Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 06 februari, 2010
Essäer om samhället

Olof  Lagercrantz

Vad tjänar det egentligen till att forska i arkiv?

Olof Lagercrantz, en svensk gigant inom både litteraturvetenskapen och -kritiken, möter sin finländska motsvarighet i Hagar Olsson. Eva-Karin Josefson skriver om brevväxlingen dem emellan.

Av: Eva-Karin Josefson | 02 december, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Tapeterna i Uppsala slott - 20 år efter murens fall

I rikssalen på Uppsala slott hänger sex vävda tapeter. Man kan säga att Tysklands historia är invävda i dem. Jag har varit i rikssalen men aldrig tänkt särskilt på tapeterna ...

Av: Mikael Mogren | 18 november, 2009
Essäer om konst

Den svarte snapsdrickande Jesus. Hemingway i Österrike

När Ernest Hemingway och Ingrid Bergman för första gången träffades 1942 i San Fransisco hade den svenska filmstjärnan just varit på skidsemester i Sun Valley med sin dåvarande man, Petter ...

Av: Kurt Bäckström | 29 juni, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Sri Anandamoyi Ma

Gud är ett mänskligt tillstånd



I Uttarkhand, en bergig indisk delstat vid Himalayas fot, finns en liten stad nära Hardiwar vid Ganges: Kankhal. Jag har aldrig varit där och kommer troligen aldrig dit. Ändå har jag upplevt det som att Indiens hjärta finns där.

Om Sri Anandamayi Ma


Människor av alla slag kom för att lyssna, för att se, för att känna, för att sjunga. Gamla, unga, barn, kvinnor, män, långväga och grannar. Tempel uppfördes där hon kunde undervisa och förmedla sina budskap. Fattiga såväl som rika kom med sina gåvor.
Templet bjöd på mat. "Ingen skall gå hungrig från mitt Ashram."

Själv åt hon sällan. Hennes assistenter måste ofta mata henne, eftersom hon annars glömde bort att äta.
Jiddu Krishnamurti

Jiddu Krishnamurti

Annons:

1896 föddes, i dåvarande Bengalen, Brittiska Indien, en flicka, dotter till fattiga föräldrar. Trots detta kunde hon gå i skola och lära sig läsa, skriva och räkna.
Hon kallades Nirmala Sundar Devi, översatt: Obefläckad renhet.
Hennes föräldrar var fattiga och fromma brahmaner. Fadern uppskattades för sin vackra sångröst och tolkningar av religiösa sånger. Modern tog hand om familjen enligt traditionen, för att senare i livet lämna hushållslivet för ett kringresande liv i swamins orangegula mantel tillsammans med dottern och maken. Dottern blev sedermera känd som Sri Anandamayi Ma. Ofta kallad Sri Ma eller Ma.

Som barn oroade hon sin omgivning genom ett alltför glättigt sinnelag. Ingenting tycktes störa henne. Varför var hon inte lessen när hennes mamma blev sjuk? Saknade hon normalt förstånd?
Stundtals drog hon sig undan i fullständig tystnad. Ibland var hon inte kontaktbar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som trettonåring giftes Nirmala bort med en man från passande familj. Sri Ramani Mohan Chakravarti of Atpara. Hon flyttade in hos sin svägerska och dennas man, eftersom maken befann sig i annan stad, där han arbetade.

I svåger-huset måste hon arbeta hårt.

Städa, laga mat, hämta vatten, passa på barnen, leka med dem, trösta dem. Hon gjorde allt detta med så djupt tålamod, att familjen undrade om det var något fel på henne. Hon älskades av alla. Området var muslimskt, och muslimerna kallade henne "Vår egen Ma."

Ständigt beskrivs hon som självinitierad – med spontan kontakt med det gudomliga, utan någon gurus eller traditions hjälp. Ofta drog hon sig tillbaka i djupt tystnad – ett tillstånd som kunde vara flera timmar. Vid uppvaknandet – eller återkomsten – lär hon ha utfört exakta yoga-övningar med stor precision och skicklighet. Ingen hade lärt henne.

Gud är ett tillstånd. Så, kanske går det att sammanfatta Sri Mas undervisning och religiösa erfarenhet. Det finns ett drag av omslutande öppenhet hos henne.
När jag läser om Sri Ma kan jag känna hur det sprattlar till i ryggraden, och en behaglig energi sprider sig längs skuldrorna. Som vingar, liksom.

Äktenskapet förblev a-sexuellt.

När hennes man närmade sig henne, blev han drabbad som av en elektrisk stöt, utan att hon gjorde någonting.

Av sin mor hade hon lärt sig att bemöta sin make med samma respekt som sin egen far. Hon kom att kalla honom Bholanatji – kära pappa. Han uppträdde beskyddande och värdigt gentemot henne.

Alltfler kom att höra talas om Sri Ma. Hon gav ingen formell undervisning, men besvarade alla frågor med imponerande kunskap och exakthet.
Med tiden blev hon också sin makes guru, initierade honom och undervisade.
Den världsliga mannen förvandlades, genom hustrun, till en respekterad guru och andlig vägledare. Hela tiden utförde hon, enligt indisk tradition, sina hustru-plikter. Hon hade vänlig humor, medkänsla och förståelse för allt levande omkring sig, människor, djur, växter och beskrivs som plikttrogen men varken eftergiven eller undergiven.

Sri Ma är ett av Indiens stora helgon en aspekt av Indisk kultur vi sällan hör talas om. Själv blev jag varse henne av en slump- genom en av dem som vi, däremot, hört mycket talas om – dåvarande premiärminister Indira Gandhi. När jag bläddrade lite bland de youtubefilmerna om Indira som finns på nätet, stötte jag på en suddig amatörfilm. Under fem minuter visar den Indiras besök på ett av Sri Ma:s ashram. Detta var 1981. Vi får se Indira anlända i sin bil (Vit Ambassadör) tillsammans med svärdottern Maneka och barnbarnet Varun, då drygt ett år gammal. En entusiastisk stämma hälsar: Indira Gandhi Maharani ji. Innan mötet med Ma bjuds de på mat enligt traditionen, intaget sittande på golvet.

https://www.youtube.com/watch?v=KQunL7yBTp4

Jag blev som förtrollad. Om och om igen, liksom en missbrukare, tittade jag på denna video. Mest fängslande fann jag Indiras umgänge med det ettåriga barnbarnet, som hon kollade upp på beskäftigt farmors-vis, så han inte skulle göra bort sig.

Besöket ägde rum sommaren 81. Hon hade återkommit som PM året dessförinnan. Triumfen byttes i sorg då yngste sonen, Sanyaj, miste livet i en flygolycka någon månad efter sonen Varuns födelse.

Jag började läsa på nätet.

"Hon var läraren vars vägledning söktes av lärda som olärda, barn och gamla, människor från främmande kulturer och från inhemska traditioner."
så beskrivs hon på en hemsida:
http:// www.srianandamayima.org

Hon praktiserade yoga utan instruktör, hon kunde försjunka i samadhi utan vägledande guru.

Ändå drog hon sig inte undan världen för att leva som eremit.

Sri Ma är sprungen ur ett Indien vi i väst inte vet mycket om. Det lilla vi vet kryddas allt som oftast av våra egna fördomar. Hon var av hög kast men fattig familj med prestige genom faderns ceremoniella sång av andliga hymner.

Modern beskrivs som vänlig och kärleksfull. Hon blev aldrig arg. Båda föräldrarna blev, sedermera, dotterns hängivna följare och verksamma som andliga lärare.

Ashram och tempel hör till den indiska kulturen.

Med tiden har ett antal Ashram byggts upp i Ma:s namn på olika platser i Indien. De vårdas och utvecklas av hennes lärjungar, många som följt hennes undervisning under hennes livstid. Till dessa Ashram knyts också sociala projekt: skolor för de fattiga barnen, sjukvård, omsorg.

Sri Anandamayi Ma var Kamala Nehrus (Indiras mor) guru. Ma hade fått en handspunnen vit mantel av Kamala.

Ma:s far lämnade detta liv 1937, hennes man Bholanatji, lämnade sin kropp året därpå. Många förundrades över att Ma inte visade tecken på sorg. Hon förklarade att döden inte finns, och därför ingen anledning till sorg. "Skulle ni sörja om någon ni älskade bara gått in i ett annat rum?

En tanke: Ma blev ju änka, något som tydligen inte påverkade inställningen till henne. Efter makens död växte hennes inflytande. Hon reste outtröttlig, tog emot människor av alla slag, lyssnade, besvarade deras frågor.

Hennes undervisning: att leva i det gudomliga.

Vi har guden inom oss och skall söka där.
Till sina hängivna säger hon: Håll mig lika nära er som ett barn.

Det kan vara svårt att skriva om Ma, svårt att finna ord för denna intuitivt andliga person. Däremot är det lätt att meditera på henne och den energi hon förmedlar. I vad mån förlöpte hennes liv just som det beskrivs, i vad mån handlar det om att skapa en legend?
"Denna kropp talar om en överlägsen läkning för allt ont: Gud."
Ma hänvisade till sig själv som "denna kropp." Eller :
"Alltid ett barn".

Människor av alla slag kom för att lyssna, för att se, för att känna, för att sjunga. Gamla, unga, barn, kvinnor, män, långväga och grannar. Tempel uppfördes där hon kunde undervisa och förmedla sina budskap. Fattiga såväl som rika kom med sina gåvor.
Templet bjöd på mat. "Ingen skall gå hungrig från mitt Ashram."

Själv åt hon sällan. Hennes assistenter måste ofta mata henne, eftersom hon annars glömde bort att äta.

Hur hade hon fått sin kunskap?
"En kung känns igen på sitt majestät liksom elden känns genom sin hetta, så avslöjar den Omanifesterade sig själv genom världens manifestation."

"Det är människans kallelse att eftersträva Sanningens förverkligande, att gå den lysande väg som leder till odödlighet. Vad som kan tyckas njutbart för sinnena kan med tiden utvecklas till ett brännande gift och utveckla inre kaos och katastrof, eftersom det tillhör dödens rike."
(citat ur Ma:s undervisning.)

Ma blev känd över Indien som en av de främsta.

Hon besökte Mahatma Gandhi i hans Ashram – Sevagram - och The Mother i Pondicherry. Hon mötte Jiddu Krishnamurti, av vissa teosofer ansedd som "Vår tids Kristus." En förväntan som han själv avböjde.

Mötet med the Mother – Sri Aurobindos partner i anden – beskrivs som laddat med tyst dramatik. De såg varandra i ögonen. Mother gav Ma en ros och två chokladbitar. Ma återgav rosen tillsammans med den ena chokladbiten. Mother behöll chokladen och gav tillbaka rosen. Efter ytterligare några turer delade Mother blomman i två delar, och gav den ena till Ma.

"Alltid ett barn."

Mother kallade Ma "yngst av alla", medan hon delade ut salta nötter till sina ungdomliga besökare.
Besöket hos M Gandhi – 1942 - inleddes med att Ma ropade: "Pitaji, (kära pappa)Ditt galna barn har kommit för att träffa dig.!
M. Gandhi skrattade, och menade att så galen var hon nog inte, eftersom en av hans närmaste medarbetare (Bhayyaji) påverkats starkt och känt djup frid i hennes närvaro. Hon hade botat hans rastlöshet, något Mohindas själv misslyckats med, trots mångåriga försök.

Ma ansågs vara totalt gudomlig, fri från karma. Därav den djupa frid hon förmedlade. Hennes gärning var tystnad, stillhet, utstrålning, närvaro. Kring denna närvaro byggde de hängivna tempel och Ashram, utvecklade skolor, sjukhus och sociala projekt, yoga och meditation.

The Mother, Mirra Alfassa från vars möte med Ma blev så laddat, var däremot en stor organisatör. Hon var noggrann med alla praktiska detaljer i de Ashram hon lät uppföra, allt från köksutrymmen till gästrum och reception. Tid, arbete och klädsel var noggrant reglerade enligt hennes påbud, disciplinen strikt.

Sin verksamhet byggde hon kring Sri Aurobindo Gosh, frihetskämpe och yogi. Hon såg i honom den "Krishna" som uppenbarat sig för henne redan i barndomen.

Med fransk/algeriskt ursprung hade Mirra Alfassa kommit till Indien, landet hon betraktade som sitt andliga hem. 1920 anlände hon till Pondicherry för att stanna. Han hade slagit sig ned i Pondicherry 1910.
De blev ett slags andens radarpar. Efter hans bortgång utvecklades hennes verksamhet ytterligare och hon lade grunden till Auroville, morgondagens ideala/gudomliga samhälle.
The Mothers och Sri Aurobindos gärning är också direkt förknippad med Indiens historia och politiska utveckling.

The Mother och Sri Aurobindo uttrycker sig analyserande, intellektuellt, resonerande. Deras resonemang pekade dock mot den inre människan, den gudomliga energin.
"Världen känner tre slag av revolution. Den materiella har starka resultat, den moraliska och intellektuella är, ovedersägligen, större i sina perspektiv och rikare i sina skördar, men den andliga är den stora sådden. "
(Aurobindo)

Samtal om Gud

Ma undervisar inte Gandhi i icke-våld eller olydnad, som ingick i hans politiska strategi. Hon närvarar. Han bjuder henne att stanna på Ashramet, och breder ut en sovmatta för henne intill sin egen. Han tar hennes hand.

Under resan från Gandhis Ashram samtalar Ma med sin vän Joshi om sådant hon inte nämnde hos Gandhi och hon besvarar vännens frågor. Ett av svaren:

"Guds förverkligande i sina mångfacetterade föreställningar visar hur Han blir till i sin oinskränkta makt. Utanför honom finns ingenting. Vilket inte betyder att det finns något separat. Alla de skilda former och namn som existerar är Han, ingenting annat. Det förunderliga är, att det förgängliga och oförgängliga existerar samtidigt – i Honom är det möjligt. "

Jag läser om fler liknande möten:

"Sedan jag sett i Indien, hur hängivet helgonen bemöts, påminns jag om uppfattningen hur det inte räcker att prisa dessa helgon och söka deras närvaro, men att vi, hängivna och lärjungar, bör använda våra liv riktigt och sträva att följa deras spår. "

(från en text om Sri Ma:s möte med en amerikanska, Sri Daya Mata, president i Los Angeles över ett Yoganandaashram)

Texterna flödar över av liknande beskrivningar.

Hon möter Maharishis hängivna tillsammans med sin mästare. Hon möter Sivananda och Yogananda. De ser hennes ögon och genomströmmas av den gudomliga kärlek de upplever där.

Vem var hon? Kan vi, fostrade i västliga traditioner och värderingar, kristna, vetenskapliga, demokratiska och allt vad det kallas och som vi ofta hyllar, kritiserar eller har glädje av, se igenom våra egna slöjor och nå hjärtat i en kultur som många betraktar som inte bara främmande men underlägsen, vidskeplig, okunnig och ovetenskaplig? Ibland, rentav, som ett djävulens redskap? Kan vi våga lita till innerlighet, hängivenhet och inspiration?

Ma följer en djup tradition.

Hon lyfts av den och lyfter själv sin omgivning som i sin tur lyfter henne. Det uppstår ett symbios i anden som bygger tempel, upprätthåller traditioner, skapar skolor och sjukhus, utvecklar hantverk och undervisning.

På Ashram drivs projekt för fattiga, illitterata och kastlösa.
Modern teknik är inte utesluten, eftersom den ingår som en viktig komponent i utveckligutveckling. Andligt hängivna it-ingenjörer, som gärna arbetar för Ashram och sin guru, är inget ovanligt eller konstigt i dagens Indien.

Med vad rätt kan vi påstå att detta skulle vara fel, att det måste utrotas eller ersättas av västerländsk vetenskap eller bibelspråk?

Jag vet inte vad Indira gjorde vid besöket hos Ma. Jag gissar.

Under en flygresa tillsammans med Indira Gandhi från Delhi till Orissa1979 berättade hon för mig om den frid hon känt vid ett visst tempelbesök i Japan. I en intervju långt senare, berättar Maneka Gandhi om den religiositet, som svärmodern höll tillbaka inför offentligheten.

Ma var Kamalas guru, och Indira var, 1981, djupt bekymrad, både över sin egen, sin familjs och Indiens öde. Sanjay – den mer eller mindre dyrkade sonen – hade omkommit i en flygolycka. Hans son, Varun, levde. Indira lär ha haft hans lilla säng i sitt eget sovrum.
Pupul Jayakar skriver i sin bok om vännen Indira Gandhi att hon oroade sig för att Maneka – Sanjays änka – skulle flytta ut och ta Varun med sig. Något hon sedermera gjorde, under buller och bång.
Indira, som var fäst vid sin mor och tidigt förlorade henne, kan, i prekärt läge, sökt vägledning hos moderns guru.

1982 lämnade "det eviga barnet" sin fysiska kropp. Den placerades i ett vackert altare i den lilla staden Kankhal nära Hardiwar vid Ganges. I dag en helig plats, välbesökt.

Juni 1984 attackerades sikhernas tempel i Amritsar av Indira Gandhis styrkor. Många anser att detta berodde mer på dåliga rådgivare än på henne själv. Författaren Kushwant Singh menar, att Indira Gandhis respekt för religion skulle hämmat ett sådant angrepp. Oktober samma år mördades hon av sina sikhiska livvakter som hämnd.

Varun Gandhi är i dag- 2016 - verksam som politiker i Janata-partiet, det parti som opponerar mot Kongressen – som en gång leddes av I.G. och idag leds av Sonja Gandhi, I.G:.s andra svärdotter. Han lär väcka respekt och förtroende. Många ser i honom I.G.:s verkliga arvtagare, trots paradoxen.

Gradvis förlorar västerländskt initiativ sitt grepp över Indien.

Missionärer är inte välkomna och tvingas flytta från landet eller upphöra med sin verksamhet.

"Sri Aurobindo säger:
Hur skall vi återerövra vår intellektuella frihet? Genom att återta, tills vidare, den process genom vilken den förlorades. Genom att frigöra våra tankar i alla hänseenden från auktoritetens förtryck. De brittisk-sinnade ber oss att överge auktoriteter, revoltera mot vidskepelse och ha frihet i sinnet. De menar att vi skall överge Vedas auktoritet för Max Muller, Sankaras monism för Heackels monism, våra Pandits dogmer för dogmerna hos Europas tänkare, vetenskapare och bildade. Låt oss bryta våra kedjor och bli fria i sanningens namn, inte i Europas namn."
(Från en blogg: Arise Bharat.)

2015 fick jag sällskap, med en Indisk-amerikansk kvinna, på flyget mot Chennnai. Hon drev ett IT-företag i Washington DC. Nu var hon på väg till sitt gamla hemland, bl.a. för att besöka Aurobindos Ashram i Tamil Nadu och idealstaden Auroville, inte långt därifrån."Wonderful places"! enligt henne.

Anden samarbetar med tekniken utan konstigheter. Jag fick själv uppleva det vid mitt besök i Auroville 2015.

"Indien vårdar mötet mellan himmel och jord, en sammanlänkning mellan tidlöshetens ordning och tidens ordning – ett möte vid horisonten mellan människans eviga längtan och Nådens närvaro. Det händer att drömmen blir verklighet. Vi finner en Lärare, en Jagadguru, någon som inte bara väcker längtan efter sanningens uppdrag, men väcker och upprätthåller tillit i dess yttersta förverkligande."
(Fritt översatt från engelska. Slutord i en nätartikel "Sri Anandamayi Ma." där hennes liv och gärning beskrivs.)

Om vi vill förstå Indien, måste vi lära oss att närvara i dess hjärta.

Jay hind!

Annakarin Svedberg

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Två vägar i vetenskapen

Jag började min litteraturforskning med Gösta Berlings saga och Nils Holgersson, därför att de gjort så starkt intryck på mig och jag ville veta varför. Det fanns en samtida med ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 20 april, 2011

The American colony in Jerusalem

I Jerusalem väntar judarna på Messias ankomst, kristna fundamentalister på Kristi återkomst och muslimer på domedagen. Detta är den allra heligaste av städer för två monoteistiska religioner och den tredje heligaste ...

Av: Loulou d'Aki, Rafael Levi | Bildreportage | 25 maj, 2010

A Christmas  Carol - Robert Ingpen

A Christmas Carol - Charles Dickens som julstämningens skapare i över 170 år

Vad är en äkta jul? I Sverige förknippar vi julen med Jenny Nyströms tomtar, gröt och granar, lika säkert som att den svenska jultidningen Julstämning kommer ut varje år, sedan 1906. Men ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 13 december, 2017

Auschwitz-Birkenau

Bruno Franzon. Resan till Auschwitz

Bruno Franzon. Född 1960. Författare, poet och krönikör i Värnamo där jag också arbetar som tidningsbud. Har gett ut romanen "Lodjursträdet" (2003) och diktsamlingen "Nattglimmer" (2004). Även medverkat i ett ...

Av: Bruno Franzon | Utopiska geografier | 16 februari, 2015

Michael Mandiberg, From Aaaaa! To ZZZap! på Denny Gallery i New York (2015)

Skriv ut hela internet!

Tänk att ha hela Wikipedia i sin bokhylla. Förr i tiden hade varje bildat hem ett uppslagsverk i bokhyllan. Det kunde vara Bonniers Familjelexikon, Bra Böckers Lexikon eller Nationalencyklopedin. Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 21 juli, 2015

C.J.L. Almqvist i exilen

Carl Jonas Love Almqvists öde är ett av den svenska litteraturens märkligaste, på sätt och vis ännu mer dramatiskt än August Strindbergs. Efter det beryktade mordförsöket på procentaren von Schewen ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 18 oktober, 2013

Om utforskningen av våre liv

Våre personlige prosjekt og forbindtligheter er rotfestet i fortellerkategorien. Å være menneske er å ha et liv å leve og et liv å føre; og veien inn til hva det er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 maj, 2009

En bok om avsaknaden om böcker. Om J.R.R. Tolkien

Den 12 december hade ”Hobbiten – En oväntad resa” premiär. En väntad succé. ”En oväntad resa” är filmbolagets titel, men det är en träffande rubrik, eftersom hobbitarna i Tolkiens böcker ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 26 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.