Inför den Internationella kvinnodagen

I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas i almanackan.I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas överhuvudtaget.I den bästa av världar ...

Av: Solveig Olsson-Hultgren | 06 mars, 2013
Gästkrönikör

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | 22 Maj, 2010
Bildreportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 Maj, 2009
Essäer om musik

Gör Bologna-processen yrkesskolor av Europas universitet?

Bildning är i motsats till utbildning inte direkt kopplad till ekonomiska syften - så uttryckte sig Wilhelm von Humboldt, men ett visst perspektiv på arbetsmarknaden vill de flesta studenter ändå ...

Av: Lilian O. Montmar | 28 mars, 2010
Allmänna reportage

Är "italienare" synonymt med Berlusconi?



 

altDen italienske ambassadören Angelo Persiani kritiserar motsägelsefullheten i Kristina Kappelins analys av Italien.

Italien är ett kärt ämne i Sverige och det senaste exemplet finner vi i Kristina Kappelins bok "Berlusconi - italienaren". Är beskrivningen av Italien i boken riktig? Nej.

Varför lyder titeln "italienaren"? Om vi utgår - som Kappelin gör - från den korrekta föreställningen att Italien är svårt att förstå, är det inte konstigt att sedan landa i slutsatsen att det finns en sorts modell för "italienare", representerad av Berlusconi? Kappelin konstaterar att 21% av de röstberättigade italienarna valde honom, hur kan vi med en så låg procentandel påstå att "italienare" är synonymt med Berlusconi? Hur många finns det i Italien som inte känner igen sig i Berlusconi eller tar avstånd från honom? Det italienska politiska livet är ytterst polariserat, med sprickor mellan nord-syd, höger-vänster samt kyrkans anhängare och de sekulära.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Därför är det svårt att definiera vem som är "italienare" och därmed olyckligt att göra sådana allmänna generaliseringar. Varför kan vi förresten inte föredra andra definitioner som "Leonardo italienaren" eller "Montessori italienskan"? I en artikel i Sydsvenskan den 27 mars under rubriken "Italienaren finns inte" skriver till exempel Kappelin rena motsatsen: "italienaren är långt ifrån skapad, än idag."

Till förändringar i Italien under de senaste 150 åren hör: från enandet av landet till monarkins fall, två världskrig, från jordbrukssamhälle till sjätte största industrilandet, från konstitutionell monarki till fascistisk diktatur till parlamentarisk demokrati med slitningar mellan Kommunistpartiet och Kristdemokraterna. Därefter kom upplösningen av de båda till dagens situation med endast sex partier i parlamentet. För 60 miljoner italienare betydde dessa sex partier en enorm förenkling av det politiska livet. Det är inte rimligt kalla ett samhälle som genomgått alla dessa förändringar för "stelnat och förlegat", som Kappelin gör.

Kvinnofrågan är förstås viktig i Italien, men snarare än att från svensk utgångspunkt döma så gäller det att försöka förstå varför saker och ting är som de är. I Italien har vi inte haft någon Gustav Vasa som kunnat definiera förhållandet mellan kyrka och stat redan för fem sekler sedan; avståndet till Rom gjorde ju detta något enklare än att ha Vatikanen som stormakt på hemmaplan. Genom hård kamp har vi lyckats få till stånd (civil) skilsmässa och rätt till abort, trots påtryckningar från den katolska kyrkan. En bred diskussion pågår i Italien vad gäller frågor viktiga för jämställdheten som konstgjord befruktning, preventivmedel, och bevarandet av embryon för att nämna några. Dock måste vi förstå att en katolik naturligtvis försvarar de grundläggande värderingar om livet och familjen som han eller hon i god tro besitter.

I Norditalien är kvinnans ställning jämförbar med övriga Europa. Alltså hänger jämställdheten ihop med ekonomisk utveckling, industrialisering, urbanisering och övergivning av den paternalistiska bondesamhällesmentaliteten. Utan full sysselsättning så är situationen dramatisk för de svagaste: kvinnor, unga, arbetslösa och invandrare. Tyvärr är arbetslöshet ett evigt italienskt problem. Utöver de 60 miljoner som bor i landet så finns lika många emigrerade italienare, inklusive de som kommit till Sverige, exempelvis alla de akademiker som utgör en del av den såkallade "hjärnans flykt"

Angelo PersianiMycket finns kvar att göra, och inte bara Italien har att lära av Finland som för två presidentval sedan presenterade flera kandidater som var kvinnor. Tarja Halonen blev återvald som president och premiärministern är också en kvinna. Är inte detta det bästa internationella exemplet vi har?

Det är heller inte rättvist att ta upp anklagelserna mot Berlusconi om samröre med maffian utan att för läsaren förklara de enorma framgångar som denna regering haft med åtskilliga tillslag mot framstående maffiabossar.

Slutligen, det är sant att man kan dra lärdom av den italienska situationen och undvika svårigheter även i andra länder. Till exempel frågar sig Kappelin hur många länder i Europa som har en lagstiftning som hindrar en person med stora medieinnehav att ge sig in i politiken? Man skulle kunna, som Kappelin erkänner, se Italien som ett "politiskt laboratorium" (alltså inte ett "stelnat samhälle"). Det rör sig nämligen om ett land fullt av av kontraster, mångsidigt och dynamiskt men också om ett extremt öppet samhälle. Se bara på italienarnas stora förmåga till självkritik, allt för att växa och utvecklas, istället för att enbart fokusera på andras problem.

Ambassadör Angelo Persiani
Artikeln publicerades i Aftonbladet i en förkortad version den 19 februari 2011

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Machiavellis republikanska ideal

Machiavellis republikanska ideal Historikern Satya Datta beskriver Niccolò Machiavellis republikanska ideal. Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex ...

Av: Satya Datta | Essäer om samhället | 03 Maj, 2007

Konst, Vadstena och Ungern – Intervju med Lajos Szelényi

Lajos Szelényi är en bildkonstnär som föddes i Ungern för 70 år sedan. Han är verksam som målare och emellanåt även som musiker och samhällsdebattör. Lajos har haft flera utställningar ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 15 Maj, 2013

Snabbare tid snabbare ... Inblickar i Nelly Sachs diktvärld

Den tyskfödda diktarinnan Nelly Sachs, som sedan början av 40-talet levde i Sverige, fick nobelpriset i litteratur på sin 75-årsdag 1966. I hennes verk finns en medskapande mänsklighet och ett ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 10 juli, 2011

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | Litteraturens porträtt | 07 november, 2012

Peace & Love - en festival för alla sinnen

2010 var ett rekordår för Peace & Love. Med sina 3000 besökare vid starten 2001 till hela 42.000 i år har Peace & Love nu blivit den största svenska festivalen ...

Av: Linda Olsson, Karin Sundqvist | Kulturreportage | 11 juli, 2010

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.