Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | 01 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Ögon silver, ögon blå

Tarja Salmi-Jacobson strosar genom ett efterlängtat vått och lerigt Indien.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 21 november, 2015
Kulturreportage

Hans Evert René. Stänk från Donsö

Stänk från Donsö   1.   de långsamt växande magnoliorna drar in över morgonen för att väcka dem som sover   ändå: snabba mopeder bötfälls ovillkorligen vid Yngves livs   det är någon som styr i västanvinden: den lägger an mot kustens ...

Av: Hans Evert René | 26 augusti, 2013
Utopiska geografier

Kockpitten

Nio timmars flygning utan mellanlandning. Men hon måste. Måste iväg. Få det där stödet att kasta loss från sista förtöjningen – kapa livlinan. Men vad i helvete hade vi i kosmos ...

Av: Else-britt Kjellqvist | 11 september, 2011
Kulturreportage

Litteratur: Erik Alvstad -Den rabbinska traditionen



Några aspekter av den Talmudiska traditionen

Till mig kom en mycket viktig bok att recensera. Författaren är Erik Alvstad, filosofidoktor och lektor i religionsvetenskap vid Malmö högskolan. Hans doktorsavhandling är från 2010 då han disputerade om ”Rabbinska drömmar under senantiken”. Så nu har vi en utvidgning och fördjupning av samma ämne och tema: det rabbinska.

Och vi tvingas att inse att såväl kristendomen, som Islam är yngre döttrar, sköna i sig, men tunnare, lättare och att de i viss mening innebär en regression i fråga om tankedjup och sanningssökande.
Erik Alvstad
Den rabbinska traditionen
ISBN: 9789175043289
Förlag: Dialogos



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Boken är oerhört tät ja kompakt, rik på fakta i en ytterst klar, överskådlig och koncentrerad form, själva texten är på endast 163 sidor. Med noter och register sammanlagt 220 sidor. Själva läsningen är trots detta inte alls svår, utan fascinerande och flyter fram, frisk och klar. Upprepningar på strategiskt viktiga och riktiga punkter gör att man slipper bläddra tillbaka i onödan. För egen del läste jag noterna i efterhand, vilket fungerade väl. På något sätt känns hela boken verklighetsnära, mödolös och sanningsenlig. Samtidigt kan den vara rätt chockerande för den tvingar fram en klar insikt om hur mycket vi förblindats, och förblindas av alla de fördomar kristendomen lagt på oss i sin iver att framstå som ett ”nytt” och ”mindre lagiskt” alternativ. Det som tvärtom framstår klart och tydligt är att den kristna teologin och läran är den som är mera bunden, rigid och stel än den förkättrade och så förtalade judiska. De flesta av oss tror att det vi kallar Gamla Testamentet är en samling av drakoniska lagar, föreskrifter och blodiga, hemska berättelser, gnälliga jeremiader, med undantag av några mer poetiska inslag som Höga Visan, Psaltaren och mer tänkvärda som Jobs bok, Ordspråksboken och Predikaren. Samt sådana ställen som kan tolkas som profetior om Jesus

Vår kristna Bibel är ju ordnad i en sådan följd att avsikten tydligt är detta ”profeterande”. I den judiska Torah; Bibeln, Boken är ordningen godtycklig, det finns ingen bestämd kanon eller regel för hur och i vilken ordning läsningen bör ske. Torah befinner sig ju utanför, framför ovanom och bakom nuet. Det finns inte heller någon tolkning som vore mer riktig eller rätt än någon annan. Alvstad gör dock ingen affär alls av detta, utan vad han jämför med är den antika grekiska filosofiska och rätt knapphändigt litteraturen främst då i Auerbachs anda. Därvid utelämnar han nästan helt de antika dramerna och betonar den homeriska dikten som nästan enbart ”underhållning”, och den grekiska filosofin som ett nära nog enbart rationellt och logiskt sanningssökande.

Väl så. Men jämförelsen blir inte helt rättvis, dock bestickande och i huvudsak sann. Vad jag vill hävda är att Alvstad via Scholem , rabbinernas skrifter och läsningar, vill visa hur helt annorlunda judendomen är, genom det utrymme mystiken får där. Att den i det antika Grekland nästan helt försvann i och med Pythagoras mytiska självmord nämns inte. Vad jag däremot anar är att Alvstad i det fördolda vill göra upp med är det avsteg kristendomen gjorde från sin judiska identitet via inflytandet från grekisk filosofi och kultur. Detta avsteg sker i själva verket vid översättningen av Boken (Torah) till grekiska. Där det helt enkelt är så att Torah översatts med Nomos(= Ordet, Lagen) och sedan med latinets Lex… så vitt jag förstått i och av ett annat sammanhang. Här hänvisar jag då till Caterina Stenius ” Herre din lag är min lust”… en skrift som är omvälvande, och mer utsagt dramatisk skarp än Alvstads mer lågmält sakliga tonfall.

Toran, Nomos(=Ordet) skall nämligen vara en leksak (a plaything!), en källa till lust och glädje vilket framgår av översättningen till engelska i King James Bible! Mitt intryck blir att Alvstad själv, i judisk tradition vill skapa en text att ”leka” med, reflektera över, tänka över. Han vill inte utmana till polemik eller lärostrider. Än mindre förföljelser eller pogromer…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Millenniers förföljelser har lärt försiktighet och förmågan att framställa sanningar ödmjukt och lågmält. Judisk mystik, vilken enligt Scholem ger svar på den existentiella nöd filosofin inte mäktar svara på. Svar som säger ”allt är endast en illusion”, eller ” vi lever i den bästa av möjliga världar” ger ingen tröst eller lindring. Men vi som inte själva är judar kan tala om sådant i ett högre röstläge…

Malmö är ju som känt en krutdurk till följd av en förnekelse vilken ledande politiker stått för.

Men åter till texten. Alvstads bok är indelad i nio kapitel och rubrikerna säger klart ut vad det hela handlar om: Inledning, Bibelns stil, Textens anspråk och stilens förhållande till tolkning, En Skrift från himlen, En tvåfaldig Torah, Den rabbinska praktiken, Sanning och metod, Tolkning och auktoritet, Avslutning. Vad betyder då till exempel Tvåfaldig Torah? Exakt just detta: själva Torah som är den heliga text som gavs Moses och som inte kan ändras ens av G-d själv. Den finns inte längre i himlen och kan inte beröras av människohand. Sedan finns då den muntliga traditionen,

Talmud tolkningarna, diskussionerna, och omläsningarna av texten, det rabbinerna tänkt och sagt och som sedan an efter nedtecknats, men i talform… Mishnah, Gemara de delar Talmud består av, där Mishnah utgör Talmuds äldsta del… etc.etc. Vi lär oss och förstår hur oändligt rik och komplicerad Bibeln, Boken är, och hela den judiska traditionen, en skapelse fylld av milleniers tankearbete. Och vi tvingas att inse att såväl kristendomen, som Islam är yngre döttrar, sköna i sig, men tunnare, lättare och att de i viss mening innebär en regression i fråga om tankedjup och sanningssökande. Alvstad visar på hur kristendomen i sig innebär en tolkning av Torah till följd av ett väldigt tankearbete, men att den knappast kan anses särskilt lyckad om den skall infogas i den judiska traditionen… Själva tanken att G-d skulle födas som människa är omöjlig, inte heller kunde Han skriva eller diktera något Nytt Testamente, då Han engång lämnat sitt verk ifrån sig, åt människan att läsa, lära, och leka med…

Alvstad frågar sig om han lyckats inte endast”belysa några aspekter av den Talmudiska traditionen ur ett religionshistoriskt och hermeneutiskt perspektiv, utan också visat att denna religiösa tradition kan tillföra insikter om texthistorien och textbegreppet.” Svaret är otvivelaktigt ”JA”. Dessutom har han visat vilka vi verkligen är, varifrån vi kommit och då även på vart vi är på väg. Alla står vi på två ben, den judiska och den grekiska antiken förmedlad av Rom. Islam är sprungen ur samma rötter, och motsättningarna är arbiträra och borde övervinnas eller åtminstone lindras via dialog så som skedde under sen medeltid och renässansen.

 

 

 

 

Oliver Parland

Ur arkivet

view_module reorder
Olika bokomslag

Hur viktiga är bokomslagen?

Väljer du böcker efter bokomslaget? Författaren? Berättelsen? Genren? Det är många kriterier att ta hänsyn till när man ska välja en bok att läsa. I dag tar det visuella stor ...

Av: Lisbeth Ekelöf | Essäer om litteratur & böcker | 08 mars, 2016

Statue of Buddha, Polonnaruwa, Sri Lanka

Moder Jord, Tibet och alla papporna

Det heter Fädernesland. Det heter Moder Jord. Modern är en och fäderna många. La ma betyder stor moder. I Tibetansk tradition är lama en andlig lärare – oftast munk, oftast ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 juli, 2016

Nikolaj Berdjajev och den himmelska historien

Den ryske religionsfilosofen Nikolaj Berdjajev (1874-1948) var under sin livstid en internationell kändis. Han levde ett dramatiskt liv och omnämndes till och med som Nobelpriskandidat. 1945 träffade Sven Stolpe Berdjajev ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 09 december, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 17-2013

Igår fredag var det årsdagen av upproret i Warszawas ghetto. Det är 70 år sedan spillrorna av det judiska samhället tog upp den ojämna kampen med den nazistiska övermakten. Ghettots ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 20 april, 2013

Veckan från hyllan, Vecka 52-2012

2012 går mot sitt slut, och det är hög tid för en återblick på året som gått. Här ett axplock av stort och smått som hände sig under året. Guimaraes och ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 december, 2012

Petra

Petra

Mellanöstern har utgjort en viktig landbrygga mellan tre kontinenter med livlig handel österifrån. Dyrbara varor som kryddor och aromatiska örter, rökelse och myrra fraktades i stora kamelkaravaner från hamnstaden Aila ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Essäer om samhället | 10 april, 2015

Petra Mölstad- Det

Petra Mölstad – Betraktar fåglar smyger på rådjur skrubbar mig mot folk och tjyvar. Samlar. Gillar inte almsjuka och rävskabb. Krafsar in och ut och försöker gnaga genom barriärer. Går ...

Av: Petra Mölstad | Utopiska geografier | 06 augusti, 2012

En supernova av ljud

Tidningen Kulturen ger sig ut i den inre rymden och möter ljudpsykonauterna i Vrakets Position. Även om man är helt omgiven av musik kan man ibland känna en saknad. En diffus ...

Av: Peter Sjöblom | Musikens porträtt | 17 februari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.