Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | 23 november, 2013
Kulturreportage

Det urolige sinn. Del I

Innledning Artikkelen miner om tre ulike oppfattelser om menneskesinnet, der den enkelte oppfattelse utgjør et element i en mer omfattende teori om hvilke ting som fins i universet. Det gis, etter ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 december, 2012
Agora - filosofiska essäer

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | 28 december, 2016
Gästkrönikör

Donald och Melania Trump

Dynastin Trump

Gwenda Blairs “The Trump: three generations of Builders” som gavs ut för femton år sedan har när den kommit på nytt utökats med en del sidor och fått några extra ...

Av: Ivo Holmqvist | 08 oktober, 2016
Reportage om politik & samhälle

Den ständige kritikern har hittat hem



Image
Foto: Cecilia Burman

För Tidningen Kulturen berättar Göran Greider om yrkeskarriären, livet i Dalarna och om det nya projektet – en biografi om författaren, poeten och musikern Dan Andersson.
    – Dan Andersson är en mytomspunnen man, säger Göran Greider.

Det är en grårufsig Göran Greider som bjuder på kaffe och bullar hemma i sitt kök i byn Hagen. Det daländska landskapet ligger utanför fönstret och inomhus sprakar en kamin. Göran Greider anser fortfarande att den bästa stunden i livet är när han får sitta ner och skriva. För tillfället har han precis avslutat en 300 sidor lång biografi om författaren och diktaren Dan Andersson som kommer ut i höst.

– Den som läser boken kommer att få en helt ny bild av Dan, säger han.

Som ung lyssnade Göran Greider mycket på Dan Andersson, vars visor sjungits i Sverige i decennier. Dessutom skrev Dan Andersson poesi och prosa ur ett arbetarperspektiv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Thåström skrev en hyllningslåt till Dan Andersson som heter Om Black Jim. Och på sätt och vis påminner de om varandra. Dan Andersson har aldrig riktigt haft någon status i litteraturhistorien, kanske blev han för folkligt populär med sina dikter och visor. Hade han levt idag hade han varit en Thåström, eller Ulf Lundell, säger Göran Greider. 

Göran Greider och Dan Andersson liknar varandra. Båda är författare med vänstersympatier, poeter samt förförda av Dalarnas natur.

Dan Anderssons pappa var en finsk bosättare i Dalarnas finnmarker. En av de svedjefinnar som kulturellt och etniskt isolerade sig från svenskheten, men som ändå blev en del av den.

– I Dan Anderssons texter framgår det att han brottades med sin etniska identitet, kluven mellan det svenska och finska. Han skrev mycket dagbok och brev som jag har fått tag på och läst. Det var väldigt intressant att sätta sig in i hans liv, säger Göran Greider.

Göran Greider har genom åren givit ut ett 20-tal böcker och arbetat som kulturjournalist i över två decennier. Sedan 1999 är han chefredaktör för dagstidningen Dala-Demokraten.

Hur ser du tillbaka på din egen karriär som författare och journalist?

– Jag ser sällan bakåt, och jag har nog aldrig sett det som en karriär riktigt. Jag gillar att skriva helt enkelt. Min tanke från början var att doktorera i idéhistoria. På 1980-talet, men jag tyckte det var roligare att skriva politikkritiska artiklar och krönikor. Jag var som mest aktiv mellan 1988-99 på Dagens Nyheter. Sen ringde de från Dala-Demokraten och frågade om jag ville bli chefredaktör där, säger han.

Göran Greider tackade ja till posten. Och där har han nu suttit kvar i snart tio år. Landsortsjournalistiken är något underskattad tycker han.

– Det borde finnas ett journalistpris för landsortsjournalister. De lever med befolkningen och sätter sig in i ett samhälle på helt andra villkor än journalisterna i storstäderna och det skrivs många bra reportage av landsortsjournalister som säkert skulle behöva prispengarna.

År 2003 flyttade han med hustrun Berit och dottern Ellen till byn Hagen i Dala-Floda, där de hittat ett gemytligt rött hus beläget mellan åkrar och järsgårdar. Han pendlar mellan Hagen och en lägenhet i Årsta.

 – När jag flyttade till Dala-Floda kändes det som om jag hittade tillbaka till min barndom i Årsta genom att komma ut på landet igen.

I Hagen finns lugnet och naturen. Härifrån kommer mycket av den naturbejakande poesi som Göran Greider publicerat de senaste åren, och som ständigt föder hans tankar kring globala miljöfrågor. Eller ”trädgårdslyrik” som han själv kallar det. Som han önskar att det fanns mer av.

 – Naturvänner har alltid sett på naturen som något vilt som måste skyddas. Nu finns det knappt någon vildmark kvar, och man kan istället se jorden som en trädgård som vi som människor måste restaurera. Vi borde istället underhålla, plantera och delta i naturen. Trädgården blir en metafor för världen. Att skriva om sånt är inte så vanligt. Miljölitteratur överhuvudtaget är svårt, för hur skriver man en spännande bok om klimathotet, frågar sig Göran Greider.

Göran Greider hyllar dock Andrea­s Malm för boken Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent.

– De verkliga miljöbovarna är medel- och överklassen som konsumerar mest och kör mycket bil. Det borde uppmärksammas mer att den som köper en begagnad cykel faktiskt gör en insats. Samtidigt är det en svår politisk fråga; hur konsumerar vi mindre utan att det blir ekonomisk kris? Miljöfrågan är den absolut viktigaste idag, framför allt hur man sammanför miljö och jämlikhet.

Hur ser du annars på det litterära Sverige?

– Det skrivs väldigt mycket bra idag. Jonas Hassen Khemiri och Åsa Linderborg är exempel på bra författare som kommit fram i en ny våg av arbetarlitteratur som gör att roman- och debattgenren blomstrar. Det finns en enorm vilja att berätta om sociala skeenden som grundar sig i en realism som inte kritikerna vet av. Även som kulturskribent måste man ha förståelse för sociala frågor och den värld som finns omkring en, säger Göran Greider.

– Men för lyrik och poesi ser det sämre ut. Intresset har nog minskat. Johannes Anyuru och Kristina Lugn är personliga favoriter. Men mycket av den poesi som skrivs idag är experimentell och svår, och utestänger läsaren snarare än bjuder in. Det är synd, fortsätter han.

Vilken är din egen roll inom litteraturen i dag?

 – Som litteraturkritiker är det att bejaka det sociala perspektivet på litteratur, och som författare att fortsätta skriva lyrik- och reportageböcker. Mina diktsamlingar är ganska lättillgängliga, och jag försöker få in mer dikter i tidningarna. Jag skriver enkelt för jag gillar när dikter kommunicerar, blir förstådda. Det som dominerar poesin idag handlar om språkexperiment och sådant sysslar inte jag med.

Vilken är din favorittext?

– De tio första sidorna i det marxistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels är bland det bästa. Och det har jag tyckt sen jag läste det för första gången. Det borde ni trycka i tidningen, delar av manifestet alltså, säger Göran Greider. Även Gramsci och Bourdieu tillhör de riktigt stora, tillägger han.

Att prata med Göran Greider är lite som att tala med bästa kompisens pappa när man var liten. Han som vet och kan allt. Ingen samhällsfråga tycks gå honom förbi. Såväl vargfrågan, Kosovos självständighetsförklaring och Muhammed-karikatyrerna har Greider en uppfattning om. Men vad som förvånar den som trodde sig känna Göran Greider är hans påstådda religiositet.

– Jag anser mig ha en relation till Jesus. Men tro är inget man kan förklara. För mig är Jesus inte som han beskrivs i Bibeln – där han utför mirakel och förväntas återuppstå. Nej, jag är realist och jag tror på upplysningen och den moderna världen. Snarare ser jag Jesus uppståndelse som en moralisk symbol i varje människa, för han var en människa som gick med de fattiga och utstötta. Samma grundsyn finns i varje socia­listisk rörelse.

Är du själv fortfarande socialist?

– Jag röstar kanske på vänstern i valet 2010, så att de håller sig kvar. Men jag är i grund och botten socialdemokrat. Men man ska komma ihåg att jag har varit S-partiernas största kritiker genom åren. Idépolitiskt är jag lojal mot vänstern, sossarna och miljöparitet. Där­emot tycker jag att vi borde ha val oftare i Sverige. Som det ser ut nu har vi en regering som har stöd hos en minoritet av det svenska folket, varför ska vi behöva vänta i två år till?

Vad som ligger i framtiden för Göran Greider själv vet han inte riktigt. Kanske stannar han ett tag till på Dala-Demokraten. Kanske skriver han en till bok. Senaste förfrågningen var att skriva ett libretto, ett operastycke.

En utmaning?

– Utmaningen ligger i att hinna med allt jag vill göra. 

Cecilia Burman
Göran Greider

Ålder: 48
Bor: Lägenhet i Årsta utan­för Stockholm och hus i Dala-Floda
Familj: Hustrun Berit och dottern Ellen
Yrke: Chefredaktör för Dala-Demokraten, skribent och författare.
Aktuell: Skriver en biografi om Dan Andersson. Mottog Ivar Lo-priset 2008

Ur arkivet

view_module reorder

Jag, Buddenbrooks och julmarknad i Lübeck

Nordtyska Lübeck – handelscentrum och drottning i det medeltida Hanseförbundet – har alltsedan staden grundades på 1100-talet lockat till sig svenskar. 1519 kom Gustav Vasa dit, på flykt från danskarna ...

Av: Johan Werkmäster | Resereportage | 20 december, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 36-2012

Moderaternas partisekreterare och då fortfarande ansvarig för partiets kommunikation på sociala medier, Thomas Böhlmark, har i ett twitterinlägg kallat en kvinnlig politiker med kurdiskt ursprung för ”klappturk”. Den rasistiska benämningen ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 september, 2012

Sweden Rock. Foto: Sture Svensson

Sweden Rock 2015

Fotografen Sture Svensson på Tidningen Kulturen har varit på besök i Norje i Blekinge och dokumenterat Sweden Rock 2015, en resa bland gamla 1980-talets rockare och nya unga spännande band ...

Av: Sture Svensson | Essäer om musik | 16 juni, 2015

Jag sover inte!!!

Vi lever i ett samhälle där det är fint att vara morgonpigg. Arbetare går upp tidigt. Det vet ju alla. Som Robert Carlyles karaktär säger i Ken Loach filmen Riff-Raff - “Depressions are for the ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 08 november, 2013

Bibliska motiv i svensk 1900-talsdiktning

av William BlakeÄnnu i början av 1800-talet fanns  i svenska hem ofta inga andra böcker än psalmbok och katekes - möjligen också en Bibel. I slutet av samma århundrade, då ...

Av: Björn Gustavsson | Essäer om litteratur & böcker | 20 september, 2008

Upprörande och nedslående. Om Fritjof Capra

Upprörande Jag sitter och läser en bok av Fritiof Capra, Uncommon Wisdom. Conversations with Remarkable People från 1988 (Flamingo 1989). Capra är ingen ny bekantskap för mig, han tillhör de stora ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 13 augusti, 2013

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Röda korset, en spännande berättelse om en folkrörelse och ett stycke kvinnohistoria

Den så kallade Röda korsdagen firas traditionellt 8 maj, i år (2013) för 150:e gången. Historien om hur schweizaren Henry Dunant tog initiativet till den freds- och sjukvårdande organisationen Röda ...

Av: Mats Myrstener | Essäer | 03 december, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.