Depraverte livsstiler

Forord Finnes det ‘depraverte’ livsstiler? Ja, det gjør det. Dette trenger å bli forklart. I tidligere samfunnskulturer var spørsmålet om livets mening og formål en selvsagt ting. René Descartes (1596 – ...

Av: Thor Olav Olsen | 27 mars, 2014
Agora - filosofiska essäer

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | 14 juli, 2010
Musikens porträtt

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | 22 januari, 2013
Gästkrönikör

Under ShivaRatri

Den mest kände personen som du antagligen aldrig hört talas om, är död

Sir George Martin har dött, 90 år gammal. Hela världen minns honom och hans gärning, inte minst de som var med under The Beatles-eran, (som långtifrån är över, enligt mig) ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 mars, 2016
Gästkrönikör

Pièta och den röda hästen



Den röda hästen badas, oljemålning av Kuzma Petrov-VodkinThomas Notinis högintressanta uppsats här på sidan om Kasimir Malevitj fick mig att fundera över några bildminnen, det ena mitt eget, det andra min mors. Som ung glop för femtio år sedan for jag till USA just efter studenten, med MS Kungsholm på en av hennes sista resor. Från Amerika-kajen i Köpenhamns Frihavn tog det sex dagar innan vi ankrade utanför New York, en varm och sammetsmörk augustinatt. Skyskraporna glittrade som de skulle, lagom höga, med Chrysler Buildings Art Deco-torn och Empire State Buildings mera rektangulära (långt senare både kom och gick de överdimensionerade tornen i World Trade Center).

Jag hämtades upp av föräldrarna till den som under de följande veckorna skulle bli min introduktör på Dartmouth College, Ivy League-universitetet i New Hampshire dit jag hade haft lyckan att få ett stipendium genom Sverige Amerika-stiftelsen. De kom i en många meter lång svart Lincoln Continental. Bilar med sådana mått hade jag aldrig skådat i den skånska småstad där jag växte upp, förutom den Tatra som ägdes av konservfabrikschefen Herbert Felix och som hade motorn bak, med kylflänsar på sidorna så att den liknade en urtidsödla. Dr. Mangelsdorff var företagsläkare på ett stort försäkringsbolag och av bilen att döma högt upp i hierarkin. De hyste mig gästfritt i en vecka i deras villa i Plainfield, New Jersey, inte långt från Manhattan.

En av dagarna före terminsstarten for vi till den stora världsutställningen som pågick just då på Long Island. På hösten innan jag for hade jag haft inne två artiklar i en tidning som täckte in Mellanskåne, den ena om William Saroyan, den andra om Ray Bradbury - jag var relativt väl inläst på amerikansk litteratur innan jag for, det blev till nytta när jag följde sådana college-kurser. Jag fick ett hyfsat honorar, fyrtio kronor. Det ser jag nu av ett vykort som min hemmavarande bror skickade till 312 Cutter Hall, Dartmouth College, Hanover, New Hampshire, USA. Så jag skrev en drapa till, full av förhoppningar att jag nu var inne i svängen som kulturjournalist eller i alla fall höll på att etablera mig som en brödskrivande murvel.

världsutställningenSå blev det inte, den gången. Artikeln om världsutställningen blev min första refusering, och jag minns knappt vad jag skrev i den, mer än en sak som fastnat i minnet. I Vatikanstatens paviljong kunde man se Michelangelos bländande marmorvita Pièta-skulptur, fast det skedde på effektivt amerikanskt vis. I stället för att man vandrade lugnt runt den och beskådade konstverket från alla sidor fick man ställa sig på ett löpande band som långsamt förde förbi det. Om man ville se mer än bara en skymt fick man sträcka på nacken, och trampa de bakom en på tårna. Och några veckor senare på Dartmouth läste jag en kurs om T. S. Eliots poesi och träffade på de här passande raderna i hans dikt om J. Alfred Prufrock, en så kallad heroic couplet: ”In the room the women come and go/ talking of Michelangelo”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och så ännu ett halvsekel tillbaka i tiden, till en annan utställning. En betydande samling rysk konst från förra sekelskiftet finns på Malmö museum, av en mycket speciell anledning. Under det som skulle bli den sista sommaren före första världskriget ordnade man där den stora Baltiska Utställningen, som en muskelmanifestation för en raskt expanderande industristad. Östersjöländerna visade sina industriprodukter, sin konst och sitt konsthantverk under drygt fyra månader. Det höga vita tornet (med sina 87 meter det högsta i trä i världen) blev en slagkraftig sinnebild för utställningen på Ernst Norlinds bekanta affisch.

Två dagar före stängningsdags, den 28 september, blåste det tornet ner i höststormarna. Det var nästan alltför symboliskt. Vid den tidpunkten hade redan två av de deltagande nationerna, kejsarens Tyskland och tsarens Ryssland, hamnat i krig med varandra. Jolo satte in denna utställning i dess idéhistoriska och geopolitiska sammanhang i sin bok ”1914”, och analyserade den som ett uttryck för tidens rådande nationella strömningar.

La Pietà av MichelangeloEtt nationalromantiskt formspråk karakteriserade också Ferdinand Bobergs utställningsarkitektur. Man hade en officiell fotograf, Alfred Wilhelm Rahm, och tretusen av hans bilder därifrån finns fortfarande i förvar i Malmö museum. Boberg anklagades för bristande nationellt sinnelag, och vissa inslag i den vita staden påminner kanske mera om Alhambra än om Alingsås eller Algutsboda, och jugendslingorna var nog mera kontinentaleuropeiska än nordiskt nationalromantiska. Några rester av planteringarna kan man för övrigt fortfarande se i Pildammsparken.

Jolo berörde dessutom målningarna i den ryska paviljongen och deras märkliga öde: de flesta skickades aldrig tillbaka. Hela den bakomliggande historien, så långt det går att rekonstruera den, finns med i den vackra jubileumsbok om utställningen som kom 1989, i en uppsats av Göran Christenson. Det är fantastiskt att se väggarna i konstpaviljongerna fullhängda med Carl Larsson och Anders Zorn, med Akseli Gallén-Kallela, Albert Edelfelt och Bruno Liljefors, med tyskar som Max Liebermann och Max Slevogt.

Och alltså med ryssar, som jag kom att tänka på när jag nu såg det fantastiska självporträttet av Malevitj som renässansfurste, och hans lika anslående bild av en kvinnlig arbetare, båda som om de höll osynliga ting i sina händer: han en svart kvadrat, hon ett barn. Båda målningarna var säkert inspirerade av ryska ikoner – en märklig återgång till det realistiska hos konstruktivisten Malevitj som man mest minns för hans svarta fyrkanter mot svart bakgrund. I Malmö visades den gången bland många andra av Malevitjs landsmän Vassilij Kandinsky och Kuznetsov. Baltiska utställningen blev ett minne för livet för besökarna. Som nioåring besåg min mor den och kom ihåg en röd häst. Jodå, på sidan 109 i jubileumsboken återfinns en målning som även den vittnar om ikon-influenser: ”Den röda hästen badas”, oljemålning av Kuzma Petrov-Vodkin .

Ivo Holmqvist

http://malmo.se/Kultur--fritid/Kultur--noje/Konst--design/Malmo-Konstmuseum/Samlingen/Den-ryska-samlingen.html

Ur arkivet

view_module reorder

Indira med järn-näven eller med alltför mjuka händer?

Vid valet i Indien 2014 förlorade kongresspartiet stort, efter att, med famlijen Gandhi-Nehru i spetsen, ha dominerat indisk politik alltsedan frigörelsen från britterna1947. I bokhyllan hemma ligger 23 brev från Indira ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 20 september, 2014

Viva Verdi!

Han anses ha samma avgörande betydelse för Italiens nationella identitet som de nationalromantiska författarna hade för de europeiska folkens befrielsekamp under 1800-talet. Giuseppe Verdi föddes för 200 år sedan den 10 ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 oktober, 2013

Paul Signac, Portrait of Félix Fénéon, 1890, Museum of Modern Art, New York City

Så kort och torrt som möjligt

1906 tog Fénéon (född 1861, död 1944), oklart varför, anställning som anonym notisskrivare på dagstidningen Le Matin. Notiserna signerades alltså inte av honom. Notisskrivare, en synnerligen anspråkslös beteckning, passande för en ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 04 november, 2017

Veckan från hyllan vecka Vecka 15 - 2012

Åter igen dags för årets kristna höjdpunkt –Påsken. Den firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse, och en försoningens tid. Men eftersom människan är blott människa, är den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 07 april, 2012

Pancrazi. Foto: Catherine Helie, Grape förlag.

Antikolonial barnslakt

En intensiv bok, med utgångspunkt i traumat när sex av hans skolkamrater fick halsarna avskurna av algeriska upprorsmän uppe i bergen, efter att frivilligt ha följt med på ett lastbilsflak ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 01 augusti, 2017

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 12

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 26 juni, 2017

Religion och andlighet

En intressant fråga, som blivit uppmärksammad på senare tid (både privat och offentligt), är den om relationen mellan religion och andlighet. Men kanske också den om vad religion resp. andlighet ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 24 januari, 2013

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.