Partiale decomposizione del filosofo. Bild: Gioia Futura

Filosofi og ideologi

Noen yrker framstilles for oss som særdeles farlige, og som forlanger særskilte egenskaper av den enkelte rolleinnehaver. Eksempler på dette er arbeid som brannslukker, politi, soldat eller flyger. ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 mars, 2015
Agora - filosofiska essäer

Magnus Göransson Foto Peter Hallin

Idioten och spindeln

Magnus Göransson är tillbaka med sin Idiot.

Av: Magnus Göransson | 13 maj, 2017
Gästkrönikör

Sidenvägen

Bukharajudar i Sidenvägens knutpunkt

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 16 oktober, 2015
Resereportage

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | 01 januari, 2017
Stefan Whilde

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död



Ailo Gaup. Foto KnutNär människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ska hantera. När Ailo Gaup dog, i torsdags den 24 september, blev allt tyst och stilla. Han var en stor lärare på den stilla schamanvägen. Han samlade de personer som var intresserade av det ”verdensarv” som han ansåg att schamanismen och de samiska myterna förvaltade. Han delade med sig av sin kunskap på alla nivåer, med en obeskrivlig värme och subtil insiktsfullhet. Att ge röst åt det obeskrivliga i stillhet blev hans väg, hans identitet, den som bars upp av hans enorma skaparkraft och smittande lust.

 Han föddes i Kautokeino under mycket speciella omständigheter. Det var denna historia som han var på väg att berätta i en ny bok när sjukdomen tog honom. Kanske hann han skriva klart? Kanske får vi ännu en gång läsa de livsbejakande intressanta ord som Ailo har burit i sin famn. Eller så förblir hans ord en gåta att söka i norrskenet, där han i sin poesi såg en möjlig fortsättning efter döden.

 Hans författarskap började med den spännande romanen ”Trommereisen”, en skildring som tar läsaren in i ett äventyr runt ett samiskt förflutet. En brinnande trumma dyker upp i en mans återkommande drömvisioner och jagar denne mot ett stup. Vad vill denna vision eller dröm egentligen förmedla? Vilken hemlighet döljer sig bakom trummans skrämmande jakt? Här börjar bokens stora ”trommereise”. En resa liknande den som senare kom att spela en betydelsefull roll i Ailos eget liv, i hans arbete som schaman. Ailo inbjöd alla som kom honom nära att söka det sanna och egna äventyret, hjärtats äventyr. En stilla passionerad väg in i det fördolda, det som vibrerar inom oss, som styr poeternas tankeströmmar och markeras av våra återkommande hjärtslag.

 Med trumman och med sin poetiska vision av människan och naturen berörde han världen utan fasta dogmer eller onödigt filosoferande. Ailo Gaup tänkte självständigt och fritt med kärleksfullheten som redskap. Han ställde sig inför sin medmänniska med en förundran och värme som endast ett barn äger. Han lät ögonblicken berätta vad de hade att säga. Han var alltid tillstädes för att vägleda var och en som vågade chansa och kasta sig in i leken som nuets kravfyllda sårbarhet presenterade. Sveklöst och med en intelligent icke manipulativ schamans blick tog han sig an sina ibland omöjliga uppdrag och visade möjligheter i varje mörker.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 Ailo var också en härligt farlig man med mycket humor och värme. Han inkarnerade skrattets nyckfulla glädjeuttryck och slog sig mer än gärna för knäna. Han skrattade ibland så mycket, i både goda vänners och ovänners sällskap, att han nästan ramlade av stolen. Allt han gav handlade om stor kärlek, hängivenhet och mod. ”Vi må bare lure intellektet” sa han en gång när jag undrade varför alla dessa ceremonier och ritualer behövdes. Jag förstod på svaret han då gav, att dessa kunde ha en livgivande och vital funktion att fylla i vissa sammanhang. Ailos egna ceremonier, under hans pågående schamanarbete var vackra och högst personliga. De bestod av lättsamt och fint ordnade tecken och uttryck i förunderligt olika former. Han stimulerade på så sätt till att lura bort tankens rationalitet och kylslagenhet, för att istället locka fram fantasin och möjligheten att hitta den intima tankens sannaste sanning.

Sanningen var något som Ailo sökte oavbrutet. Han sökte den i gemenskap och i enskildhet. Han begärde den av oss alla, speciellt av oss som gick i hans ”saivoskola”. Vi fick genom Ailos berättelser och ibland ganska krävande undervisning lära känna och även pröva hur Saivos olika dimensioner kunde utforskas. Vi fick närma oss de osynliga myternas spår: björnens spår, vargens spår, den vita renens spår, outgrundlighetens spår i det samiska mytologiska landskapet. Vi fick följa Ailos ödmjuka och oförställda blick ut i den stora naturen och in i den förunderliga verklighet som vi alla besitter. Ailo hjälpte oss dit. Han både gäckade och utmanade oss till att använda vår kreativitet och tankeskärpa långt bortom de vedertagna begreppsvärldarna.

 Men nu är Ailo inte längre med oss men han finns fortfarande kvar i våra finaste minnen. Genom trummans hjärtslag och poetens ord och sinnlighet kan vi kanske få tag i och återskapa det lilla och det stora som han visade oss under sin tid på jorden. Så farväl Ailo Gaup, nu börjar en ny ”trommereise” utan din levande kärleksfulla närvaro och dina inspirerande tankebanor. Det är med stor sorg och kärlek som du saknas av alla dina vänner och hängivna följeslagare. Vila nu i frid. Vi kanske ses igen när skaparkraften brinner och visionerna tar strålande former över stillhetens skimrande hav.

 

Katrin Nordgren

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | Essäer om litteratur & böcker | 30 november, 2011

Bild Guido Zeccola

Din Kropp är mitt Land

En dikt av Guido Zeccola

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 19 november, 2016

Francis Scott Key Fitzgerald efter 70 år

Den 21 december 2010 är det sjuttio år sedan jazzålderns författare F. Scott Fitzgerald avled.  Därmed blir hans verk enligt gällande svensk lag fritt för publicering av vem det vara ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2010

Litterär liklogistik

Monsunregnet hade upphört och himmelens slussar var stängda. Morgonen var het och stilla. Vattnet hade sjunkit ner i markerna och en kväljande lukt steg ur landskapet. Avdunstningar från djurkadaver, hushållssopor ...

Av: Benny Holmberg | Essäer | 28 oktober, 2012

Första stenen är kastad i Estland

   Första stenen är kastad i Estland I Östeuropa har religiösa och nationalistiska rörelser gjort livet surt för den icke-heterosexuella befolkningen. Våld och uttalanden från stater om det icke-naturliga i homosexualitet är inget ...

Av: Kristofer Andersson | Reportage om politik & samhälle | 29 september, 2006

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Agape og Eros

Liv, fortelling og melodrama Å ha et liv å leve er å leve i fortelling. Fortellinger har forteller, som er den som har en historie å fortelle. Historier har hendelsesforløp, og ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.