Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 06 februari, 2010
Essäer om samhället

Olof  Lagercrantz

Vad tjänar det egentligen till att forska i arkiv?

Olof Lagercrantz, en svensk gigant inom både litteraturvetenskapen och -kritiken, möter sin finländska motsvarighet i Hagar Olsson. Eva-Karin Josefson skriver om brevväxlingen dem emellan.

Av: Eva-Karin Josefson | 02 december, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Tapeterna i Uppsala slott - 20 år efter murens fall

I rikssalen på Uppsala slott hänger sex vävda tapeter. Man kan säga att Tysklands historia är invävda i dem. Jag har varit i rikssalen men aldrig tänkt särskilt på tapeterna ...

Av: Mikael Mogren | 18 november, 2009
Essäer om konst

Den svarte snapsdrickande Jesus. Hemingway i Österrike

När Ernest Hemingway och Ingrid Bergman för första gången träffades 1942 i San Fransisco hade den svenska filmstjärnan just varit på skidsemester i Sun Valley med sin dåvarande man, Petter ...

Av: Kurt Bäckström | 29 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år



Joe LouisHan föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så stora att han bara fick plats med Joe Louis.

Även om den gode Joe inte hade mycket till utbildning, och kanske var inte någon intellektuell gigant, är legenden förmodligen inte sann. Joe Louis var helt enkelt ett artistnamn, ett välklingande och slagkraftigt sådant, och det är med det namnet han har gått till historien.

Han föddes i en fattig familj i Alabama, och när Joe var tolv flydde familjen, efter att ha trakasserats av Ku Klux Klan, undan misären och hopplösheten i Södern till industrins Detroit, ett ganska vanligt öde för många afroamerikaner vid den tiden.

Joe var en blyg och tillbakadragen yngling, svårt plågad av stamning. Han drogs inte med något av de många gäng som härskade på Detroits gator, utan ägnade sin fritid åt att idrotta. Hans mor lär ha varit mycket överbeskyddande, och en skröna berättar att han gömde boxningshandskarna i en fiollåda när han gick iväg till träningen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han debuterade vid 17 års ålder, och vann så småningom Golden Gloves-tävlingen, USA:s största turnering för amatörboxare.

1934 gick han sin första match som proffs, som han vann på knock i första ronden. Sedan bar det spikrakt uppåt. Åtminstone fram till 1936, då han skulle möta den tyske exmästaren Max Schmeling. Matchen är en av boxningshistoriens mest omskrivna. Inte minst tysk press såg matchen som en rasernas kamp, och dillade om att den ariska rasens överlägsenhet skulle nu bevisas. Inte helt oväntat fanns det röster både i USA och på annat håll i världen som instämde helhjärtat i det rasistiska dravlet.

Schmeling sågs som en föredetting och underskattades därför grovt av kretsen kring Joe Louis. När sedan Schmeling vann mycket överraskande jublade den nazistiska pressen förstås, men anledningen till Louis förlust stod knappast att finna i rasistsiska förklaringar, utan helt enkelt i det faktum att han festade istället för att träna inför matchen, medan Schmeling var extremt väl förberedd, och hade studerat Louis boxningsstil med en nästan vetenskaplig exakthet.

Joe Louis och krigetTvå år senare möttes de igen, och nu när Joe Louis tog uppgift på allvar förnedrades den ”ariska” rasen med besked. Efter ett par minuter av veritabel misshandel slogs Schmeling ut i slutet av den första ronden.

Max Schmeling användes sedan av den nazistiska propagandan vid ett flertal tillfällen, bland annat som fallskärmssoldat vid invasionen av Kreta. Efter kriget visade sig Schmeling vara en hygglig prick, som inte bara tog avstånd från nazismens brott, utan också aktivt stöttade Joe Louis under hans svåra år senare i livet.

Innan returmatchen mot Schmeling fick Louis 1937 gå en titelfight mot regerande tungviktsmästaren James J. Braddock, som han vann ganska enkelt, och blev därmed den förste svarte tungviktsmästaren efter Jack Johnson.

Joe Louis regerade på tungviktstronen fram till 1948, i elva år och tio månader, ett oöverträffat rekord. Ett annat rekord är att han försvarade titeln 25 gånger, ingen annan är ens i närheten. Av 27 titelmatcher vann han 23 på knockout, då bland annat mot fem forna världsmästare, också det utan motstycke i boxningshistorien, och gör Joe Louis verkligen förtjänt av smeknamnet The Brown Bomber.

Det rasistiska USA hade lärt sin läxa sedan den överdådige Jack Johnsons storhetsdagar, och tänkte inte nu låta sig provoceras av en arrogant och utmanande ”nigger”, även om denne var en hejare på boxas. Joe Louis fick mycket noggranna regler inskrivna i sina kontrakt, där det bestämdes in i minsta detalj vad han fick och framför allt inte fick göra.

Bland annat var det inga villkors vis tillåtet att fotograferas tillsammans med vita kvinnor, något som Jack Johnson var mycket förtjust i, gärna flera stycken åt gången.

Joe Louis timida och tillbakadragna sätt gav en bild av en välanpassad, helylle amerikansk grabb, vilket skänkte honom en stor popularitet bland landets vita befolkning. Han var förvisso mäkta populär även bland afroamerikanerna, men under 60-talet kom han att kritiseras för sin anpasslighet av militanta svarta och till och med hånad som en ”Onkel Tom”, bland annat av den unge Mohammad Ali, något som Ali faktiskt tog tillbaka på gamla dar.

Efter Pearl Harbor tog Joe Louis värvning som frivillig. Han deltog emellertid aldrig i några strider, utan gick uppvisningsmatcher och uppträdde i olika underhållningsgalor för trupperna, bland annat tillsammans med basebollstjärnan Jackie Robinson.

Under sina framträdanden fällde Louis oemotståndliga pärlor i stil med: ”We'll win, 'cause we're on God's side”, vilket gjorde honom än mer populär bland gemene man. Det besparade honom inte rasistiska påhopp i den segregerade armén.

Louis svar var enkelt och tämligen övertygande: "Lots of things wrong with America, but Hitler ain't going to fix them”.

jean anderson och joe louis1948 drog han sig obesegrad tillbaka. Trodde han. Det visade sig snart att hans skulder, och då framför allt skatteskulder var så enorma, att han var tvungen att kliva upp i ringen igen.

Upphovet till skatteskulderna var hans framträdanden under kriget, där han visserligen skänkte bort hela behållningen, men beskattades ändå! Det är svårt att inte se ett utslag av myndigheternas rasism i hela den affären.

Övriga skulder berodde nog mest på oärliga managers, som helt enkelt lurade skjortan av den godtrogne Joe.

Som mest beräknar man att han var skyldig så mycket som en halv miljon dollar, en enorm summa vid den tiden.

Comebacken blev nog inte vad Joe Louis hade hoppats på. Han förlorade mot Ezzard Charles, och blev sedan riktigt illa åtgången av Rocky Marciano.

Efter det nederlaget drog han sig tillbaka för gott. Resten av hans liv är en kamp mot misär och missbruk, och den gamle kämpen gav aldrig upp, down but never out. Han reste sig och kunde avnjuta sina sista dagar i värdighet.

Han dog av en hjärtattack i april 1981.

Joe Louis var en av de största boxarna alla kategorier någonsin. Han var definitivt boxningshistoriens främste knockout-kung.

Paradoxalt nog var han, rasismen till trots, den förste idrottsmannen, och i synnerhet den förste svarte idrottsmannen – med indianblod på mödernet dessutom, att bli uppskattad och älskad av hela USA, den förste amerikanske nationalidrottshjälten.

 

Gregor Flakierski 

Ur arkivet

view_module reorder

Två vägar i vetenskapen

Jag började min litteraturforskning med Gösta Berlings saga och Nils Holgersson, därför att de gjort så starkt intryck på mig och jag ville veta varför. Det fanns en samtida med ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 20 april, 2011

The American colony in Jerusalem

I Jerusalem väntar judarna på Messias ankomst, kristna fundamentalister på Kristi återkomst och muslimer på domedagen. Detta är den allra heligaste av städer för två monoteistiska religioner och den tredje heligaste ...

Av: Loulou d'Aki, Rafael Levi | Bildreportage | 25 maj, 2010

A Christmas  Carol - Robert Ingpen

A Christmas Carol - Charles Dickens som julstämningens skapare i över 170 år

Vad är en äkta jul? I Sverige förknippar vi julen med Jenny Nyströms tomtar, gröt och granar, lika säkert som att den svenska jultidningen Julstämning kommer ut varje år, sedan 1906. Men ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 13 december, 2017

Auschwitz-Birkenau

Bruno Franzon. Resan till Auschwitz

Bruno Franzon. Född 1960. Författare, poet och krönikör i Värnamo där jag också arbetar som tidningsbud. Har gett ut romanen "Lodjursträdet" (2003) och diktsamlingen "Nattglimmer" (2004). Även medverkat i ett ...

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 16 februari, 2015

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

C.J.L. Almqvist i exilen

Carl Jonas Love Almqvists öde är ett av den svenska litteraturens märkligaste, på sätt och vis ännu mer dramatiskt än August Strindbergs. Efter det beryktade mordförsöket på procentaren von Schewen ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 18 oktober, 2013

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

En bok om avsaknaden om böcker. Om J.R.R. Tolkien

Den 12 december hade ”Hobbiten – En oväntad resa” premiär. En väntad succé. ”En oväntad resa” är filmbolagets titel, men det är en träffande rubrik, eftersom hobbitarna i Tolkiens böcker ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 26 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts