Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | 01 oktober, 2008
Essäer om konst

Way Out West, en musikfest i Slottsskogen

Årets festival bjöd på ett fullspäckat schema med många stora bokningar och förväntningarna från festivalbesökarna var skyhöga. Första dagen var det en relativt lugn stämning, anledningen var antagligen att Neil ...

Av: Sunna Nordgren | 16 augusti, 2013
Kulturreportage

Bilden bortom fotot

Avträden. foto Zauho Press Bilden bortom fotot Inget hos den franska tänkaren Roland Barthes (1915-1980) är var det vid en första anblick kan tyckas vara. En närmare undersökning visar nämligen att ...

Av: Andreas Åberg | 18 april, 2010
Essäer

Den sjunkande Petrus, 1947. Källa: Västerbottens museum

Victoria Nygren och barnatron i måleriet

Det finns målare som inte har någonting gemensamt med dagens eller gårdagens konst, de skapar sina verk utan att bekymra sig om andras uppfattning eller vilka populära stilideal som råder ...

Av: Lena Månsson | 12 oktober, 2015
Konstens porträtt

På Spåret med Hercule Poirot

Litteratur:Agatha Christie - Mordet på Orientexpressen



På spåret med Hercule Poirot!

Agatha Christie
Mordet på Orientexpressen
Översättning: Helen Ljungmark
Originaltitel: The Murder on the Orient Express
Bookmark Förlag

Mordet sker när tåget går genom Jugoslavien. Varför? För att det ständigt är oroligheter i Jugoslavien, för att det är det enda land som inte lånar några detektiver till Orientexpressen. Med andra ord: laglöst land.
Agatha Christie
Mordet på Orientexpressen
ISBN: 9789188545282
Översättning: Helen Ljungmark
Förlag: bookmark



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


På Spåret med Hercule Poirot

På Spåret med Hercule Poirot

Hösten 2017 går Agatha Christies tidlösa klassiker Mordet på Orientexpressen upp på landets biografer. I en av litteraturhistoriens bästa, mest kända och mest sålda deckare kan man följa en dramatisk och ödesdiger resa på på den exklusiva Orientexpressen från Istanbul till Calais.

För en av resenärerna blir den lyxiga resan hans sista, men när tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan kan de misstänka inte komma undan ... Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer. Men där finns också Hercule Poirot ...


Med känsla för klassiska morddramer

Kenneth Branagh som mästerdetektiven Hercule Poirot, Johnny Depp som det otrevliga mordoffret Ratchett och en hel rad av stjärnor som spelar de misstänkta. I rollistan syns bland andra Penélope Cruz, Willem Dafoe, Judi Dench, Josh Gad, Derek Jacobi, Michelle Pfeiffer, Marwan Kenzari, Olivia Colman, Lucy Boynton och den nya stora Star Wars stjärnan Daisy Ridley. Kenneth Branagh kommer även att regissera, förutom att spela huvudrollen, precis som han gjorde när han spelade in Hamlet (en annat känt morddrama!).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I väntan på biopremiären, vad är väl bättre än att ladda upp med boken Mordet på Orientexpressen, komplett med filmomslag och i briljant svensk nyöversättning av Helen Ljungmark.

En vanlig vintermorgon i Syrien

“Klockan var fem en vintermorgon i Syrien. På stationen i Aleppo stod det tåg som i järnvägstabellerna högtidligt kallades Taurusexpressen. Det bestod av en restaurangvagn, en sovvagn och två vanliga vagnar.

Nedanför sovvagnen stod en ung fransk löjtnant i uniform i samtal med en liten herre, som hade rockkragen uppslagen ända till öronen, och av vars ansikte man inte såg mycket mer än en röd nästipp och en spetsig mustasch vars ändar pekade uppåt.

Det var iskallt ute och absolut inget avundsvärt uppdrag att behöva stå och utbyta artigheter med en förnäm främling, men löjtnant Dubosc utförde det på ett förtjänstfullt sätt. Eleganta fraser vällde ledigt fram över hans läppar på utmärkt franska. Inte för att han visste vad allt det här handlade om, även om han naturligtvis hade hört rykten …”

Så presenteras en av världshistoriens mest berömda detektiver - en röd nästipp och en spetsig mustasch!

Det där är Hercule Poirot. En man som inte ser mycket ut för världen, han ser sannerligen inte ut som en farlig detektiv, men för den eller dem som planerat det perfekta brottet är det ett streck i räkningen att Hercule Poirot kommer med på tåget. I sista minuten!

Poirot planerade nämligen att vila upp sig i Istanbul och i inledningen av Mordet på Orientexpressen står löjtnant Dubosc och Hercule Poirot och utbyter franska artigheter och talar om hur underbart Istanbul är och hur magnifik Haga Sofia är. Ingen av dem har varit där. Ironin är total.

Från artigt småprat till de stora frågorna

Det är lätt att glömma bort hur rolig Mordet på Orientexpressen är, ofta ironisk och alltid mitt i prick när det gäller att observera mänskligt beteende.

Efter att ha sett den artige superhjälten Hercule Poirot genom löjtnant Duboscs dyrkande ögon, är det ett abrupt perspektivbyte att plötsligt istället få se Poirot genom Mary Debenhams kritiska ögon. En ung brittiska som tycker att Poirot ser ut som en löjlig liten man. En sådan man som man absolut inte kan ta på allvar. Som läsare tänker man direkt: “Ha! Famous last words!”. Mary Debenham och Hercule Poirot kommer att mötas igen, på ett annat tåg: på Orientexpressen. Där alla passagerarna blir nödgade att ta Poirot på allra största allvar.

Mordet sker när tåget går genom Jugoslavien. Varför? För att det ständigt är oroligheter i Jugoslavien, för att det är det enda land som inte lånar några detektiver till Orientexpressen. Med andra ord: laglöst land.

Oss belgare emellan

Fast nu finns det i alla fall en detektiv ombord. Hercule Poirots Istanbulsemester blir hastigt inställd, han har ett nytt fall i London att lösa, mer heder och ära att rädda, och en av hans goda vänner, Monsieur Bouc, också en belgare, äger Orientexpressen och bokar in Poirot i en redan fullbokad förstaklassvagn.

Poirot och Bouc har riktigt trevligt tillsammans, tills ett mord förstör den trevliga stämningen. Bouc är förtvivlad. Ett mord på hans Orientexpress! Det är inte alls bra PR! Nu gäller det återigen för Hercule Poirot att med takt och finess och psykologisk expertis rädda heder och ära och lösa det perfekta brottet.

Åttiotre år med Orientexpressen

Mordet på Orientexpressen utkom 1934, och översattes omedelbart till svenska. Flera generationer och en ny världskarta senare är Agatha Christies mästerligt komponerade intrig lika fascinerande. Frågor om brott och straff, skuld och hämnd, rädsla och försoning är fortfarande lika aktuella.

Man kan också konstatera att de regioner som benämns som oroliga i Mordet på Orientexpressen fortfarande är oroliga.

Kanske Hercule Poirot skulle behöva ta en ny tripp till Syrien och reda ut allt, med heder och ära i behåll för alla parter?

En metrosexuell hjälte

Hercule Poirot är en ovanlig detektiv på många sätt, han är en av litteraturhistoriers första metrosexuella hjältar (även om metrosexuell, alltså en heteroman som bryr sig väldigt mycket om sitt utseende, inte var ett begrepp 1934). Poirot hämtar glatt locktången, som han använder till sin mustasch, när han ska undersöka några viktiga ledtrådar. Men det viktigaste för Poirot är givetvis inte ledtrådarna utan det mänskliga psyket.

För Poirot inser snabbt att det finns alltför många ledtrådar överallt. Vilka är äkta och vilka är manipulerade? Det är lätt att manipulera ledtrådar. Men människorna på Orientexpressen är ändå desamma, oavsett alla villospår, och Poirot är psykologins mästare och ingen kan manipulera Poirot.

Ordningen bryts

Agatha Christie hade själv en stark övertygelse om att mördaren eller mördarna borde straffas. Oavsett om de hade haft en olycklig barndom eller inte. Oavsett om offret “förtjänade det” eller inte. Hon skriver i sin självbiografi att hon kände en lika stor tillfredsställelse varje gång när hon satte dit den som begått dådet och ordningen var återställd.

Men det finns faktiskt två undantag från regeln. Det ena är Why Didn’t They Ask Evans? Det andra är Mordet på Orientexpressen.

Humor, spänning och tragik

Mordet på Orientexpressen är på så många plan en ovanlig roman och i denna nyöversättning kommer för första gången humorn i originalet till sin rätt, även på svenska.

Mordet på Orientexpressen har filmatiserats flera gånger och till och med blivit ett interaktivt äventyrsspel år 2006. Den mest kända filmatiseringen (hitintills) är den från 1974, i regi av Sidney Lumet, med Albert Finney som Hercule Poirot. Filmen belönades med många hyllningar och priser, och den fick flera Oscarsnomineringar. En av statyetterna, den för bästa kvinnliga biroll, gick till den svenska skådespelerskan Ingrid Bergman, som hade rollen som den svenska missionären. I övriga roller syntes bland andra Michael York, Sean Connery, Lauren Bacall och Wendy Hiller. 

En betydelsefull passagerare på Orientexpressen

Mordet på Orientexpressen är förmodligen den mest stjärnspäckade filmatiseringen någonsin av en thriller eller deckare. Något som gäller både 1974 och 2017 års versioner!

Men ingenting går upp emot att läsa Agatha Christies original! Inget annat är så spännande, så roligt, så tragiskt, så rörande.

Agatha Christie åkte själv flera gånger på Orientexpressen, bland annat på väg till arkeologiska utgrävningar i Syrien, och hon hade ett spännande och händelserikt liv. Hon baserade också delar av sina intriger på verkliga händelser och hennes böcker är de mest sålda, de mest spridda och de mest översatta i modern tid. Det finns något med Agatha Christie och hennes sätt att ta sig an de eviga frågorna som är gränsöverskridande.

Verkliga fall bakom intrigerna i romanen

Två verkliga händelser ligger till grund för romanen Mordet på Orientexpressen. Den ena händelsen är att Orientexpressen faktiskt fastnade i snön och satt fast i flera dagar (en mardröm om du just har begått ett mord och inte kan komma därifrån) och det andra är ett verkligt kidnappningsfall.

Svensken Charles Lindberg var en världskändis efter att 1927 ha blivit den förste som flög över hela Atlanten. Fem år senare kidnappades hans ettårige son. En stor lösensumma betalades, men pojken lämnades aldrig tillbaka. Ett par månader senare hittades hans livlösa kropp i en skog.

Mordet på Orientexpressen är det en liten flicka med kända föräldrar som kidnappas och dödas, även om den hutlöst stora lösensumman betalas. Det visar sig att flickan varit död hela tiden. Våra grundvärderingar har inte förändrats med tiden. Det spelar ingen roll om året är 1932 eller 2017 --- då som nu är detta fortfarande den värsta typen av brott, att döda ett hjälplöst litet barn, och dessutom för pengarnas skull.

Balzacs och Agatha Christies åtråvärda pennor!

Svärta och ljus blandas i Mordet på Orientexpressen och det är bara att konstatera att det är så här en slipsten ska dras! Poirot och Bouc sitter under romanens gång och pratar om Balzac (de är ju båda franskspråkiga) och Bouc önskar att han hade Balzacs penna för att kunna skildra den brokiga samling individer som finns på Orientexpressen.

Nuförtiden önskar man väl snarare att man hade Agatha Christies penna när man åker tåg. Tänk vilka gripande intriger som skulle komma ur den! Detective on a Train!

På Spåret med Poirot

Det är möjligt att den nya filmatiseringen av Mordet på Orientexpressen är startskottet för en ny våg av Agatha Christie filmer - Kenneth Branagh har i alla fall klargjort att han är intresserad av "uppföljare" (och då menar han inte Två mord på Orientexpressen, utan att göra fler Christie klassiker).

Det är i alla fall säkert att Mordet på Orientexpressen är startskottet för en hel serie Christie klassiker i pocket i nyöversättning  med snygga retroinspirerade omslag. Mordet på Orientexpressen har ångloket från filmen på omslaget ... vad är väl bättre för att associera till spänning, passion och tjusigt bedrägliga rökridåer?

Orientexpressen måste följa sitt spår - och medan tåget står stilla i snön är det Poirot som reder ut alla villospår.

 

 

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder
Malin Bergman Gardskär

Den kränkta högern

I sekvensen från den tecknade filmen om Robin Hood som varje år visas i teveprogrammet "Kalle Anka och hans vänner önskar god jul", kan vi se hur den legendariska stråtrövaren ...

Av: Tidningen Kulturen | Gästkrönikör | 02 oktober, 2015

Det är skillnad på folk och folk

Min sängkompis ”F” är fet. Objektivt sätt. Det vill säga hennes Body Mass Index, BMI, eller kroppsmasseindex, som BMI heter på svenska, skvallrar om, att i relationen mellan hennes vikt ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 23 november, 2013

På teatern talas meänkieli

För Tornedalsteatern är det viktigt att verka i närkulturen och ta fasta på den unika norrbottniska historien. Sarah Degerhammar har intervjuat Ulf Fembro, teaterchef för en av Norrlands främsta teatergrupper: ...

Av: Sarah Degerhammar | Kulturreportage | 04 december, 2007

De förtappade kvinnorna från Lesbos: Om konstens (o)ändamålsenlighet från Kant till Ricoeur –…

Innan Charles Baudelaires (1821-1867) Det ondas blommor (Les fleurs du mal) publicerades i sin helhet 1857, hade Baudelaire tidigare övervägt en rad andra namn som titel till hans grand oeuvre ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 02 juli, 2012

”Gud slickar sina testiklar” Anteckningar till Noréns ”Ingen”

Det handlar om döden. Den annalkande. Det tillstånd som kommer att äga fullt tillträde till din kropp i en icke alltför avlägsen framtid. Döden. Denna kvalité. Inte i betydelsen något ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 27 mars, 2014

Om att dö, om att leva

Min pappas morfar var hundraåringen som hoppade ut genom ett fönster och försvann, på riktigt. Han rymde från ålderdomshemmet och dog i en snödriva. Hemmet hade aldrig blivit hans hem. Min ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 30 april, 2012

Stor satsnig på den tyska litteraturen i Göteborg

‒ Det finns ett helt annat intresse för tysk litteratur nu än för tolv år sedan, när Bokmässan senast hade tyskspråkig litteratur som tema, säger kritikern Jens Christian Brandt när ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 26 september, 2011

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 16 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts