Thomas Hardy. Sammanstötningen (rader när Titanic gick under)

Efter oceanångaren Titanics undergång i april 1912 organiserades insamlingar till stöd för de överlevande. Thomas Hardy ombads att medverka med en dikt till en sådan insamling, och skrev då The ...

Av: Thomas Hardy | 11 april, 2014
Kulturreportage

Lärdomsgiganten - Henrik Schück

Henrik Schück var i alla avseenden en gigant, obegripligt produktiv under hela sitt långa liv och överväldigande kunnig. Ingen svensk lärd eller humanistisk vetenskapsman kan - varken då eller nu ...

Av: Crister Enander | 07 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | 25 juli, 2013
Agora - filosofiska essäer

Du är tillämpningen – Johan von Fritz, dikter och prosa.

Jag heter Johan von Fritz, von är inte riktigt på riktigt. Är 29 år gammal och bor på Gotland. Har skrivit sen jag var liten, på något sätt rättfärdigar skrivandet ...

Av: Johan von Fritz | 27 februari, 2012
Utopiska geografier

”Vi är skapta för varandra”Constanze Weber 250 år



Constanze Mozart av Joseph Lange 1782Constanze Weber, Wolfgang Amadeus Mozarts gemål, hade rykte om sig att vara honom ovärdig. Ytlig, slösaktig och otrogen sägs hon ha varit. Omdömet om henne vacklar mellan beundran och förakt beroende på vem som skrivit Mozarts biografi. Redan under 1800-talet påbörjades bland tyska musikforskare en successiv nedvärdering av hennes person som i det närmaste liknar en hatkampanj. Men vore det inte klokt att bortse från att hon var gift med Mozart, en av världens stora musikgenier, och istället se till hennes egen biografi? Hon kunde ju rimligen inte ha vetat om hur eftervärlden skulle komma att älska Mozart, med vilken hon tillbringade nio och ett halvt år av sitt åttioåriga liv.

Familjen Weber levde i Mannheim, modern Cäcilias hemstad, och förtjänade sitt uppehälle inom musikens värld. Fadern, Fridolin Weber, hade varit hög tjänsteman i Zell, men kommit i onåd hos sin arbetsgivare och tvingats fly med familjen till staden när Constanze var i tvåårsåldern. Fadern var bassist vid det mannheimska hovet och gav sina fyra döttrar en god musikalisk utbildning. De två äldsta, Josepha och Aloysia, blev utmärkta sångerskor och Constanze, som föddes den 5 januari 1762 var även hon en bra sångerska. Hennes yngre syster Sophie gifte sig med musikern Jakob Haibel, som sjöng Monostatos i Trollflöjten. Alla fyra systrarna kom att spela roll i Mozarts liv – Josepha var den första att sjunga ”Nattens drottning” i Trollflöjten, Aloysia blev hans första verkligt stora men olyckliga kärlek, Constanze gifte han sig med och Sophie var den som vakade vid hans dödsbädd och i vars armar han avled.

Allt hos familjen Weber ”die Weberischen” som Wolfgang Amadeus Mozarts far, Leopold, lite nedsättande kallade Constanzes familj, snurrade runt modern Cäcilia, som ansågs vara såväl instabil som opålitlig och gärna drack ett glas för mycket. Mozart lärde känna familjen då han befann sig i Mannheim i slutet av oktober 1777. Egentligen hade fadern, Leopold, skickat sonen och sin fru till Paris, men Wolfgang ville först höra sig för angående anställningsmöjligheter vid hovet i Mannheim, där man var mycket konstintresserade. Fridolin Weber drygade ut sin inkomst genom att arbeta som notskrivare och det var i den egenskapen som Mozart lärde känna familjen. Han föll för den fascinerande Aloysia, som ivrigt uppmuntrade honom av taktiska skäl. Till sist fick Leopold Mozart iväg honom. I Paris, dog Mozarts mor. När Aloysia återsåg Wolfgang i sorgkläder i december 1778, gav hon honom ett frostigt bemötande, en iskall hand han aldrig skulle glömma.

Hur kan den då 16-åriga Constanze ha upplevt Wolfgangs olyckliga kärlek till systern? Aloysia hade fått ett engagemang vid Wieneroperan och hennes familj hade följt med henne till Wien, där pappa Weber avled efter en kort tid. Aloysia gjorde karriär som hovsångerska och gifte sig med hovskådespelaren Joseph Lange. Mamma Weber tvingades försörja familjen genom att hyra ut rum i ”Auge-Gottes-Haus” invid Peterkyrkan i Wien. Från maj 1781 hyrde Wolfgang in sig hos familjen Weber, efter att ha blivit sparkad från sin brödtjänst som organist hos den furstlige ärkebiskopen i Salzburg.

Han började umgås med Constanze och i brev den 15 december 1781 till pappa Leopold beskriver han Constanze som inte särskilt vacker, men lovsjunger henne som godhjärtad, förståndig, och sparsam. ”Hon har ett hjärta av guld och jag älskar henne och hon älskar mig”skriver han. Detta låter ju inte som om han betraktade Constanze som en ersättning för Aloysia något som ibland framhålls av dem som skrivit hans biografi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vad såg den nu nittonåriga Constanze hos den sex år äldre Wolfi? En liten, blek, smal, pojkstackare med smittkoppsärrat ansikte, inte alls vacker, men en trevlig och glad lustigkurre, som hon tyckte om och senare visade sig vara en temperamentsfull sängkamrat, något som måste ha behagat henne. Men något gott ”parti” var han säkerligen inte, utan en frilansare med mycket osäkra framtidsutsikter. Han hade visserligen skrivit ett par operor, men vilken musiker hade inte försökt sig på att komponera musik på den tiden?

Nej, när Constanze bestämde sig för att gifta sig med Wolfgang, visste hon naturligtvis inte att eftervärlden skulle komma att hylla honom som ett odödligt geni! Det var alltså av ren kärlek som hon beslutade sig för en oviss framtid tillsammans med sin Wolfi. Och inte fick de det för lätt! Tvärtemot fadern Leopolds uttalade vilja vigdes paret den 4 augusti 1782 i Stephansdom i Wien. I ett brev till fadern förklarade han beslutet att gifta sig med Constanze med orden: ”vi är skapta för varandra”.

Under tiden hade han haft stor framgång med operan ”Die Entführung aus dem Serail” (Enleveringen ur Seraljen) som hade premiär den 16 juli 1782 på Burgtheater i Wien. Operan var en gåva till Constanze. Operans hjältinna heter Constanze och Wolfgang lovsjunger henne med den ljuvligaste musik.

Constanze Weber 1840Hur förlöpte de nästan tio åren som de fick dela med varandra ur Constanzes sikt? Hon födde sex barn, varav två överlevde, Carl Thomas och Franz Xaver Wolfgang. Det betyder att hon under äktenskapets gång var gravid i fyra och ett halvt år och att paret tvingades begrava fyra barn. Under dessa år komponerade Mozart sina viktigaste verk. År 1789 blev Constanze allvarligt sjuk. Hon fick en infektion i ena foten och pendlade mellan liv och död. Därefter ordinerades hon badkurer från och till under tre år i rad i Baden nära Wien.

Även om Mozart hade framgång med ”Figaros Bröllop”, ”Don Giovanni” och ”Cosi fan tutte” räckte aldrig hushållskassan till det nödvändigaste. De bodde under denna tid i elva olika lägenheter något som betyder att de i genomsnitt måste ha flyttat med allt pick och pack åtminstone en gång varje år. Mozarts största problem var hans oförmåga att hantera pengar, vilket ledde till stora svårigheter för hela familjen. Därtill kommer att Wolfgang med sin passion för biljard och hans kärlekshistorier med sångerskor, städflickor och elever inte var någon förebild som make. Mot slutet av deras äktenskap flydde hon allt oftare från Wien till kurorten Baden för att undslippa samlivet.

Constanze Weber hade det säkert inte lätt. Det krävde mycket av överlevnadskonst att få mat på bordet och att leva med ett musikaliskt geni, men det verkar som om de ändå hade roligt tillsammans. I sina brev beskriver han hur ömsint de umgicks med varandra. Hon förstod sig på hans musik något som var mycket värt. En av de första som skrivit om Mozart och som också hade träffat paret var livstecknaren Franz Xaver Niemeczek. Han berättar för världen att de levde ”vergnügt” (glatt) tillsammans och att Mozart tyckte att hon var ”en god, kärleksfull kvinna”.

Att Mozart varit ett musikaliskt geni förstod Constanze först efter hans död. Hon fick en minimal pension av kejsaren. Hon var en god pianist och sångerska och genom att spela Mozarts musik på konserter och sälja hans musik, klarade hon på kort tid av att betala tillbaka Mozarts skulder. Under några år genomförde hon konsertresor i Tyskland och Österrike, där hon själv framträdde som sångerska. Som ”änkan Mozart” blev hennes liv lättare. Hon levde då under bättre omständigheter och i en något gynnsammare ekonomisk situation.

Som änka förstod hon sig på att slå kapital av hans verk. Särskilt illa såg man på hennes affärer med ”Requiem”. Genom att sälja Mozarts manuskript till en musikförläggare blev hon rik.

Hon gifte sig igen, denna gång med diplomaten Georg Nikolaus Nissen från Schleswig. Han levde först tillsammans med henne en tid som inneboende hyresgäst, innan de gifte sig i Bratislavas domkyrka 1809. År 1810 flyttade paret till Köpenhamn, där de tillbringade tio år. År 1821 reste de till Milano, där Constanzes äldste son, Carl Mozart levde och arbetade som tjänsteman och duktig amatörmusiker.

Sonen Franz Xaver Wolfgang Mozart arbetade som musiker och tonsättare först i Lemberg och senare i Wien.

Det sägs att Constanze dikterade en förskönande biografi om Mozart för Georg Nikolaus Nissen som de båda ville ge ut tillsammans och att hon även förstörde en hel del material, Detta sägs Mozartforskarna aldrig ha förlåtit henne. Likväl arbetade hon tillsammans med Nissen för att föra Mozarts livsverk vidare. Om detta vittnar inte minst hennes många bevarade brev. Hon bidrog också till upprättandet av Mozarteum och Mozartstatyn i Salzburg.

År 1826 blev hon änka för andra gången. Hon stannade kvar i Salzburg tillsammans med sin yngsta syster, Sophie Haibel, som också blivit änka.

Constanze överlevde sin Wolfgang i över ett halvt århundrade. Född för 250 år sedan, den 5 januari 1762 i Zell i Wiesental i Schwarzwald, dog hon den 6 mars 1842 i Salzburg, staden som för all framtid är förknippad med honom och hans verk.

Lilian O. Montmar

http://www.youtube.com/watch?v=7qThrM_BdMQ

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Sångaren Rickard Söderberg vill ta opera till lyssnarnas vardagsrum. Foto: Christian Andersson.

Operahuset med Rickard Söderberg

”Operan är en av de häftigaste upplevelserna man kan ha. Jag bryr mig inte om alla normer som förknippas med den, kom i skitiga kläder, sitt med din mobil om ...

Av: Linda Bönström | Musikens porträtt | 04 april, 2016

Marxismen och marknaden: Del III

Marxismens problem är att marknadskrafterna kunde smälta ner dess kritik och göra den till del av sitt maskineri. Den kritiska konsten blev insugen i varuutbudet och prissatt efter principen om ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 13 februari, 2014

Livet er om det vi trenger

Forord   Artikkelen min danner innledning til Livet med filosofi, der jeg allerede har planlagt at prosjektet skal bestå av følgende artikler, som jeg har gitt disse navn: Biologisk liv, Biografisk liv ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 maj, 2014

Sado-masochism - historien bakom ordet

Sado-masochism - historien bakom ordet Donatien Alphonse Francois de Sade (1740-1814) framkallar ett ord. Den stolte markisen, den subversive författaren, den ständige fängelsekunden och den store ateisten är upphovet till ett ...

Av: Agneta Tröjer | Essäer om samhället | 04 augusti, 2007

Leipzig en kulturstad

20 mil söder om Berlin – 1,5 timme med snabbtåg – ligger ett veritabelt Mecka för den kulturintresserade: halvmiljonstaden Leipzig. Jag minns hösten 1989: varje vecka gick hundratusentals leipzigbor ut på ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 21 november, 2013

Robotens sporadiska dans tillbaka mot framtiden

Moderna museets konstår 2014 i Stockholm inleds med utställningen ”Dansmaskiner – från Léger till Kraftwerk”, som visas 22 januari - 27 april 2014. Vid sekelskiftet 1800/1900 hade moderniseringen av västvärlden inletts ...

Av: Carsten Lindström | Essäer om konst | 31 januari, 2014

Är höga klackar och chica fransyskor förenliga med den gröna vägen?

Det var en av frågorna jag ställde mig under denna miljövänliga vår vi har haft i Paris, med utställningar, konferenser och mässor. Miljöfrågorna verkar ha blivit trendiga i Frankrike. Att ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om politik & samhälle | 12 juni, 2009

Två röda systrar

Hella WuolijokiHella Wuolijoki var exceptionell både som människa och konstnär. Hon beskrev sig själv som ett "smått underligt djur som inte låter sig placeras i någon fålla". Hon var en ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om litteratur & böcker | 06 augusti, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.