Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | 16 juni, 2008
Essäer om konst

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | 01 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Gioacchino Rossini för trettionde gången

I år firar man 30-årsjubileum av Rossini-festivalen i Pesaro, förra gången jag var där firade man 25-årsjubileum. Jag får väl åka dit om fem år igen för att upprätthålla traditionen ...

Av: Ulf Stenberg | 22 augusti, 2009
Reportage om scenkonst

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Titanics hjältar



altDe buro ej kaskar och vapenrock,
ej blänkande stål i hand,
men de dogo dock i en sluten flock
för sitt folk och sitt fädernesland.
Deras folk var bara en mänsklighet
deras land var bara en värld.
Deras yrke och namn är det ingen som vet.
Det var på Titanics färd
("Hjältarna" av Karl Asplund)

Första gången jag hörde namnet Titanic var när vi i folkskolan läste Karl Asplunds dikt "Hjältarna". Sedan dess har jag följt det som skrivits och forskats om fartyget. Dikten finns inte med i senare diktantologier när Asplund är representerad och kanske med all rätt. De tre männen i dikten dog inte för "sitt fädernesland", möjligen för "sitt folk" om man kan inskränka det till dem som befann sig i livbåten. Innehållet i dikten är följande:

Titanic har sjunkit och vänt upp sin "blanka, stålgrå buk" som "en sårad val". Livbåtarna ligger "som skal på havets oändliga duk". En av båtarna är överlastad och styrmannen säger: "Några måste lämna båten" Då reser sig tre män "från fjärde klass" och stiger "så lugnt över bord", en säker död till mötes i det nollgradiga vattnet.

"Stiga över bord" måste vår magister förklara för oss barn. Det var ohyggligt.

Claes-Göran Wetterholm hörde om Titanic första gången 1961 i ett teveprogram. Då var han 9 år. Efter det har hans intresse bara vuxit och numera är han den i världen som kan mest om tredjeklasspassagerarna på Titanic. Han har ständigt föreläst och skrivit om detta fartyg såväl som om andra förlisningar. År 1996 gavs hans stora bok "Titanic" ut av Rabén Prisma och 2008 kom hans bok om fartyget under namnet "Sagoskeppet" på Ekerlids förlag.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att det var en dikt om Titanic som först väckte mitt intresse medan det var ett teveprogram som gjorde Wetterholm intresserad visar att vi två tillhör olika generationer. Det är emellertid inte så viktigt, för intresset för Titanic är stort och det har vi gemensamt med många. Enligt Wetterholm kommer det ut en bok i veckan sedan 1985 om Titanic.  I "Sagoskeppet" finns ett foto på en tidningskiosk i London från den 16 april 1912 med löpsedlar om förlisningen. Wetterholm berättar att hans mormor råkade befinna sig vid Stureplan i Stockholm just när de tidigare löpsedlarna togs ned och de nya om fartygskatastrofen sattes upp. Titanic hade kolliderat med ett isberg klockan 23.40 lokal tid den 14 april 1912 och hon sjönk den 15 april två timmar och 40 minuter senare.

Oavbrutet framkommer nya fakta. Flera nedstigningar till vraket har gjorts och Wetterholm hoppas på att få vara med om en. De senaste rönen kan vi se på den största utställningen hittills om Titanic i Norden i Båthall 1 vid Vasamuseet i Stockholm fram till den 1.11.2009. Det har tidigare visats utställningar på Sjöhistoriska museet och på Postmuseum i Stockholm, vidare på Sjöfartsmuseet i Göteborg och förstås i många länder runtom i världen. Utställningen i Stockholm är en samproduktion med det spanska bolaget Musealia entertainment. Dess chef Jesus Ferreira var med vid invigningen. Då visade det sig att Wetterholm, som tidigt betonade vikten av kunskaper i engelska i sin forskning, även talar spanska.

altDet är passagerarna som står i centrum för den omsorgsfullt uppbyggda utställningen på Galärvarvet vid Vasamuseet. Där kan man se såväl lyxsviterna, som kostade 16 000 kronor, som de billigaste tredjeklasshytterna för 181 kronor. Det bör jämföras med att en arbetarfamilj då betalade 179 kronor om året för en lägenhet i Stockholm. I dagens penningvärde motsvarar summan cirka 7 700 kronor. Som man kan se på rekonstruktioner var tredjeklashytterna utmärkta, ungefär som på en finlandsfärja i dag. När mina farföräldrar for till Amerika år 1880 var det förvisso inte lika bekvämt för dem men tillräckligt märkvärdigt ändå.  

För förstaklasspassagerarna på Titanic fanns det färsk frukt, blommor och till och med levande sköldpaddor ombord, om någon skulle vilja ha sköldpaddssoppa till middag.

Hur gick allt detta till rent praktiskt? Jag vill inte vara blasfemisk men is kunde säkert ordnas att kyla varorna med. Ett spektakulärt inslag på utställningen är ett "isberg" som man kan lägga handen på. Efter några ögonblick blir handen så kall att det gör ont.

Wetterholm är suverän på att ge ögonblicksbilder och vara konkret. Det är främst tredjeklasspassagerarna och deras ganska obetydliga tillhörigheter som berör mig starkast. En klocka som har stannat. Ett måltidskvitto. Ett par slitna barnkängor. En ring. En anteckningsbok. Att överhuvudtaget något av papper kunnat bärgas från fartyget beror på att livbältena av kork höll den drunknade upprätt så vattnet endast nådde till strax ovanför midjan. Dessa föremål bär på öden som vi besökande kan ta del av när vi lyssnar i hörlurar på svenska, tyska, engelska, spanska, franska, italienska, ryska eller finska. Man får dels följa utställningen på uppförstorade bilder med tydliga siffror högst upp i högra hörnet, dels i montrar med bokstavsbeteckningar. Wetterholm har också satt samman ett häfte i A4-format på 58 sidor. Det innehåller en översikt från och med 1907 då rederiet Vita Stjärnlinjen beslöt att bygga tre stora atlantångare, Olympic, Titanic och Britannic, om själva resan och fram till slutet då fartyget Carpathia nådde fram till olycksplatsen. Boken avslutas med fakta samt foton.  

altFlera med namnet Asplund var med ombord på Titanic. Enligt Wetterholm var de inte släkt med författaren Karl Asplund. Lillian Asplund var den siste passageraren som kunde minnas katastrofen. ( Sagoskeppet s 83 ) En klocka som hittats på hennes fars Carl Asplunds döda kropp såldes för drygt 350 000 kronor på en auktion år 2008. Samtidigt såldes en tredjeklassbiljett som var utställd på honom för motsvarande 392 000 kronor.

De fanns verkligen hjältar ombord på Titanic. En var förste styrman William Murdoch som hade befäl över lastningen av livbåtarna på styrbordssidan. Han brydde sig inte om ordern om "kvinnor och barn" först, utan lastade båtarna så fulla som möjligt. På babordssidan lydde man ordern och ett par livbåtar släpptes i väg utan att vara fullt lastade. De manliga passagerarna hindrades från att gå ner i dem.

altAndra hjältar var elektrikerna som arbetade för att telegrafen skulle fungera. De åtta musikerna spelade till slut uppe på däck, kanske för att lugna passagerarna i den förfärliga förvirringen. De spelade emellertid inte "Närmare Gud till dig" utan andra musikstycken. Tonerna av psalmen över vattnet är en av de vandringsmyter som uppstått efter Titanics förlisning.

Birgitta Milits

      

 

 

  

Ur arkivet

view_module reorder

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren

Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig ...

Av: Niklas Törnlund | Essäer om litteratur & böcker | 10 oktober, 2011

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Livet på 60 grader 2

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 16 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.