Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Finns de nån Gud tror du? ett reportage från brofästet

Vi satt på cementplattformen under bron, jag och Tinny. Den höga bron över forsen. Det blåste jävlar och därnere var allt äckligt. Drick sa jag. Jag dricker ju sa hon ...

Av: Benny Holmberg | 05 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Sprida konst med datavirus

Jag minns ett datavirus som drabbade min hemdator Amiga 500 i slutet av 80-talet. På skärmen kunde man läsa: “Something wonderful has happened Your AMIGA is alive !!! and, even ...

Av: Mathias Jansson | 11 april, 2014
Essäer om konst

TUPP - en scenkonstfestival med stora ögon inför världen

Jag såg nyligen Françoise Sagans debutpjäs "Slott i Sverige" på Dramaten. Det var en bra uppsättning: snygg inramning och gedigna skådespelarinsatser. Efteråt kände jag ändå en viss tveksamhet. Det fanns ...

Av: Tim Andersson | 22 april, 2010
Kulturreportage

Strindberg, svärmor och Swedenborg



Emanuel SwedenborgAugust Strindbergs intresse för Emanuel Swedenborg tog ordentlig fart år 1896. En viktig katalysator var Strindbergs svärmor Marie Uhl.

Sensommaren detta år reste Strindberg till Oberösterreich, närmare bestämt var byarna Saxen och Klam de geografiska målen. I Saxen bodde då svärmor Marie Uhl, hos vilken Strindbergs och Frida Uhls då drygt två år gamla dotter Kerstin fanns; i Klam levde svärmoderns tvillingsyster Melanie Samek. Strindbergs öppet deklarerade avsikt och önskan var att få träffa Kerstin, som han inte sett sedan han lämnade fru och barn i Dornach i augusti 1894 och reste till Paris. Outtalat hade han även en önskan om att få träffa sin fru , en laglig skilsmässa kom först året därpå, hade antytt att även hon skulle finnas i de två byarna, men så blev det inte: Hon befann sig i Bayern hos sin syster Marie Weyr, där hennes intresse för det motsatta könet nu i första hand var riktat mot författaren och skådespelaren Frank Wedekind, med vilken hon senare fick sonen Friedrich, som genom gentlemannamässigt uppträdande av Strindberg tilläts bära hans svenska familjenamn. I likhet med Marie Uhls omsorger och omhändertagande av Kerstin, ett ansvar som modern Frida inte på något sätt prioriterade, fick hon nu med stöd av sin tvillingsyster vara den viktigaste representanten för familjen Uhl under svärsonens tre månader långa vistelse i landet.

Den nyupptagna relationen far-dotter började inte bra. Kerstin förhöll sig avvaktande och den barnkäre fadern, som vid denna tid vare sig var harmonisk eller allmänt sett nöjd med sin tillvaro var olycklig, accentuerat av hustruns icke-närvaro. Men efter en kort tid vändes blad och ett förtroligt förhållande far-dotter kom till stånd.

Byborna såg på Strindberg som en knivbeväpnad kuf och knäppgök. Utanför fönstret tyckte han sig se beväpnade soldater som skulle hämta honom. I verkligheten var det trätoppar han skymtade i morgondimman. En morgon låg han iklädd svarta kläder med fötterna på huvudkudden. Han ville känna hur det var att vara död.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Strindberg hade vid sitt första besök hos svärföräldrarna i Mondsee år 1893 känt sympati för svärmodern. Delvis berodde detta på att han då kände behov av att få medhåll avseende sina omdömen om hustruns mindre goda sidor; hon hade lovat att ansluta i föräldrahemmet men dök inte upp, hon hade svikit, han kunde inte fullt ut lita på henne. Svärmodern hoppade gärna och snabbt upp på de missnöjda klagomålens tåg: Din hustru är huggormars avföda. En relation som byggde på misstro och kritik hade etablerats. I det långa loppet inget för alla parter särskilt lyckosamt projekt. Men ett slags mor-son förhållande var på plats. I Klostret skriver författaren: Det var hans mor och han var hennesson – Jag har sett dig långt innan du sett min dotter, sade den gamla med en religiös fanatikers darrande röst. Och jag har liksom väntat dig.

Strindberg hyste stark tillgivenhet till sin mor och när hon dog, han var då tretton år gammal, gick han in i en halvårslång depression. Styvmamman nådde inte upp till samma klass men Strindberg behöll under hela livet stor respekt för kvinnan i modersrollen: En kvinna är aldrig så vacker som när hon väntar barn.

Svärmodern Marie var, liksom systern Melanie, en djupt religiös kvinna, intresserad av svärsonens landsman, mystikern Swedenborg. Samtal följde om bl.a. Swedenborgs korrespondenslära, enligt vilken allt materiellt har en andlig sida, vilken tilltalade Strindberg, som gärna såg likheter mellan allt möjligt, till exempel mellan solrosen och solen. I Swedenborg fann Strindberg en själsfrände: vetenskapsmannen som blev mystiker. Han såg en parallellitet till sin egen utveckling.

Swedenborgs tankar - helvetet är inte en fysisk plats utan ett psykiskt tillstånd, somliga människor vandrar på jorden som redan döda utan att veta om det - tyckte Strindberg var fullt plausibla.I Dödsdansen, Pelikanen och Spöksonaten återfinns teorierna i konkretiserad och dramatisk form.

När Strindberg gick på den hålväg som fortfarande kan anträdas i Klam gjorde han jämförelser med Dantes helvetesvandring. På hans egen vandring hade Vergilius ersatts av Swedenborg. Swedenborg har blivit min Vergilius som beledsagar mig genom helvetet och jag följer honom blint. (Legender) Smedjans dunkande och glödgande järn, sågverkets oljud och vassa klingor, skovelhjulen som drevs av forsande vatten och deras oväsen, svinens klagolåt från stallet, allt tillsammans utgjorde en tydlig illustration av helvetet. - Vid något tillfälle hade han sällskap av Kerstin. Däremot kan stort frågetecken sättas för den österrikiske rasisten Jörg Lanz von Liebenfels påstådda samvaro här med Strindberg.

I En blå bok, första delen, talar den fiktive läraren, alias Swedenborg, till den fiktive eleven, alias Strindberg, på följande sätt:

AugustFör övrigt och som jag sagt dig förut, du är en diktare och skall göra reinkarnationer redan här; du har rätt att dikta diktarepersonligheter, och på varje stadium tala dens språk du föreställer; du får göra humunkler, du får självalstra, polymerisera dig. Shakespere har gjort så, antingen han medvetet spelade eller livet lade för honom rollerna. Ibland är han den glade optimisten, ibland människohataren Timon eller världsföraktaren Hamlet; han är den svartsjuke Othello, den älskande Romeo, den kvinnodyrkande den, och den kvinnohatande den; jag tror till och med att han på försök är mördaren Macbeth, monstret Richard III, vars elakheter han njuter av att få säga. Varje bov får tala till sitt försvar, och Shakespere är hans advokat. Därför skulle diktaren inte ha någon grav, utan hans aska strös för vinden, och endast i sina verk skulle han få leva, om de äga livskraft. Människorna skulle vänja sig betrakta honom som något annat än vanlig människa och icke döma honom, utan behandla hans person, som något de icke kunna fatta.

En period bodde Strindberg hos Melanie Samek i Klam i ”Rosenrummet”, ett rum dominerat av röd färg och som tillsammans med hålvägen återkom i både Inferno och Till Damaskus.

Den 21 november 1896 skrev Strindberg i sin dagbok: Började anlägga Inferno. Detta hade dockredan skett, vilket kan utläsas av hans dagbok och i brev till Torsten Hedlund. Här skildras psykiska attacker, anfall och disharmonier. Samma dag startade han återresan till Sverige.

Kontakten med svärmodern fortsatte, brevledes, till en början även inkluderande Kerstin, men den fick mindre omfattning i samband med äktenskapet med Harriet Bosse. Dottern försökte hålla relationen med fadern vid liv, utan större framgång. Det blev även svårt för henne att förstå pappan – minst lika besvärliga var hennes ansträngningar att finna en modersgestalt hon kunde respektera och älska - att läsa Strindbergs böcker och biografier om honom hjälpte föga. Dock fick hon efter sin död 1956 en plats i faderns grav.

Den litteratur Nathan Söderblom fann på Strindbergs nattduksbord i Blå tornet på begravningsdagens morgon söndagen den 19 maj 1912 utgjordes i stort sett av andaktsböcker och psalmböcker. Hållbarheten i Strindbergs uppskattning av Swedenborg kanske bäst kan torgföras genom att nämna Söderbloms ord vid begravningen på Norra kyrkogården då Söderblom underströk hur mycket Swedenborgs symbolik och dennes påverkan på Strindbergs strävan att finna den förborgade meningen med livet betytt. Med all rätt: Swedenborg var en viktig följeslagare under Strindbergs sista sjutton år. Och svärmodern Marie Uhl hade bidragit till detta.

Kurt Bäckström

Litteratur

Madame Strindberg – oder die Faszination der Boheme, Friedrich Buchmayr
Wenn nein, nein, Friedrich Buchmayr
Strindbergs världar, Björn Meidal
Om Strindberg, Björn Meidal, Leif Zern
Strindbergiana, Bibeln, Strindberg och jag, Caroline Krook
Kadenz, Strindberg och Swedenborg, Olle Hjärn

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Collografi gör gott för själen

Kärt barn har många namn. Jag får en känsla av att det ter sig så för konstnärerna som uttrycker sig genom collografi – eller collagrafi, alternativt limtryck, som denna tryck- ...

Av: Marit Jonsson, Formom | Essäer om konst | 16 februari, 2012

Curved Cosmos Seen as Virtually Flat in the Universe: A Scaling Agreeing with…

  Truth spirit, enlighten and guide our researchOh Mary conceived without sin pray for us that have recourse to you A metaphysical geometrical representation of a curved cosmos seen through a flat ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 13 december, 2010

Den nya tidens skräck

  Den nya tidens skräck Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars ...

Av: Magnus Blomdahl | Essäer om film | 18 september, 2007

Stefan Whilde

Livets mening på begriplig dialekt

Jag har en sommarstuga strax utanför en sydskånsk stad. Stugan ligger i en bortglömd by. Byn finns inte med på någon karta. Den blott och bart existerar, kan man säga ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 augusti, 2015

7. Nils-August

Ahh! Det där satans julpyntet, hur länge ska man stå ut med det, egentligen? Nu satte det fälleben på honom också, det var droppen! Han låg på köksgolvet och kom vare ...

Av: Nils-August | Lund har allt utom vatten | 27 januari, 2012

Samurajkaraktärens givne arvinge, Keigo Kasuya, talar om sin senaste rollprestation i filmen Caterpillar.

  När det gäller regiansvarig för "Caterpillar" är det Kôji Wakamatsu (född 1936) började att regissera 1963 har idag gjort över 100 filmer (första titeln var "Hageshii onnatachi"). Förutom att ha ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 02 februari, 2011

Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion

illustration Sabina A kterDahl Det ledande skiktet av en högkultur som väntar på barbarernas invasion Konstantinopel utlöste diktarinspirationen hos 1800-talets Gerard Nerval, Chateaubriand, Lord Byron och Flaubert – och har ...

Av: Carina Waern | Essäer om litteratur & böcker | 13 november, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.