Ett stycke vardagsplock kryddat med paprika

Budapest. Foto: Lotta NylanderSom turist i Ungern möts man mest av varma bad med knepiga entrésystem, saluhallar med imponerade salamisamlingar, gulyás som den ska vara, den en gång blåa Donau ...

Av: Anna Mezey | 28 december, 2008
Resereportage

Migrän utan tradition

  David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling Migrän utan tradition Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2006
Musikens porträtt

På spaning efter ett dårhus som försvann…

Den sanna versionen av vår Odysse’ här i all anspråkslöshet återgiven Efter en outtömligt rik och intressant rundguidning där Stefan Mycke Hammer förhöll sig rätt bistert observant, tuggandes på småspik, kommer ...

Av: Oliver Parland | 04 maj, 2012
Gästkrönikör

Elvis dog den 16 augusti 1977 bara 42 år ung

Om tre dagar är det är det dags att minnas 35-årsdag av kungens frånfälle I går den 12 augusti 2012 avslutades i London dem 30:e Olympiska sommarspelen. Under avslutningsceremonin hyllades bland ...

Av: Vladimir Oravsky | 13 augusti, 2012
Gästkrönikör

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död



Ailo Gaup. Foto KnutNär människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ska hantera. När Ailo Gaup dog, i torsdags den 24 september, blev allt tyst och stilla. Han var en stor lärare på den stilla schamanvägen. Han samlade de personer som var intresserade av det ”verdensarv” som han ansåg att schamanismen och de samiska myterna förvaltade. Han delade med sig av sin kunskap på alla nivåer, med en obeskrivlig värme och subtil insiktsfullhet. Att ge röst åt det obeskrivliga i stillhet blev hans väg, hans identitet, den som bars upp av hans enorma skaparkraft och smittande lust.

 Han föddes i Kautokeino under mycket speciella omständigheter. Det var denna historia som han var på väg att berätta i en ny bok när sjukdomen tog honom. Kanske hann han skriva klart? Kanske får vi ännu en gång läsa de livsbejakande intressanta ord som Ailo har burit i sin famn. Eller så förblir hans ord en gåta att söka i norrskenet, där han i sin poesi såg en möjlig fortsättning efter döden.

 Hans författarskap började med den spännande romanen ”Trommereisen”, en skildring som tar läsaren in i ett äventyr runt ett samiskt förflutet. En brinnande trumma dyker upp i en mans återkommande drömvisioner och jagar denne mot ett stup. Vad vill denna vision eller dröm egentligen förmedla? Vilken hemlighet döljer sig bakom trummans skrämmande jakt? Här börjar bokens stora ”trommereise”. En resa liknande den som senare kom att spela en betydelsefull roll i Ailos eget liv, i hans arbete som schaman. Ailo inbjöd alla som kom honom nära att söka det sanna och egna äventyret, hjärtats äventyr. En stilla passionerad väg in i det fördolda, det som vibrerar inom oss, som styr poeternas tankeströmmar och markeras av våra återkommande hjärtslag.

 Med trumman och med sin poetiska vision av människan och naturen berörde han världen utan fasta dogmer eller onödigt filosoferande. Ailo Gaup tänkte självständigt och fritt med kärleksfullheten som redskap. Han ställde sig inför sin medmänniska med en förundran och värme som endast ett barn äger. Han lät ögonblicken berätta vad de hade att säga. Han var alltid tillstädes för att vägleda var och en som vågade chansa och kasta sig in i leken som nuets kravfyllda sårbarhet presenterade. Sveklöst och med en intelligent icke manipulativ schamans blick tog han sig an sina ibland omöjliga uppdrag och visade möjligheter i varje mörker.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 Ailo var också en härligt farlig man med mycket humor och värme. Han inkarnerade skrattets nyckfulla glädjeuttryck och slog sig mer än gärna för knäna. Han skrattade ibland så mycket, i både goda vänners och ovänners sällskap, att han nästan ramlade av stolen. Allt han gav handlade om stor kärlek, hängivenhet och mod. ”Vi må bare lure intellektet” sa han en gång när jag undrade varför alla dessa ceremonier och ritualer behövdes. Jag förstod på svaret han då gav, att dessa kunde ha en livgivande och vital funktion att fylla i vissa sammanhang. Ailos egna ceremonier, under hans pågående schamanarbete var vackra och högst personliga. De bestod av lättsamt och fint ordnade tecken och uttryck i förunderligt olika former. Han stimulerade på så sätt till att lura bort tankens rationalitet och kylslagenhet, för att istället locka fram fantasin och möjligheten att hitta den intima tankens sannaste sanning.

Sanningen var något som Ailo sökte oavbrutet. Han sökte den i gemenskap och i enskildhet. Han begärde den av oss alla, speciellt av oss som gick i hans ”saivoskola”. Vi fick genom Ailos berättelser och ibland ganska krävande undervisning lära känna och även pröva hur Saivos olika dimensioner kunde utforskas. Vi fick närma oss de osynliga myternas spår: björnens spår, vargens spår, den vita renens spår, outgrundlighetens spår i det samiska mytologiska landskapet. Vi fick följa Ailos ödmjuka och oförställda blick ut i den stora naturen och in i den förunderliga verklighet som vi alla besitter. Ailo hjälpte oss dit. Han både gäckade och utmanade oss till att använda vår kreativitet och tankeskärpa långt bortom de vedertagna begreppsvärldarna.

 Men nu är Ailo inte längre med oss men han finns fortfarande kvar i våra finaste minnen. Genom trummans hjärtslag och poetens ord och sinnlighet kan vi kanske få tag i och återskapa det lilla och det stora som han visade oss under sin tid på jorden. Så farväl Ailo Gaup, nu börjar en ny ”trommereise” utan din levande kärleksfulla närvaro och dina inspirerande tankebanor. Det är med stor sorg och kärlek som du saknas av alla dina vänner och hängivna följeslagare. Vila nu i frid. Vi kanske ses igen när skaparkraften brinner och visionerna tar strålande former över stillhetens skimrande hav.

 

Katrin Nordgren

Ur arkivet

view_module reorder

Sigrid Combüchen: romaner om samtiden kan bara bli en pastisch

– Det finns en sådan längtan efter att någon ska skriva den stora samtidsromanen, säger Sigrid Combüchen. De som längtar efter den är sällan medvetna om hur svårt det är att ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 29 september, 2011

Füssli, Riefenstahl och Nuba

  En bild ur Leni Riefenstahls bok om Nubafolket. Füssli, Riefenstahl och Nuba Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas ...

Av: Bo Cavefors | Essäer om konst | 29 maj, 2007

Ångest och frihet hack i häl på Kierkegaard och Giddens

Sprit Fixt av Hebriana Alainentalo I modern poesi, sägs det, är ordet "ångest" bannlyst. När det gäller övrig skönlitteratur är det desto mer gångbart, men även där under förutsättning att ämnet ...

Av: Roberth Ericsson | Agora - filosofiska essäer | 17 juli, 2010

Fredrik F. G. Granlund. När vatten stavas port

En författarpresentation är i regel enkel att skriva (om än psykologiskt påfrestande) – men ack så tråkig att läsa. Normen är ju torr, saklig fakta. Usch! Efter ett tredjedels sekel och ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | Utopiska geografier | 16 september, 2013

De akustiska upplevelsernas London del 2

Musikutbudet i London är gigantiskt. Denna gång hade vi bestämt oss för att lyssna efter akustikens lagar och med nyvunna teoretiska insikter i bakhuvudet besökte vi olika konsertlokaler. Genast efter ankomsten ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 23 juli, 2009

Benjamin 16

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 03 december, 2011

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 21 januari, 2010

Petra Mölstad- Det

Petra Mölstad – Betraktar fåglar smyger på rådjur skrubbar mig mot folk och tjyvar. Samlar. Gillar inte almsjuka och rävskabb. Krafsar in och ut och försöker gnaga genom barriärer. Går ...

Av: Petra Mölstad | Utopiska geografier | 06 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.