Kvinnans ställning i de europeiska länderna sedan Upplysningen

När jag nu tänker skriva några rader om jämställdhet och könsroller under de senaste århundradena, upptäcker jag att jag efter en stund sitter med en av Sonja Åkessons dikter gnagande ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 Maj, 2011
Kulturreportage

Men jag kan inte greppa det

Jag tänker på det som är ogripbart, egentligen omöjligt att tänka på eftersom det är omöjligt att förstå. Och jag tänker på kontrasten mellan det ofantligt hemska och den lugna ...

Av: Jessica Johansson | 17 augusti, 2011
Jessica Johansson

Apologi för det mörka Del II. Essä om utdrivningen av samvetet

OFFERTORIO Proposta. Leviathan Makten över medmänniskan, medborgaren, eller som det förr hette undersåten är maktens medel och mål. Förutsättningen för att detta skall bli möjligt är att individen, den enskilde inordnas i ...

Av: Oliver Parland | 11 oktober, 2011
Agora - filosofiska essäer

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | 26 april, 2015
Litteraturens porträtt

Habsburgarnas olyckskorpar



Stephans domkyrkaHabsburgarnas imperium, Österrike-Ungern, hade under sina glansdagar femtioen miljoner invånare som talade fjorton olika språk. Krönikan berättar att även kejsarinnan av Österrike råkade ut för andeväsen. I min dokumentärroman "Kärlek, vänskap och Rock n'roll" berättar jag om kejsarinnan Elisabeth, Sissi, den vackra lågadelsflickan, som hade växt upp på den bayerska landsbygden. Som sextonåring hade hon gift sig med den djupt förälskade tjugofyraårige kusinen Franz Joseph. Hon verkade ha tröttnat på honom ganska snart ändå, trots den kejserliga kärleken. Det förväntades av henne, en flicka, som inte visste mycket om livet vid det österrikiska hovet, att hon skulle hålla eget hov, när hon helst av allt ville springa runt på ängarna och plocka blommor. Man kan ju förstå att hon kände sig pressad. Han krävde ju att hon skulle stanna hemma i Wien hos honom och inte flacka runt i världen och bygga palats på Korfu till Homeros ära.  Sissi sägs nämligen ha varit förtjust i sagor, särskilt den om Odysseus, hjältekungen, som hade spolats iland på Korfu efter ett skeppsbrott.

I Lainzer Tiergarten i Wiens utkant står Hermesvillan numera till allmänhetens beskådande. Kejsar Franz Joseph lät bygga detta lilla slott åt sin Sissi. Hon sov visst bara ett par gånger i den stora röda paradsängen, som står där mitt på golvet i en stor sal omgiven av ornament och målningar med himmel- och helvetesmotiv på väggarna. Tänk att vakna upp på natten och se mardrömslika skuggor röra sig runt väggarna, att slå upp ögonen och i gryningsljuset ana skrämmande figurer i dystra färger i taket, att vakna upp på morgonen i en säng med en huvudgärd fylld av mörka barocka ormlika utsirningar!

Ludwig II och kejsarinnan Elisabeth var kusiner och hade alltid hyst en varm vänskap och sympati för varandra. Som bekant drabbades han av ett tragiskt öde, han miste förståndet och dränkte sig i Starnbergsjön år 1886. Kejsarinnan Elisabeth, som ansågs ha betydande mediumistiska talanger, sörjde den bortgångne vännen och tycktes flera gånger ha varit i kontakt med hans ande. Om en av uppenbarelserna finns att läsa i en bok "My past"av grevinnan Larish. Berättelsen grundar sig på vad kejsarinnan själv sa sig ha upplevt ett år efter Ludwig II bortgång och självklart vid den obligata midnattstimmen. Vi föreställer oss Sissi liggande i sin säng. Månen lyser in genom fönstret och plötsligt hörs vågskvalp.  Dörren slits upp och den drunknade kung Ludwig II står där med vattnet drypande från kläderna. Hans hår sitter som fastklistrat på pannan och tinningarna, och ansiktet är dödsblekt. Sakta går han fram till Sissis säng och ser på henne med sorgmodiga ögon, tills han bryter tystnaden. Med ihålig röst uppenbarar han för henne att det inte ska dröja länge innan de återförenas.  Hon ska ljuta en ond bråd död .

Den kungliga gengångaren var alltså framme med sin varning i ovanligt god tid i motsats till andra spökens osympatiska ovana att sia i sista minuten. Eftervärlden vet hur spådomen infriades elva år senare, den 10 september 1898. Den stackars Sissi blev mördad under en promenad i Genève, blev stucken rakt i hjärtat med en dolk av en italiensk anarkist vid namn Luigi Lucheni. Det framkom senare att det inte ens hade varit anarkistens uppsåt att just mörda kejsarinnan. Vilken annan hovdam som helst kunde ha blivit hans offer!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Annat var det med den sataniske svarte dvärgen, som var den mest avskydde figuren bland de olyckliga Habsburgarnas synnerligen talrika ödesuppvaktningar. Honom mötte Sissi i en skum korridor på hotell Beaurivages bara ett par timmar innan Lucheni drog sin dolk. Då förstod hon genast vad som skulle hända, för dvärgen hade bedrivit en väldokumenterad verksamhet ända sedan 1600-talet som en dödens budbärare.

Den svarte dvärgen var en illvillig, skadeglad djävul, som tycktes njuta av sin makt att förebåda det Onda. Första gången man hörde talas om honom var strax före turkarnas belägring av Wien år 1683, när han vandrade omkring i Hofburgs marmorsalar med ett ondskefullt flin på läpparna. Han tog sig sedan långsemester och omnämns först på Maria Theresias tid, då han inte bara härjade nattetid utan även var synlig på ljusan dagen. Han unnade sig verkligen varken rast eller ro. Efter kejsarinnan Maria Theresias död tog han en paus igen ända till natten innan hennes dotter, Marie Antoinette, föll offer för den franska revolutionens bödlar. Därefter hade han mycket att stå i. Upptakten var dödsskottet i Sarajevo i juni 1914. Under de följande fyra blodiga åren fyllde han sin uppgift på ett fullt tillfredställande sätt.Men han var inte ensam om att sätta skräck i Habsburgarna. Han hade ett otal kollegor i de vita fåglarna; Var det svanar eller tornfalkar, som kretsade över Wien och förebådade kommande katastrofer? I vanliga fall höll de till nere på Donaus översvämningsområde men när en stor olycka var på väg att drabba Habsburgarna, lyfte de och flög in och kretsade över huvudstaden. Några dagar före tragedin i Mayerling tycks de ha synts till och nästa gång man bevittnade deras framfart var år 1897, då de förebådade den fruktansvärda basarbranden i Paris och Sissis syster omkom. I juni 1914 var de i farten igen. I stora skaror susade de in över Wien och kretsade en stund under skrik och skrän över Stefansdomen. Det blev trafikstockning. Folk undrade vad som nu skulle ske. Svaret lät inte vänta på sig: attentatet mot ärkehertig Franz Ferdinand och hans gemål inträffade ett par dagar senare, något som efter fyra hundra år innebar dödsringningen för det habsburgska väldet. Efter några månader stod hela världen i brand.                                               

 Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder
Bruno Franzon

Blomsterkungen av Bruno Franzon

Bruno Franzon, född 1960. Författare, poet och tidningsbud bosatt i Värnamo. Har utgett romanen ”Lodjursträdet” (2003) och diktsamlingen ”Nattglimmer (2004) på Hägglunds förlag. Krönikör i flera tidningar och har ...

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 29 augusti, 2016

En aldrig skriven litteraturhistoria

Om poeten och teaterkritikern Erik Lindorm (1880-1941) är i ihågkommen i dag är det troligen främst för den fina dikten "En död arbetarhustru". Men Erik Lindorm gav sig in i ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2009

Dikter av Christer B Johansson

    SEMIKOLON     Den som filar och putsar på bilar bilder ramar ord mening, komma, komma bryter följden sviten meningen med livet (döden) utan någon nytta, förlänger ingenting utom gamnacken ingenting som kan fördrivas. Semikolon däremot är något som ...

Av: Christer B Johansson | Utopiska geografier | 22 augusti, 2011

På spaning efter minuter som flyr

Att bo i en storstad är att mer eller mindre ofrivilligt vara en del av en massa oskrivna regler. De verkar fullkomligt absurda om man tillåter sig lite perspektiv, och ...

Av: Jessica Johansson | Gästkrönikör | 23 juni, 2011

Nelson Mandela, en ikon för vår tid

På Stockholms Auktionsverk den 13 november 2013 såldes ett foto för 395 000 kr av Hans Gedda föreställande Nelson Mandela. (Utrop 200 000 – 250 000 kr). Gjord i 10 ...

Av: Birgitta Milits | Konstens porträtt | 12 december, 2013

Dansmusikens marknadsekonomi

Roland TB-303 (TB av transistor bass) är ett instrument som numera är legendariskt bland elektroniska musiker. TB-303 var tänkt att skapa basslingor till gitarrister som saknade basist. Det floppade och ...

Av: Robert Halvarsson | Essäer | 16 januari, 2012

Gustav Klimt och Wien-Secessionen Del 1: Upprorsåren

  Gustav Klimts konst värdesätts såväl av en internationell publik som av konst- och kulturvetenskaperna. Många av hans verk har fått stor uppmärksamhet och är omnipresent i egenskap av reklambärare inte ...

Av: Lilian O. Montmar | Konstens porträtt | 03 mars, 2011

Georges Gurdjieff

Georges Gurdjieff, den suveräna narren

"Meetings with Remarkable Men" är den andra delen av en trilogi som heter "All and Everything" och säkert Gurdjieffs mest läsbara bok. Kanske den enda som borde läsas. Georges Gurdjieff upptar en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 25 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.