Pompero Batoni Estasi di santa Caterina

Katarina av Siena och den heliga anorexin (anorexia mirabili )

Katarina föddes i Siena 1347 och dog i Rom den 29 april  1380. En historiker karaktäriserar Katarinas samtid på följande knapphändiga sätt. ”Det var en eländig tid för mänskligheten”. En ...

Av: Lena Månsson | 29 april, 2017
Essäer om religionen

De mortuis nihil nisi bene Med anledning av Alla helgons dag

En av mina vänner dog i kräfta. ”Han skall gravsättas på lördag”, tillkännagav hans flickvän som trodde att jag skämtade en smula när jag svarade ”it’s bad for him. Jag ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 november, 2013
Gästkrönikör

André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | 15 februari, 2015
Essäer om litteratur & böcker

 Paul Cezannes målning Mordet (1868)

Falskspelare och mördare i konsten

Han ser så fridfull ut där han ligger i badkaret. Den högra handen har halkat ner på golvet och han håller fortfarande gåspennan i ett fast grepp. I den andra ...

Av: Mathias Jansson | 26 november, 2016
Essäer om konst

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död



Ailo Gaup. Foto KnutNär människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ska hantera. När Ailo Gaup dog, i torsdags den 24 september, blev allt tyst och stilla. Han var en stor lärare på den stilla schamanvägen. Han samlade de personer som var intresserade av det ”verdensarv” som han ansåg att schamanismen och de samiska myterna förvaltade. Han delade med sig av sin kunskap på alla nivåer, med en obeskrivlig värme och subtil insiktsfullhet. Att ge röst åt det obeskrivliga i stillhet blev hans väg, hans identitet, den som bars upp av hans enorma skaparkraft och smittande lust.

 Han föddes i Kautokeino under mycket speciella omständigheter. Det var denna historia som han var på väg att berätta i en ny bok när sjukdomen tog honom. Kanske hann han skriva klart? Kanske får vi ännu en gång läsa de livsbejakande intressanta ord som Ailo har burit i sin famn. Eller så förblir hans ord en gåta att söka i norrskenet, där han i sin poesi såg en möjlig fortsättning efter döden.

 Hans författarskap började med den spännande romanen ”Trommereisen”, en skildring som tar läsaren in i ett äventyr runt ett samiskt förflutet. En brinnande trumma dyker upp i en mans återkommande drömvisioner och jagar denne mot ett stup. Vad vill denna vision eller dröm egentligen förmedla? Vilken hemlighet döljer sig bakom trummans skrämmande jakt? Här börjar bokens stora ”trommereise”. En resa liknande den som senare kom att spela en betydelsefull roll i Ailos eget liv, i hans arbete som schaman. Ailo inbjöd alla som kom honom nära att söka det sanna och egna äventyret, hjärtats äventyr. En stilla passionerad väg in i det fördolda, det som vibrerar inom oss, som styr poeternas tankeströmmar och markeras av våra återkommande hjärtslag.

 Med trumman och med sin poetiska vision av människan och naturen berörde han världen utan fasta dogmer eller onödigt filosoferande. Ailo Gaup tänkte självständigt och fritt med kärleksfullheten som redskap. Han ställde sig inför sin medmänniska med en förundran och värme som endast ett barn äger. Han lät ögonblicken berätta vad de hade att säga. Han var alltid tillstädes för att vägleda var och en som vågade chansa och kasta sig in i leken som nuets kravfyllda sårbarhet presenterade. Sveklöst och med en intelligent icke manipulativ schamans blick tog han sig an sina ibland omöjliga uppdrag och visade möjligheter i varje mörker.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 Ailo var också en härligt farlig man med mycket humor och värme. Han inkarnerade skrattets nyckfulla glädjeuttryck och slog sig mer än gärna för knäna. Han skrattade ibland så mycket, i både goda vänners och ovänners sällskap, att han nästan ramlade av stolen. Allt han gav handlade om stor kärlek, hängivenhet och mod. ”Vi må bare lure intellektet” sa han en gång när jag undrade varför alla dessa ceremonier och ritualer behövdes. Jag förstod på svaret han då gav, att dessa kunde ha en livgivande och vital funktion att fylla i vissa sammanhang. Ailos egna ceremonier, under hans pågående schamanarbete var vackra och högst personliga. De bestod av lättsamt och fint ordnade tecken och uttryck i förunderligt olika former. Han stimulerade på så sätt till att lura bort tankens rationalitet och kylslagenhet, för att istället locka fram fantasin och möjligheten att hitta den intima tankens sannaste sanning.

Sanningen var något som Ailo sökte oavbrutet. Han sökte den i gemenskap och i enskildhet. Han begärde den av oss alla, speciellt av oss som gick i hans ”saivoskola”. Vi fick genom Ailos berättelser och ibland ganska krävande undervisning lära känna och även pröva hur Saivos olika dimensioner kunde utforskas. Vi fick närma oss de osynliga myternas spår: björnens spår, vargens spår, den vita renens spår, outgrundlighetens spår i det samiska mytologiska landskapet. Vi fick följa Ailos ödmjuka och oförställda blick ut i den stora naturen och in i den förunderliga verklighet som vi alla besitter. Ailo hjälpte oss dit. Han både gäckade och utmanade oss till att använda vår kreativitet och tankeskärpa långt bortom de vedertagna begreppsvärldarna.

 Men nu är Ailo inte längre med oss men han finns fortfarande kvar i våra finaste minnen. Genom trummans hjärtslag och poetens ord och sinnlighet kan vi kanske få tag i och återskapa det lilla och det stora som han visade oss under sin tid på jorden. Så farväl Ailo Gaup, nu börjar en ny ”trommereise” utan din levande kärleksfulla närvaro och dina inspirerande tankebanor. Det är med stor sorg och kärlek som du saknas av alla dina vänner och hängivna följeslagare. Vila nu i frid. Vi kanske ses igen när skaparkraften brinner och visionerna tar strålande former över stillhetens skimrande hav.

 

Katrin Nordgren

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 35

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 14 april, 2012

En evig flagga för Jennie

Att ha en flagga ständigt hissad vid sin grav är något av det finaste man kan få i USA, ett evigt tack från den amerikanska nationen för minnesvärda insatser. Det är ...

Av: Anja Praesto | Kulturreportage | 31 maj, 2013

Internationales literaturfestival Berlin

Den femte oktober avslutades den åttonde internationella litteraturfestivalen i Berlin. Under ungefär två veckor pågick festivalen och samlade en mängd författare, översättare, skådespelare, poeter från hela världen. Årets tema ...

Av: Daniel Pedersen | Kulturreportage | 24 oktober, 2008

Veckan från Günter

Det finns författare som är som årgångsvin, blir bara bättre med åren. En del försvinner bara in i tystnaden, åter andra mal på som vanligt. Och så har vi den ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 september, 2011

Transcendentala varelse!

Det regnar. Snön smälter helt om det fortsätter så. Jag längtar och saknar dig.    I minnet återvänder jag till tiden vi tillbringade tillsammans, efter din första resa till USA, här i Stockholm ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 13 februari, 2017

Impressionisternas resa från Frankrike till Sverige

Sommarens möte med impressionismen började med en resa till Rouen i Normandie och till dess impressionistutställningar - som varar till i höst - för att fortsätta till Zornjubileet i Dalarna ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 10 september, 2010

Kulturellt kluven- brun utanpå men vit inuti

Människors familj, uppväxt och omgivningar sägs prägla en människa och skapa en identitet. Kulturen som finns etsad och klarlagd i individens omgivningar och i de personer som utgör individens närmaste ...

Av: Linda Marie Jum Soon Johansson | Allmänna reportage | 15 september, 2009

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.