sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | 14 november, 2012
Stefan Hammarén

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | 29 januari, 2016
Essäer om film

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt …

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett ...

Av: Boel Schenlær, | 27 juli, 2009
Allmänna reportage

Vagabondens väg till Hollywood

Vid sidan av Joel Emmanuel Hägglund (alias Joe Hill), finns det en minst lika intressant samling finskamerikanska poeter, musiker och protestsångare, som också dessa tillhörde den kringflackande gemenskapen kring fackföreningen ...

Av: Niclas Mossberg | 03 februari, 2010
Musikens porträtt

Krig, krig, krig....och Georg Büchner



Georg BüchnerI Leonce und Lena, en komedi "av hat", som handlar om Kungariket Popo, skriver Georg Büchner (1813-1837):

Kungen: Bevakas gränserna?

Ceremonimästaren: Ja, Ers Majestät. Utsikten från den här salen ger oss den bästa överblick. Till Förste betjänten: Vad ser du?

Förste betjänten: Genom Riket löper en hund som söker sin husse.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ceremonimästaren till den Andre betjänten: Och du?

Andre betjänten: Det är någon som är ute och promenerar vid norra gränsen…

Handlingen i Büchners hatiska komedi är förlagd till författarens hemtrakter: Storhertigdömet Hessen lider av följderna av kriget mot Napoleon, dåtidens imperator med världsomspännande planer för en ny världsordning. Tillståndet i landet är eländigt. Mellan 1812 och 1815 sjunker produktionen katastrofalt och böndernas skuldsättning ökar drastiskt. 1816/1817 är ett missväxtår. Det blir oroligheter. Av samtliga tyska stater är Hessen den mest skuldsatta, med en per capitaskuld tre gånger högre än Bayerns och Württembergs. Detta försöker makten bemästra genom orimligt höga skatteuttag från den allt fattigare befolkningen. Sådan ekvation går inte ihop. På en storhertelig yta av 82 000 km2, motsvarande fyrtio procent av dagens Hessen, lever 1816 630 000 och 1828 720 000 människor. I det till ytan lilla storhertigdömet växer befolkningsmässigt alldeles för snabbt.

Georg Büchners far är "hemlig" republikan i det diktatoriskt styrda Hessen. Han pendlar mellan lojalitet mot fursten och det inre kravet att visa civilcourage. Författaren är sin fars son: hans stora hat och hans otvetydiga acceptans av våld har som hos Che Guevara ett romantiskt skimmer. Büchner är alter ego för den unge lidande Lenz i novellen med samma namn och som Guevara beviset för att den förföljde alltid har rätt. Men samtidigt har Büchner ett ironiskt förhållningssätt gentemot dem som inte ser det revolutionära agerandets effekter.

Visserligen dör Büchner endast 23 år, fyra månader och åtta dagar gammal, men hans verk kan trots detta inte kallas ungdomsverk i betydelsen omogna, okalkylerade. Tvärtom, trots att samtliga texter tillkommit i hast, i viss mån som brödskriveri, i stor utsträckning består av citat, är en form av collage, är det troligt att författaren även om han blivit äldre än 23 år, aldrig skulle reviderat vad han skrivit. Büchner, förföljd, i landsflykt, sjuk och döende i Zürich, skriver i dagboken: "Jag känner inget äckel, ingen leda, men jag är trött, mycket trött. Herre, skänk mig ro!".

slaget vid CannaeMed erfarenheter av 5 000 upproriska bönder, hantverkare och daglönare som stormar kommunalkontoren i Hessen, river ut och bränner skattelängder, domstolsprotokoll och tullregister, konstaterar Büchner i det sk "fatalismbrevet" att våld  är ett absolut behov hos människor och det enda medel som står den undertryckte och förslavade till buds för att kämpa för  jämlikhet. Büchner inser att varje revolution måste, om den skall lyckas, vara en social revolution. Våldet är nödvändigt för att skapa våldsbefriade relationer mellan olika klasser. Hans långsiktiga mål är en "république universelle" med likaberättigade medborgare befriade från den liberalism och dogmatiska ateism som propageras av de priviligerade klasser som saknar sunt förnuft. Büchner betvivlar att studiecirklar och debatter är tillräckliga medel för att krossa liberalismens intolerans och politiska floskler: "Det är ingen konst att vara ärlig när man dagligen får soppa, grönsaker och stek".

När han i "fatalismbrevet" ställer den retoriska frågan om vad det är som får människan att ljuga, mörda och stjäla, svarar han i skådespelet Woyzeck att det är "omständigheterna", det sociala och politiska tvångsläget. Likt Schopenhauer inser Büchner att det finns något bortom Kant, nämligen "lidandet som förutsättning för moral". Büchner inser att Gud styr varje tid och att tidens värde består i Varat som sådant. Resan har ett värde i sig men målet är det primära. Detta gäller alla krig och alla med militära medel understödda konflikter. Därför bör man skilja mellan "strid" och "krig".

Talar man om "strid"  talar man om mer begränsade aktioner än när Carl von Clausewitz  talar "om krig". Clausewitz behandlar och analyserar krigets förutsättningar och krigsdeltagarnas roller i det komplicerade spelet mellan historia, politik och pågående militär konflikt. Clausewitz skriver om "det totala kriget".

Dessa skilda former av modern militär aktion kan beskrivas med konflikter alltifrån Waterloo till dagens kryssningsrobotar insatta i den ojämna kampen mellan David och Goliat. Man kan diskutera de skilda krigens karaktärer, teknikens påverkan, doktriner, slagfältens dynamik, krigföringens grundprinciper, ledarskap och uppdragsteknik och ställa alla dessa betydelsefulla krig sedan 1860 i relation till klassikern framför andra, slaget vid Cannae år 216 f .Kr. mellan Hannibal och romarna. Blixtkrig, elastiskt försvar, militära taktikbegrepp, framstående fältherrar och andra ledargestalter alltifrån Alexander den Store till Rommel och Dayan, kan visserligen positivt personifiera det militära maskineriet men ger inget svar på frågan om  styrka och/eller svaghet. Glöm ej motsatsen, överreklamerade heroer som Garibaldi och Montgomery, eller Schwarzkopf  vars krig mot Irak knappast gav vinster som motsvarade insatserna. På lång sikt visade sig Hussein vara den överlägsne segraren trots felaktig taktik, framför allt före krigsutbrottet. När de mött välorganiserat motstånd har Västerländska härförare sällan eller aldrig gjort lycka på främmande kontinenter

Leonce und LenaI den pågående rapporteringen från kriget i Afghanistan blir bilden förvirrande eftersom det kaotiska händelseförloppet inte placeras in i det totala krigets operativa skeende. Var finns analyserna av sambandet mellan den politiska situationen, ekonomi (tex  presidentens droghandel och den allmänna korruptionen), social oro, transportkapaciteter, osv. Det är  ointressant att studera lägesrapporter som egentligen endast är lägesrekonstruktioner om man inte har vetskap om vapenkapacitet och vapenkvalitet. Allt bygger på antaganden, som när Hitler och Jodl ansåg det vara möjligt att gå till storoffensiv (med 19 divisioner)  den 16 december 1944 eftersom man skulle få hjälp av det urusla vädret och den allierade frontens försvagning tidigare under hösten. Det visade sig vara en felkalkyl. Styrkeförhållandena mellan de båda parterna är ytterst ojämna. Objektivt ligger Hitlers militära mål bortom varje reell möjlighet till framgång. Med största svårighet lyckas man få fram förband från sydfrankrike. Alla försök att bygga en försvarslinje sträckan Seine-Lyon-Dijon-schweiziska gränsen, misslyckas. Totalt har återtågen på västfronten kostat 600 000 soldaters liv. I september 1944 återstår av 55 infanteridivisioner endast 13 fullt stridsberedda divisioner. Pansardivisionerna har reducerats från 14 till 3. Vid ostfronten är det än värre.

Trots den faktiska militära situationen och trots vetskapen om de allierades beslutsamhet att krossa Tredje Riket - Casablanca-konferensen i januari 1943 - och trots vetskapen om de allierades Unconditional-surrender-krav, är Hitler obeveklig inför alla varnande röster och förutsätter att militär framgång kommer att ändra det politiska styrkeförhållandet. Som Fredrik den Store - under sjuåriga frihetskriget - menar Hitler att uthållighet belönas. Förgäves förklarar Jodl redan den 31 juli 1944 att västfronten inte kan hållas trots att 75 procent av alla tillgängliga krafter koncentrerats dit. Rommel förutser det allierade genombrottet och telegraferar sin uppfattning om läget till Hitler den 15 juli. Men Hitler hoppas på en brytning mellan Storbritannien och USA om tyska armén än en gång lyckas visa lejonklon.

Angreppet den 16 december 1944 på en  bred front mellan Monschau och Echternach drar ut på tiden därför att marschkolonnerna hamnar i köer på grund av dåligt väglag och sprängda broar. Logistiken fungerar uruselt. Motståndarnas motstånd hårdnar innan Fords och GM:s transportfordon, som finns i båda sidornas stridande enheter, tillverkade i de multinationella koncernernas fabriker i USA respektive Tyskland, möts på slagfälten. Den 23 december är vädret bättre och de allierade luftstridskrafterna ger sig in i leken. Tyska trupperna tvingas till inaktivitet under dagtid. Model rapporterar till Speer att offensiven är ett fiasko. Tyska armén har förlorat de sista reserverna. 70 000 tyska och 90 000 allierade soldater har mist livet.

Georg Büchner dichterpunkKrig är komplicerat. Propagandabilder påverkar opinioner som inte befinner sig i krigsområdet. Utmärglade Kabulbor förvandlas på pressfotografernas bilder i tidningar och TV, över en natt, till välmående skönhetsexperter och Bonniers blodtörstiga ledarskribenter i Dagens Nyheter och Sydsvenskan fortsätter sin desinformation även när Nordalliansens "krigsherrar" återupplivar den decennielånga inbördes fiendskapen och vad som av USA från början sades vara en jakt på terroristledare snabbt utvecklas till en konflikt med ett tiotal afghanistanska rövarband samt amerikanska, ryska, brittiska, svenska, pakistanska och ett stort antal andra länders styrkor, inblandade. Ansvaret för att opinionen i västvärlden och i stora delar av arabvärlden lurats in i denna propagandafälla, vilar tungt på ett antal journalister och partiledare/politiker som informellt går amerikanska ambassadens ärenden.

Av två krigsdeltagare förlorar den part som inte inser att militär underlägsenhet kan vändas till sin motsats om de politiska möjligheterna utnyttjas för att inom fiendens led söndra för att skapa nya allianser. Slutsatsen blir att bäste man inte alltid vinner, men att det alltid är segraren som skriver historien.

Detta var Georg Büchner pinsamt medveten om när han tvingades till exil i Zürich.

Bo I. Cavefors

 

Vi tackar Eva Nylander, bibliotekarie och kulturarvschef på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet, där Bo I Cavefors arkiv och rättigheter finns.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rumlarens guide till paradiset

  Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 mars, 2011

Den baltiske udstilling – Baltiska Utställningen – i Malmø 1914

For 500 år siden var Malmø Danmarks største by; det var her reformationen og det danske skriftsprog blev grundlagt. Det var nemlig i Malmø, at Christiern Pedersen sad og oversatte ...

Av: Søren Sørensen | Essäer | 18 april, 2014

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Robert Warrebäck

Robert Warrebäck. En novell

Robert arbetar för närvarande på en samling sammanlänkade noveller om missbruk, kärlek, sorg och skuld. I nuläget finns åtskilliga av hans tidigare noveller, artiklar och essäer (och en del poesi) ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 04 januari, 2016

Marie Ndiaye

Marie Ndiaye – en av vår samtids främsta författare.

Efter det att jag läste alla Chimamanda Ngozi Adichies och Zadie Smiths romaner snubblade jag över Marie Ndiaye. Alla tre är fantastiska författare, men jag tror nog ändå att jag ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 20 november, 2017

Det andliga kallet i Roy Anderssons film "Du levande"

Bra filmer är de som inte endast underhåller men som även bär på starka budskap som dröjer sig kvar i tanken och där lockar till gensvar. För Simon Henriksson är ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 augusti, 2008

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.