En porrkrönika från Loserförfattarfabriken del II

blivit lätt i bruksanvisning närmare stådd, ändå fastnade detta, penumbran bockade i lock om opp höjt ovanfört, palindromt är förstört ditt namn karbottnat på språk, tillrop, vilje, rikt; krypin plus ...

Av: Stefan Hammarén | 17 januari, 2012
Stefan Hammarén

Ett självporträtt: Sensuellt och färgstarkt

Under en tid har jag upplevt att jag står på en välvd bro och tittar ner i vattnet. Mitten på bron har blivit min fasta punkt i tillvaron. Landskapet på ...

Av: Helena Svensson | 01 januari, 2011
Konstens porträtt

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | 16 maj, 2010
Essäer om konst

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

Frida Uhl i Amerika – ”Jag är Strindbergs enda och riktiga maka”



Frida Uhl på 1930-talet WikipediaI september 1914 klev Frida Uhl-Strindberg i Liverpool ombord på oceanångaren RMS Campania för avresa till New York. Krigsutbrottet hade försvårat hennes möjligheter att leva i England; som österrikisk medborgare misstänktes hon vara spion. Hon hade skapat sig ett namn i London med skapandet av kabarén The Golden Calf och hon hade i vida kretsar blivit känd under namnet Madame Strindberg. Med på resan hade hon delar av kabaréns konstnärliga inredning. Nu skulle Uhl snart i USA låta förstå att hon var den riktiga och enda fru Strindberg: Siri von Essen var sedan några år död och Harriet Bosse hade gift om sig. Uhl bortsåg från det faktum att hon och hennes familj redan 1897 sett till att annullera äktenskapet med August Strindberg.

I New York bearbetade reklambyrån J.B. Lyceum Bureau reklamtrumman med information om en kommande föredragsturné där Uhl som intim kännare av det europeiska bohemeriet skulle hålla föredrag om August Strindberg: Strindberg, mannen, samt Strindberg och kvinnorna. Även andra ämnen ställdes i utsikt bl.a. om Hermann Sudermann, Frank Wedekind och Oscar Wilde. I reklamprospektet påpekades att Uhl hade något unikt att berätta eftersom hon både dykt ned i den europeiska kulturens djup och stått på dess höjder.

Den 13 januari 1915 lyssnade Uhl i Carnegie Hall på ett föredrag – även det organiserat av J.B. Lyceum Bureau - av den engelska militanta kvinnosaksförkämpen Christabel Pankhurst om kriget i Europa. Pankhurst försvarade den engelska krigföringen och kallade den tyske kejsaren för en oansvarig despot; hon krävde även att det neutrala Amerika skulle ställa sig på västmakternas sida. I en intervju i The New York Times några dagar senare dömde Uhl totalt ut Pankhursts föredrag: … där fanns bara hat…där fanns inga argument…

Två dagar senare i samma tidning förklarade Uhl att de militanta engelska suffragetterna inte alls förstod den engelska själen. Dessa uttalanden uppmärksammades och ledde till att The New York Times publicerade en helsida om henne, Strindbergs änka berättar om sin man. Uhl beskrevs som en frimodig skönhet (American Girl). I intervjun frågades även om Strindbergs kvinnohat. Stolt förklarade intervjuobjektet att Strindbergs kärlek till henne var bevis nog för att hennes man högt värderade kvinnorna. Hon berömde även maken för dennes kamp för kvinnors rätt att rösta och möjligheter att få samma utbildning som män. Uhl missade inte att göra reklam för sina kommande föredrag; de skulle inte bli långtråkiga utan ge närgången information om berömda konstnärer och författare och pikanta detaljer skulle inte undvikas.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Uhls försök att få texter av Strindberg publicerade i amerikanska tidningar misslyckades, han var inte känd. De uppsättningar i New York som ägt rum, t.ex. Fadren och Fröken Julie, som på initiativ av densvenske översättaren Edwin Björkman presenterats, hade inte nått någon bredare publik. En journalist på en av de många tidningar som besöktes förklarade dock att han kände till namnet Strindberg, han hade sett en varité där en jonglör med detta namn hade uppträtt. Då gav Uhl upp.

Istället försökte Uhl bereda väg för fler uppsättningar av Strindbergs dramatik. Men då gällde det att hitta någon scen som inte sorterade under det allmänna etablissemanget, där den förre makens ämnen betecknades som anstötliga. Hoppet sattes till Stage Society som finansierades av 300 subskribenter; Freie Bühne i Berlin hade ju tidigare spelat en liknande och viktig roll. I mitten av februari 1916 ägde premiär rum av Påsk. För regin ansvarade Uhl själv. Det uppstod diskussioner och problem med skådespelarna , som tyckte att Uhl hade en självförhärligande stil. Recensioner av föreställningen blev dock goda. I denna veva togs en serie foton av stjärnfotografen Arnold Genthe. Uhl hade blivit en kändis.

De föredrag som Uhl höll inbringande inte pengar nog för ett drägligt liv. Den danska skådespelerskan Asta Nielsen berättade om en slarvigt klädd dam som utan att blygas på gatan lyfte på kjolen för att rätta till sin klädsel. Nielsen underströk dock att Uhl var en mycket intelligent kvinna.

Det nya mediet film hade börjat spela en alltmer viktig roll, men Uhl märkte snart att det var svårt att hitta intressenter för Strindbergs verk, trots att filmatiseringar av litterära sådana tillhörde en populär genre. Det 1915 bildade filmbolaget Fox Film Corporation, som senare ingick i 20th Century Fox, anställde Uhl som medarbetare med uppgift att sköta kontakter med europeiska teaterförfattare.

För att stärka kassan skrev Uhl filmmanus under pseudonymen Marie Eve. Ett var The Death Dance som bara till titel hade något med Strindbergs Dödsdansen att göra. Hon övergav dock trots framgångar denna verksamhet. Förmodligen var hon rädd för att förstöra sin identitet som Strindbergs hustru.

När kriget var slut fick Uhl ett överraskande brev av dottern Kerstin som nu var 26 år gammal och gift med Ernst Sulzbach, tysk bankir och ledare av teaterförlaget Osterheld i Berlin. Paret skildes senare. Nya tankar om möjligheten att restaurera ett försummat moderskap väcktes vilket fick Uhl att återvända till Europa i maj 1924.

De ansträngningar Uhl gjorde i Amerika för att främja exmakens produktion gjordes i första hand av rent egoistiska skäl. I efterhand kan sägas att vare sig hon själv eller Strindberg gynnades; samma dåliga resultat hade makarnas gemensamma besök i England sommaren 1893 haft. Strindberg och den anglosaxiska världen förblev en långt ifrån problemfri relation.

Kurt Bäckström

 

källa

Friedrich Buchmayr, Madame Strindberg – oder die Faszination der Boheme

 

Ur arkivet

view_module reorder

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | Reportage om scenkonst | 24 september, 2012

”En kulturskandal av stora mått”

1947 inträffade ett märkligt fenomen, när en rad arbetarförfattare och kulturprofiler understödda av tidskrifterna Vi och Folket i Bild gick ut med ett manifest som krävde att tilldelningen av ransonerat ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 20 mars, 2012

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

4. Ingrid

Ingrid öppnade ögonen som hon reflexmässigt stängt för höstsolen som sköt in genom fönstret. Det skulle kanske bli årets sista fina höstdag, med hög luft och gulnade blad som långsamt ...

Av: Ingrid | Lund har allt utom vatten | 06 januari, 2012

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

Svetlana Petrova “Edouard Manets Olympia med katten Zarathustra”

Virala memelingar-  min feta katt och andra kändisar i konsthistorien  

Det var många kändisar som avled under 2016 som David Bowie, Leonard Cohen, Prince och George Michael. För att definiera vem som är en kändis kan man idag räkna antal ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 20 januari, 2017

22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 11 maj, 2012

"Jag måste utplåna fantasin / Jag måste utveckla föraktet"

Om Johan Jönson, en textmaskin på liv och död och om realismen och litteraturens repressiva tolerans. Johan Jönson har genom att ta tag i det ogripbara nått en svart realism. En ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 02 mars, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.