Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | 11 mars, 2013
Essäer om religionen

Chimos Vänkväll firar 10 år den tionde september

På lördag fyller en av Stockholms, kanske Sveriges mest unika kulturklubbar tio år. Den heter Chimos Vänkväll och håller till på biografen Tellus i Midsommarkranen i södra Stockholm. Där har ...

Av: Frippe Nilsson | 08 september, 2011
Allmänna reportage

Vyn är densamma av Einar Askestad

Författare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter ...

Av: Einar Askestad | 24 oktober, 2011
Utopiska geografier

Tillblivelseakter - möte, uppbrott och samtidighet i Joan Mirós måleri

TEMA KONST   ”In the work of art, paths are laid out for the beholder’s eye, which gropes like a grazing beast […]. The pictorial work springs from movement, it is ...

Av: Jonas Lindahl | 10 mars, 2008
Essäer om konst

Litteratur: Stefan Hammarén - Loserförfattarfabriken



Hammarén ser dig

Människan söker sällskap. Hon vill inte vara ensam. Men när sällskapet väl infinner sig, blir hon rädd. Hon blir det när hon inser (eller misstänker) att hennes ensamhet är någonting annat, eller att den är hotad. Den riktiga sociala verkligheten, den ideala, finns inte. Allting är en konflikt mellan ensamheter. Ensamheter som ibland möts men bara för att kunna livnära sig, klona sig (fortplanta sig), för att sedan skiljas på nytt.
Hos Stefan Hammarén är det en annan sak.




Hammarén vet att det måste finnas en syntes och en sammanfattning av olika möjliga inre verkligheter som är kompatibla med läsarens kulturella natur och identitet för att bli förstådd.

Han lyckas med det.

 

Loserförfattarfabriken är inte bara en bok utan en förening av mycket starka och olika nivåer av energi och ironi  (grekiska εἰρωνεία eironeía, bokstavligen "omkasta", "förställa") .

Varje mening innehåller förutom en färg och en ljudfrekvens framförallt den specifika och särskilda egenskapen av ett språkligt element.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Som enstaka element kan det förnimmas som ett konstigt och kanske grov invokation av en inre och bara därtill personlig verklighet, men när Loserförfattarfabriken utvecklas till berättelse, det vill säga till en kedja av språkligt ordnade element, blir det hela harmoniskt och … bibliskt.

Att läsa Loserförfattarfabriken det är som att läsa Bibeln.

Loserförfattarfabriken äger flera exsistensnivåer och dess högsta nivå är i stånd att krossa den mörka kraften (det som psykoanalysen kallar det undermedvetna) och uppliva ljuset, dagen, medvetenheten.

Hammarén vet att det måste finnas en syntes och en sammanfattning av olika möjliga inre verkligheter som är kompatibla med läsarens kulturella natur och identitet för att bli förstådd.

Han lyckas med det.

I denna del av vårt moderland, Europa, är många av oss vana att tro på en gränsöverskridande litteratur. (Fast detta finns och har funnits nästan överallt).

Ändå är detta blott till en del sant om vi erkänner den andliga förintelsen som vår civilisation är utsatt för från de dekadenta krafterna, men om vi försöker gå en aning djupare i vår historia behöver vi inte nödvändigtvis vända våra blickar bakåt utan vi finner även svar i nuet. 

Språket kräver ett idogt sökande, och denna resa tar oss oundvikligen till en plats där Traditionen  är högst  levande vilket Hammarén vill göra.

Jag vet inte om Hammarén kommer att skriva flera böcker, det borde han inte göra, riskken är att han gör en parodi av den han skrivit nu.

Stefan Hammarén har ofta skrivit (eller publicerat) böcker som var parodier av en parodi, nu borde han stanna kvar, finna stillhet, titta på sitt inte liv, åka bort eller ”meditera”.

Att skriva är en blodförlust... nu börjar en ny tid. I motsats till Satans avundsjuka kan Hammarén , precis som i Orienten, bli inte ”lika som” Gud, utan bli det som han alltid har varit: Gud själv.

 

Guido Zeccola

 

Ur arkivet

view_module reorder

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Köpenhamnskan. Foto-collage:  Cavefors

Mitt möte med en köpenhamnska

I samband med invigningen av Öresundsbron för åtskilliga år sedan, skrevs det i Malmötidningarna många artiklar om det nordeuropeiska broderfolket, med betoning på bröder, på andra sidan Øresund. Vad jag ...

Av: Bo I. Cavefors | Kulturreportage | 14 september, 2015

Marcus Myrbäck

Den kristna erfarenheten

Idag är det en återkommande tanke att religiös utövning är en för individen privatsak, någonting som sker inom den enskilda människan, som inte låter sig definieras av någon annan eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Gästkrönikör | 28 februari, 2017

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

En svensk antisemitisk historia

Boken Lurifaxiana tillhör de råaste antisemitiska texter som publicerats på svenska. Med titeln Lurifaxiana ville författaren säga att boken handlade om lurifaxarna, det vill säga judarna. Det var inte skämtsamt ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 16 februari, 2009

Adonis - en världspoet

Adonis - en världspoet   Den numera i många länder välkände syrisk-libanesiske poeten Adonis kan närmast kallas en världspoet. Adonis, pseudonym för Ali Ahmad Said Esber, är född i Syrien men har ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 12 oktober, 2006

Gabriela Melinescu reser hem

”Hemma utomlands” ( 2003) Den rumänskfödda författaren Gabriela Melinescu. går omkring i Stockholm, promenerar, sitter i Kungsträdgården och betraktar statyn av Karl XII, som får ett positivt porträtt (invandrarkungen). Man firar ...

Av: Mats Myrstener | Litteraturens porträtt | 15 november, 2012

Andlig fattigdom i en rik värld

Människan är det enda djur som har tråkigt  (Erich Fromm) Den tysk-amerikanska psykoanalytikern, sociologen och filosofen Erich Fromm (1900-1980) har i sin moderna klassiker Att ha eller att vara? (2006) beskrivit ...

Av: Nina Michael | Essäer | 01 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.