Lustprincipen – Peaches och könets makt

  "I'd ratwho I want than kill who I'm told to". Vem skulle inte instämma? Uppenbarligen finns det tusentals amerikanska soldater i Irak som är tveksamma. Människor som i detta nu ...

Av: Roberth Ericsson | 08 januari, 2012
Musikens porträtt

Konsthallen En kort betraktelse

Under tidigare århundraden var den kyrkliga miljön helig, inte bara uppfattad som religiös plats för tillbedjan och begrundan, utan även som en vördad plats bortom det smutsiga och karga vardagslivet ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 06 september, 2011
Essäer om konst

Biologisk liv

Innledning I artikkelen min skriver jeg om følgende ting. I dag veier det biologiske livet mye. Det betyr at lykkelige liv måles på inntaket av næringsrik mat, så som kjøtt, ost ...

Av: Thor Olav Olsen | 26 maj, 2014
Agora - filosofiska essäer

Förnuftets källor är språkets förbrytelse

Filosofen (eller diktaren) som en världsfrånvänd, opraktisk, naiv och excentrisk människa. Likgiltig socialt anseende, förmögenhet eller personlig lycka (gör ingen korrelation mellan dessa). Däremot, utan att generalisera, kan den ”teoretiska” ...

Av: Göran af Gröning | 04 januari, 2017
Agora - filosofiska essäer

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter av Boel Schenlær Akt 1



illustration: Tomica Bajzic Personer:
Georg
Suzanne
Raoul
Ginger
Julia
Sven
Två gengångare - 1 kvinna, 1 man
En röst  -  David, Suzannes förre man som dog i cellen

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett glapp där rälsen går. Cellkorridorens ljus och ljud kan komma in där. Vid ena cellväggen finns en vägglatrin; ett stinkande hål i väggen. Den används aldrig, men skådespelarna förhåller sig till den. På väggen en handskriven lista med rätt information blandad med felaktig. Temperaturen i cellen, ljus-, ljud- och miljöförhållanden ändras ständigt.

I tredje akten tillkommer ett öppet cellfönster högt upp, kanske 10 meter upp på cellväggen. 

Skådespelarna finns på scenen från början. Sex svenskar har just låsts in i en cell i ett svenskt fängelse. Celldörren har precis stängts mekaniskt. Under pjäsen passerar två, tre veckor. Deras fysiska lidande ska spelas verkligt och hudnära. Pjäsen är otäck och rolig. (Inte bara tragisk och komisk). Det otäcka och det roliga är lika viktiga. Titeln syftar, bland annat, på fotbollstermen; den sista korta stund i matchen när resultatet antingen kvarstår eller ändras.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 Gengångarnas klädsel: De är högtidsklädda i svart, som det var brukligt i folklig miljö vid förra sekelskiftet, för ungefär hundra år sedan. I andra akten bär de vita kläder i samma snitt. I tredje akten bär de svarta bröllopskläder. Hon bär svart lång klänning, med vit slöja, myrtenkrona och enkel brudbukett.

Namnens betydelser:
Georg betyder bonde.
Suzanne betyder lilja på hebreiska.
Raoul betyder berömd varg.
Ginger betyder ingefära.
Julia betyder ungdomlig.
Sven - ett runstensnamn som betyder yngling, ung man.
David betyder den älskade.

 Första akten

Scen 1

 Ljudet av celldörren som stängs mekaniskt. Alla skådespelare på scenen.

Julia: (riktad mot celldörren) Jag har ingen mor.

Georg: Inte jag heller.

Julia: Packa? Vad? Vart skulle jag ta vägen?

Georg: Man måste tvinga sig. Beordra sig själv. Stäng väskan. Gå dit. Köp en biljett.

Julia: (till Georg) Beordra sig? Innan man är redo?

Suzanne: Ideologin tog över mitt liv...

Ginger: Jag stängde väskan. Jag köpte biljett.

Sven: (till Ginger) ... men som du aldrig fick användning för...

Suzanne: (om sin man David som dog)... långt innan han dog.

Sven: (till Suzanne) Din stora kärlek.

Suzanne: Vad är klockan?

Georg: Köpte du biljett?

Suzanne: Ideologin. Ja, jag hatar den.

Sven: (till Suzanne) Varför inte bara resignera.

Julia: Vad skulle jag ha gjort. Packat väskan?

Georg: (till Ginger) Vart hade du tänkt ta vägen? Ginger!

Sven (i imperfekt) Livet, som var den vackraste gåvan. (kort paus) Ja, ja, ja... Livets mening varje dag.

Ginger: USA, kanske...

Sven: (till Suzanne) Hellre varannan.

Georg: (till Ginger) USA? Kanske?

Ginger: Jag ville sticka.

Sven: Ge mig en enda meningsfull tisdag.

Suzanne: Vad är klockan?

Georg: (till Ginger) Du känner ju ingen i USA.

Julia: (till Georg) Heter du Georg?

Ginger: Ja, Georg. Georg.

Julia: (till Georg) Varför hamnade du här då? Du beordrade dig själv att packa?

Georg: (till Julia) Ja. Och vem är du?

Julia: (till Georg) Du hade en plan?

Georg: Ja. (till Julia) Vad heter du?

Suzanne: (till Georg) Hon är Julia.

Sven: Jag for som en jojo men vad hände?

Ginger: (till Suzanne) Och du är Suzanne.

Suzanne: (till Ginger) Varför vet du det?

Ginger: Uteslutningsmetoden. Ett namn kvar.(pekar mot listan på väggen, Suzanne går dit)

Suzanne: (om listan) Den stämmer inte.

Julia: Det gör den väl visst.

Ginger: (om listan) För dem heter vi alla Andersson.

Suzanne: Samma födelsedatum på alla.

Julia: Vad är klockan?

Georg: (till Ginger) En biljett? Men du visste ju att du aldrig skulle komma ut från Sverige.

Ginger: Jaså? Nej, det visste jag inte alls.

Georg: Jag visste ju det.

Ginger: Men du sa inget.

Georg: Sa inget! Det var ju underförstått.

Ginger: Nej, nej, det sa de aldrig något om

Georg: Till mig sa de det.

Ginger: Vadå sa till dig?

Julia: (till Georg) Du stängde väskan. Du hade en plan. Så vad gör du här?

Sven: (om Georg, om sig själv) Han gjorde säkert som de sa men de tog honom ändå.

Georg: Du skulle alltså sticka utan mig.

Ginger: Nej, inte nödvändigtvis utan dig.

 Alla tittar på Ginger som ser likgiltig ut.

 Ginger: Jag hann ju inte.

Georg: (till Ginger) Gav du upp så snabbt?

Sven: Jag har ingenting. Faktiskt ingenting.

Ginger: Nu har jag i alla fall bestämt mig.

Georg: (till Ginger) Du tänkte sticka utan mig. Eller?

Ginger: Jag vill fortsätta, precis som det är.

Georg: (till Ginger) Så, nu talar du, inför en publik? Du borde talat direkt till mig. Då.

Julia: Vi vet allt om det här. Vi har sett allt.

Georg: Men Ginger, du känner ju mig, du vet.

Ginger: Nej, det finns nog ingen som känner dig. Inte ens du själv

Sven: Vem vet vem den är?

Julia: Jag vill ha vatten.

Georg: (till Ginger) Det är en privatsak med sekretess.

Cellen fylls med skarpt ljus.

Ginger: (till Georg) Jag är ingen sak.

Georg: (till Ginger) Var ärlig mot mig.

Julia: Vi genomskådade allting igår.

Georg: Vad är klockan?

Julia: Vi vet. Vi ska dö.

Georg: (till Ginger) Låt oss göra det bästa av det här.

Raoul:( ryter som ett lejon)

 Alla tittar på Raoul, som ryter.

 Georg: Vem är det som ryter som ett lejon?

Sven: (om Raoul) Han är inspektör.

Julia: (om Raoul, till Sven) Känner du honom?

Ginger: (till Georg) Jag är hungrig nu.

Suzanne: (till Ginger) Jag också. Hungrig.

Georg: Inget vet jag... om hur andra lever.

Julia: (till Georg) Jodå, du lever.

Georg: (till Julia) Tack? (kort osäker paus) Fint att höra.

Ginger: (till Georg) Vi kunde äta.

Georg: (till Ginger) Jag vill inget ha.

Suzanne: (till Ginger) Vilket slags maträtt?

Georg: Lever. Jag lever.

Julia: Jag är mycket trött.

Sven: (om Raoul) Inte inspektör.

Julia: (vill att det ska vara som det var förr) Sova, det kan jag, och läsa går bra, men jag somnar ju till när jag läser, vaknar upp, läser mera, somnar till, vaknar, fortsätter läsa, somnar till.

Ginger: Det blir ju svårt utan några böcker.

Sven: (om Raoul) Tidsstudieman.

Ginger: (till Suzanne) Vad sägs om Rosies?

Suzanne: (till Ginger) Aldrig varit där.

Ginger: Inte jag heller.

Georg: (till Ginger) Du har varit där.

Sven: (om Raoul, till Julia) Jag känner hans sort.

Julia: ... Suzanne?!... Redo? Du hamnade ju här.

Ginger: (till Georg) Jättegott. Rosies.

Suzanne: Vilken sort är jag?

 Ljud från korridoren. Skrik. Ett skarpt ljussken från glappet vid celldörren.

 Julia: Människor är mer sjuka än man tror.

Georg (till Ginger) Ät. Jag vill inte.

Suzanne: (till Ginger) Du och jag äter.

Ginger: Nej, jag vill inte.

Georg: (till Ginger) Ät nu. Det är bra.

Ginger: (till Georg) Äter inte du så vill inte jag.

 Julia: De är sjuka. Det vet man. Man vet det. Men man tror inte att de är sjuka.

Sven: (om Raoul) Jag tänker på det lite närmare. Han är nog inspektör i alla fall.

Julia: Men de är mer sjuka än man fattar.

Georg: (till Julia) Kriminella. De kanske är sjuka.

Ginger: (till Suzanne och Georg) Jag känner mig riktigt mätt, nu, plötsligt.

Georg: (till Sven) Har du någon gång försökt ta ditt liv?

Suzanne: Vem menar du? Mig?

Julia: (till Suzanne) Inte dig. Honom.

Sven: Jag tog tabletter ute i stugan. Men som sjukhuspersonalen säger: Det värsta kommer när du kommer hem.

Ginger: Vad är klockan?

Suzanne: Vem bryr sig om det?

Julia: (till Georg) Om du ställer samma fråga ute i Europa så åker du på stryk.

Suzanne: (till Julia) Är det sådan stor skillnad, menar du?

Georg: (till Julia) Vilket jävla Europa menar du?

Julia: (till Georg) Det finns bara ett.

Ginger: (till Suzanne) Till slut undrar du.

Georg: Européer vet inte hur melankolin svetsar oss svenskar samman.

Julia: (till Georg) Vi är lika mycket européer.

Georg: Men utan krig på drygt 200 år.

Julia: (till Georg) Men nu har vi krig.

Sven: Ja, nu har det smällt.

Georg: (till Julia) Nu? Det här är väl ändå inte krig?

Julia: (till Georg) Vad kallar du det?

Suzanne: (till Georg) Vad gör vi här då?

Georg: Här? Det är nog bara en ....incident...

Sven: (upptäcker tågräls)Varför är det en tågräls i golvet ?

Julia: (till Georg) Incident? Jaha.

Sven: (förflyttar sig längs tågrälsen) Vart leder den här?

Georg: Jag försökte aldrig ta mitt liv, men...

Ginger: (till Georg) Det gjorde du ju! Ljug inte, Georg.

Georg: Obs! Observera. Jag ljuger inte.

Ginger: (till Georg) Så du ska ljuga om det nu, Georg.

Sven: Generalisera inte självmord.

Julia: (till Sven) Det finns statistik.

Suzanne: Staplar på papper.

Sven: Självmordstankar är djupt tragiska, individuella frågeställningar.

Julia: Inte för alla. Vissa vill nog dö.

Sven: Det var mitt öde. Jag såg det inte.

Julia: De står inte ut. De ser en väg ut.

Suzanne: Jag tror inte att det finns ett öde.

Sven: Vad är klockan?

Ginger: Det tror jag det gör.

Suzanne: Jo, ett för alla gemensamt öde.

Sven: Det gör det inte.

Ginger: Inte för envar.

Julia: De står inte ut.

Georg: Vem står inte ut?

 Alla ser på Julia, som ser övertygad ut.

 Julia: I Belgien... på en konstutställning...

Georg: Vad är krig för oss?

Julia: ... Van Gogh-museet...

Sven: I Amsterdam.

Julia: (till Sven) Du har rätt. Fel stad.

Ginger: Och fel land också.

Julia: Jag har gärna fel.

Georg: Du har gärna fel?!

Ginger: (till Georg) Hur kan du säga så.

Sven: Till slut så vilse att jag hittat hem.

Suzanne: Ibland känner jag att jag får nervfel. Människors konstiga sätt att prata.

 Alla hakar upp sig, säger samma sak igen och igen.

 Sven: Hem till döden.

 Alla tittar på Sven, som skriker.

Ginger: (till Sven) Lägg dig ner nu, Sven.

Sven (till Ginger) Hur vet du mitt namn.

Suzanne: Det står på listan.

Julia: Konstutställning... inte konstutställning... hon drack rött vin i restaurantvagnen... hon bjöd hem mig till sig... vi tog bussen...

Georg: (till Julia) Klev du av tåget?

Julia: ... hon var bildkonstnär...

Georg: (till Julia) Du klev av tåget.

Julia: ...hemma hos henne...

 Det blir plötsligt kallt.

 Julia: ... den övre våningen var möblerad, sängar i sovrummen, soffa, soffbord, spis, kylskåp, stolar och bord i köket, bokhyllor, TV, en svart gungstol, en liten trappa ledde till källaren, väggarna där var madrasserade och där stod den elektriska stolen.

Alla tittar på Julia som ser ut som om hon gjort sig accepterad. Hon tror att hon bara berättat en historia. De andra inser genom historien att hon precis som de andra varit en angivare. Att hon angivit kvinnan i historien.

 Suzanne: (till Ginger) Vem är hon Rosie?

Ginger: (till Suzanne) En matkolumnist.

Sven: Kolumnist. Jag tänker på tarmarna.

Julia: Elektriska stolen i källaren.

Georg: (om vakterna) De spelar in allt.

Suzanne: (till Julia) Jag hatar dödsstraff.

Ginger: (till Julia) Det låter otäckt.

Julia: I miniatyr. (kort paus) Nu förstår ni mig.

 Alla tittar på Julia, som tror att alla nu, sedan de lyssnat till hennes berättelse, ser de omständigheter som förelåg när hon angav kvinnan. Julia tror att de andra accepterar henne som skuldlös, som hon vill tro att hon är. Alla har inte en sådan klar uppfattning om Julia och vad hon gjort.

 Georg: (till Sven) Känner du skuld för att du ville dö?

Sven: (till Georg) Inte dö. Det ville jag nog inte. Då hade jag väl gjort det, eller hur?

Georg: Jag har inte några skuldkänslor alls.

Sven: Det hade inte jag heller, som barn

Georg: Precis som om jag är ett undantag.

Sven: (till Georg) Undantag? Jaså.

Suzanne: Jag känner stark skuld.

Georg: Jag känner rent av: Jag är odödlig.

Julia: Vad är klockan?

Sven: Skulden finns ändå.

Georg: (till Sven) Fick du någon hjälp?

Sven: Strängt taget inte.

Georg: (till Sven) Du kanske inte ville ha hjälpen?

Sven: Så kanske det var.

Julia: Ingen fick väl hjälp?

Ginger: (till Georg) Du kastade dig ut genom fönstret.

Georg: Nej, nej, nej, nej, nej. Blixt från klar himmel.

Ginger: (till Georg) Vi kan visst aldrig beröra det här... men visst har du tagit livet av dig?!

Georg: Chefen hade redan ställt mig frågan: Mitt svar, nu som då, är: Nej, inte dö. Chefen sa: "Upprepa det jag säger! ". "Hjälper det mig? Jag vill ha hjälp", sa jag. Chefen sa: "Du stod på en stol, högt upp, och du skulle sätta upp gardiner." Jag hade tvättat gardinerna i 90 grader så de hade krympt.

Ginger: (till Georg) Du broderar ut.

Suzanne: Hur högt upp var du?

Georg: "Jag stod på en stol högt upp och skulle sätta upp de för små gardinerna." Chefen sa: "Skulle du sätta upp dem?" Ja, det skulle jag. Chefen sa: "Högt upp". Ja, det var högt upp. Chefen sa: "Vilken våning bor du på?" Andra våningen. Ett suterränghus.

Georg: "Jag stod på en stol högt upp och skulle sätta upp de för små gardinerna."

Sven: (till Georg) Och plötsligt föll du?

Georg: Ja, plötsligt föll jag.

Julia: (om kvinnan i historien) Jag stod inte ut.

Ginger: (till Georg) Ut genom fönstret.

Sven: (till Georg) Föll du i gatan?

Ginger: Ja, det gjorde han.

 Det blir helt mörkt i cellen.

Georg: Fönstret var ju stängt. Chefen sa: "Du föll ut genom fönstret". Jag sa: "Det var stängt." Chefen sa: "Plötsligt var fönstret öppet." Jag sa: "Ja, öppet." Chefen sa: "Minns du att det var öppet?". Jag sa: "Nej, det kan jag inte minnas."

Sven: Du slängde dig ut.

Raoul: Jag är så höjdrädd.

Suzanne: (till Georg) Det gjorde du väl inte, eller hur?

Ginger: (till Georg) Så du ville dö?

Georg: Nej. Jag vill leva.

Raoul: Vad är klockan?

Cellen blir ljus. Cellen fylls med rök.

Ginger: (till Georg) Vad ville du då?

Sven: (om Georg) Han vill leva.

 Raoul: (om sin fru och döttrar som dog)Alla vill leva.

Georg: Chefen sa: "Upprepa nu efter mig." Jag stod på stegen med gardinerna. Plötsligt föll jag ut. Andra våningen. Plötsligt föll jag ut.

Ginger: (till Georg) Nej. Du föll inte.

Georg: Jag förstår inte.

Ginger: (till Georg) Jo, du förstår visst.

Georg: Hjälp mig på traven.

Suzanne: Allt overkligt ska förbli overkligt.

Sven: Kanske finns inte mycket att förstå.

Julia: Elektriska stolen i källaren i miniatyr. Det var ett dockskåp.

 Det blir plötsligt mycket varmt. Alla tittar på Julia, som ser urskuldande ut.

 Georg: Jag förstår inte.

Ginger: (till Georg) Förstår inte du?

Georg: Det stämmer inte.

Ginger: (till Georg) Stämmer det inte?

Georg: Man har inte gardiner i badrum.

Sven: Självmordsbenägna kan inte få hjälp.

Georg: Självmord? Nej, nej, nej!(kort paus) Jag fick ingen hjälp.

Sven: Om man ska få hjälp får man inte vara suicidal.

Georg: Det var jag inte.

 Alla tittar på Georg, som ser ärlig ut.

Georg: Det var de andra.

Ginger: (till Suzanne) Har du känt dig utanför någon gång?

Suzanne: (till Ginger) Jag är fortfarande hungrig. Rosies

Ginger: Jag äcklas av mat.

Raoul: (om sin fru och döttrar som dog)Är det ni på riktigt?

Sven: Det är omöjligt att lita på den som vill ta sitt liv.

 Alla tittar på Sven, som ser uppriktigt förvånad ut.

 Sven: Tror ni mig inte?

 Alla tittar på Sven, som ser lika uppriktigt förvånad ut.

 Sven: (till sig själv) De tror dig inte.

Raoul: Varför låtsas ni att det finns mat här?

Georg: (till Raoul) Glädjedödare.

Raoul: (om sin fru och döttrarna som dog) Ni har fastnat här.

Ginger: (till Raoul) Det kanske vi har.

Raoul: Vad är klockan?

Suzanne: (till Raoul) Nej. Det har vi ej.

Ginger: (till Suzanne) Dra inte in mig.

Suzanne: (vrålar till Ginger) Du är också här.

 Alla tittar på Suzanne som ser  förvirrad ut, på ett skrämmande sätt.

 Suzanne: Jag trivs ju här, det har jag alltid gjort. Jag tror inte att ... jag... egentligen...

Georg: (till Raoul) Varsågod och sitt.

Raoul: (till Georg) Tack, jag står bra här.

Georg: (till Raoul) Är vi olika?

Raoul: Jag står bra här, tack.

Ginger: (till Georg) Låt honom vara.

Georg: (om Raoul) Han gör sig stöddig.

Sven: (till Raoul) Låt honom vara.

Ginger: Jag är så törstig.

Georg: Snart kanske en av oss inte finns mer.

Ginger: (till Georg) Ska du säga så.

Raoul: Det är bara snack.

Georg: Det tror jag inte.

Ginger. Det här är plågsamt.

Raoul: (till Georg) Snack håller inte.

Georg: Det är inte snack.

Raoul: (till Georg) Du kommer ingen vart med allt ditt snack.

Julia: (till Raoul) Där är jag beredd att hålla med dig.

Sven: Man kommer ingen vart med någonting.

Georg: Nej, det står helt klart.

Ginger: Det var det värsta.

Suzanne: (klappar på väggarna) Jag känner mig trygg här, på något vis.

Julia: Det finns inget som håller oss samman.

Ginger: Det finns inget som håller mig samman.

Sven: (till Julia) Det finns det nog visst.

Ginger: Vad menar du, Sven?

Julia: (till Sven) Ingenting hållbart.

Sven: (till Ginger) Du är mycket stark.

Ginger: (till Sven) Jag är ett nervvrak.

 Det börjar regna.

 Georg: (till Suzanne) Är det här en slump?

Suzanne: Jag tror inte det.

Georg: (till Suzanne) Vad menas med slump?

Sven: Säg mig hur jag ska stå ut härinne.

Julia: (till Suzanne) En avsiktlig slump?

Ginger: Ett äkta nervvrak.

Georg: (till Ginger) Finns det oäkta?

Ginger: (om Georg) Ja, förfalskade.

Suzanne: (om och till sin förre man David) Här låg du, David.

Georg: Vad är klockan?

Ginger: Vår sammanhållning måste bestå av våra behov av grupptillhörighet.

Georg: (till Ginger) Ska du säga! Vår grupp är ingen grupp.

Ginger: Jag döljer ingenting inför gruppen.

Georg: (till Ginger) Hade vi varit filatelister vore det normalt.

Suzanne: Jag hatar grupper.

David, röst: (till Suzanne) Men jag älskar dig.

 Ingen tycks höra vad rösten, David, sade.

 Ginger: (till Georg) Hur orkar du vara så ironisk.

Sven: (till Ginger) Jag tror att det kommer att visa sig.

Ginger: (till Georg) Jag har hört vad du säger till andra.

Julia: (till Ginger) Vad säger han då?

Ginger: Att han ska bowla.

Georg: Ja, när jag går och bowlar säger jag att jag ska bowla.

Sven: Spelar det någon roll vad man säger.

Suzanne: (till Georg) Jaså. Bowlar du?

Sven: Nej, bla, bla, bla, bla.

Ginger: Om ni får höra det på omvägar...

Georg: (till Ginger) Det tror jag inte.

Ginger: ... kanske ni undrar...

Georg: Det finns ingen anledning för någon.

Sven: Det spelar ingen roll vad man säger.

 Det blir mycket kallt.

 Georg: Jag är en ganska ofarlig person.

Raoul: (om Georg) Han är ofarlig.

Ginger: Ni undrar redan.

Sven: Jag är så törstig.

Georg: Jag tillhör ett hemligt sällskap, sa jag. Jag har sagt det någon enstaka gång.

Ginger: (till Georg) Hur bara orkar du skämta om det.

Sven: (till Georg) Hemligt sällskap. Då tror du folk tror att du menar AA.

Suzanne: (till Georg) Jag bowlar. Jag har aldrig sett dig där.

Georg: (till Suzanne) Vi har väl bara gått om varandra.

Julia: (till Georg) Bor ni ens i samma del av staden?

Georg: (till Suzanne) Det vet jag nog inte. Gör vi det?

Suzanne: (till Georg) Du bor långt från mig.

Sven: Vissa har visst koll.

Julia: (till Sven) Ja, det är tydligt.

Suzanne: (om Georg) Jag såg hans adress!

Sven: (till Georg) Hur visste du om mitt hus på landet?

Georg: (till Sven) Du skördar för nära bomullen nu.

Suzanne: (till Sven) Du sa det ju själv.

Raoul: Vad är klockan?

Sven: Allt man säger kanske inte är sant.

Julia: (till Sven) Det finns ju gränser.

Raoul: (till Julia) Du ser dem inte.

Julia: (om kvinnan hon angav)Invecklade lögner minns man inte.

Ginger: (om vakterna) De vet redan allt.

Georg: (till Ginger) Det tror jag inte.

Sven: (till Ginger) Vore vi här då?

Ginger: Allt de vill veta.

Raoul: Vi blir utfyllnad i madrasserna.

Julia: (till Ginger) Vad finns att veta?

Raoul: (till Julia) Det är oviktigt.

Georg: (till Ginger) Man bestämmer sig för vad man tror på. Jag bestämmer mig.

Raoul: (till Georg) Fram till nu kanske.

Georg: (till Raoul) Det får vi väl se.

Julia: (till Georg) Oroväckande.

Ginger: (till Georg) Ska du säga så.

Julia: (till Georg) Nu kan allt ändras.

Suzanne: Jag vill härifrån.

Julia: (till Georg, om vakterna) De vet ingenting.

Raoul: Här ändras inget.

Sven: (till Julia) Jag tror som Georg. Man bestämmer sig.

Ginger: Jag har inte ens... bestämt mig för det...

Suzanne: (till Ginger) Bestämt dig för vad?

Raoul: (om sin fru och döttrarna som dog)Jag ser er inte.

Ginger: (om Raoul) Är han en blind man?

Sven: (om Raoul) Han ser vad han vill.

Raoul: Ni är gnälliga.

Sven: (till Raoul) Nej, världsfrånvända.

Raoul: (om sin fru och döttrarna som dog)Ömsar ni såren? 

Georg: (till Raoul) Ömsar skinn, ja, ja.

Raoul: Utan varandra så går ni under?

Suzanne: Jag har gått under...

Raoul: Är det vad ni tror?

Suzanne: ... så jag stannar här.

Raoul: Jag miste mina.

 Alla tittar på Raoul, men ingen frågar honom om hans historia.

 Julia: Alla här lider.

Raoul: (till Sven) Tala inte mer.

Suzanne: Det skulle kunna vara skrämselskott.

Julia: (till Suzanne) Vad menar du nu?

Suzanne: Jag var här förut.

Sven: (till Suzanne) Här? Jaså. När då?

Suzanne: I den här cellen.

Ginger: Vad hände då?

Georg: Är det här ditt fel?

Suzanne: Jag vet inte säkert vad som hände.

Sven: (till Suzanne) När var du här då?

Suzanne: I fjol, i april.

Raoul: (till Suzanne) Det är inte sant.

Ginger: Var du också här?

Raoul: De bestämmer allt.

Julia: (till Suzanne) Han var inte här.

Georg: Vi ska bli varse.

Suzanne: Det kom till en punkt.

Raoul: (till Georg) Du ska bli varse.

Suzanne: Man bryter samman.

Raoul: (till Suzanne) Jag var inte här.

Ginger: (börjar sjunga en folkvisa som betyder mycket för henne)

Raoul: Men andra var här.

Georg: (till Suzanne) De kom tillbaka?

Raoul: Inte härifrån!

Georg: (till Suzanne) Att genomskåda. Det hjälper inte.

Ginger: (sjunger mycket högt)

Georg: Vi är välutbildade. Vi behövs.(till Suzanne) Är vi här för att vi är skyldiga?

Julia: (till Suzanne) För att vi är oskyldiga också.

Georg: Ja, de kommer inte att döda oss.

Suzanne: Jag vet det. Jag vet.

Sven: (till Suzanne) Vad är det du vet?

Suzanne: Att döden finns här.

Sven:(till Suzanne) Den finns överallt.

Georg: (till Suzanne) Du kom ut förra gången och därför kommer du ut den här gången också.

Suzanne: Jag hoppas på det.

Raoul: (om sig själv) Det gör jag också.

Suzanne: Skuldfrågan är inte ett dugg viktig.

Georg: (till Suzanne) Det är värre nu.

Suzanne: Vad exakt? Hur då?

Georg: (till Suzanne) Det här är värre.

Suzanne: (till Georg) Du var inte här.

Georg: (till Suzanne) Ingen av oss kommer att klara sig.

Suzanne: Jo, det tror jag nog.

Julia: (till Suzanne) Du vet mer än vi.

Georg: (om Suzanne) Det kan vi frukta!

Julia: (om Suzanne) Hon tror en sak till.

Georg: (till Julia, om vakterna) Du vet mer än dem.

Suzanne: Jag tror ingenting.

Raoul: (till Georg) Du kommer gå först.

Alla tittar på Raoul, som ser övertygad ut och sedan på Georg, som ser högmodig ut.

 Georg: De hittar snart en användning för oss. (till Ginger) USA, skulle du till USA?

Sven: (försöker sova) Vi ska ha regler.

Georg: (till Ginger) Trodde du på det?

Ginger: Jag trodde på det.

Georg: (till Ginger) Du iscensatte ju ingenting alls.

Ginger: Jag trodde på mig.

Sven: Listan hänger där.

Georg: (till Ginger) Du vidtog ju inga åtgärder alls.

Ginger: Jag gjorde som du.

Georg: (till Ginger) Ska du säga så.

Ginger: Jag talar för mig.

Georg: Jag var din grupp!

Julia: (till Georg) Vi skyller på dig.

Suzanne: (till Julia) Det blir enklast så.

Georg: Är vi mer skyldiga än de andra?

Julia: (till Georg) Du i alla fall.

Ginger: (till Suzanne) Vad menade du?

Suzanne: (till Ginger) Jag vet inte.

Ginger: (till Suzanne) Du hatar, sa du.

Suzanne: Jaså, sa jag det?

Julia: (till Suzanne) Ja, menar du det?

Suzanne: Ideologin.

Det är mycket torrt i cellen. Det finns inget vatten.

Georg: (till Ginger) Och just USA.

Ginger: Just det. USA.

Georg: (till Ginger) Du sa aldrig ett ord om USA.

Ginger: Kanske inte det.

Georg: (till Ginger) Och varför inte det?

Ginger: (tiger)

Georg: Du nämnde bara din väninnas gård.

Ginger: ... gården på Åland...

Georg: (till Ginger) Georg är inte välkommen, sa hon, din lycksaliga, rika väninna. Och om jag inte var välkommen dit så förstår jag inte hur du tänker. Ålandsgården kan väl aldrig ha ansetts som något fullgott alternativ.

Julia: Åland i Sverige.

Georg: (till Julia) Du menar Öland.

Ginger:(till Suzanne) Du hatar idén?

Sven: Lugna ner er nu.

Suzanne: Jag kunde inte förändra något. Mitt liv gjorde ingen skillnad, inte heller vad jag teg om och uträttade.

Ginger: (till Suzanne) Jag förstår inte.

Georg: (till Ginger) Inte jag heller.

Suzanne: Förstår ni inte!

Sven: (skriker) Kan vi bli tysta!

Georg:(till Sven) Du är tyst och lugn. Det måste räcka.

Suzanne: Jag räddade liv.

Ginger: (till Suzanne) Har du räddat liv?

Sven: Jag räddade faktiskt en människa. Ha, trodde jag, ja! (hånskrattar)

Julia: Jag vet var Sverige ligger, och Öland. Öland är väl inte någon räddning.

 Kort paus

Julia: (går till listan) Det behövs regler.

Ginger: (till Julia) Vi menar Åland.

Georg: (till Julia) Du har gärna fel. Det sa du ju själv.

Georg: Åland är inte tillräckligt långt bort.

Suzanne: Människor omkring mig bara försvann.

Georg: Det farligaste är att ge upp sin ideologi.

Julia. (till Raoul, uttalar hans namn fel) Raul? Reglerna?

Raoul. JAG HETER RAOUL.

 Kort hemsk tystnad.

Georg: (till Suzanne) Om inte vi, om inte du och jag, om vi inte bor i samma stadsdel, varför skulle jag bowla där du bor?

Suzanne: (till Georg) Det vet jag inte.

Georg: (till Suzanne) Det vet du nog visst.

Sven: Vad man säger spelar ingen roll alls.

Georg: (till Sven) Ideologin. Utan den är man ju helt förlorad.

Ginger: Vad skulle jag ha haft att förlora?

Georg: (till Ginger) Allt. Du har ju trott på samma som jag.

Ginger: (till Georg) Jag trodde aldrig!

Georg: (till Ginger) Du förvånar mig.

Julia: Jag kunde leva när jag... gav upp den.

Georg: (till Julia) Leva? Jaha. Du var angivare.

 Kort paus.

 Georg: (till Julia) Du blev tvingad att avsäga dig den.

Julia: Tvingad? Inte alls.

Sven: Låt mig få sova.

Julia: (ljuger)Ingen tvingade mig till någonting.

Georg: (till Julia) Vad blev du tvungen ge i utbyte?

Julia: (till Georg) Du har missförstått.

 Kort tystnad.

 Julia: (om Georg) Säg det till honom.

Georg: (till Julia) Vad blev du tvungen ge i utbyte?

 Julia: Det var frivilligt. Du har missförstått.

Georg: (till Julia) Det kan du aldrig få mig att tro på.

 Törsten är outhärdlig.

 Sven: (till Ginger) Det är väl du som känner honom bäst?

Georg: (till Julia) Aldrig att du kan få mig att tro det.

Sven: (till Ginger) Försök stoppa honom så snart det går.

Suzanne: Vilken dag är det?

Ginger: Jag är så törstig.

Georg: (till Julia) Erkänn. Erkänn vem du angav. Erkänn.

Julia: Det var frivilligt. Du har missförstått.

Georg: (till Julia) Erkänn. Erkänn vem du angav. Erkänn.

Sven: (till Ginger) Du måste stoppa honom mycket snart.

Ginger: Var tyst nu, Georg.

Från högtalaren kommer ett högt ljud, ett larm. Det raspar, piper, tjuter som om systemet prövas men är ur funktion. Alla stirrar förskräckt mot högtalaren, alla utom Georg. Alla sätter snabbt händerna fär öronen. Det blir alldeles tyst.

Georg: (till Julia) Erkänn vem du angav.

Sven: Få tyst på honom.

Ginger: Vad ska jag göra?

Julia: Det var frivilligt. Det var inget tvång.

Georg: (till Julia) Sen bröt du ihop.

Julia: Bröt ihop? Nej. Nej.

Ginger: (till Georg) Sluta håll på nu.

Raoul: (ryter som ett lejon)

Georg: (till Julia) Du ville dö. Dö.

Raoul: (ryter som ett lejon)

Suzanne: Vad händer nu då?

Ginger: (till Georg) Du måste sluta.

Sven: (till Ginger) Få tyst på honom.

Georg: (till Julia) Du överlevde?

Julia: Ja, det gjorde jag.

Georg:(till Julia) Du överlevde.

Kort paus

Georg: (till Julia) Men det fanns ingen som överlevde.

Ginger: (till Georg) Du överlevde!

Georg: (chockad över att det används mot honom) Med nöd och näppe!

Julia: (till Georg) Du vet verkligen ingenting om mig.

Georg: Tillräckligt mycket.

Julia: Nej, ingenting alls.

Suzanne: Vad ska hända nu?

Georg: (till Julia) Du lever inte.

Ginger: Vilken dag är det?

Georg: Ingen här kan påstå att han lever.

Från högtalaren kommer ett högt ljud, ett larm, det låter som när skolklockan ringer in efter rast. En röst säger: Georg Andersson. Georg Andersson. De andra tittar på Georg och manar honom att gå mot den låsta dörren som öppnas mekaniskt när Georg närmar sig den. Det blir alldeles tyst. De andra sätter snabbt händerna för öronen.

Georg: Andersson? Vi ses.

 

BLACK

 Scen 2          

Alla skådespelare på scenen, utom Georg.

 Raoul: Vem härinne tillhör vasakärven?

Ginger: (om Georg) Vart tog de honom?

 Suzanne och Julia håller Ginger, vaggar henne, tröstar henne.

 Sven: (till Raoul) Ingen av oss hör till vasakärven.

Suzanne: (till Ginger) Han får en blå säck över huvudet.

Ginger: Varför får han det?

Suzanne: (till Ginger) Ingen vet varför.

Julia: Men bli inte rädd.

Ginger: Vilken dag är det?

Raoul: Jag frågar igen, utan missförstånd. Vem härinne tillhör vasakärven?

Sven: (till Raoul ) Det finns inga från vasakärven här.

Raoul: (ska ge Sven ett hårt slag i ansiktet) Du. Vi vet inte ens vad du heter.

Sven: (kryper ihop) Slå om du måste.

Julia: (övermannar Raoul bakifrån och brottar ner honom).

Raoul: (imponerad) En brud som kan slåss.

Julia: (till Raoul )Försök att lyssna.

Suzanne: (om Raoul) En grottmänniska.

Ginger: Var är min Georg?

Julia: Han kommer nog snart.

Suzanne: (till Sven) En grottmänniska här bland oss. Varför?

Sven: För att vi ska känna fortsättningen.

Ginger: (till Raoul) De borde tagit dig, inte Georg.

 Alla tittar på Raoul, som ser hotfull ut. Raoul rör sig mot Ginger, ställer sig framför henne.

 Julia. (tar ner listan från väggen) Nu gör vi så här.

Raoul: (till Julia) Det låter helt rätt.

Julia: Sov- och mattider. Vilken dag är det?

Suzanne: (till Julia) Vi får ingen mat.

Julia: (till Suzanne) Vi ska låtsas det.

Suzanne: Det var något nytt.

Sven: (till Julia) Sover bra gör vi ju inte heller.

Julia: (till Sven) Jodå, efterhand.

Raoul: (till Sven) Tyst. Räck upp handen.

Suzanne: (till Raoul) Menar du just nu?

Ginger: (till Julia) Ska vi dra lott nu?

Julia: Tre tysta timmar. Lågmälda samtal.

Ginger: (till Julia) Vad med Georg då?

Raoul: (till Sven) Gör som hon säger.

Suzanne: Jag fattar inte.

Ginger: (räcker upp två händer) För Georg också.

Suzanne: Jag har ingen lust.

Raoul: (till Suzanne) Lyd Julia nu.

Alla räcker upp handen. Raoul ser beundrande på Julia. Det tar högst tio sekunder att nå konsensus.

Julia: Konsensus. Med regler fungerar det.

Sven: (till Julia) Om det inte finns någon konsensus?

Ginger: (till Sven) Då låtsas vi det!

Raoul: Nu är alla med.

Suzanne: (till Julia) Du har varit här förut, eller hur?

Julia: Nej, faktiskt aldrig

Sven: (till Julia) Har du inte det?

Julia: Svar nej. Inte jag.

Suzanne: Det verkar ju så.

Raoul: (till Sven) Hon fick sin utbildning i Israel.

Sven: (till Raoul) Förklarar det allt?

Suzanne: Det kan det göra.

Raoul: (till Sven) Under hennes namn på listan. Ett "I".

Julia: (till Raoul) Under ditt namn på listan står ett "A". Jaha. Angola?

Raoul: (till Julia)"A" står för Alingsås. Jag är född där.

Sven: "I" för Istanbul?

Julia: Jag är från Idre.

Ginger: De gallrade ut folk... men Georg...

Sven: En regel till: Fred. (ser sig omkring, ingen håller med) 

Julia: (till Sven) Nu får du ge dig.

Sven: Hur ska jag orka. Hur ska jag orka.

Julia: Läggdags för alla.

Raoul: Vilken dag är det?

Sven: Jag orkar inte.

Suzanne: (drar sig undan till ett hörn, drar med sig Ginger) (till Sven) Sova orkar du.

Ginger: Vem kan sova här?

Julia: Vi måste sova.

Sven: (med händerna för ansiktet) Jag kommer aldrig att orka sova.

Ginger: (till Julia) Så du bestämmer?

Raoul: (till Ginger) Du var ju med oss.

Ginger: Inte helt och fullt.

Suzanne: (till Sven) Är det redan natt?

Julia: (till Ginger) Du räckte ju upp handen du också.

Ginger: Var är min Georg?

Det blir mycket ljust i cellen.

Raoul: Jag ser gryningen.

Sven: Jag ska vänta ända till sommaren. I gräset ska jag ligga med mig själv.

 

 BLACK

 Scen 3

 Alla skådespelare på scenen, utom Georg som knuffas in efter en mycket kort stund.

Celldörren öppnas mekaniskt. Georg knuffas in på cellgolvet. Han faller raklång, livlös. Han har en vit säck över huvudet. Ur högtalaren säger rösten: Georg Andersson. Celldörren stängs mekaniskt.

 Suzanne: Vit är ingen färg.

Ginger: (rusar fram till Georg) Georg. Min Georg.

Suzanne: Vad betyder vit?

Julia: Nu bär vi honom.

 Suzanne, Julia, Sven, Ginger och Raoul bär Georg mot ett hörn. Ginger och Georg bäddas ner bredvid varandra utan täcken eller filtar. Alla stirrar på Suzanne, som ser eftertänksam ut.

 Suzanne: Jag har aldrig sett en vit säck förut. (kort paus) Jag vet inte vad vit säck betyder.

Ginger: Varför tar vi inte av säcken nu?

Julia: Det går ju inte.

Raoul: Den sitter som berg.

Suzanne: (till Raoul) Du får orange säck.

Sven: Det vet du inte!

Raoul: Orange? Varför då?

Suzanne: Julia får grön.

Ginger: Vem får en grön säck?

Sven: Julia får grön.

Suzanne: (till Sven) Och du får en vit.

Sven: Jag? Vit? Får jag vit?

Ginger: Smaragdgrön? Turkos?

Julia: Varför får jag grön?

Suzanne: Militärgrön säck. 

Sven: Säckar. För jävligt.

Ginger: Nej, jag vägrar helt acceptera mig själv som ett offer

Suzanne: (till Ginger) Acceptera vad du vill. Här dör folk.

Julia: Oavsett vad de heter i förnamn?

Raoul: Frånsett vad de gjort?

Suzanne: Och oavsett vad de inte har gjort!

Sven: Acceptera döden? Nej, tack för mig!

Suzanne: Vi är offer för ideologin.

Ginger: Det är inte sant.

Julia: (till Suzanne)Det vet inte du.

Suzanne: (till Ginger) Jodå. Varför skulle just du vara så annorlunda?

Ginger: Annorlunda? Det handlar om att ha valt rätt väg, rätt sak.

Julia: Precis så är det.(till Suzanne)Vad vet du om det?

Suzanne: Rätt väg? Som efter kort tid visar sig vara helt fel väg.

Julia: (till Suzanne) Du valde också.

Suzanne: Ja, precis som du.

Ginger: Det fanns ingen tid för att ändra sig.

Julia: Man gör som man gör.

Suzanne: För man tror på det?

Julia: Man tror just då, ja.

Ginger: I stunden. Just då.

Raoul: Det är hela ens övertygelse.

Julia: Vad är klockan?

Sven: Man vet inte vad som är rätt imorrn.

Julia: Eller nästa dag.

Suzanne: (hotfullt) Det kommer en dag.

Ginger: Det där kommer inte att hända mig.

 Från högtalaren kommer ett högt ljud, ett tjutande larm, därefter en annan signal, det låter som när skolklockan ringer in efter rast. Det blir alldeles tyst och de andra sätter snabbt händerna för öronen. Celldörren öppnas mekaniskt. En metallvagn som doftar av varm mat rullas in på rälsen. Vagnen ska likna en elegant värmevagn som brukar rullas in på hotell när man ringt rumsbetjäningen. Men denna vagn och allt som finns på den är gjort av metall och ser inte elegant men sterilt, brutalt och farligt ut. På vagnen ligger två större fat med kupade lock med handtag. Maten syns inte.

Ginger: Mat! Vakterna är inte så jävliga som ni säger. (går mot vagnen)

Sven: (till Ginger) Tänk på Georg nu.

Suzanne: (till Ginger) Rör inte vagnen!

Ginger: Jag ska äta mat.

Sven: (instinktivt) Rör inte vagnen!

Suzanne: Den är strömförande. Du dör direkt.

 Ginger blir på sin vakt, men rör sig med en dansande skugga runt värmevagnen, utan att röra vid den.

 Julia: (om kvinnan hon angav) Jag försökte allt men hon finns inte.

Sven: Julia. Du skulle ha tänkt efter!

Julia: Det gjorde jag ju!

Sven: Inte tillräckligt!

Julia: Det fanns inga val.

Suzanne: Ibland är det så.

Julia: Väskan var packad. Jag var redan fri. Men då stod de i min tambur ändå. Jag hade gjort rätt. Jag hade gjort allt. Jag hade papper med rätt stämpel på!

Raoul: (till Julia) Än sen då! Ett papper. Det är ju lätt att riva sönder.

Julia: Jag var redan fri.

Sven: (till Julia) Farligt! Du mötte henne på ett tåg!

Raoul: (till Sven) Är du kriminell?

Sven: Homosexuell.

Raoul: Homosexuell?

Sven: Vad är det med det?

Raoul: Ni utplånar mig.

Sven: Nu får du sluta!

Julia: Jag behöver henne för slidans skull.

Sven: Nej! Nu är det nog! Skärp ihop er nu.

Ginger: (gör ett indianrop vid matvagnen)

Julia: Nej, du då! Med dina jävla kukar.

Sven: Jag har bara en. En kuk har jag bara.

Julia: Men du skulle gärna vilja ha fler.

Sven: Ja, varför inte?

Suzanne: (till Ginger) Rör inte vagnen!

Ginger: (rör sig runt vagnen, mycket nära den utan att röra vid den, luktar på den, sveper över den med händerna med en dansande skugga)

Julia: Jag tänker på henne mycket ofta.

Sven: Jag har en och samma tanke konstant. 

Julia: Samma längtan kommer 50 gånger.

Suzanne: (till Sven) En och samma tanke konstant. Vilken? 

Sven: Jag kan inte dö.

Raoul: (till Sven) Ta en medicin.

Suzanne: Tala inte högt. Georg hör allting.

Ginger: (till Georg) Öppna ögonen!

Suzanne: (till Ginger )Låt Georg vara.

Sven: (till Ginger) Så där jävligt får det inte vara.

Raoul: Jag vill ha tillbaka mina känslor.

Sven: (till Ginger) Nej, skärp ihop dig.

Julia: Medicin! Vi har inte ens vatten.

Raoul: Ge mig medicin!

Ginger: (till Georg som är livlös) Res på dig, Georg.

Sven: Vad var det där om? Jag pratar väl inte högt om kukar... Oförskämt, faktiskt!

Suzanne: (till Ginger) Rör inte Georg.

Julia: (till Raoul) Vad händer med dig?

Raoul: (till Julia) DET FÅR DU VÄL SE. (tar fram tabletter från någonstans, sväljer dem utan vatten, går mot Georg)

Ginger: Rör inte Georg!

Sven: Din ångest är din allra bästa vän. Och din enda vän, näst din rakhyvel.

 BLACK

Boel Schenlær, poet & dramatiker, född i Åtvidaberg, bor och arbetar i Stockholm. Hon debuterade med diktsamlingen Fresk, hälsad som årets bästa diktsamling (Bonniers, 1992), översatt till arabiska 2006. Hennes senaste diktsamling Kärlek som fobi, kom 2007. Tidigare redaktör för poesitidskrifterna Lyrikvännen och Post Scriptum med ett stort antal internationella samarbeten. Grundare av PoesiOnStage och Södermalms poesifestival, (2002). Boel Schenlær har 10 pjäser bakom sig. Hennes dikter och pjäser har översatts till engelska, tyska, litauiska, ryska, kroatiska och arabiska.
Tomica Bajsic (foto)  är född i Zagreb, Kroatien.  Poet, författare och översättare. Studerade vid the Academy of Fine Arts in Zagreb. Redaktör för poesi i översättning i poesitidskriften POEZIJA, och redaktör för nygrundade  Druga priča - Second Story publishing. Arbetar också med renoveringar, teckning och design. Bor och arbetar i Zagreb, med sin fru, Ivana och deras tre barn. Översatt till engelska, polska, slovenska, franska, spanska och ryska.
Nästa avsnitt - akt 2  - publiceras den 20 juli

Ur arkivet

view_module reorder

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

Författaren och vänstertwitterpöbeln

Författaren satt i aftonsolskenet och läppjade på ett glas portvin. Han hade vant till sig med det på sista tiden, då cognacen bet för mycket på honom – alltför mycket ...

Av: Simon O. Pettersson | Utopiska geografier | 18 augusti, 2014

Johannes döparen, som vägröjare

En av de mer mystika och spännande personligheterna i evangelierna är Elisabet och Sakarias son Johannes. Han kommer så att säga "in från värmen". Han kommer gående med solen i ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 14 december, 2014

Rödskinn och blekansikten

Häromdagen dök ur kökkenmöddingen upp en amerikansk barnbok från 1948, utgiven av Simon and Schuster som den gången höll till i Rockefeller Center i New York. Den är i stort ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 01 december, 2017

Snabbmaten, prinsessan Anna von Hausswolff och Konono N°1

Festivalen Way Out West är inne på sitt tredje år och jag har haft nöjet att vara med hela vägen. Även i år är jag imponerad av arrangemanget på den ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 18 augusti, 2010

Gunnar Lundin

Gunnar Lundin. Gerontion

Ur "Poeten och bibliotekarien", Gunnar Lundins nya diktsvit.

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 17 augusti, 2015

Av det ni lämnar i ruiner ska jag bygga ett tempel

Det känns som att det svenska litteraturklimatet blir alltmer fientligt gentemot poesin. Att den litterära jordmånen dödar dess rötter. Att den inte längre tillåts växa. Den har blivit en fridlyst ...

Av: Tim Sterner | Gästkrönikör | 24 november, 2011

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.