Skulptur av fallos i Pompeji

Sapfo och Catullus som antika inspiratörer

Carsten Palmer Schale om den erotiska poesin i antiken: Sapfo och Catullus.

Av: Carsten Palmer Schale | 13 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Pierre Klossowski Roberte Ce Soir Schinkel Pavillon Foto Andrea Rossetti

Målarexorcistens demoner

Om Pierre Klossowskis utställning Roberte Ce Soir, Schinkel Pavillon, Berlin.

Av: Tim Schmidt | 17 Maj, 2017
Essäer om konst

Den utopiska socialismen

De utopiska socialisternas ädla ideal var inte tillräckligt för att skapa ett jämlikt samhälle, hävdade Marx och Engels, som i stället baserade sin kommunistiska vision på handfasta teorier utifrån produktionsförhållanden ...

Av: Björn Gustavsson | 10 oktober, 2009
Essäer om politiken

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | 25 juli, 2014
Utopiska geografier

I Sapfos spår



Sapfo Musei Capitolini i RomNågon, säger jag, kommer att minnas oss i framtiden”. Orden är Sapfos egna och blev en profetia för hennes poesi, läses och uppskattas världen över trots att den har mer än 2500 år på nacken. Hon talar till oss genom århundradena, för evigt ung.

Endast 1000 rader av Lesbos främsta poet Sapfo är bevarade men har gått till litteraturhistorien trots bigotta kristna prästers slakt, lever hennes ord kvar på fragila papyrus och på skärvor av lertavlor framgrävda av arkeologer. Fragmenten översattes sedan och tolkades. Tidlös är lyriken för sitt främsta tema – kärleken som i hennes poesi är en evig kraft, mänsklighetens starkaste och trotsar krig och grymhet. Så här skriver hon enligt Jesper Svenbros tolkning i fragment 16:

Några anser kavalleri och fotfolk

skönare än allt på den svarta jorden,

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

andra örlogsfartyg, men jag för min del

det som man älskar

Kanske är det just hennes skildring av kärleken som gör att lyriken fortfarande är så lätt att ta till sig? Den är dessutom vacker och visuell och trots att den är så fragmentarisk för den lätt fram sitt budskap. Vi behöver skönhet och verklighetsflykt idag, mera än någonsin tidigare och Sapfos skildringar av vackra drömlika landskap och gudinnor som far genom skyn får oss att stanna upp och se det vackra i vardagen. Kanske är det trädens vackra variation på färger så här på höstkanten eller också är det det lätt frostnupna gräset som glittrar i morgonsolen.

Just det faktum att dikterna är så fragmentariska och korta tilltalar oss i vår stressiga tid, de går fort att läsa och dess lättlästa tolkningar gör att vi inte behöver anstränga oss för att förstå. Orden står där klara och tydliga och går direkt in i våra hjärtan.

Kärlekens plåga och skönhet

Sapfo skildrar i ett fragment hur kärleken tar överhanden och hur den mest motsträviga ger vika för dess kraft. Sapfo ber till kärleksgudinnan Afrodite om hjälp att vinna den hon älskar:

Konstrikt skrudade eviga Afrodite,

mångförslagna dotter till Zeus, jag ber dig:

låt mig inte kuvas av kval och plågor

du som har makten

kom istället hit som du en gång gjorde

när jag ropat till dig i fjärran och du

lydde; strax begav du dig från din faders

boning den gyllene

vagnen förspänd, spannet av vackra sparvar

drog dig vinande i ett sus av vingslag

mot den svarta jorden från himmelsljuset

ned genom rymden

för att snart ta mark; och du frågar lekfullt –

leendet kring munnen är överjordiskt –

vad det är som fattas mig nu igen och

varför jag ropar,

vilken önskan jag i min vilda längtan

vill se uppfylld: ”Vem är det nu jag måste

övertala? Vem är det nu vars tystnad

plågar dig, Sapfo?

”Hon som flyr dig nu kommer snart att följa,

hon som vägrar nu kommer själv att vilja,

hon som inte älskar ska älska, om hon

vill eller inte”.

Hjälp mig också nu och befria hjärtat

från dess sorger, låt det jag länge åtrått

äntligen bli verklighet, och bli själv min

syster i striden.

(Tolkning av fragment 1, Jesper Svenbro)

Kärleken är nästan alltid svår och innebär sorg och smärta när den inte är besvarad. Sapfo beskriver hur hon praktiskt taget blir grön i ansiktet av illamående då hon ser hur hennes älskade trivs att umgås med en annan. Dikten kanske inte handlar om Sapfo överhuvudtaget, diktens jag behöver inte vara identisk med författarinnan. Dikten skrevs för längesen och vi kan inte översätta den till vår egen tid eller tolka den biografiskt. Det är de mänskliga känslorna som inte förändrats och är desamma.

Sapfo, en bust på Musei Capitolini i RomHär nedan följer två olika tolkningar av dikten som går under benämningen fragment 31:

Gudars like syns mig den mannen vara,

han som mitt emot dig kan sitta, han som

i din närhet lyss till din kära stämmas

älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid

i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.

Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,

stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden

löper elden genast i fina flammor;

ögats blick blir skymd och det susar plötsligt

för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper

all min arma kropp. Jag blir mera färglöst

blek än ängens strå. Och det tycks som vore

döden mig nära.

(Tolkning av Emil Zilliacus)

Fragment 31 i Jesper Svenbros tolkning:

Plötsligt framstår han som gudars like –

just som han ska sätta sig mitt emot dig,

alldeles intill, och jag ser dig viska

ömt och förälskat

brista ut i skratt – men i mig slår hjärtat

bultande som ville det spränga bröstet;

möter jag din blick en sekund, går rösten

genast förlorad,

tungan vägrar lyda, den fina elden

går som en signal genom hud och nerver,

allting suddas ut för min syn, jag hör hur

öronen susar,

kallsvett bryter fram och en häftig skälvning

griper mig till slut när jag känner färgen

vika från min kind – jag blir själv med ens en

döendes like.

Dikten handlar om obesvarad eller olycklig kärlek men är samtidigt motsägelsefull. Man kan naturligtvis tolka det hela som att Sapfos kärlek till flickan är obesvarad men också som att hon är förälskad i mannen och att han inte ser åt henne, bara åt hennes väninna. Dikten kan också skildra något som Sapfo fått berättat för sig eller handla om en iakttagelse hon gjort. Igenkänningsfaktorn är total; de allra flesta har någon gång i livet fått erfara hur det känns att vara olyckligt kär eller känslan av att ha blivit försmådd. De flesta har också någon gång varit illamående av nervositet inför ett romantiskt möte eller en dejt.

Sapfo – musa eller cikada?

sapfo laser en diktVem var Sapfo? Ingen vet säkert då inga tillförlitliga källor finns bevarade. Man tror att hon drev en sorts skola för unga flickor från mer välbeställda familjer, där de lärde sig sång och dans. Hennes dikter har i många fall tolkats som kärlekspoem åt ett par av flickorna och då kristendomen kom förstördes hennes dikter till stor del av prästerskapet som fann dem och homosexualitet en styggelse inför Gud. Namnet på ön där Sapfo bodde, Lesbos har givit upphov till ordet för kvinnlig homosexualitet, ”lesbisk”. Homosexualitet var allmänt förekommande och accepterat i det antika Grekland så man fann det inte underligt att Sapfo och även andra poeter besjöng både män och kvinnor. Poemen går inte att tolka biografiskt och utifrån de värderingar vi har idag, utan bör ses som fina verk att läsa och njuta av. Sture Linnér skriver i ”Den gyllene lyran” att det är vanskligt att tolka Sapfos lyrik historiskt. Han ser dikterna som scener vilka varken är faktiska eller fiktiva utan snarare som drömmerier med verklighetsunderlag. Linnér menar att ”de är intensivt sensuella i det ena ögonblicket, fyllda av doft, färg och graciösa lemmars eggande rytm, för att i andra ögonblicket skifta över i en vision av kärleksgudinnans tempel och heliga lunder”.

Sapfos lyrik är onekligen drömsk med referenser till paradisliknande landskap fyllda av färskt klöver och blommor. Naturen är ständigt närvarande och är besjälad av sorlande källor, och kallt månljus speglar sig i trädens löv som prasslar sövande. Det känns som om man vandrade där bredvid henne i den avsvalnande kvällen med cikadans ljuva sång i öronen, innan mörkret sänker sig över Lesbos. Cikadan är enligt Jesper Svenbro viktig rent symboliskt då Sokrates menade att cikadorna en gång var människor och levde före muserna. När muserna föddes och sången dök upp sägs det att den tidens människor blev så till den grad överväldigade av sjungandets njutning att de struntade i att äta och dricka och dog utan att märka det. Av dem uppstod sen cikadornas släkte, och av muserna fick de den gåvan att de inte behövde någon näring när de fötts. Utan mat och dryck kunde de sätta igång att sjunga och fortsätta tills de dog. Allt det drömlika och sensuellt vackra samt cikadans (musans) ljuvliga sång finns med i fragment 2, Sapfos kanske allra vackraste dikt.

Kom till mig till Kreta till detta tempel

där du har din heliga lund av vackra

äppelträd! Ditt altare brinner tyst av

rökelseoffer

Djupt där inne sorlar det friska vattnet

mellan äppelgrenar, i rosors skugga

vilar allt försänkt, och vi fylls av sömn från

suset i löven.

Djupt där inne finns det en äng där hästar

betar saftigt klöver, - ja, djupt där inne

vajar blommor sakta för vinden.

Ljuvligt sjunger cikadan.

Fäst i håret kransen vi bundit, Kypris!(Afrodite)

Bjud oss så med kärlek i gyllene skålar

nektar som är blandad med denna högtids

blommande glädje.

(tolkning av Jesper Svenbro)

Det är inte svårt att se Sapfo framför sig, sådan hon är avbildad, en arkaisk staty med långa ringlande lockar. Hon hemsöker en där man går med cikadans ”chirpande” läte i öronen. Eller är det i själva verket Sapfo som sjunger och det lätt knarrande lätet kommer kanske från strängarna på hennes lyra. Som ett eko från längesen men ändå så nära. Enligt legenden tog Sapfo sitt liv av olycklig kärlek genom att kasta sig från den Leukadiska klippan på grekiska fastlandet. Men den myten stämmer inte, likt en cikada spelade hon och sjöng tills hon dog.

 

Kristina Lauridsen

Ur arkivet

view_module reorder

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

Du är absolut

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 mars, 2013

I am still on a stage playing with ideas - A conversation with…

Kaia Hugin is a Norwegian visual artist – here is her website: www.kaiahugin.com – whose “Motholic Mobble” (2008-2013), a series of eight surreal, magical and utterly surprising short videos, has undoubtedly revealed ...

Av: Gianluca Pulsoni | Övriga porträtt | 02 september, 2014

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Vårt egentliga ansiktsuttryck är fördolt

HETERONYMENS DRÖM Efter tid av vakna drömmar som är den sovandes verklighet har jag glömt berättelserna men anar att de inte glömmer mig. Som en Victor Eremita klär jag mig på ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 21 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.