Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | 29 november, 2012
Kulturreportage

Det kalla rikets mästare. Om Vladimir Sorokin

Senvintern 2012-2013 seglar en döende meteorit in över Sibirien. På sin väg in över Uralbergen och nedslagsplatsen i miljonstaden Tjeljabinsks utkanter lämnade rymdstenen en utdragen svans efter sig. När man ...

Av: Klas Lundström | 20 september, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Ett samtal med Peter Beard

"Om något, så är jag en eskapist" Ett samtal med Peter Beard. Text & foto av Carl Abrahamsson. Med en ny imposant megabok utgiven av Taschen och en fantastisk utställning ...

Av: Carl Abrahamsson | 30 november, 2006
Konstens porträtt

Häxa på praktik flyger in över svenska miljöer

När man är tretton är det dags att flyga ur boet. Bokstavligen, om man är en häxa som Kiki. För alla vet ju att häxor ska göra sin häxpraktik när ...

Av: Belinda Graham | 04 januari, 2017
Essäer om film

Litteratur: Maryse Condé - Célanire



Skräckens symfoni orkestrerad av offret

Maryse Condé
Célanire
Översättning: Kristina Ekelund
Leopard

Fransyskans Maryse Condés ”Célanire” är en bloddrypande historia. Rättare sagt, en ständigt bloddrypande historia då mest bestialiska mord äger rum i så stor omfattning att skildringen känns späckad med dem.
Maryse Condé
Célanire
ISBN: 9789173437158
Översättning: Kristina Ekelund
Förlag: Leopard



Varje köp via denna
länk stödjer TK.


Fransyskans Maryse Condés ”Célanire” är en bloddrypande historia. Rättare sagt, en ständigt bloddrypande historia då mest bestialiska mord äger rum i så stor omfattning att skildringen känns späckad med dem. Och naturligtvis trolldom. Offren tas av daga, och deras lik förpassas med hjälp av voodoomagi som utövas av den evigt unga och sköna novisen, läraren, och sedermera guvernörens maka, kreolskan Célanire. I likhet med en naturkraft härjar Célanire på två kontinenter – på den afrikanska västkusten och i författarens hemland Guadeloupe. Genren heter mycket riktigt karibisk gotik. En ytterst blodig variant av skräck- och mysterieroman.

Historien böjar i franska Elfenbenskusten med början av det tjugonde århundradet. En dyster, ohälsosam, vattensjuk trakt med fula kolonialbyggnader, korrupt fransk administration och en otrevlig lokalkung. Slavhandeln är visserligen för länge sedan avskaffad men mentaliteten verkar vara för evigt präglad av den. Afrikanska män befinner sej i ett evigt underläge mot den vita mannen. De kompenserar sej genom att låta sina oxpiskor vina över kvinnorna. Ingen är fri. Vita män som skildras är sjukligt beroende av sina afrikanska älskarinnor, spriten och någon gång opium. Vita kvinnor tynar bort, afrikanskor förtrycks av alla. Men hämndens stund är nära. En ung mörk lärarinna Célanire Pinceau från Västindien, utbildad i Paris, anländer med skepp i sällskap med en äldre missionär som själv hatar och fruktar Afrika till den grad att han inte ens vill stiga i land utan vänder tillbaka till Frankrike det fortaste han kan. Célanires ankomst blir ett veni, vidi, vici. Skoldirektören dör helt plötsligt. Inget anmärkningsvärt i tropiskt klimat år 1901. Den unga lärarinnan promoveras till skoldirektris då det inte finns några andra på plats med utbildning som krävs. Men det som äger rum senare är desto mer anmärkningsvärt.

Internatskolan förvandlas till en mönsterskola där även flickor läser ett allmänt program, och inte enbart lär sej sömnad och matlagning. Avgångsexamina blir en framgång. Pengar och belöningar strömmar in. De anställda och barnen anlägger en paradisträdgård, skolan byggs till, moderniseras och målas i varma färger. Färgstarka fåglar visar sin prakt i voljären, och direktrisen själv bär färgglada afrikanska kläder och charmar både män och kvinnor i sin närhet. Hon tar friskt för sej. Hennes frigjordhet provocerar, samtidigt som dödsfallen i hennes närhet förbryllar. Lokala män och pojkar av alla slag som ställer sej i hennes väg försvinner på mystiskt vis – dödar varandra, begår självmord, råkar ut för oförklarliga olyckor. Unge Hakim råkar komma på Célanires hemlighet.

Hennes eviga sjalett om halsen döljer ett hemskt, aldrig skådat ärr. Med ärret blottar han även hennes livshistoria. Ett nyfött flickebarn i Guadeloupe såldes, utan sin mors vetande, till en medicinman som offrade henne i en blodig rit. Hon hittades livlös vid en vägkorsning och räddades av en läkare, vilken senare i skildringen visar sej vara hennes biologiske far. Hakim blir ett av Célanires många offer, bland vilka hamnar även lokalkungen och dennes son, tronarvingen. Ingen rår på henne. Hon röjer ur vägen även den franske guvernörens fru och ser till att inta hennes plats. I Guadeloupe dit hon flyttar med sin man fortsätter hon sin makabra karriär tills hon funnit alla trådar som leder till hennes ursprung. Efter att ha straffat alla skyldiga och funnit sin helgonlika mors grav får hon äntligen frid. Hon kommer till sin man guvernören och förklarar att det är dags för dem att skaffa sej ett eget barn…

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Romanen ”Célanire” kom ut i Paris 2000. Ett år innan intervjuades Maryse Condé av Rebecca Wolf i Bomb Magazine. I intervjun säger hon: ”I could not write anything unless it had a certain political significance. I have nothing else to offer that remains important.” Condés politiska gärning var att från 2004 leda Comité pour mémoire de l´esclavage. På hennes initiativ instiftades 2006 Slaveriets minnesdag 10 maj. Detta manar till en analys av vad Célanires historia egentligen har att säga. Ett sammelsurium av våldsamheter, exotiska miljöer och sex presenteras ingalunda i enkelt underhållningssyfte. Det är snarare ett sätt att hålla läsarens uppmärksamhet vid liv. Och det kan inte vara någon tillfällighet att Célanires väg i skildringen följer slavhandelns väg - från den afrikanska västkusten där skeppen lastades med människor, till Västindien. Alliansen mellan de afrikanska kungarna som förde sina eviga krig i syfte att ta så många fångar som möjligt, och europeiska, i detta fall franska, slavhandlare, födde ett ovanligt långlivat monster. Célanire, i vars öde finns spår av Condés farmor, är den enda som rår på det. En fri, överlägsen och välutbildad mörk kvinna som främjar och skyddar afrikanska flickor, samtidigt som hon utövar blodig magi mot allt och alla som förtrycker dem. Den enda referensen till namnet Célanire jag kunde finna i världslitteraturen var Félicité de Genlis´ (”Madame Genlis”) roman från Karl den Stores tid (engelsk översättning från 1797 heter ”Knights of the Swan”). Madame Genlis´ ”Gudomliga Celanira” var dotter till Vitikind, hertigen av gamla Saxonien, och pryddes med så många dygder att fingrarna inte skulle räcka att räkna dem alla…

Elena Dahl

Ur arkivet

view_module reorder

Marcel Proust och litteraturens lins

För hundra år sedan i år publicerades Swanns värld –första boken i Marcel Prousts romansvit På spaning efter den tid som flytt – på förlaget Grasset efter ett antal refuseringar ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 04 oktober, 2013

En vital sjuttiofemåring: John Steinbecks ”Vredens druvor”

“Californians are not going to like this angry novel” förutspådde recensenten i New York Times den 16 april 1939 när John Steinbecks ”The Grapes of Wrath” just hade kommit.Han fick ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 10 april, 2014

Ossler om mörk musik, industriromantik och Lennart Persson

Innan solospelning och konsert med Thåström på Siesta-festivalen, träffar Tidningen Kulturens Rasmus Thedin, Pelle Ossler på hans hotell i Hässleholm, där det diskuteras inspiration, monotoni och avlidna musikskribenters förmåga att ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 11 juni, 2010

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 20 april, 2009

Made music+art+dance+etc

Made music+art+dance+etc Den nionde till tolfte maj var det dags för årets kanske mest konstnärligt intressanta företeelse i Umeå – Madefestivalen på NorrlandsOperan. Tidningen Kulturen besökte festivalen och slog sina ...

Av: Petter Stjernstedt & Daniel Pedersen & Kirsti Jönson | Reportage om scenkonst | 25 maj, 2007

Stefan George den esoteriske fadern – mästaren – novisen

The first claimed that we could have an objective knowledge of the world uncontaminatet by the point of view of any observer (Leibniz). The second claimed that we could have ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2014

Gustav Mahler och den åttonde symfonin

Sällsamt tillfälle. Äntligen Mahlers åttonde symfoni i levande närvarande form, utförande. Katarina Kyrkan är fylld av förväntan och bristningsgräns. Här är nu då utlovat ”Historiens största och mäktigaste musikstycke” alternativt ...

Av: Oliver Parland | Essäer om musik | 22 mars, 2012

Filmen Martyrs och lidandets transcendens

Varning: denna text avslöjar både handling och slut i filmen Martyrs.

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om film | 26 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.