Al Namrood  logo

Att leva och dö som Joe Strummer

I Marcus Birros roman Att leva dö som Joe Strummer (2010) möter vi en medelålders man som växt upp i Göteborg men som numera bor i Norrköping. Som ung i ...

Av: Mohamed Omar | 15 mars, 2016
Essäer

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | 01 mars, 2015
Stefan Whilde

Solipsisme og alminnelig tro

I alminnelig mening står «solipsisme» for en filosofisk retning som går ut på at det eneste virkelig eksisterende er jeget og at alt annet bare er forestilling av jeget. Det ...

Av: Thor Olav Olsen | 23 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | 08 december, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Litteratur: Sara Lundberg - Fågeln i mig flyger vart den vill



Ett tidlöst mästerverk om vackra drömmar och hård verklighet

Sara Lundberg
Fågeln i mig flyger vart den vill
Mirando 

En av de underbaraste scenerna i boken är när Berta söker tröst hos en Mamma-Mu-liknande ko. Kor är kloka. Och varma. I en kall värld.

En annan favoritscen är när Berta sitter i trädet och dagdrömmer - ett träd är också en bra vän! - och sällan har väl ett bokomslag sammanfattat en hel bok bättre!

Det där är ju precis vad boken handlar om - att VÅGA klättra upp till nya höjder, att se en annan utsikt och att våga drömma!
Sara Lundberg
Fågeln i mig flyger vart den vill
ISBN: 9789198330335
Förlag: Mirando



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Sara Lundbergs vardagsmagiska bildroman Fågeln i mig flyger vart den vill handlar om att följa sina drömmar och om att lyckas, mot alla odds. 

Fågeln i mig flyger vart den vill är en allmängiltig berättelse, en bildroman för alla åldrar, som är vacker och rolig, vemodig och optimistisk på samma gång. Det här är en bok som luktar kvalitet lång väg och som har känslan av en tidlös klassiker. 

Vacker bildroman fångar vardagsmagi

Naturen spelar så klart en viktig roll i berättelsen som utspelar sig i Hammerdal i Jämtland, i början av 1900-talet. Men det skulle lika gärna ha kunnat utspela sig idag, glesbygdsproblematiken har inte förändrats mycket på hundra år, och naturen har inte förändrats, de vidunderliga vidderna, de höga tallarna, de blåtonade fjällen, fälten med mjölkört och midsommarblomster, den klara himmelen och färgerna ...

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Berättelsen är inspirerad av konstnären Berta Hanssons liv och måleri, och visst är det spännande att ett verkligt människoöde gestaltas i den här boken, så här hade folk det förr-i-tiden, men boken är också allmängiltig. Berta kan vara en symbol för vem som helst, när som helst, var som helst. Någon som vill något annat än att uppfylla familjens och omgivningens förväntningar. Någon som vill något annat än att spela en roll. Berta passar inte i den traditionella kvinnorollen och hon vill inte gå i husmorsskola som storasyster för att lära sig att laga mat. Hon vill gå i konstskola.

Konsten som besvärjelse och upprorshandling

Av blålera som Berta hittar i naturen gör hon en fågel, fågeln i henne som är konstnärsdrömmen, den som både är ett konstverk och en symbol för en dröm på en och samma gång.

Hon använder också konsten som besvärjelse, att alla fina saker som hon gör, alla lerfigurer och alla teckningar och målningar, ska hålla döden borta och göra mamma frisk.

Konflikten finns hela tiden där, som ett driv i berättelsen. Berta vill så gärna vara till lags. Men hon vill också bli konstnär. En dag sätter hon sig och läser (!) - vilken upprorshandling! Och bränner vid ärtsoppan med flit, den som karlarna ska ha när de kommer in från arbetet. Då inser pappan att det inte är lönt. Berta passar inte till husfru. Hon får lov att bli lärarinna (som i alla fall är ett ordentligt yrke).

Berta utbildade sig till folkskollärare. Sina första tjänsteår (1934 - 45) gjorde hon i Fredrika, ett litet samhälle i Lappland. Men hon tecknade och målade flitigt under lediga stunder. Det var under åren i Fredrika som Berta lade grunden för sitt konstnärskap.

Bertas bilder av skolbarnen som hon undervisade är klassiker inom konsthistorien, bevis på att snoriga ungar är minst lika bra motiv som Karl XII:s likfärd. De är ju faktiskt också en del av den svenska historien!

Barnens glömda historia

Barn brukar nästan konsekvent bli förbisedda i både historieskrivningen och i konsthistorien. Berta Hanssons bilder är inte bara bra konst, de är också ett viktigt historiedokument. Detsamma kan sägas om denna bok om barnet Berta Hansson.

Denna barnhistoria är också intressant genom att den tar upp det obligatoriska barnarbetet, som var normalt förr i tiden, på ett helt annat sätt än de idylliserade Bullerbyböckerna. Livet på landet är ingen picknick, livet på landet är ett ständigt slit.

Bertas mamma och även hennes äldre syster dör i tuberkulos - hade det här varit påhittat hade kritiker kunnat invända att "är det där inte lite väl mycket död och elände i en barnbok?" men så var det. När sjukdomar skördar offer bland de vuxna måste barnen växa upp och ta ansvar desto fortare.

Kloka kor och vänliga träd

En av de underbaraste scenerna i boken är när Berta söker tröst hos en Mamma-Mu-liknande ko. Kor är kloka. Och varma. I en kall värld.

En annan favoritscen är när Berta sitter i trädet och dagdrömmer - ett träd är också en bra vän! - och sällan har väl ett bokomslag sammanfattat en hel bok bättre!

Det där är ju precis vad boken handlar om - att VÅGA klättra upp till nya höjder, att se en annan utsikt och att våga drömma!

Den här boken har direkt känslan av en klassiker, ett odödligt mästerverk för alla tider.

Precis som Betty Smiths Det växte ett träd i Brooklyn (utgiven 1943), som också utspelar sig i början av 1900-talet och som också handlar om en flicka i Bertas ålder, som sitter i ett himmelsträd och läser och drömmer ... drömmer om att bli författare. Betty Smith läste, drömde och blev författare.

Berta Hansson läste, drömde och blev konstnär. Att sitta i träd och drömma verkar bära frukt!

Och att läsa bra böcker!

En homage till Berta Hansson

Slutet av boken Fågeln i mig flyger vart den vill innehåller foton och konstverk av den verkliga Berta Hansson - den skönlitterära delen av boken med dess illustrationer kan ses som en direkt homage till Berta Hanssons konstnärskap, hennes sätt att närma sig naturen, hennes färgval och hennes sätt att gestalta barn, så att betraktaren känner deras inre själ och inte bara deras yttre utseende.

 

Belinda Graham

Ur arkivet

view_module reorder

Att spänna bågen – några tankar kring fyra verk av Stockhausen

Man brukar tala om tjugotalet och sextiotalet som de konstnärligt mest framgångsrika decennierna under det gångna seklet och då inkluderar man samtliga konstarter. Och mycket ligger det i det rent ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 12 juni, 2017

Komedins ansikte. Del 1. Om Laurie Anderssons tidiga verk

Denna korta essä handlar om Laurie Andersons liv och verk fram till mitten av 1990-talet.I en kommande text ska jag försöka skriva om det Laurie Anderson har producerat under de ...

Av: Gilda Melodia | Musikens porträtt | 08 maj, 2012

Sickan Carlsson i Filmstaden

Sickan Carlsson och kvinnorollens klassresa i svensk film

Sickan Carlsson personifierar andemeningen av ordet “folkkär”. Hennes filmkarriär stäckte sig över 69 år. När hon gick bort 96 år gammal var hon fortfarande en högt aktad kulturpersonlighet. Sickan Carlssons ...

Av: Belinda Graham | Filmens porträtt | 18 oktober, 2016

Mystik genom kampsport

Genom alla tider har människan försökt förstå det vi kallar meningen med livet. Ytterst handlar det om insikten; är det värt mödan att leva på den orättvisa jorden. Finns det ...

Av: Isabella Canow | Kulturreportage | 05 november, 2011

En ganska rutten historia

“En ganska rutten historia”, så sa hon damen i den beiga kappan på uteserveringen i parken, när jag frågade henne om hon visste vem Harald Edelstam var. Efter en stund ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 12 maj, 2013

Hebriana Alainentalo. 3 dikter

jag hänger i tallkotten upp & ner blidkar en orm med fjäderskrud   hennes fäste omkring tungan lossnar sakta dropparna cirkulerar i torpedfart vid den tunna hinnan av verklighet   törstiga villfarelser gör sina ryck   jag hänger i tallkotten blir kysst upp & ...

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 07 oktober, 2013

Den svåra konsten att ha stund-fokus

Avlyssnat samtal på en buss i Stockholm en vanlig vardagseftermiddag: En flicka i 8-årsåldern sitter tillsammans med sin pappa.Hon pratar oavbrutet med pappan som hummar till svar samtidigt som han ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 juni, 2009

Cecilia Bartoli. Foto: Uli Weber/ Decco

Rösten som får allt att stämma - Cecilia Bartoli och Polarpriset

”Hon är en barockvision. En skamlös dröm om den rena njutningen.” Vem säger detta och om vem? Det är inte, som man i förstone kanske tror, någon upptänd man. Det ...

Av: Ulf Stenberg | Musikens porträtt | 14 februari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.