Altaret

Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket ...

Av: Guido Zeccola | 19 september, 2017
Essäer om religionen

Köttet tänker

Det finns i köttet en inspirerad fruktan som överflödar till andra sidan av tingen en smak av synd, av teologalisk synd. Kroppen darrar, och det är i dessa konvulsioner som ...

Av: Gilda Melodia | 24 Maj, 2017
Gilda Melodia

Georg Klein i bakersta raden, vid dörröppningen. Gudrun Eriksson, vid staketraden, längst till höger

Georg Klein – forskare och samtalspartner

Georg Klein, en av våra mest betydande forskare internationellt, professor i tumörbiologi, avled den 10 december. Det kanske kan ses som symboliskt att han avled Nobeldagen, denna märkesdag för forskningen ...

Av: Thomas Wihlman | 14 december, 2016
Reportage om politik & samhälle

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 04 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Några tankar om Montaignes essäer



Michel de MontaigneDet som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och irrande karaktär att varken han själv eller någon annan visste vilken sorts människa han var – det tycks passa in på nästan alla människor.»

Så skriver Michel de Montaigne; en filosof som också kallats ”jagets store Upptäckare”.

Essay betyder egentligen ”försök” – och Montaignes uppsatsliknande skriverier i allehanda ämnen har ju sedermera fått ge namn åt en hel genre. Montaignes essäer utgör en milstolpe inom världslitteraturen.

År 1992 fullbordade Jan Stolpe sin rikt kommenterade översättning av de 1 600 sidorna essäer – vilka dittills endast hade funnits tillgängliga i fragment på svenska; de tre volymerna innehar idag en hedersplats i mitt bibliotek: att läsa Montaigne känna alltid lika givande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den första upplagan av Montaignes Essayer trycktes 1580. Författaren hade då dragit sig tillbaka från ett liv i offentligheten för att på sitt lantgods ägna sig åt att reflektera över världen och sig själv. Det blev ett heltidsarbete, och projektet höll honom sysselsatt fram till hans död, 1592.

Montaigne är mångsidig och motsägelsefull. Det är det som gör honom så levande – men också så svårfångad. Jan Stolpe påpekar i sitt förord:

”Bilden av Montaigne skiftar radikalt beroende på vilka sidor hos honom man renodlar.”

Montaigne skapar sin bok – men boken skapar också honom (”jag måste gå samma väg med pennan som med fötterna”). Hans önskan är att liv och lära ska sammanfalla.

Han skriver för att förstå sig själv – men också sina medmänniskor och över huvud taget den tillvaro som så gåtfullt omsluter oss. Han söker kort sagt Sanningen – och hans förnämsta jakthundar efter denna är nyfikenheten och den fördomsfria öppenheten (”Andra söker forma människan, jag beskriver henne”).

Allt är av intresse: ”alla ämnen hänger ihop med varandra”. Infall följer på infall; drevet kastar ständigt åt olika håll. Hans fria associerande sätter en stark prägel på skrivandet (”Både min stil och min tanke strövar omkring ”).

Men även om det är sig själv han söker, blir det han finner något vidare...

Det djupast intima rymmer även kollektiva erfarenheter. Eller som han själv konstaterar: ”varje människa bär hela människonaturens form i sig”.

 Fler insikter: ”Själsstorhet är inte i första hand att sträva uppåt och framåt, utan att kunna inrätta sig och begränsa sig”. Och: ”Ju mer vi utökar våra behov, desto mer utsätter vi oss för ödets slag och för motgångar”. Samt denna fina iakttagelse: ”Öppet tal öppnar en annan människas tal och lockar fram det, på samma sätt som vin och kärlek gör det.”

Antikens ideal och levnadssätt hägrar utopiskt för Montaigne, som påstår att den högsta graden av fullkomning vore att ”tala och leva som Sokrates”.

Nå, varthän ledde honom då dessa idoga självstudier. ”Med vanan och tiden blir man förtrogen med allt märkligt, men ju mer jag umgås med mig själv och ju mer jag lär känna mig själv, desto mer förbluffas jag över min formlöshet och desto mindre förstår jag mig själv.”

Låt mig också berätta att den åldrande nobelpristagaren Eyvind Johnson hade påbörjat en roman om Montaigne – men döden förekom honom i detta hans projekt; endast några skisser kvarstår.

Björn Gustavsson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Inget som tjänar livet kan vara förnedrande

Svaret på frågan om vad som är mystik, varierar från religion till religion, från en tid till annan tid. Kristen mystik ger, generellt sett, uttryck för den enskilda människans upplevelser ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 23 april, 2014

Näcken och scientismen

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2011

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side

American Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 april, 2009

Motsatserna natur-kultur på Kiasma

   Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 01 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.