Den sextionde filmfestivalen i Berlin, Berlinale, Europas mest vitala och viktiga

  60-årsjubilerande Berlinale, Berlins filmfestival, har varit en filmflod utan dess like i festivalens historia. Över 400 filmer har visats i festivalens sju sektioner med dess ännu fler undersektioner som visar ...

Av: Andreas Altermann | 22 februari, 2010
Kulturreportage

Pere Borrell del Caso pionjärverk

Konst utanför ramen

Konsten som alltid gör vad den kan för att spränga alla olika slags gränser, tycks stå villrådig inför den traditionella rektangulära ramen. Men det finns exempel på utbrytningsförsök ifrån både ...

Av: Mathias Jansson | 22 mars, 2015
Essäer om konst

Eva Dahlbeck

Torpardottern gör karriär i storstaden

Brita i grosshandlarhuset filmades efter ett manus av Harald Beijer, som även skrivit den framgångsrika boken. Här kontrasteras livet på landet med livet i staden och Sverige är ett land ...

Av: Belinda Graham | 17 september, 2016
Essäer om film

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | 29 Maj, 2013
Essäer om samhället

I hälarna på H. V. Morton



H. V. MortonTill de regelbundet återkommande irritationsmomenten hör ett yngre släktleds tvärsäkra uttalanden att en viss författare är passerad, ute, bortglömd och stendöd. Ofelbart rör det sig om sådana skribenter som jag läst i går eller i varje fall i förrgår och vars böcker jag bevarar i gott minne. En programpunkt på den nyss avslutade Readers and Writers Festival i Auckland handlade om journalisten Peter Riordans nya bok ”Gods of the Stones: Travels in the Middle East”. Han var hörvärd, men hans knappt medelålders utfrågare hade gärna kunnat få lägga band på sin beskäftighet.  

Bland annat påpekade hon flera gånger att H. V. Morton, den reseskildrare i det förflutna i vars fotspår Riordan rört sig, hade sjunkit i komplett glömska – hon för sin del hade aldrig hört talas om honom. Det var lite dumt sagt, med tanke på att merparten av den månghövdade publiken var grå- eller vithårig och därmed hade hunnit läsa betydligt mer än hon. Från mitten av tjugotalet och en bra bit in på sextiotalet såldes merän tre miljoner av Mortons många reseskildringar, och de dyker jämt upp på bokmarknader. Och även om han inte längre är dagsaktuell så är han fortfarande läsvärd.

Riordan inledde med att i snabb följd visa en serie bilder han tagit under sin resa i länderna öster om Medelhavet. Hans nytagna fotografier blandades med sådana som H. V. Morton tog när han på trettiotalet rörde sig i Bibelns länder och skrev en trilogi om det. Mycket har hunnit ändrats men påfallande många vyer var fortfarande de samma som den gången. Fast det israeliska Caesarea som när jag var där för femtio år var oförändrat sedan den romerska tiden är nu enligt Riordan förvandlat till en theme-park, ett Disneyland i miniatyr…

En av de böcker av Morton som han haft nytta av heter i sin svenska översättning ”I mästarens fotspår. Om en resa till Palestina med Nya Testamentet i handen.” Riordans läsekrets är mindre van vid bibelläsning än 1930-talets, och det är mer i Mortons hasor han traskat än i Jesu spår. Om H. V. Morton och hans böcker finns mycket att säga. Han var journalist på Daily Express (han hade varit med när Tutankamons grav öppnades 1923) där han 1926 skrev en serie artiklar som året därpå blev till boken ”In Search of England”, följd av en strid ström liknande om Irland, Skottland, Spanien och Italien, och andra om stadsvandringar i London och Rom.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans engelska strövtåg skedde per bil, i en brytningstid då privatbilismen fortfarande var förbehållen ett privilegierat fåtal men som snart började bli en massföreteelse. Hans tidiga böcker ger en idylliserande bild av ett England som redan då var på väg att försvinna, liksom man möter det i hans samtida kollega Beverly Nichols nästan lika populära trädgårdsböcker. Om storstrejker, ekonomiska klyftor och politisk spänning märks nästan inget, till skillnad mot J. B. Priestleys ”English Journey” (1934) eller George Orwells ”Down and Out in London and Paris" som kom året innan – Orwells roman ”Coming Up for Air” från 1939 kan läsas som en parodi på Mortons ”In Search of England”.

För knappt tio år sedan kom Michael Bartholomews biografi  ”In Search of H. V. Morton” som gav en helt annan bild av honom än den man tyckte sig ana i hans egna böcker och som grundar sig på hans outgivna dagböcker. Hans förläggare försökte få honom att skriva en självbiografi, men det blev aldrig av. Dagboksanteckningarna är så osympatiska att en recensent ansåg att hans andra hustru måste ha tyckt rejält illa om honom eftersom hon inte brände dem efter hans död. Han var en obehaglig figur i det privata, ultrareaktionär och rasistisk, uttalat antisemitisk, en gnällig och bråkig hycklare, och han vänsterprasslade ideligen (mellan ett tågbyte i Paris hann han precis med tio minuter på en bordell, skryter han om).

När han mot slutet av fyrtiotalet hunnit bli ordentligt förmögen på alla sina böcker förde han över sjuttiotusen pund till ett bankkonto i Kapstaden och flyttade efter med sin andra hustru: ”I am glad to get away from Socialist England where the idle and the worthless and the lazy set the pace and where the industrious and the enterprising are plundered and insulted.” Samtidigt som han kom till sitt nya land genomförde premiärminister Malan sin hårdföra apartheidpolitik. Det passade säkert Morton utmärkt, i dagboken gillar han att den färgade befolkningen vet sin plats och håller sig på mattan.

Han är inte enda exemplet på att en bra författare samtidigt kan vara en riktig svinpäls: Ezra Pound, Louis-Ferdinand Céline och Knut Hamsun brukar anföras som exempel på betydande och samtidigt ärkereaktionära skribenter, Beverly Nichols om än i en annan klass hörde också dit. Bortsett från det – om man nu kan det – så skrev H. V. Morton mycket underhållande reseskildringar som dessutom var användbara , kan jag intyga som traskat i hans fotspår både på Irland och i Rom, med hans bok i hand liksom Peter Riordan nu gjort det i Mellanöstern. Dessutom finns det sedan några år tillbaka en H. V. Morton Society som ser till att han inte blir bortglömd,och en minnesplatta är uppsatt i hans födelseort Ashton-under-Lyne i Lancashire.

 Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sann historia, tre generationer och ett Egypten med alla dess färger

Three Ladies in Cairo är en kombinerad släktkrönika och historisk vandring i ett Egypten som snabbt ändrar karaktär under den tid det tar för tre generationer att leva där. “True ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 29 april, 2014

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Inget som tjänar livet kan vara förnedrande

Svaret på frågan om vad som är mystik, varierar från religion till religion, från en tid till annan tid. Kristen mystik ger, generellt sett, uttryck för den enskilda människans upplevelser ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer | 23 april, 2014

Näcken och scientismen

Kvällens gullmoln fästet kransa. Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer om litteratur & böcker | 29 november, 2011

John O´Hara läst på nytt

T. S. Eliots diktcykel Det öde landet är så full av abstrusa allusioner att han fann för gott att lägga till några noter på slutet där läsaren får reda på varifrån en ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 26 februari, 2013

En rapsodi från Manhattan Del 2, Museer på East Side

American Museum of Natural History på 79 gatan West överraskar med nya friska erbjudanden. Vad sägs om en nattlig ficklampsexpedition som paleontolog bland 65 miljoner gamla Tyrannosarius rex? Tänk att ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 20 april, 2009

Motsatserna natur-kultur på Kiasma

   Var finns den starka, uppkäftiga, berörande tredimensionella konsten idag? Skulptur, alltså. Om den tycks satt på undantag i Sverige, kan man söka den i Finland. Detta märkesår, då det gått ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 01 juni, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.