vis. I stället för att man vandrade lugnt runt den och beskådade konstverket från alla sidor fick man ställa sig på ett löpande band som långsamt förde förbi det. Om man ville se mer än bara en skymt fick man sträcka på nacken, och trampa de bakom en på tårna. Och några veckor senare på Dartmouth läste jag en kurs om T. S. Eliots poesi och träffade på de här passande raderna i hans dikt om J. Alfred Prufrock, en så kallad heroic couplet: ”In the room the women come and go/ talking of Michelangelo”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och så ännu ett halvsekel tillbaka i tiden, till en annan utställning. En betydande samling rysk konst från förra sekelskiftet finns på Malmö museum, av en mycket speciell anledning. Under det som skulle bli den sista sommaren före första världskriget ordnade man där den stora Baltiska Utställningen, som en muskelmanifestation för en raskt expanderande industristad. Östersjöländerna visade sina industriprodukter, sin konst och sitt konsthantverk under drygt fyra månader. Det höga vita tornet (med sina 87 meter det högsta i trä i världen) blev en slagkraftig sinnebild för utställningen på Ernst Norlinds bekanta affisch.

Två dagar före stängningsdags, den 28 september, blåste det tornet ner i höststormarna. Det var nästan alltför symboliskt. Vid den tidpunkten hade redan två av de deltagande nationerna, kejsarens Tyskland och tsarens Ryssland, hamnat i krig med varandra. Jolo satte in denna utställning i dess idéhistoriska och geopolitiska sammanhang i sin bok ”1914”, och analyserade den som ett uttryck för tidens rådande nationella strömningar.

La Pietà av MichelangeloEtt nationalromantiskt formspråk karakteriserade också Ferdinand Bobergs utställningsarkitektur. Man hade en officiell fotograf, Alfred Wilhelm Rahm, och tretusen av hans bilder därifrån finns fortfarande i förvar i Malmö museum. Boberg anklagades för bristande nationellt sinnelag, och vissa inslag i den vita staden påminner kanske mera om Alhambra än om Alingsås eller Algutsboda, och jugendslingorna var nog mera kontinentaleuropeiska än nordiskt nationalromantiska. Några rester av planteringarna kan man för övrigt fortfarande se i Pildammsparken.

Jolo berörde dessutom målningarna i den ryska paviljongen och deras märkliga öde: de flesta skickades aldrig tillbaka. Hela den bakomliggande historien, så långt det går att rekonstruera den, finns med i den vackra jubileumsbok om utställningen som kom 1989, i en uppsats av Göran Christenson. Det är fantastiskt att se väggarna i konstpaviljongerna fullhängda med Carl Larsson och Anders Zorn, med Akseli Gallén-Kallela, Albert Edelfelt och Bruno Liljefors, med tyskar som Max Liebermann och Max Slevogt.

Och alltså med ryssar, som jag kom att tänka på när jag nu såg det fantastiska självporträttet av Malevitj som renässansfurste, och hans lika anslående bild av en kvinnlig arbetare, båda som om de höll osynliga ting i sina händer: han en svart kvadrat, hon ett barn. Båda målningarna var säkert inspirerade av ryska ikoner – en märklig återgång till det realistiska hos konstruktivisten Malevitj som man mest minns för hans svarta fyrkanter mot svart bakgrund. I Malmö visades den gången bland många andra av Malevitjs landsmän Vassilij Kandinsky och Kuznetsov. Baltiska utställningen blev ett minne för livet för besökarna. Som nioåring besåg min mor den och kom ihåg en röd häst. Jodå, på sidan 109 i jubileumsboken återfinns en målning som även den vittnar om ikon-influenser: ”Den röda hästen badas”, oljemålning av Kuzma Petrov-Vodkin .

Ivo Holmqvist

http://malmo.se/Kultur--fritid/Kultur--noje/Konst--design/Malmo-Konstmuseum/Samlingen/Den-ryska-samlingen.html

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.