Beatrice Månsdotter 

Bilden av en dröm, och något som försvann

Hennes blick fastnar på en punkt lite längre bort. En suddig kontur på en vägg. Kanske har det tidigare hängt en tavla där. Ett märke som försökts täckas över. Ett ...

Av: Beatrice Månsdotter | 17 december, 2017
Utopiska geografier

Det där med tajming

Somliga påstår att allt sker när det är meningen det ska ske. Andra påstår att vi själva fattar beslut, och konsekvenserna, goda som onda, får vi således som ett resultat ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 15 maj, 2014
Gästkrönikör

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | 04 oktober, 2013
Övriga porträtt

Illustration:  Hebriana Alainentalo

Raka vägen in i musikens blödande hjärta

När musikskribenten Lennart Persson avled i maj 2009 lämnade han efter sig en stor mängd texter från ett ansenligt antal musik- och nöjestidningar. Allt det han skrev för Sonic från ...

Av: Peter Sjöblom | 07 augusti, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Viktor Rydberg – mer än författaren till Tomten och julsångerna



Viktor Rydberg omkring 1890 Foto  WikipediaI en av mina favorittidskrifter Allt om Historia läser jag om hur den 17-åriga Kalmarflickan Jenny Nyström kom att börja illustrera Viktor Rydbergs julsaga Lille Viggs äfventyr på julafton. Hon läste den på julafton 1871 i Göteborgs Handels -och Sjöfartstidning och skickade hoppfullt några illustrationer till dess chefredaktör Sven Adolf Hedlund.

Så tillkom sagans klassiska illustrationer, många gånger omtryckta i nya upplagor.

Jenny Nyström skulle aldrig bli kvitt sina tomteillustrationer, hon skulle fortsätta med dem livet ut. Hon var konstutbildad, bl.a. i Paris, men tomtarna blev hennes största inkomst, och efter hennes död 1946 fortsatte sonen Curt produktionen.

Sagan handlar om den lille grå tomten, som bjuder pojken Vigg på en åktur med sina små hästar och besöker gårdar med supande och svärande fäder, gnatiga mödrar, elaka bönder och svältande barn, och överallt delar tomten ut sina gåvor.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I varje gård möts de av gårdens egen hustomte som berättar om årets mödor, och i konungens slott vägs sedan vid resans slut gott mot ont. I den sista scenen möter de den fattiga mor Gertrud (porträtterad efter Rydbergs älskade fostermor) som också får sin julgåva: pepparkakor, grenljus, och raggsockor.

Viktor Rydberg var vid slutet av 1800-talet en av Sveriges mest uppburna författare, ja närmast att betrakta som en nationalskald. Han föddes 1828 i Jönköping, men blev tidigt moderlös och bortlämnades som s.k. sockenbarn. Hans far var en försupen vaktkonstapel vid stadens fängelse och han hade en svår uppväxt. Hans medkänsla för de som hade det svårt skulle leva med honom livet ut.

Han började tidigt medverka i tidningen Jönköpingsposten, där också hans första s.k. följetongsroman publicerades, med titeln Vampyren. Han introducerade alltså inte bara tomten i svensk litteratur! Vampyren är starkt påverkad av läkaren John Polidoris lilla roman med samma titel, och kräver en liten egen förklaring:

1817 vistades de berömda poeterna lord Byron och Percy Shelley i Schweiz med Shelleys unga hustru Mary och Byrons läkare Polidori. En stormig kväll kom de fyra överens om att skriva varsin skräckberättelse, en genre som var mycket populär under romantiken. Både Byron och Shelley ledsnade snabbt på projektet, men Mary skrev sin världsberömda roman om vetenskapsmannen Victor Frankenstein och hans konstgjorda monster, odödliggjord inom populärkulturen.

Polidoris romantiska vampyrberättelse lär ha porträtterats på lord Byron, därav elegansen och världsvanan hos denna odödliga och blodsugande gestalt. Rydberg övertar i sin följetongsroman t.o.m. huvudpersonens namn av Polidori, lord Ruthwen. Han skrev ytterligare ett par romaner i samma stil, men sedan Jönköpingspostens ägare Johan Sandwall gjort konkurs och rymt till Amerika, anställdes han vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning av den inflytelserike chefredaktören och liberale riksdagsmannen S.A. Hedlund.

Villa Ekeliden Viktor Rydbergs bostad i Djursholm Foto CurmanI Hedlunds gästfria hem fann sig den rotlöse Rydberg väl tillrätta, och nu tillkommer hans märkliga medeltidsroman Singoalla 1857, märklig inte minst för att den för första gången litterärt ger en nyansrik bild av en av Sveriges äldsta invandrargrupper: romerna.

Kärleken mellan zigenerskan Singoalla och adelsmannen Erland Månesköld är en av den svenska litteraturens klassiska kärlekssagor, läst ända in i vår tid och ofta uppmärksammad inte minst bland romerna själva. En opera på bokens tema, av Gunnar de Frumerie, spelas dock tyvärr alltför sällan.

Men det var med sina diktsamlingar, publicerade 1882 och 1891, som Rydbergs rykte som nationalskald skulle spridas. 1884 erbjöds han till och med en professur av den nystartade Stockholms Högskola (föregångare till universitetet) i ”kultur- och konsthistoria”, dit han då flyttade från Göteborg för att bosätta sig i den moderna ”villastaden” Djursholm på Villa Ekeliden (kan beses än idag).

Rydbergs rykte som antikenexpert underströks av romanerna Den siste Athenaren (1859) och Vapensmeden (1891), essäsamlingen Romerska kejsare i marmor (som bl.a. uppmärksammar humanisten Marcus Aurelius, känd för sina dagböcker) och hans fornnordiska studier, publicerade i Fädernas gudasaga (1887) och Studier i germansk mytologi översattes till flera språk, och lästes bl.a. av den unge studenten J.R.R. Tolkien.

Mest berömd blev kanske Rydbergs kritik av den moderna inhumana industrialismen i dikten ”Den nya Grottesången”, om hur jätten Grotte tvingar människorna att slava under omänskliga förhållanden för att framställa guld. Hjalmar Branting skrev syrligt i tidningen Social-Demokraten att dikten inte höll måttet i ”socialistisk mening”. Rydberg hämnades, måhända, när han satt i juryn för ett tryckfrihetsmål som dömde just Branting till en månads fängelse för ”blasfemi”. Han hann också följa sin mentor S.A. Hedlund med en period som liberal riksdagsman.

Men Rydberg spelade stor roll för den tidiga arbetarrörelsen, och lästes mycket. Ernst Wigforss medgav, många år senare, att Viktor Rydberg spelat den allra största roll för honom när han blev socialist (och det var menat som beröm). Så olika kan det vara!

1876 var Rydberg så berömd att han av Bonniers erbjöds att översätta Goethes stora drama

Faust, för ett väldigt honorar om 8.000 riksdaler! Översättningen lästes långt in på 1900-talet.

Om Rydbergs påstådda homosexualitet finns inte mycket skrivet. Greger Eman, tyvärr nu bortgången, har skrivit en intressant uppsats i ämnet. Kärleken till unga gossar var ett antikt drag som Rydberg inspirerades erotiskt av, liksom senare Thomas Mann. Det finns drag av det i Singoalla, och i flera av hans dikter. Rydbergs brev brändes noggrant av hustrun Susen efter hans död 1895, men det är väl känt att han stod på nära fot med filosofen Pontus Wikner, vars homosexualitet inte framställdes i tryck förrän hans dagböcker publicerades 1971 och gjorde honom till lite av en ikon inom gayrörelsen.

Rydberg gick också till försvar för en konstnärsvän med uppsatsen ”Om nakenhet i konsten”, som väckte en hel del anstöt hos konservativa kritiker på sin tid. Hans kritik av statskyrkan i Bibelns lära om Kristus gick inte heller obemärkt förbi. Lite perifert kan också nämnas att Rydberg tidigt profeterade om en kommande ekonomisk stormakt, nämligen Kina!

Idag är Rydbergs namn knappast känt, mer än för texten till Tomten, och Alice Tegnérs julsång Gläns över sjö och strand. Men det finns alltså betydligt mer intressanta saker bakom tomtemasken än dessa, fortfarande, odödliga rader:

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma
Alla sova i enslig gård, djupt under midnattstimma
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,

snön lyser vit på taken
endast tomten är vaken

 

Mats Myrstener

Ur arkivet

view_module reorder
Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Den katt som ej utbytas kan

Barnets katt är död, och den kommer ej åter. Men, som taget ur en barnbok – kommer en vuxen människa, kanske en förälder, hem med en ny katt. Det är ...

Av: Robert Halvarsson | Kulturreportage | 30 juli, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 19, 2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 05 maj, 2012

Lemminkäinens moder Mor, shaman och vishetslärare

Nu går man på finskt håll till sina rötter och fördjupar sig i nationaleposet Kalevala. Det omfattande verket Kalevala ja laulettu runo handlar om hur den folkdiktning som Kalevala bygger ...

Av: Nina Michael | Essäer | 09 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Christopher Baker, Murmur Study

Twitter – ett ständigt flöde av konst

Det konstanta flödet av statusuppdateringar och tweets kan tyckas meningslöst. Men faktum är att det blir ett tacksamt material att använda i kritiken av vår samtid.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 31 januari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.