Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

En stor opinionsbildare

Jag befann mig i Indien när jag strax före jul fick budskapet att Björn Fremer gått bort. Det kändes vemodigt, främst för att han var en god vän (som dessutom ...

Av: Bertil Falk | 30 januari, 2014
Övriga porträtt

Utklädd till livet . Intervju med Little Annie

Som sextonåring i New Yorks förort ville hon bli artist – och började klä sig som en. "Du ser ut som om du borde stå på scen", sa någon. Hon ...

Av: Frida Sandström | 23 juli, 2013
Musikens porträtt

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011
Carl Abrahamsson

Sorgen finns ju där tillgänglig hela tiden.Intervju med Regina Lund




Regina Lund Foto: Therés Stephansdotter BjörkStormvinden i solstrålens mitt, den mångbegåvade multikonstnären och renlevnadsivraren Regina Lund – ständigt lika aktuell – släpper den 7 december sin diktsamling Laserstrålar på Kalla Kulor förlag. Det är knappast hennes litterära debut. Vi talas vid, helt hastigt, för att få klarhet i hennes drivkrafter, egentliga bakgrund och utsikter inför framtiden. Den som vi alla väntar på. Det blev snabbt ett samtal med poetiska förtecken och om att i sina ord kommunicera med hela världen, dessutom passar vi på att få något sagt om skrivandet i sig. Om att växa i mötet med ett nytt språk och leva med en saknad som får även en vuxen människa att gråta.

Hej! Vem är du?

- Jag ÄR. Jag är också Regina. I detta livet. Regina livet. Regina. Betyder drottning på latin. Min pappa ville jag skulle heta det. Han hade stora tankar. Stora drömmar. Han var blyg. Han ville jag skulle bli modig drottning, Regina. Pappa dog i förtid för 4 år sen och lämnade efter sig en liten, ganska modig, drottning. Efter pappa dog skrev jag www.nothingbuttheveil.com. Regina. Började spela teater som 6-åring, elitgymnast vid 8, vann första tävlingen vid 10 och vid 11 års ålder var jag med i min första film och var samtidigt ordförande i elevrådet och ville rädda världen och djuren och naturen.

Busig, vild, nyfiken, kärleksfull, känslig. Mycket musik i kroppen. Mina lärare ville jag skulle bli författare men jag ville dansa och sjunga. Spring i benen. Jag sjöng och dansade med Gävle lyriska- och Gävle musikteater från 12 och gav lektioner till andra i dans vid 14 års ålder. Jag började jobba extra i klädaffär och var samtidigt på teatern och fick bra betyg i skolan, jag älskade skolan och dansen. Jag älskade som barn att dansa dansa dansa och göra volter. Och skriva brev till mina föräldrar. Och lyssna på mina fastrar och farbröder prata massa olika språk och politik. Som 4-åring lärde jag mig engelska för jag ville kunna hänga med i diskussionerna och mina ingifta amerikanska och french-canadian farbröder lärde sig inte svenska så vi bytte språk till engelska i familjen. Jättekul. Loved it. Fick massa nya ord, musik och sånger.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Jag älskade också att göra och ge presenter på fritids, jag älskade att gå i skolan och lära språk och fundera på hur världen skulle bli bättre. Jag tyckte jättemycket om mina lärare. Jag längtade efter mina föräldrar och mina bröder och systrar jättemycket. Jag var mycket för mig själv och pratade med jorden, naturen, månen och stjärnorna. Jag älskade naturen. Jag var påhittig, egensinnig och nyfiken. Hittade på nya, egna ord. Teorier. Om allt. Älskade livet. Ville slå armarna om hela klotet. Kramas. Jag var väldigt fysisk som barn. Mycket kloka huvuden i min släkt. Jag försökte flytta ner allt klokt i huvet ner och in i hjärtat. Jag var en liten drottning i riket Massa Kärlek och Önskan om Fred och Frihet och Gemenskap och det är jag än idag men jag dansar lite mindre ofta bara och slår inte lika många volter men jag skriver dikter och låtar och försöker sprida ljus. Låna ut mig till roller och spektakel. Skapa liv. Skapa nytt. Lösa livsmysterium och komma på lösningar. Livsforska och Universum utforska. Mest vårt inre Universum; Mikrokosmos i makrokosmos. Det lilla i det stora. Och tvärtom. Och ha kul. Låta vägen vara mödan värd. Jag skrev tidigt dikten ”när jag blir stor ska jag bli mycket mindre än jag var då jag var som störst då jag var minst”. Jag var vuxen inuti då jag var barn och tonåring, Fick bli barn senare i livet. Så det blev jag. Det gick bra det med. Vända på allt. Lite KOMVUX liksom. Fast inuti. Och egen kursplan. Jag tror på barnet. I alla. För evigt. Det nyfikna.

Jag älskar jordklotet och allt liv här. Jag älskar allt jag ännu inte upptäckt på jorden och i Universum. Jag älskar allt jag ännu inte gjort och har kvar att upptäcka. Jag forskar. Varje dag. Jag älskar. Jag älskar att få älska. Bara det. Mest av allt. Jag älskar att göra människor lyckliga. När alla får det dom vill, den dom vill och det dom drömmer om och blir lyckliga för det. Det älskar jag. Mest av alla älskar jag min son. Jag har inte ord för det. Han är bara det viktigaste för mig. Jag bara älskar honom superfantomjättemycket. Han är bäst. Sen 12 år tillbaka. Då han föddes. Då fick han min kraft. Superkrafter. Jag är mamma till dom superkrafterna.


Regina Lund. Foto: Katja ElménJag är utbildad skådespelerska från Göteborgs scenskola efter grundskola och gymnasium i Gävle, highschool i Salt Lake City, Utah, USA och några månader på juristlinjen i Uppsala. Jag är född i Vaasa, Finland av svensk pappa som var teaterchef och regissör på svenska teatern i Vaasa och mamma var dansös och skådespelerska. Jag ammades i logen till tonerna av Brechts Tolvskillingsoperan och sen från 2,5 års ålder växte jag upp hos farmor bibliotekarie och farfar advokat i Gävle. Jag har gjort 7 album som sångerska och låtskrivare, vunnit pris för bästa musikalartist, spelat in massa tv, film och gett konserter och spelat teater, gjort humor och allvar, tre böcker inkluderat kommande Laserstrålar som kommer 7 december. Men mest är jag nog bara någon som försöker leva sitt liv. Bli en bättre och bättre energi och människa för var dag. Ge mer och nytt för var dag. Leva. Överleva. I Skönhet skapa nytt. Jag är någon som försöker leva mitt liv, mitt Reginaliv samtidigt som jag försöker skapa nytt liv. Mer och roligare liv för varje liv. Lite så. ÄR jag. Regina.

Oj! Hur vill du mena att ditt utlånande av dig själv till olika sorters roller, den performativitet som uppstår faktiskt är en form av forskning i den mänskliga naturen?

- Forska i vad mänskligheten är gör min nyfikenhet och jag varje dag i livet. Vad gäller roller så är det ju ett utforskande på alla plan; både vad som händer med mig när jag blir rollen och vad som händer med rollen när jag går in i den. När jag spelat en människa som funnits, som till exempel Greta Garbo som jag gjorde i GG på Stadsteatern i Stockholm, så forskade jag i bakgrunden men framförallt fick jag upplåta mig åt hennes ande och hennes vilja lite och jag lät henne bestämma mycket från andra sidan hur jag gjorde rollen. Sen rent konkret när jag spelat poliselev i Aspiranterna eller rutinerad polis i Hassel Förgörarna har jag ju fått gå polisutbildning, men jag fick också forska i hur deras personligheter fungerar.

Roller som ligger väldigt väldigt långt ifrån min egen person som exempelvis Charlotte Dahl i svt-dramat Solisterna är ju intressanta för där fick jag verkligen låta rollen visa mig vägen och jag fick forska kring en känslomässigt stängd människa. I Kreuger där jag spelade Tuula, älskarinna till Kreuger, var det ju en helt ny tidsålder att utforska och också vad som hände med mig då jag gick in i hennes kropp och känslor var en liten utforskning! Varje roll och varje dag, minut, sekund i mitt liv är en liten forskningsexpedition!


Regina Lund. Foto: Katja ElménVad har du för metod för att gå in i och låta dig uppslukas av en roll?

- Ingen metod mer än kärleken till rollen. Det bara sker under tiden jag läser manus. Kommer idéerna och känslan direkt så är det bara att öppna sig och åka med. Är det bra manus så är det enkelt, är det dåligt blir det lite mer jobb, lite mer pusslande och kamp.

Och hur spiller denna färdighet in i och ut i ditt övriga skapande?

- Under inspelningen av Sjön flöt rollens upplevelser över och blev till några låttexter på albumet Unique. Allt jag skapar hör ihop för det är samma hjärta som bultar i mig i allt jag gör.

Hur du några estetisk-politiska preferenser? Alltså, vad söker du i andra kulturyttringar, vilken estetik, vilka bakomliggande tankar; eller söker du dig inte till något särskilt sammanhang i din konsumtion av andras kultur?

Jag konsumerar inte

Jag skapar och älskar:

Skönhet och äkthet. Nån slags ärlig rakt in i alltings essenskänsla. Magi. Humor. Mod. Värme. Uttryck som innehåller frihet. Frihet, fred, ljus, renhet, glädje, generositet, total närvaro och hängivenhet, personlighet, passion, längtan, vilja, kärlek, äkthet, närhet, allvar, humor, mod, lek, vilja och skönhet. Ärliga uttryck av musik, dans, cirkus och film i den ordningen drabbar mig oftast starkast. Jag kan älska personliga ärliga uttryck inom en disciplin. Danny Saucedo tycker jag är en fantastisk performer. En otroligt vacker, ren, ljus, exakt, frisk, vibrerande och strålande klar stjärna. Frihet inom disciplinen.

Och.

Sport.

Odopad vaken konst.

Stor konst var till exempel gymnasten Nadja Commaneci i sina friståenden. I allt hon rörde sig igenom fanns närvaro. Zlatan när han gör mål är skönhet och passion i rörelse. Konst och kultur finns i allt liv.

Djur.

Valar är stor konst.

Deras sång.

Sättet dom rör sig i vattnet.

Koalabjörnar.

Att avstå från våld och dualism i konsten och söka nya vägar beundrar jag. Fredlig action.

Avatar. Barack Obama när han håller tal.

Eckhart Tolles skratt under hans föredrag. Hans böcker med ambitionen att rädda mänskligheten. Carl Orffs Carmina Burana perfektion i musik.

Totta Näslund när han sjöng Bara när min älskade väntar och Aldrig mera krig påverkade mig mycket som barn. Och John Denver och Paul Simon. Sean Penns regidebut i Indian Runner.

Eddie Izzard Live.

Eva Dahlgrens röst och låtskriveri, stor, äkta konst! Carl-Einar Häckner, skönhet, äkta vilja, intelligens, lekfullhet, naivitet, välvilja, mod och humor. Cirque du Soleil. Allt dom gör. Fredlig musikalisk cirkus. Då dom startade: cirkus då den är som bäst. Dom hade en kvinnlig clown som var helt unik och genial då jag såg dom live i föreställningen Saltimbanco i Royal Albert Hall i London och det var bland det bästa jag sett live.

Humor, skönhet och ett nyskapande kroppsspråk. Michael Jackson, inte en falsk ton, inte en falsk text. Fredsarbete och ljusarbete för planeten på global nivå. Äkta och sant rakt in i hjärtat.

Skulle du avslutningsvis vilja berätta något om din relation till språket?

(Cyklar utan vantar; svarar när jag kommer hem.) – Skickat från min mobiltelefon.

- Jag växte upp med farmor Brita som var bibliotekarie, språklärare och språkpolis och hon var enormt noggrann med både hur jag skrev och talade, att det skulle vara exakt grammatiskt korrekt, det resulterade i att jag fick toppbetyg i svenska och andra språk men det resulterade även i att jag ville bryta formen och reglerna och skapa ett eget språk så fort jag kunde.

Lite ord som bara vill komma utSkapade nya och egna regler för hur jag ville skriva.

Skapade egna ord.

Som revolt kanske men framför allt för jag kände lycka och lust i det och hörde språket inom mig. Mitt språk.

Som ville ut.

Som vill.

Och kommer.

Ut.

Jag ville att språket skulle få dansa fridans. Då jag pluggade i USA var jag med i fridanskompaniet East High Contemporary Dance Company. Kroppen dansade liksom på amerikanska där kände jag det som. Engelskan, den skrivna, fick jag utveckla då jag tog lektioner i college preparation english och creative writing. När jag senare bodde i London tog jag danslektioner på Pineapple Dance Studios och där fick jag dansa på brittisk engelska... Jag tror allt du gör med kroppen också påverkar ditt talade och ditt skrivna språk. Jag lärde mig amerikansk engelska som 4-åring och det har nog påverkat mitt språk också men även att jag läste franska och spanska har influerat mitt svenska skrivande och mitt engelska låtskrivande.

Och din kommande diktsamling? Hur förhåller den sig till allt detta?

- Allt kommer från samma hjärta.

Samma källa.

Från mitt hjärta till ert hjärta.

Lite ord som bara vill komma ut.

Laserstrålar är en diktbok med mycket kärlek, humor, tröst och passion. Hoppas jag. Men även en del svärta. Men jag försöker sortera bort svärtan för jag tycker det är en större utmaning att försöka hålla sig ljus och positiv i sitt skrivande. Det är enklare att skriva i sorg och smärta än ur eufori så det är utmaningen. Sorgen finns ju där tillgänglig hela tiden. Tricket är att våga och orka välja bort den. Eftersom jag hittills haft mer smärta och sorg i mitt liv än glädje så vill jag utmana mig själv i att försöka bara skriva positiva dikter.


Skapa liv. Skapa nytt. Lösa livsmysterium och komma på lösningar. Foto: Therés Stephansdotter BjörkSkrivandet har alltid varit en trygghet. Vid 6 års ålder började jag skriva brev till mina föräldrar från där jag bodde hos mina farföräldrar. Farmor var bibliotekarie och farfar advokat och båda extremt belästa och kunniga så det fanns alltid massa böcker hemma. Mina svenska lärare i skolan tyckte jag skrev så bra att dom tyckte jag skulle bli författare så jag fick mycket uppmuntran. Samma sak när jag studerade i USA så skrev min Creative Writing-fröken alltid i marginalen på mina noveller ”you should consider writing as an occupation”. Så jag fick mycket kärlek för mitt sätt att uttrycka mig och för mina ord så det blev en plats att vila i där.

Sen blev det ju teatern, dansen, filmen, musikalen och sången som tog över och skrivandet blev mest låtskrivande och fredstal. Men jag skriver alltid även om jag inte ger ut allt. Hittills har det blivit tre böcker, låttexter till 7 album och några fredstal och tal för djurens rätt och lite annat, men det kommer mera i framtiden.

Dikterna har ofta en mottagare, men som jag skrev bakpå min förra diktsamling så tror jag det djupt personliga är det djupt universella. Mikrokosmos avspeglar makrokosmos. Allt finns och allt har relevans, om inte för alla så alltid för någon. Jag tänkte ofta som barn då jag skrev att om ingen förstår mig här så kommer det finnas någon på andra sidan jordklotet som gör det. Därför dedikerade jag förra diktsamlingen ”Till dig jag ännu inte känner”. Att kommunicera med hela världen genom ett universellt språk har alltid varit en stor dröm. Finna ett gemensamt språk.

Detta gemensamma språk, det som även jag drömmer om, kan ju ibland tecknas av bild eller musik; men den upprätt musikaliska delen av lyrikskrivandet – att lyssna på en poet, ibland talande i ett språk som en ännu inte förstår – är ju ett universellt möte som påminner om det i andra konstarter. Tänker du då resa land och rike runt och läsa ur din nya diktsamling? Eller måste man bjuda över på en kopp kaffe för att höra dikterna uttalade?

- Hahaha! Både och :-)

Dikt-cd kanske det även blir så småningom.

 

Freke Räihä

 

 

 

 


 


 

 

 

 


 

 


Ur arkivet

view_module reorder

Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 11 mars, 2013

En skånsk europé. Om Göran Lundstedt

Göran Lundstedt är en gedigen litteraturvetare som valt att ställa sig utanför universitetet och bli kritiker och essäist. Han riktar sig inte mot den akademiska sfären utan mot ett marknadsanpassat ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 20 december, 2010

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

Mastodon - på jakt efter herravälde

Heavy metal med dess otaliga subgenrer är en av de konstformer som nått bred publik och samtidigt delvis kunnat vara relativt svårtillgänglig. Inom kommersiell pop, r´n´b, hip hop och rock ...

Av: Mattias Segerlund | Musikens porträtt | 24 januari, 2012

Ellen Thesleff foto Public Domain Wikipedia

Kulturkrönika, tidig vår 2016

Björn Gustavsson fortsätter att tycka. Nu om Ellen Thesleff med flera

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 28 mars, 2016

I nationalskaldens kristallkula

Förr höll de sig i skymundanskrev anonyma brevkom med anonyma tillropanonyma uppringningarföretog anonyma överfallnu törs de kasta maskernanu har de namn och ansiktengoda danska namnfrostiga danska ansiktennu har de upptäckt ...

Av: Nancy Westman | Övriga porträtt | 07 november, 2010

Målarprinsen i arbete (omkring 1905).  Foto: Emil Eiks

Prins Eugen och folkbildningsfrågorna i början av 1900-talet

Övertygad antinazist, liberal demokratianhängare och folkbildare - Mats Myrstener ger oss en inblick i målarprinsen Eugens liv och verk.

Av: Mats Myrstener | Essäer om konst | 09 december, 2017

De döda författarnas skog

Jag slår av motorn, stiger ur bilen och lyssnar till den stora stillheten i de döda författarnas skog, hör vinden prassla i cedrar och kastanjer, ser den svepa vidare i ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om litteratur & böcker | 21 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.