Also sprach Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | 24 maj, 2012
Agora - filosofiska essäer

En hoppfull roman om en ny vänstervåg när framtiden ser ut att ligga…

- Ser man historiskt på det har det kommit en vänstervåg lite då och då. 2017 skulle vara ett lämpligt år för en ny sådan, säger författaren John Lapidus som ...

Av: Hans Öhrn | 25 augusti, 2011
Litteraturens porträtt

Sekelskiftet 1900 – Konst, design och protest

Musée d’Orsay i Paris har i år lockat besökare från världens alla hörn som velat bekanta sig med konstnärers estetiska grundsyn. I utställningen ”Beauté, morale et volupté dans l’Angleterre d’Oscar ...

Av: Eva-Karin Josefson | 23 augusti, 2012
Essäer om konst

Min tid i Dubrovnik

Juli, 1990. Bländande starkt solljus över Dubrovnik. Jag blickar ut över husen med de tegeltäckta taken, tornen och den sandgråa muren runt den åldriga innerstan, ser hur allt suger åt ...

Av: Bruno Franzon | 27 oktober, 2012
Resereportage

Litteratur: Johanna Olsson-Glömskan



Det övernaturliga lurar under ytan

Johanna Olsson
Glömskan
Berghs förlag


Det lilla samhället Glömskan är som Norrlands svar på Bon Temps i den gamla amerikanska HBO-serien True Blood. Visst ser Glömskan ut som en normal liten by i Norrlands inland, men här finns gott om övernaturliga varelser som lever mitt bland människorna (eller i skogen, i utkanten av människornas synfält) - skillnaden är bara att i Glömskan har de inte "kommit ut". Och det finns de övernaturliga varelser som gör vad som helst för att behålla sin "cover" intakt.
Johanna Olsson
Glömskan
ISBN: 9789150222340
Förlag: Berghs förlag



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Det lilla samhället Glömskan är som Norrlands svar på Bon Temps i den gamla amerikanska HBO-serien True Blood. Visst ser Glömskan ut som en normal liten by i Norrlands inland, men här finns gott om övernaturliga varelser som lever mitt bland människorna (eller i skogen, i utkanten av människornas synfält) - skillnaden är bara att i Glömskan har de inte "kommit ut". Och det finns de övernaturliga varelser som gör vad som helst för att behålla sin "cover" intakt.


Ett rikt inhemskt arv av folktro

Det finns idag gott om författare som använder det rika svenska arvet av sägner, folksagor och gammal folktro, istället för att hålla sig till den amerikanska standarden med varulvar och vampyrer och några zombies. Trenden med närodlat och "härodlat" har spritt sig från frukt och grönsaker till fantasy - och detta är positivt på många sätt. Svensk folklore har mycket som är intressant, unikt och lockande, som havsfolket, skogsrået och näcken.

De flesta böcker som använder den gamla folktron hamnar inom skräck- eller fantasygenren, eller så är det paranormala romanser. Men Glömskan är en ofta en sorglig och vemodig historia om vad det innebär att vara människa - alltså varken skräck, fantasy eller romance - och för huvudpersonen Hedda är detta med att vara människa ingen dans på rosor. Ändå är hennes situation långt ifrån unik - att vara människa är jobbigt, egentligen behöver man övernaturliga superkrafter bara för att orka med.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

En flykt med glömska och förnekelse

Heddas familj flyr till mormor och den lilla byn med det symboliskt laddade namnet Glömskan för att komma ifrån mammas otäcke pojkvän Thomas - ännu en misshandel har gått för långt. Hedda hoppas att det nu är slut på riktigt. (Heddas mamma befinner sig snarast i den inre byn Förnekelsen.) Men det verkar som att de kommit ur askan i elden, för i Glömskan försvinner Heddas specielle lillebror, han som har så livlig fantasi och som alltid ser saker som ingen annan ser ... Hedda är förtvivlad, mest för att det sista hon gjorde när hon såg sin lillebror Teo var att gräla på honom för att han pratade om en snäll häst som kunde prata ...

Om man kan sin folklore så tänker man direkt på näcken och klassikern Bäckahästens pärlor av den skotska författaren Mollie Hunter - och man vet genast att Hedda har fått en tuff motståndare i kampen om Teo!

Inte blir saker lättare av att hon förälskat sig i en hemlös kille som heter Simon och som inte verkar ha några föräldrar som bryr sig om honom och att Thomas plötsligt dyker upp för att fira midsommar, precis när alla övernaturliga varelser är som mest på bettet.

Skulle kunna ha blivit en serie ...

Glömskan har en mycket långsam början, man skulle ha kunnat kapa ett par kapitel i början, det viktigaste är ju att de ska till byn Glömskan, att Teo får en ny och farlig vän och att Hedda får en ny och farlig fiollärare ... men man får verkligen vänta på att det ska börja hända saker och att man ska komma in på det övernaturliga (kort sagt: allt det där som utlovas på baksidan av boken).

Det här skulle ha kunnat bli en serie, byn Glömskan verkar ha många hemligheter och intressanta personligheter, men boken verkar ta slut på riktigt.

Hedda och hennes familj åker tillbaka till Stockholm igen och det är en stor besvikelse, att de tydligen bara ska åka tillbaka till status quo igen. Mer eller mindre. Och att man inte fortsätter att utforska Glömskans potential och möjligheterna till ett annat och annorlunda livssätt.

Har något förändrats? Hedda kanske har lärt sig en del av sin vistelse i Glömskan - även om det bara är att i fortsättningen ta Teo på allvar och inte bara tro att han fantiserar.


Status quo återställs - igen

Det är för övrigt en hel del verk som har den strukturen att efter en utflykt till naturen ska man tillbaka till staden och civilisationen igen. (Eller "bort och hem igen" - så skulle man kunna förkorta det hobbit-liknande receptet).

Händelserna på den förtrollande magiska ön i The Tempest var bara en parentes, det viktiga var att komma därifrån och tillbaka till det normala igen. Den magiska skogen i As You Like It var bara en utflykt - karaktärerna har det som en paus innan de återgår till det normala.

Hela poängen med Odysséen var att huvudpersonen skulle hem igen, efter att ha varit borta och utsatt för allehanda trollkonster och fantasyvarelser. Tillbaks till det normala igen, och till den gamla sängen som inte går att rubba en millimeter.

 

Glömskan var bara en paus

Livet på landet i byn Glömskan är bara en paus innan det är dags att återgå till det normala igen. Varför? Varför kunde inte Hedda ha kunnat få eftersträva något nytt, ett annat sätt att leva? Även sagofigurerna i denna historia verkar längta efter det normala och efter att bli normala. Varför? Varför är det eftersträvansvärt? Att ge upp det fantastiska och unika? Att försöka bli som "alla andra"?

Ju mer man läser och ju mer man tänker, desto mer blir man övertygad om att det normala egentligen är överskattat!

Men "bort och ännu längre bort och aldrig hem igen" är en väldigt ovanlig struktur - både i klassiskt drama och i modern fantasy.

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder
Oswald Spengler, Foto CC BY-SA 3.0 de

Är Västerlandets undergång fortfarande aktuell?

1918 publicerade Oswald Spengler sin Västerlandets undergång,  en bok som har varit kontroversiell men viktig för flera generationer tänkare från höger som från vänster. Bo I Cavefors har skrivit en ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 09 april, 2016

Benjamin 32

                                                                 

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 24 mars, 2012

Ikonoklaster

Att rensa ut ”Tintin i Kongo” från barnbiblioteken som visst skett i Stockholm skulle inte gå i Belgien, trots landets koloniala förflutna. Hans skapare Georges Rémi, född den 22 maj 1907 ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 september, 2012

Alena Baeva

En Östersjökonsert av undertryckt protest

Den 29 augusti framförde i samband med Östersjöfestivalen Den Polsk Baltiska filharmoniska orkestern under ledning av Ernst van Tiel en både starkt berörande och fascinerande konsert. Hur skulle Henryk ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 08 september, 2016

Foto: Pierre Angell

Effekter av Angered och ett Kampala med kläder i blått och gult

Reflektioner dagarna kring valet i Uganda. Geografier av platsperspektiven som byggs, valresultat och minnesbilder, kontextbyten och kursiverade verkligheter samt spelet mellan Museveni och Besigye.

Av: Pierre Angell | Reportage om politik & samhälle | 06 mars, 2016

Cate Blanchett Foto: Popperipopp, Wikimedia commons. CC BY SA 3.0

Inför Oscarsgalan. Del 2: Carol

Ivo Holmqvists andra delen av essän inför Oscarsgalan 2016.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 15 februari, 2016

Sekvens ur Viking Eggelings Diagonalsymfonin.

En bildsymfoni på diagonalen

Jag tror det var 1997 eller möjligen året efter som jag hade stämt möte med filmforskaren Gösta Werner på Fylkingen, där det samma kväll skulle visas några av Hans Richters ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 28 februari, 2016

Abdo Rimbo

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 22 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.