Inför den Internationella kvinnodagen

I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas i almanackan.I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas överhuvudtaget.I den bästa av världar ...

Av: Solveig Olsson-Hultgren | 06 mars, 2013
Gästkrönikör

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | 22 Maj, 2010
Bildreportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 Maj, 2009
Essäer om musik

Gör Bologna-processen yrkesskolor av Europas universitet?

Bildning är i motsats till utbildning inte direkt kopplad till ekonomiska syften - så uttryckte sig Wilhelm von Humboldt, men ett visst perspektiv på arbetsmarknaden vill de flesta studenter ändå ...

Av: Lilian O. Montmar | 28 mars, 2010
Allmänna reportage

Hur en massmördare blir till. Ett rättssamhälle i fritt fall



Thomas QuickDet är svårt att klara ut vad som är mest skrämmande i de åtta mordutredningar som lett till lika många fällande domar i Thomas Quicks avancemang till att bli vårt lands värsta massmördare genom tiderna. Hur polis, åklagare, psykiatrisk expertis och journalister och därtill en minnesexpert och en försvarsadvokat kunnat samköra i ett så utstuderat justitiemord är en gåta som inte bara bekräftar de mest olycksbådande farhågor kring rättssamhällets tillstånd utan överträffar dem med råge. Att professionella storheter inom juridiken som före detta justitiekanslern Göran Lambertz, överåklagaren Christer van der Kwast, förhörsledaren Seppo Penttinen, Quicks advokat Claes Borgström men också journalister som Gubb Jan Stigson fortsätter att hävda den numera frikände Quicks skuld trots att han i sju av de åtta mordfallen fått resning och gått fri är också en skrämmande läsning. Man hade trott att det kunde vara nog nu. Att egna yrkesmotiv, karriärprojekt och exponeringar av den egna storheten hos de inblandande kunde hållas tillbaka med hänsyn till denna människa Quick som nu farit runt som en juridisk slagpåse i rättssystemet, en mental boxboll i psykiatrin och en galen rättshaverist i massmedia. Att det hela äntligen kunde få vila och ro. Men så är inte fallet. Saken går om sig själv i en svindlande rättskarusell vars like vi inte sett prov på sedan Palme- och da Costautredningarnas mest intensiva dagar.

Det har nu bildats två läger som slåss i ett offentligt hundslagsmål för att inte tala om ett rättsligt gyttjebad där det gäller att i första hand försvara den egna hedern, yrkesstoltheten och oklanderliga personen mer än att söka sanningen i själva rättsfallet. Den åtalade/frikände Quick blir här bara medlet/föremålet/slagpåsen. Och de mördades anhöriga lever med dessa djävulskt plågsamma uppdateringar av sin sorg genom allt grävande i hemskheter som river upp svårligen läkta sår till nya var- och sorghärdar.

Quicks advokat Claes Borgström I Hannes Råstams utredning och teveprogram som blivit boken 'Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare' och som nu finns i pocketutgåva rullas hela rättsapparaten, mediesamhället och mentalvårdens smutsiga bykar upp i en knivskarp redovisning. Sida upp och sida ner häpnar man över myndigheter och professionella aktörers minst sagt oprofessionella hantering och agerande i dessa rättsfall. Därtill ser man mediesamhällets, konkret enskilda journalisters instämmande i kören om att Quick är bestialisk, att han inte kan vara människa, vilket naturligtvis utgör ett lukrativt byte för mediernas schakaler, detta oftast innan han blivit dömd. Fastslaget utom allt tvivel är förstås att Quick gjort sig skyldig till övergrepp, att han är dömd för detta, att han huggit ned en man i Uppsala 1974, att han begått bankrån, att han är dömd också för dessa handlingar till vård på Säters sjukhus. Men trots denna bakgrund skall hans eventuella skuld ändå hanteras rättssäkert i domstolarna.

Hannes Råstam skriver: ”Thomas Quick fortsatte att erkänna nya mord. Sommaren 1999 var han uppe i 25 stycken, av vilka han var dömd för fem. Den ökande högen med erkända men outredda mord fick Dagens Nyheter att ranka Quick som 'en av de värsta seriemördarna i världen'”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Trots sin homosexualitet erkänner han 'av bara farten' heterosexuella våldtäkter och i kölvattnet av dessa ytterligare mord.

Quick färdas genom utredningarna mot det totala uppgåendet i rollen som massmördare. Han finner sig ha varit på de mest osannolika platser och spridit skräck och ond bråd död i kring sig. Hans minne öppnas som en mörk krater av ohyggliga mord, pedofila excesser med pojkar som han sedan bestialiskt mördar, där slakt och styckningar är det vanligaste och där han transporterar likdelar runt Sverige. Detta hemska erkänningsblodbad förlöses av ett sesam beordrat av alla de sakkunniga som klänger kring honom som blodtörstiga hang- arounds. Detta sker ute på brottsplatser i de mest otjänliga terränger där Quick får 'återupprepa' sitt handlande vid mördandet vilket konsekvent inte stämmer med vad utredningen sagt men som hela tiden korrigeras av de rättsvårdande och mentalvårdande 'bispringarna'. På denna svindlande 'bekännelseväg' blir polisiära och juridiska myndigheter av alla de sorter fartblinda och börjar godkänna Quicks erkännanden oavsett om där föreligger bevis eller ej. Att han erkänner är bevis nog, oavsett om han är hög som ett hus av medikament vid 'erkännandet' och stundtals talar i tungor och motsäger sig själv i parti och minut.

Hannes Råstam skriver: ”Falu tingsrätt konstaterade att det saknades teknisk bevisning som band Thomas Quick till brotten, men landade i samma slutsats som övriga domar:

'Vid en samlad bedömning av vad som förekommit finner tingsrätten att Thomas Quicks erkännanden får stöd av utredningen i sådan grad att det är ställt utom allt rimligt tvivel att han begått de gärningar som åklagaren påstått.'”

I domarna påpekas ofta hans kännedom om platsernas detaljer vid morden vilket är en kunskap han fått benägen hjälp med av utredarna att 'minnas' vilket framgår av förhörsprotokollen.

överåklagaren Christer van der KwastOm han ändå gjort sig skyldig till brott av det här slaget och han kan misstänkas ha befunnit sig 'i farans riktning' vid de olika brottstillfällena hör det till rättssamhällets grundprinciper att det skall vara 'ställt utom all rimligt tvivel' att han är skyldig. Bevis sammantaget med indiciekedjor och vittnesutsagor skall enligt devisen- utom rimligt tvivel -styrka och påvisa vad som förevarit för att rättsligt knyta den åtalade till brottet(en). Finns där svagheter som gör att inte alla brottsrekvisiten uppfylls skall det hellre frias än fällas.

I Quick-fallet har man frångått ordinarie beviskrav och tillförlitlighetsstandard. Man har helt enkelt ridit på en schvungfull våg av rättslig fartblindhet i kollektiv eufori över Quicks ständiga utbrott i nya spektakulära bekännelser. I sammanhanget finner myndigheterna också en rationalitet i att flera svåruppklarade brott som länge legat i cold case-gruppen nu får sin lösning.

Tillståndet i rättssamhället är här inte så illa som man trodde, det är värre, långt mer skrämmande än man i sina vildaste fantasier kunnat tro. Det mest flagranta i rättssamhällets absoluta haveri i denna hantering tycks ändå koncensusproblematiken vara, denna intensiva längtan efter att få 'tycka likadant' och att erkänna juridiska, polisiära, psykiatriska, storheters automatiska rätt att bestämma vad som är rätt och sedan slaviskt följa dessa utan kritisk granskning. Van der Kwast är en sådan storhet inom juridiken. Hans erfarenhet och erhållna pondus från mångårigt brottsutredande gör att hans ord mer liknar sorten ödesbestämda som betydelsetungt bekräftar sanningshalten i Quicks förvirrade utsagor. Har van der Kwast sagt att det är på ett visst sätt äger orden obrottslig sanning, åtminstone för van der Kwast själv men också för majoriteten av underhuggare och bispringare.

Som en ödets minst sagt tragikomiska ironi sker under resans gång en 'förstärkning' av den brottsutredande sidan i Quickutredningen genom att man 'sätter in' Palmeutredaren Hans Ölvebro, vilket väl blir till en omedelbar bumerang vad gäller tillförlitlighetsfrågan. Palmeutredarna var ju från första stund så trånga i sitt perspektiv att det mest akuta och omedelbara man företog sig när Palme mördats var att ringa in blodpölen inom en fyrameters kvadrat för att initialt understryka sitt inskränkta spaningstänk. Palmeutredningen är numera världens största och längst pågående och lever sitt eget liv som en död amöba till bihang och minne av det svenska rättssamhällets tillkortakommande. Palmeutredningen är internationellt känd för alla sina turer vilket numera också Quickeldoradot riskerar att bli.

Det går myt och mystik i allt som handlar om Quick och hans eventuella brott. Saken lyfter till något utommänskligt oberörbart, liksom Palme- och da Costautredningarna gjort. Detta kan till och med sägas vara oberoende om Quick hade gjort sig skyldig till de åtta morden eller ej. De rättsvårdande myndigheternas rättshaverier kring hans sak och de åtta morden exponerar en professionell nöd i rättsstaten som får en att häpna.

De brottsutredningar som ligger till grund för de åtta mordfallen utgör ömkliga utsagor innehållande allt från styrda förhör med den misstänkte och vinklade vittnesutsagor till rent kriminella förvanskningar av bevismaterial vars betydelser i sin tur är byggda på ovetenskapliga hypoteser med en åtalsargumentation från åklagaren som i sina yttersta länkars svagaste partier gränsar till rent tyckande för att inte säga önsketänkande men som per automatik alltid leder till ett utredningsresultat intill förväxling likt åklagarens förutfattade hypotes.

 förhörsledaren Seppo PenttinenQuick var enligt myndigheter och expertis redan från början en massmördare, vilket skulle bevisas. Åklagarens brottsrubriceringar och indiciekedjor, fallbeskrivningar och bevisföring, grundlagd av polisen och utvecklad och fördjupad i brottsutredningens och rättssalarnas retorik av åklagaren åtföljdes till punkt och pricka. Man har med andra ord haft en förlaga där man har 'vallat' Quick in i önskad fåra så att man efter upprepade förhör och osannolika slutledningar, lotsat Quick till erkännanden. Detta har samtidigt, under utredningens gång, runnit ut som information till journalistkåren där villiga banerförare som Gubb Jan Stigson på Dala Demokraten men även hos individer inom kriminaljournalistiken på de större nationella tidningarna som AB, Expressen och DN vilka beredvilligt understrukit Quicks skyldiga person och potentiella farlighet bland annat med propåer som 'är detta egentligen en människa?'

Thomas Quick är dömd för åtta mord, i samtliga fall fälld utan att faktisk/teknisk bevisning har framlagts. Nu har resning skett i sju av fallen och Quick är frikänd i dessa, ett återstår.

De punkter där man i Quickutredningarna ruckar på gällande rättsprinciper utgör en förskräckande lång rad. Ett av de mest flagranta som man i förtvivlan och med galghumor kan kalla ett 'nyskapande' inslag i mordutredningarna är vad man kan benämna som 'seanser' på brottsplatserna. Där en Quick som är svårt nerdrogad och toppad av diverse medikament i ett i det närmaste psykotisk rus erkänner allt som kommer i hans väg. I samråd med terapeuten, åklagaren, förhörsledaren, minnesexperten och försvarsadvokaten(!!) i en för de inblandade oerhört generande mental härdsmälta gör man Quick skyldig och får honom att erkänna allt genom att lotsa sig fram till den 'sanning' som är önskvärd. Dessa 'seansstunder' utgör en för svensk rättshistoria epokgörande och skrämmande blandning av brottsplatsförhör och terapiövningar. När Quick inte känt igen sig i en brottsbeskrivning, när han framhävt uppgifter som varit 'felaktiga' har terapeuten ryckt in och konstaterat att han inte vill närma sig sanningen utan önskat lägga sig strax intill då sanningen äger för mycket trauma hos honom. I detta läge har man 'hjälpt' honom att minnas 'rätt' genom ledande frågor. Så har det pågått i fall efter fall.

Quick letar efter mordplatser  I vårt land har vi haft ett antal rättsfall under se senaste decennierna som liknar varandra i sin automatik. Man utgår från en hypotes om vem som är skyldig och hur allt gått till och hypotesen får gälla ograverad genom hela utredningen oberoende om fakta som är motstridande dyker upp. Vi har da Costafallet där man inte undersökte andra möjliga misstänkta då man redan hade 'de utsedda' och likaså Palmeutredningen som innehåller liknande exempel. Det finns fler samstämmiga, mindre kända exempel.

Hannes Råstams bok är mycket viktig inte bara i stödet för en rättssäkert utvunnen sanning utan också som ett arbete som granskar rättssamhällets kulturer. Här finns bland annat en uppvisad 'koncensuskultur' där karriärer, brodersklappar i ryggar och kollegors väl och ve väger tyngre än medborgarnas rättssäkerhet.

Benny Holmberg

 

Faktaruta

 

Hannes Råstam. Fallet Thomas Quick. Konsten att skapa en seriemördare. Pocketförlaget
Hannes Råstam (1955-2012) fick grävande journalisters guldspaden fem gånger, stora journalistpriset två gånger. Dessutom Prix Italia 2001, Guldnymfen i Monte Carlo 2006, Fifa dór i Frankrike 2006. 'Fallet Thomas Quick' var hans första bok.

Thomas Quick som återtagit sitt ursprungliga namn Sture Bergwall sitter fortfarande på Säters sjukhus.

 

Ur arkivet

view_module reorder

Alla hjärtans dag

De första solstrålarna letade sig in i Wards kök och Doug tittade ut på den krispiga, blåa februarimorgonen och rörde sig så tyst han kunde medan han gjorde i ordning ...

Av: Henrik Johansson | Utopiska geografier | 06 juni, 2011

Vegetarianism – Om vördnad för livet

En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas utifrån hur deras djur behandlas. (Ghandi) Mänskligheten tycks idag stå vid ett vägskäl. Den stora välfärdsökningen i västvärlden har tveklöst andra mindre goda ...

Av: Lena Månsson | Essäer | 15 september, 2013

Bland tomtar, troll och mylingar: Har nordiska oknytt en chans mot amerikanska vampyrer?

Amanda Hellberg blev uppmanad av självaste Philip Pullman, den brittiske Astrid Lindgren pristagaren 2005 (ALMA priset), att skriva ”Jag väntar under mossan”, en ungdomsbok som handlar om Matilda som kommer ...

Av: Belinda Graham | Essäer | 21 december, 2012

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor

  Lucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 04 Maj, 2011

Sten Barnekow

Zazen och den omöjliga boken

Det är svårt för mig försöka formulera frågor om Sten Barnekows minst sagt mastodontiska bok, 2 144 sidor, Än zen då: En japansk zenmästares första besök i Sverige (Bokförlaget Nya ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 07 januari, 2017

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 27 februari, 2015

Stefan Whilde

Konsten att resa inkognito

Jag hade ätit Paila marina, en skaldjursgryta med för mycket mussla i, och avnjutit ett högst mediokert bordsvatten i samma trista lokal som två svettiga tanter och en krokryggad ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 02 april, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.