Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Frida Uhl i Amerika – ”Jag är Strindbergs enda och riktiga maka”



Frida Uhl på 1930-talet WikipediaI september 1914 klev Frida Uhl-Strindberg i Liverpool ombord på oceanångaren RMS Campania för avresa till New York. Krigsutbrottet hade försvårat hennes möjligheter att leva i England; som österrikisk medborgare misstänktes hon vara spion. Hon hade skapat sig ett namn i London med skapandet av kabarén The Golden Calf och hon hade i vida kretsar blivit känd under namnet Madame Strindberg. Med på resan hade hon delar av kabaréns konstnärliga inredning. Nu skulle Uhl snart i USA låta förstå att hon var den riktiga och enda fru Strindberg: Siri von Essen var sedan några år död och Harriet Bosse hade gift om sig. Uhl bortsåg från det faktum att hon och hennes familj redan 1897 sett till att annullera äktenskapet med August Strindberg.

I New York bearbetade reklambyrån J.B. Lyceum Bureau reklamtrumman med information om en kommande föredragsturné där Uhl som intim kännare av det europeiska bohemeriet skulle hålla föredrag om August Strindberg: Strindberg, mannen, samt Strindberg och kvinnorna. Även andra ämnen ställdes i utsikt bl.a. om Hermann Sudermann, Frank Wedekind och Oscar Wilde. I reklamprospektet påpekades att Uhl hade något unikt att berätta eftersom hon både dykt ned i den europeiska kulturens djup och stått på dess höjder.

Den 13 januari 1915 lyssnade Uhl i Carnegie Hall på ett föredrag – även det organiserat av J.B. Lyceum Bureau - av den engelska militanta kvinnosaksförkämpen Christabel Pankhurst om kriget i Europa. Pankhurst försvarade den engelska krigföringen och kallade den tyske kejsaren för en oansvarig despot; hon krävde även att det neutrala Amerika skulle ställa sig på västmakternas sida. I en intervju i The New York Times några dagar senare dömde Uhl totalt ut Pankhursts föredrag: … där fanns bara hat…där fanns inga argument…

Två dagar senare i samma tidning förklarade Uhl att de militanta engelska suffragetterna inte alls förstod den engelska själen. Dessa uttalanden uppmärksammades och ledde till att The New York Times publicerade en helsida om henne, Strindbergs änka berättar om sin man. Uhl beskrevs som en frimodig skönhet (American Girl). I intervjun frågades även om Strindbergs kvinnohat. Stolt förklarade intervjuobjektet att Strindbergs kärlek till henne var bevis nog för att hennes man högt värderade kvinnorna. Hon berömde även maken för dennes kamp för kvinnors rätt att rösta och möjligheter att få samma utbildning som män. Uhl missade inte att göra reklam för sina kommande föredrag; de skulle inte bli långtråkiga utan ge närgången information om berömda konstnärer och författare och pikanta detaljer skulle inte undvikas.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Uhls försök att få texter av Strindberg publicerade i amerikanska tidningar misslyckades, han var inte känd. De uppsättningar i New York som ägt rum, t.ex. Fadren och Fröken Julie, som på initiativ av densvenske översättaren Edwin Björkman presenterats, hade inte nått någon bredare publik. En journalist på en av de många tidningar som besöktes förklarade dock att han kände till namnet Strindberg, han hade sett en varité där en jonglör med detta namn hade uppträtt. Då gav Uhl upp.

Istället försökte Uhl bereda väg för fler uppsättningar av Strindbergs dramatik. Men då gällde det att hitta någon scen som inte sorterade under det allmänna etablissemanget, där den förre makens ämnen betecknades som anstötliga. Hoppet sattes till Stage Society som finansierades av 300 subskribenter; Freie Bühne i Berlin hade ju tidigare spelat en liknande och viktig roll. I mitten av februari 1916 ägde premiär rum av Påsk. För regin ansvarade Uhl själv. Det uppstod diskussioner och problem med skådespelarna , som tyckte att Uhl hade en självförhärligande stil. Recensioner av föreställningen blev dock goda. I denna veva togs en serie foton av stjärnfotografen Arnold Genthe. Uhl hade blivit en kändis.

De föredrag som Uhl höll inbringande inte pengar nog för ett drägligt liv. Den danska skådespelerskan Asta Nielsen berättade om en slarvigt klädd dam som utan att blygas på gatan lyfte på kjolen för att rätta till sin klädsel. Nielsen underströk dock att Uhl var en mycket intelligent kvinna.

Det nya mediet film hade börjat spela en alltmer viktig roll, men Uhl märkte snart att det var svårt att hitta intressenter för Strindbergs verk, trots att filmatiseringar av litterära sådana tillhörde en populär genre. Det 1915 bildade filmbolaget Fox Film Corporation, som senare ingick i 20th Century Fox, anställde Uhl som medarbetare med uppgift att sköta kontakter med europeiska teaterförfattare.

För att stärka kassan skrev Uhl filmmanus under pseudonymen Marie Eve. Ett var The Death Dance som bara till titel hade något med Strindbergs Dödsdansen att göra. Hon övergav dock trots framgångar denna verksamhet. Förmodligen var hon rädd för att förstöra sin identitet som Strindbergs hustru.

När kriget var slut fick Uhl ett överraskande brev av dottern Kerstin som nu var 26 år gammal och gift med Ernst Sulzbach, tysk bankir och ledare av teaterförlaget Osterheld i Berlin. Paret skildes senare. Nya tankar om möjligheten att restaurera ett försummat moderskap väcktes vilket fick Uhl att återvända till Europa i maj 1924.

De ansträngningar Uhl gjorde i Amerika för att främja exmakens produktion gjordes i första hand av rent egoistiska skäl. I efterhand kan sägas att vare sig hon själv eller Strindberg gynnades; samma dåliga resultat hade makarnas gemensamma besök i England sommaren 1893 haft. Strindberg och den anglosaxiska världen förblev en långt ifrån problemfri relation.

Kurt Bäckström

 

källa

Friedrich Buchmayr, Madame Strindberg – oder die Faszination der Boheme

 

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts