Färgerna bortom Parthenons vita marmor

Varje samhälle använder sig av monument och konst att skapa minnen kring. Minnen som legitimerar de identiteter människor innehar i samhället. När en kollektiv identitet, ett vi, skapas, skapas också ...

Av: Sandra Jönsson | 05 mars, 2013
Essäer om konst

Legenden vars bästa tavlor brann upp!

Inge Schiöler (1908-1971) på en bild tagen av okänd fotograf 1957En essä av Olle Pettersson om bildkonstnärens Inge Schiöler och hans psykiska besvär. Inge Schiölers konstnärliga framgångar följdes av svåra depressioner och ...

Av: Olle Pettersson | 14 augusti, 2008
Essäer om konst

Storsjöyran står sig trots allt

I Östersund står regnet som spön i backen när beskedet kommer att N.E.R.D, Storsjöyrans headlineakt har ställt in. Pharell Williams har tydligen drabbats av halsfluss. Storsjöyran har alltid varit en ...

Av: Jonatan Spejare | 13 augusti, 2010
Kulturreportage

Georges Gurdjieff

Georges Gurdjieff, den suveräna narren

"Meetings with Remarkable Men" är den andra delen av en trilogi som heter "All and Everything" och säkert Gurdjieffs mest läsbara bok. Kanske den enda som borde läsas. Georges Gurdjieff upptar en ...

Av: Guido Zeccola | 25 juli, 2015
Essäer om religionen

Konrad Lorenz. Djurvärldens Einstein



Konrad Lorenz  med sina gässKonrad Lorenz ansåg att den tidiga barndomens händelser är de mest avgörande för en människas vetenskapliga och filosofiska utveckling. Lorenz föddes år 1903 och tillbringade barndomen i ett slottsliknande hus i den österrikiska orten Altenberg nära Linz. Fadern var läkare till yrket och modern hemmafru. Föräldrarna stödde från allra första början pojkens stora intresse för djur. I den stora trädgården sägs det ha vimlat av kanariefåglar, änder, ekorrar, apor och hundar. Exotiska fiskar simmade i dammar. Hans far gav honom en prickig salamander med uppmaningen att avliva den efter fem dagar.Salamandern avlivade han inte, i stället förökade den sig omåttligt. Då var hans lycka gjord. Denna framgång kunde ha varit tillräcklig för att bestämma hans vidare karriär, men en annan viktig faktor tillkom; Barnflickan läste sagor ur Selma Lagerlöfs "Nils Holgersson" för honom.

I sitt nobelpristal berättade han om sagobokens inflytande på hans pojkdrömmar. Han började längta efter att själv bli en vildgås och flyga runt, men eftersom det var omöjligt, ville han åtminstone äga en gås. När även det visade sig vara omöjligt, bestämde sig familjen för att hålla tama ankor. Han fick en gammal anka från en granne och upptäckte att han kunde få inflytande över och prägla ankans beteendemönster. Samtidigt började han intressera sig för sjöfåglar och blev expert på deras reaktioner. En gammal kaja fick för vana att följa honom vart han än gick och även sitta på hans skuldra. Lorenz började studera fenomenet "prägling". Denna upptäckt kom att bidra till att han förärades nobelpriset 1973, vilket han fick dela med Karl von Frisch och Nikolaas Tinbergen.

Den 26 februari 1989 ligger nobelpristagaren Konrad Lorenz dödssjuk i sin säng i sitt barndomshem i Altenberg. Hans tillstånd tillåter honom inte att som vanligt bege sig till sin gåskoloni. En av hans assistenter ser plötsligt att Lorenz' älskade gäss kretsar runt, runt över taket på den sjukes hus. En dag senare avlider "djurvärldens Einstein" som det tyska magasinet "Spiegel" kallade honom.

På gymnasiet sägs Konrad Lorenz ha underpresterat i de naturvetenskapliga ämnena, något som låter ovanligt för en blivande vetenskapsman. Efter studentexamen ville han studera zoologi, men det tillät inte fadern. Ett sådant osäkert yrke skulle han inte kunna försörja sig på! Dessutom förbjöd han unge Konrad att upprätthålla den föga ståndsmässiga förlovningen med trädgårdsmästarens dotter. Konrad lydde och läste till medicine doktor för att fadern skulle ge honom lugn och ro att sedan fortsätta med zoologistudierna. Men han gifte sig ändå med trädgårdsmästardottern Margareth Gebhardt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Andra världskriget pågick och militärtjänsten väntade. Han arbetade först på en avdelning för neurologi och psykiatri på ett sjukhus i Posen. Där samarbetade han med doktor Herbert Weigel, en av de få psykiatrikerna som tog psykologi på allvar på den tiden. Här fick Konrad Lorenz insikter om neuroser, särskilt om hysteri och psykoser. Våren 1942 förflyttades läkaren Konrad Lorenz, nu 39 år, ut till fronten nära Witebsk. Två månader senare hamnade han i sovjetisk fångenskap på ett sjukhus i Chalturin, där han fick ansvar för en avdelning med 600 bäddar. Soldaterna led nästan uteslutande av så kallad fältpolyneurit, en form av allmän inflammation i nervvävnaden som orsakas av de kombinerade effekterna av stress, överansträngning, kyla och vitaminbrist.

Institutionen för beteende Foto Mats OlofssonNär sjukhuset i Chalturin lades ned förlades Lorenz tjänst till Oritschi och senare till ett antal olika läger i Armenien. Han lärde sig flytande ryska och fick ganska god kontakt med några ryska läkare. Han fick tillfälle att observera de slående parallellerna mellan de psykologiska effekterna av nazistiska och marxistiska utbildningar och började förstå betydelsen av indoktrinering per se. Han hade ju själv fallit offer för och insupit en del av den nationalsocialistiska rörelsens dogmer...

Samtidigt med sjukvårdsarbetet med de sårade soldaterna började han skriva ned sina iakttagelser av djurs beteendemönster. Som läkare i de mindre fånglägren i Armenien hade han tid att börja skriva en bok om kunskapsteori, eftersom det var det enda ämne för vilket han inte behövde tillgång till bibliotek. I början skrev han sitt manus med kaliumpermanganatlösning på ljusa cementsäckar, som han rev i bitar. När lösningen torkade blev skriften brunfärgad.

De sovjetiska myndigheterna uppmuntrade hans skrivande, men när manuset nästan var färdigt, blev han förflyttad till ett läger i Krasnogorsk nära Moskva. Där fick han ett föreläggande att skriva manus och skicka en kopia till censuren, samtidigt som han fick ett löfte om att få ta med sig en kopia vid repatrieringen. Datumet för österrikarnas repatriering till hemlandet närmade sig och han fick anledning att frukta att han skulle hållas kvar i fångenskap på grund av boken. Därför tog Lorenz kontakt med fånglägerkommendanten. Denne frågade om manuskriptet även innehöll politisk propaganda och bad Konrad Lorenz om hans hedersord på att boken endast handlade om opolitisk naturvetenskap. Lorenz försäkrade med sitt handslag att detta var fallet och kommendanten skrev genast ut en "propusk", en order, som gav Lorenz tillstånd att ta med sig sitt manuskript och hans tama stare tillbaka till Österrike.

Kommendanten gav muntlig order till konvojens ledare att muntligen vidarebefordra frisedeln till avlösande officerare och på detta sätt lyckades Konrad Lorenz återvända till Altenberg med både manus och fågel intakt, ett sällsynt prov på ordets makt och tillit till ett givet hedersord. Boken publicerades senare under titeln "Die Rückseite des Spiegels", Spegelns baksida.

Återkommen till Österrike i februari 1948 fylkades vännerna omkring honom. Professorn i zoologi Otto Storch, gjorde sitt yttersta för att erbjuda honom ett forskningsarbete. Den österrikiska vetenskapsakademin finansierade en liten forskningsstation i Altenberg med pengar donerade för detta ändamål av den engelska poeten och författaren JB Priestley.

Vid krigsslutet hade beteendeforskaren Otto König, som f.ö. i år skulle ha fyllt 100 år, tillsammans med sin hustru Lilly Frischauf grundat ett institut för beteendeforskning, "Biologische Station Wilhelminenberg", på Wilhelminenberg i Wien. Konrad Lorenz hade varit Otto Königs lärare och mentor. König blev glad över att åter få samarbeta med Lorenz. "Wilhelminenbergarna" blev snart kända för befolkningen genom de många föredragen och publiceringarna av populärvetenskapliga artiklar.

Zoologen Wilhelm Marinelli gav Lorenz möjlighet att föreläsa på hans "Institut für Wissenschaft und Kunst". Professor Wolfgang Schleidt vid Garden universitet i närheten av Washington byggde sin första överljudsomvandlare för omvandling av gnagarnas läten till hörbar frekvens och sitt första terrarium av en gammal säng från soptippen.

Mycket snart återupprättades den internationella kontakten mellan etologerna. Konrad Lorenz fick erbjudanden från utländska lärosäten, men han föredrog att stanna i Österrike. När Karl von Frisch lämnade sin lärostol i Graz för att återvända till München, föreslog han Konrad Lorenz som sin efterträdare och fakulteten i Graz instämde enhälligt. Men det österrikiska utbildningsministeriet, som vid denna tid var strängt katolskt, vägrade blankt att följa Frischs och fakultetens förslag. Lorenz antog därför ett lektorat på universitetet i Bristol med den extra uppgiften att genomföra etologisk forskning på en vattenhönssamling i Severn Wildfowl Trust i Slimbridge.

I sin forskning började Konrad Lorenz koncentrera sig på djurens problem med aggressivitet, deras överlevnadsfunktioner och de mekanismer som motverkar farliga effekter. Fiskars våldsbeteenden och vildgässens sammanhållning blev snart de viktigaste föremålen för hans forskningsinsatser. Han insåg hur mycket mer detaljkunskap som saknades. Därför började han observera sina djur med nya ögon för att hitta intressanta fakta.

Fram till sent i livet var han ointresserad av mänskligt beteende och än mindre av den mänskliga kulturen. Var det hans medicinska bakgrund som väckte medvetenheten om de faror som hotar vår civilisation?

Lorenz gravI sitt nobeltal försökte han förklara sin inställning: " Förvånansvärt sent blev jag medveten om riskerna med människans förstörelse av sin naturliga miljö och den förödande onda cirkeln av kommersiell konkurrens och ekonomisk tillväxt. Vad gäller kulturen som ett levande system och med tanke på störningarna i naturen, är jag av den åsikten att det största hotet mot mänsklighetens fortsatta existens ligger i det som väl kan kallas massneuros. Man kan också tillägga att de största problemen som mänskligheten står inför är de moraliska och etiska problemen."

Lorenz hävdade att människan anser sig vara skapelsens medelpunkt och att hon till orätt ser sig som väsensskild från övriga levande varelser och att vi delar många av våra maner och riter med djuren. I sitt nobeltal anförde han som exempel vår vana att hälsa med ett leende. Detta skulle härleda ur en hälsningsrit som tjänar till att visa sig ofarlig inför sin nästa och även att blidka sin medmänniskas aggressivitet. Jag undrar om djuren också grinar upp sig när de möts i skogen?

Många nobelpristagare passerar i revy utan att allmänheten i gemen tar stor notis om dem, men Konrad Lorenz var en benådad berättare med utpräglat sinne för humor och självironi. Till skillnad från många vetenskapsmän hade han inga problem med att skriva populärvetenskapliga böcker.

Jag minns att Otto König mellan åren 1956 och 1992 hade ett eget program i österrikisk teve varje vecka som hette "Rendezvous mit Tier und Mensch". Det var ett program som vi sällan missade. Genom att framträda i offentligheten berättade han om sina vetenskapliga rön. Där framträdde han ofta tillsammans med Konrad Lorenz och varnade för kommande miljöfaror. De båda vetenskapsmännen förutsåg tidigt många av de miljöproblem som vi i dag kämpar emot.

I Österrike var Konrad Lorenz en av de mest inflytelserika kärnkraftsmotståndarna. Kärnkraftverken i Zwentendorf och Hainburg stod färdigbyggda, när den österrikiska regeringen beslutade att aldrig ta dem i drift. Konrad Lorenz' insatser bidrog i hög grad till detta unika beslut.

Lilian O. Montmar
Senaste boksläppet
https://www.youtube.com/watch?v=6go58pAa5vY
Hemsida
 http://home.swipnet.se/Alerta

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jean Rhys och det inställda livet

Life is what happens when we are busy doing other things.(John Lennon) ”Det är synd att det kommer försent, alldeles för sent”. Den här deprimerade kommentaren fälldes av den brittiska författarinnan ...

Av: Elisabeth Brännström | Litteraturens porträtt | 18 oktober, 2012

Tänderna blev långa och skarpa som knivar, saliven alldeles blå...

  Den sandstensfärgade fasaden på S:t Pauli kyrka höjde sig som ett utropstecken. Gatan var regnblöt. Det var mörkt. Från gatstenarna steg reflexer av vatten som splittrades var gång en bil passerade ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 21 februari, 2011

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2012

Bruce Springsteen på Ullevi 1985 under Born in the U.S.A. Tour. Foto: Associated Press/Brucebase.

Springsteen på Ullevi

I boken "Rockens text" skriver Ulf Lindberg, att ”alla som har något förhållande till Bruce Springsteen vet att han skall upplevas som scenartist – live”, och jag skulle vilja tillägga ...

Av: Richard Ohlsson | Musikens porträtt | 20 juni, 2016

Akropolis under antiken

Närvaron av tre vattenkällor på Akropolis sluttningar kan ha varit ett av de viktigaste skälen till att de första nybyggarna valde Akropolis som boplats på 6000-talet f. Kr. Vid bergsfoten ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 09 december, 2009

Översättarduell vid Themsen

Bakgrunden är imponerande. Londons Öga – pariserhjulet utformat som ett cykelhjul med ekrar genom vilka parlamentet syns samtidigt som navet snurrar och långsamt låter de stora gondolerna ”snudda vid” Big ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 30 maj, 2013

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Lars Huldén foto CC BY SA 3.0

Lars Huldén – in memoriam

Hedersmannen, skalden och österbottningen Lars Huldén har lämnat det jordiska, drygt 90 år gammal. Förutom egna dikter, språkvetenskapliga och litterära verk, översatte han och sonen Mats det finska nationaleposet Kalevala ...

Av: Bengt Berg | Litteraturens porträtt | 12 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.