Foto: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 2

Andra delen av Tarja Salmi-Jacobsons reportage om greven Dracula.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 13 januari, 2016
Resereportage

Paul Verlaine var kung i baren

Paul Verlaine – ”och allt det övriga är litteratur”

Den symbolistiska skolan, med Baudelaire som förelöpare (Verlaines första kontakt med poesin och stora inspiration var Baudelaires "Ondskans blommor") och Rimbaud, Mallarmé och Verlaine som främsta företrädare, inledde en ny ...

Av: Göran af Gröning | 09 februari, 2015
Litteraturens porträtt

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | 20 november, 2007
Teratologisk sondering

Lord Byron i Venedig

Dunk DUNK, dunk DUNK, dunk DUNK. Han går där uppe på golvet, det golv som är vårt tak, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi bor i Palazzo Mocenigo, i ...

Av: Crister Enander | 09 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Kaurismäki – absolut finskt?



Aki KaurismäkiAki Kaurismäki kan ses som någonting absolut finskt även om många finländare tycker att han förmedlar en felaktig bild på Finland i sina filmer. Ändå tilltalar Kaurismäkis filmer en internationell publik som uppskattar de djupt mänskliga historierna fyllda med filmisk lek.

Mannen beställer Koskenkorva i den nyöppnade restaurangen Työ (arbete på svenska). Filmen heter Moln på Drift, och är regisserad av Aki Kaurismäki.

Den sprittörstiga mannen är Peter von Bagh. Både Peter von Bagh och Aki Kaurismäki kan tänka svara något slags finska filmhjältar. Bägge har regisserad film, skrivit om filmer och grundat en filmfestival, men framför allt är båda filmentusiaster till sista andetaget.

Det som dock skiljer herrarna ifrån varandra är att von Bagh är förtjust i orden, medan Kaurismäki undviker dem till varje pris.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I april 2008 beviljades Kaurismäki titeln ”akademiker” av presidenten Tarja Halonen. Ett avgörande skäl till denna ära var Kaurismäkis internationella karriär, någonting som uppskattas högt i Finland. Von Bagh har i sin tur en rad böcker översatta till flera språk samt han är den kreativa ledaren för Il Cinema Ritrovato, filmfestivalen i Bologna.

Men vi går lite tillbaka i tiden. När von Bagh i slutet av 1970-talet planerade filmarkivets filmprogram satt den unge Aki Olavi Kaurismäki i biografen och såg varje visning. Senare blev Aki och Peter vänner för livet

Och med detta citat beskriver Kaurismäki sitt systematiska filmtittande:

Jag visste till exempel tre månader i förväg vilken film jag skulle se den 14 april klockan 14.30. Det var strikt vetenskapligt, som hos Jean Luc Godard början av 60-talet, förutom att jag inte hade någon sportbil. Som motvikt till det hade jag däremot en brevbärares kvicka fötter.

Att von Bagh hälsar på mig innan sin föreläsning på bio Victor förvånar mig lite. Den kanske ändå mest kända finska filmnörden lär ha ett utmärkt minne. Samtidigt är det ett tecken på att det finländska filmlivet är sorligt litet. Att jag kanske hör till den nya generationens cineaster som suttit ganska många kvällar på Orion, filmarkivet i Helsingfors, räcker till att filmarkivets förra chef känner igen mig. Imponerande.

Alla som bekantat sig med boken Aki om Kaurismäki (Peter von Bagh, 2007) vet att jag inte talar om vilkenbiograf som helst, utan den biograf där både vonBagh och Kaurismäki har sett sina Renoirs och Godards.

Bokens författare, filmvetaren Peter von Bagh besökte Cinemateket en höstkväll för att hålla en föreläsning på sin ”miserabla svenska”. ”Ni kunde ha haft Aki Kaurismäki här ikväll men nu fick ni mig istället, vilken otur”, börjar von Bagh sitt tal ironiskt. Inga märkvärdiga språkfel, von Bagh kan umgås med sin publik som klart och tydligt visar sin förtjusning.

Det är nog svårt att vara kritisk när man talar om sin nära vän och samtidigt vill tala för den finska filmkulturen.

Lite av samma svaghet tycks ha en annan rätt så nyutgiven bok Aki Kaurismäen elokuvat (Aki Kaurismäkis filmer, Lauri Timonen, 2006) om Kaurismäkis filmproduktion från The Liar (1981) till Ljus i Skymningen (2006), (boken finns för nuvarande endast på finska.

En kortare recension på Aki om Kaurismäki av Kristoffer Noheden finns att läsa i Tidningen Kulturens nummer 35/2007.

Kanske det svåra i ett litet filmland som Finland är att de få internationellt framgångsrika finska regissörerna betraktas lätt och med stolthet som auteur.

För att citera Kaurismäki: ”Vi här i Finland är veterligen ett flitigt och gudfruktigt folk, och Shakespeare erbjuder oss ingen tröst.” von Baghs framställning förblir således en aning för storslagen. Visst kan man jämföra Kaurismäki med Bresson och Godard, men än sen? För mig räcker Kaurismäkis filmer i sig som små konstverk. von Bagh håller ändå en fin liten genomgång av en filmhistoria skriven av Aki Kaurismäki och mycket av det han säger baserar sig på intervjuboken, men filmklippen han visar är helt unika.

Början på Brott och Straff (Rikos ja Rangaistus, 1983) är en intressant köttig introduktion till en djärv Dostojevskij filmatisering.

Frank, spelad av Matti Pellonpää, i Calamari Union (1985) håller en poetisk monolog om hur det är att vara en hungrig man. Filmen har också setts som en ”undergroundfilm” på grund av att man åker med tunnelbana i filmen Dessutom visas klipp ur Ariel (1988) där huvudpersonens pappa tar livet av sig och lämnar en Cadillac till sin son. Skuggorna i Paradiset (Varjoja Paratiisissa, 1986) förblir dock en av mina personliga Kaurismäki favoriter.

Den lilla historien om kassörskan Ilona och sophämtaren Nikander är så prima, så roligt att jag inte kan låta bli att vara alldeles sentimental. ”Med detta möte, liksom de flesta viktiga avgöranden i berättelsen, är fullständigt ordlöst. Kaurismäki har funnit ett språk som är lika behärskat som passionerat.” Detta språk har dock utvecklats och förfinats; som många påstått fått sin fulländning i Mannen utan Minne (2002).

Det genomgående i Aki Kaurismäkis produktion är en viss slags nysurrealism och tron på den lilla människan. Fast man är fattig har man rätt till sitt människovärde och kanske en Cadillac.

Kaurismäkis intresse för litteratur, konst, hundar, musik och förstås film är närvarande i alla hans filmer; och givetvis i både böckerna av von Bagh och Timonen.

Även om de flesta protagonister är antingen fattiga eller arbetslösa är det intellektuella livet (vid sidan av spritdrickandet etc.) inte bara ett borgerligt privilegium.

En utopi i dagens samhälle? Eller en viskning eller rop i ytlighetens tomma landskap? Att göra en film om den fattiga arbetarklassen i 1980-talets uppsving-Finland var ofattbart. ”Paradoxalt nog var Skuggor med sina vardagsteman den första finska filmen där man kan prata om en viss internationell framgång.”

Först efteråt har man börjat tematisera arbetarklassen i finska filmer. Ett bra men sent exempel är Eila (Jarmo Lampela, 2003).

Intervjuboken Aki om Kaurismäki har översatts åtminstone till franska, italienska, engelska, japanska och svenska. Boken är full av filmhistoriska hänvisningar och förhållningen till filmkonsten är uppriktigt, högtidlig och allvarlig. Boken är både intim, rolig och intellektuell, även om den strider mot den Kaurismäki ska principen.

Om regissören i slutändan vill bli av med bilden efter att först avskaffat ljud och ord, känns den kritiklösa hyllningen i boken ganska banal. ”Shakespeare förstörde filmkonsten. Jag är trött på dialog. Min primära avsikt är att också göra mig av med bilden.” Det intressanta är hur annorlunda svenska och finska medier mottog boken Aki om Kaurismäki när den

kom ut. På finska sidan skyller man på överdrivenhet och excess medan DNs skribent förhåller sig till den översatta boken mycket positivt. Aki om Kaurismäki är underhållande och saknar definitivt inte ironi och passion. Dessutom är bokens bildmaterial framstående.

Sammanfattningsvis kan man ändå säga, och som jag gjort denna text genom, och Johan Croneman skriver: ”Kaurismäkiboken är ett verk att citera.”

När jag besöker det höstdystra Helsingfors och beställer en kopp vanligt kaffe – inte ens tal om espresso – på vikingaterminalens café, drabbas jag av en ytterst Kaurismäkisk känsla; kaffet smakar vatten och cafébiträden lär ha gett mig onda blickar när jag uttrycker denna besvikelse en aning för högt.

En regissör som gjort sig till en adjektiv: Aki Kaurismäki lyckas nog inte bara bevisa att han läst filmhistorien ordagrant, utan lyckas han också skapa en unik, ny bild- surrealism vars upplevelse som inte bara är finsk utan universellt tilltalande.

”Med andra ord: man borde göra raka, kortfattade och utsökt vackra filmer […]” Skrev Kaurismäki sex år innan han själv gjorde Skuggorna i Paradiset.

 

Mirva Huusko

Ur arkivet

view_module reorder
 Kyrkorummet i Sofia kyrka med Hilding Linnqvists väggmålning. Foto: Wikipedia

Den naiva konsten i Sverige

Tidningen Kulturens Lena Månsson om den svenska naivismen.

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 19 augusti, 2015

Adonis och den alkemiska förbindelsen mellan öst och väst

Sigrid Kahle fördjupar sig i en viktig aspekt av poeten Adonis liv och verk: frågan om civilisationerna i världen gäller graden, inte arten. Fosterlandet är språket, språket är fosterlandet. Den syrisk-libanesiska ...

Av: Sigrid Kahle | Litteraturens porträtt | 20 november, 2009

Att läsa Hanan Al Shaykh

Flickan vägrade hjälpa mamman hemma och när hon blev tillsagd exploderade hon: "Du har ingen rätt att kalla mig lat! Om du visste vad som händer när jag gör hushållsarbete ...

Av: Helena Axelson Fisk | Essäer om litteratur & böcker | 24 juni, 2010

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Bild: Melker Garay

Allmänbildning

Melker Garay om allmänbildningen.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 28 februari, 2016

”Där ett konstnärsväsen klingar” – Om GAN

”Vad föreställer en tavla? Huru många gånger har den frågan upprepats – huru många falska svar har den fått?Vi kunna räkna dem än idag – i böcker, i tidskrifter och akademidiplom.En ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 13 februari, 2013

Applåd!!!

Vad är det egentligen vi applåderar när vi applåderar? Är det själva framförandet, den specifika tolkning vi just fått lyssna till? Eller är det kanske verket i sig: kompositionen? Eller ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 10 februari, 2016

46. Kjell

Kjell skyndar över Mårtenstorget. Han är på väg till lasarettet för att sortera bland de gamla apparaterna. Han har varit där i perioder under hela hösten. Ombyggnationen som är på ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 09 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.