Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Manfred Stier en hjälte på Växjö frimärkscentrum



altEn av Sveriges intressantaste aktörer på marknaden för mången filatelist, är nog onekligen detta omtalade centrum i Växjö, grundades 1984 när Manfred Stier köpte tillsammans med Uno Olofsson Sydsvenska Frimärkslagret, en mindre firma med inte så vidare bra renommé i branschen och bland samlare, där Olofsson dock varit anställd innan. Detta kom att bli en vändpunkt i Manfred Stiers liv, han hade för all del samlat på frimärken sedan sex år gammal. Han är född i Tyskland, Stuttgart, och faktiskt aldrig satt ett enda märke från Deutsche Demokratische Republik i sin samling, av skäl man lätt kan tänka sig.

Ett idogt och ständigt arbete väntade honom med att få ordning och framgång med ett företag i branschen, från det övertagna till ett av Sveriges mest ansedda och mångsidiga i branschen. Från små lager har man nu fullgoda sortiment och kan t.&.med erbjuda det bästa för de mest kräsna samlarna, även om nybörjare är numera de sällsammare kunderna och mycket kära. Manfred hade redan vid starten goda kunskaper i filateli och ett brinnande intresse, men nu fick han även börja arbeta med det på heltid, få det till en fullgod näring, vika mycket av sitt liv och sin tid för det, låta intresse bli full näring, mån om det bästa för samlarna och försöka hålla branschen levande på allt sätt, alltnog av en stolt yrkesmans sak.

Det som även blev en favör för Växjö frimärkscentrum, de fick ta över generalagenturen för det internationella DAVO i Sverige, på den tiden som märket inte alls var speciellt i ropet och motarbetades från andra i branschen på den svenska marknaden, och i samråd med DAVO gällde det ju även att layouta på nytt det svenska albumet, vilket lyckades till full belåtenhet bland samlarna, nu som DAVO hör till de mest efterfrågade. (Se senare separat recension av DAVO-alubmet av undertecknad.). Följande stora sak vad gäller album, var för företaget att även få bli generalagent för Lindner, sedan tre år tillbaka, även de med mycket fina och omtalade frimärksalbum. Så Växjö frimärkscentrum har nu två stora framgångsrika generalagenturer i branschen, vilket ingen konkurrent lyckats med.

altFörutom att håller fullgod frimärksförsäljning, sorterade även efter stämplar och all sorters specialiteter enligt kunders varierande önskemål, inhemska, av tyska som konstant kanske Sveriges främsta, och övriga i viss mån enligt rådande utbud, ordnar Växjö frimärkscentrum även auktioner. I början hölls de alltid på långfredagen, vilket kom att bli något av en succé i branschen, och samlare kom till Växjö från olika håll, och mycket av frimärkscentrumets verksamhet finansierades i början tackvare just auktionerna. Man deltar därtill flitigt på mässor. Och har arbete extra hårt för sina agenturer, mången samlare som gärna vill byta ut sina gamla fula nergångna album mot dagens så annorlunda, men konkurrensen är dock mycket hård mellan kanske framför allt DAVO, Lindner, Sachaubeck och Leuchtturm, samtliga internationella märken och slagit rot över hela Europa och även slagit, ut tidigare inhemska tillverkare i många länder.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Manfred StierPå Växjö frimärkscentrum jobbar två heltid, Manfred Stiers parhäst och kompanjon till lika delar är filatelisten Göran Magnusson och har svensk filateli och vykort som sin yttersta specialitet. Manfred sköter mer om agenturerna och tillhandahållandet av tillbehör och utländsk filateli. Två andra hoppar in på idéell basis och svarar för projektartade grejer som auktioner och vissa urvalssändningar. Så det är verkligen ett centrum att tala om, men ingalunda beläget i någon av våra större städer, utan i Småland. Självklart distribueras det mesta av all försäljning, de lokala kunderna är mycket kära och på alerten men bär inte upp verksamheten i sig. Men här nedan följer en intervju med herr Manfred Stiers. Det som dock bekymrar Manfred, är återväxten i branschen, bland de yngsta som det börjat bli allt sämre med. Växjö frimärkscentrum stöder därför helhjärtat SFU (Sveriges Frimärksungdom).

Hur ser frimärkssamlandet ut för tillfället? Hur märker ni av samlaren? Hur typisk är han? Förr var ju återväxten god och garanterad, nära varje grabb (och även någon flicka) samlade ju på frimärken och många blev &:så inbitna samlare livet ut. De äldre samlarna finns ju värdigt kvar, men de unga gossarna utbyter numera erfarenheter om datorer och har andra intressen. Är frimärkssamlandet på sikt något på utdöende, det som var nära jämförbart med en folkrörelse tidigare? Ser du med oro? Och hur upplever man saken bland samlarna? Kan man göra något åt saken? Eller med ingen orsak till oro? Eller börjar man numera istället samla i högre ålder, när man får ta över påbörjade samlingar via arv?

  • - Frimärkssamlandet ser f.t. riktigt bra ut, det är många som ringer och frågar om album och hur dom skall förvara sina märken. Många av dom är dock 40talister som har gått i pension och som inte haft tid att ägna sig åt sin stilla hobby. Dom är i regel rätt så välmående finansiellt även.
    Dom unga gosserna som Du kallar dom har i regel blivit 20 år äldre än förr, dagens ungdom sysslar sällan med frimärken.
    På klubbarna sjunker genomsnittsåldern med flera år när dom får en ny medlem som är i 40-årsåldern.
    Datorn har även positiv inverkan på samlandet, inte bara negativt. Folk blir intresserad av sajter som E-bay och Tradera som har ett stort utbud av frimärken och vykort.
    SFU (Sveriges Frimärksungdom) gör också stora insatser att få fler ungdomar att hitta till filatelins värld. Där finns flera personer som lägger ner mycket jobb och hela sin fritid för att värva medlemmar och dom har lyckats riktigt bra i vissa städer, Trollhättan och Svedala är bra exempel. Samlandet kommer aldrig dö ut, däremot kommer det alltid att förändras vad det gäller själva inriktningen. Samlandet kommer kanske inte alls vara så likt dagens.

altHur opplever du ditt arbete med att förestå en frimärksaffär, eller kanske ett märkt centrum? Ni har ett mycket brett utbud frimärken, inhemska och mängder av utländska, ordnar auktioner, håller mässor och är ännu generalagent i Sverige för internationella frimärksförlag och har ett stort urval varor. Därtill håller ni på med mynt. Jag tycker själv det tar en otrolig tid att gå igenom frimärken, när jag någon gång haft förmånen, att försöka finna det extra bland mängderna, och ni måste ju få många samlingar att värdera och sälja, hur får ni tid för det hela? Att ha ett jätteutbud väldigt välsorterat för att blixtsnabbt kunna finna frimärken med vissa stämplar, må kräva full ordning, inte sant. Eller blir man så rutinerad att ett tränat öga genast sorterar ut varianter och smärre rariteter i mängden av massan, och får metoder att göra det?

  • - Det här med frimärken har alltid legat mig varmt om hjärtat, jag ser det som en vanlig hobby även om det känns ibland att vi är för mångsidiga här, för det tar så tid, det kan jag lova. Det gäller att hitta en viss inriktning varje dag för att hinna med så mycket som möjligt.
    Kunderna vill inte vänta i veckor när dom sysslar med sina frimärken, dom förväntar sig snabba leveranser medan de håller på. Många samlare är lite periodare i sitt, man håller på oavbrutet i tre veckor, sedan sysslar man med annat ett tag.
    För att kunna hitta blixtsnabbt så visst krävs det ett mycket välorganiserat lager där man kan plocka märken som är mycket noga granskade innan, det innebär att varan måste kollas exakt och noga innan den sätts in i försäljningsalbumen.
    Jo självklart finns det en massa rutin och erfarenhet för att snabbt upptäcka vad som inte är s.k. massvara.

Berätta hur din arbetsdag brukar se ut

  • - Min arbetsdag, förmiddagen kollar jag mails och även kontoutdrag, betalar en massa fakturor och håller på med mitt hus och trädgården. Kl. 13.00 öppnar jag sedan affären i Växjö där jag är till kl. 18.00 sedan är det posten och sedan åter hem till frugan. Senare på kvällen en eller två timmar med bokföringssiffor åter.

altVad är dina bästa minnen i arbetet? Vad ger glädje, vad ger stress?

  • - Alltså minnet, som jag ser det, var när jag hade klarat av min första frimärksauktion som var en dröm för mig dittills.Det minnet som jag ser det var när jag hade klarat av min första frimärksauktion som var en dröm för mig hittills.
    Glädjen med timmarna i affären är den sociala kontakten med kunderna och att få sälja. Folk som bara skall hålla låda om vad dom har, gör mig lite stressad eller kanske smått fundersam, fast som säljare måste jag glatt lyssna på allt.

Har du någon extra anekdot från jobbet?  

  • - En tysk kund hade länge sökt efter ett märke i Berlin, fann det hos oss och till slut kom vi överens om priset, jag minns inte beloppet men jag minns att jag fick beloppet i DM istället för i kronor. Först stirrade jag bara, sedan förklarade jag för honom att priset vi hade kommit överens om var i svenska kronor. Till slut fattade han, han delade DM med hälften och tackade vänligen och jag fick ändå faktiskt så där dubbelt betalt. (Helt fantastiskt, intervjuarens kommentar.)

altDu samlar ju själv. På vad? Men inte helt ovanligt att t.ex. antikvariathållare inte alls vill ha böcker hemma, att man som yrkesman får privat en distans till sin näring, att man måste allt emellanåt och regelbundet få komma bort, och inte ha det hemma nära inpå, å andra siden är många just inbitna och lockade av tillgången i utbudet. Finns ju motsatsen &:så, att många antikvarie är samlare av speciella rariteter.

  • - Jag har själv samlat sen jag var nio år gammal med vissa avbrott under min tid som småbarnsförälder när jag inte hade tid eller pengar. Jag samlar på allt som har med Tyskland att göra förutom DDR förstås, skälen känner Du till (en regim som aldrig borde ha funnits). Men tyvärr har jag dåligt med tid över för det egna samlandet. Tyskland är en äldre frimärksdjungel.

 Jag, intervjuaren, hörde nyligen från din kollega i Helsingfors, att han slutade själv samla när det blev för mycket av det goda under arbetet. Men säkert utomordentligt fint när man kan förena det egna intresset sedan barnsben med ett jobb och yrke.) En följdfråga, eftersom Österrike ändå ligger ganska nära det tyska, och jag samlar själv fokuserat på Österrike. Tack och lov som det österrikiska ändå är ett rätt enkelt och billigt samlarområde i jämförelse med det splittrade äldre tyska, men hur står sig det österrikiska som område? Men berätta &:så, vad fascinerar dig med just frimärken, vad är liksom hemligheten att fastna i det?

  • alt- Mycket riktigt är Österrike ett förhållandevis billigt samlarområde med några undantag, men samtidigt på sätt och vis lika roligt som Tyskland, med många områden speciellt under 1:sta vk, typ Serbien Montenegro, Ungern och framförallt militärposten, dessutom finns det ju många tryckvarianter (t.ex. de där lackövertrycken). Redan historien inbjuder till att samla Österrikiskt. Är man intresserad av Europas historia så finns det mycket att lära genom att samla Österrike. Det finns även ett stort utbud för motivsamlaren som samlar musik och sådant som angränsar. När man bor i södra Tyskland är det mycket vanligt att man samlar förutom på sitt hemland även Österrike, Schweiz och Liechtenstein. Bor man i norra Tyskland är det annorlunda, man sneglar åt de skandinaviska hållet, bor man mitt i smeten har man Benelux i visiret. Men ingen regel utan undantag.Detta gäller även min egen samling Tyskland, men för att tala sanningen så tillhör jag den kategorin som vill fylla luckor. Mitt yrke som frimärkshandlare har nog kallnyktert fått mig att inse, att när man samlar ett så stort område som Tyskland så måste man dels ha mycket pengar men även massor av tid för att kunna specialisera sig, något jag inte har. Min samling är säkerligen rätt fin, men var och en Tysklands-samlare som har valt ett speciellt område kan rynka på näsan över det jag har förmått. En god vän i Lübeck som är en legend när det gäller området Mecklenburg, saknar endast fyra eller 5 kända brev, men jag har för egen del inte ens alla frimärken enl. Michel i min samling för området. (Intervjuarens kommentar. Michel är ju som känt inte alltför heltäckande, tvärt om.) Detta är ett försök att förklara hur svårt det är att samla allt. I Michelkatalogen finns det en förteckning över intygsskrivare (Bundesprüfer), de har max 2-3 områden, för mer räcker inte kunskapen till och detta beroende på att det tar så mycket tid att ta till sig all behövlig kunskap.För att lite sammanfatta, kan man säga att allt samlandet oavsett vad det handlar om är en fråga om att samla på sig kunskap medelst frimärken och framförallt att vilja veta och att ha tid att kunna samla den, utan kataloger är det nog inte lätt att klara sig, för katalogerna har skapats av samlarnas kunskap och erfarenheter. Tyvärr är det så att huvudanledningen att folk köper kataloger är att få veta vad märkena är värda och det kan vara bra att veta när man köper eller säljer, men själva informationen kommer tyvärr ofta i andra hand.

altFinns det något helt unikt inom svensk filateli i jämförelse med andra länders?

  • - Den gula treskillingen är i allra högsta grad unik, utom räckhåll dock för alla samlare, det finns ju faktiskt bara en.

Inför vad blir en rutinerad butiksinnehavare som du knäsvag inför? Blir ni erbjudet sådant? Vad vore ge iver?

  • - Att se en riktig bra samling som är till salu, då kan man lägga ner hur mycket tid som helst för att lämna rätt bud.

altOch vad tycker du speciellt illa om i branschen?

  • - Suck, alla som håller på privat bara för att slippa undan momsen och skatter. Det är fel mot dom som håller på ärligt och professionellt med sitt slit.

Finns det något i arbetet du väntat på i alla år, som aldrig hänt?

  • - Det stora klippet. Vad det sedan blir återstår att se, om det någonsin kommer.

Moderna frimärksalbum som Lindners, DAVOs och Lighthouse med sina "Leuchtturm-album" är något helt annat än album fordom när märken skulle häftas för hand, även senare när det kom fickor som man själv skulle klippa från remsor, blev ju lätt lite snett, inte precis alltid så snyggt alls. De äldre albumen i läder kan förstås vara väldigt stiliga nog. Vilken är din oppfattning om saken? Men album färdigt designare är väl mindre bra för samlingar med många varianter, mera för en grundsamling, nog hur ser du på den sidan?

  • alt- När det gäller tryckta, utgivna album skall man förstås alltid komma ihåg en sak - ett förtrycksalbum görs för "normalsamlaren", dvs en samlare som samlar efter katalognummer, det är till för att fylla luckor och få det så komplett som möjligt. Moderna album är på sitt sätt ännu mer färdiga än album var förr, eftersom allt är så på plats, mycket disponerade. En s.k. riktig samlare kan däremot aldrig få sitt komplett, han samlar nyanser och avarter som det alltid finns fler av, 4-block, diverse stämplar m.m., kort sagt det finns ingen rimlig begränsning för hans fantasier, han ser alltid något nytt som han gillar och då får han ty sig till blankoblad och montera själv för att få det upplagt enligt sin fantasi - och det gäller alla länder, inte bara t.ex. Österrike eller Tyskland.

En sista fråga, något du vill tillägga?

  • - Eftersom man i tid och otid köper tillbaka samlingar av arvingar, som ofta blir besvikna att inte får tillräckligt med pengar så skulle det vara på sin plats att tala om att samlandet inte bara handlar om pengar. Handlar i första hand om trivsel, tidsfördriv (avkoppling) och inte minst om kunskap. Den som inte samlar själv ser det ur ett annat perspektiv, men förklara sedan för dom andra att samlarna haft ett rikt liv genom att samla, vad personen i fråga har lagt sina extra pengar på är hans ensak, han har haft roligt och berikat sitt liv med att samla, säkerligen fått mycket ut av det.

Stefan Hammarén, intervjuaren

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.