Del, relation, helhet, process, system, funktion. Upptäckt och utformning av ett sätt att…

Vetenskap-världsbild-sätt att tänka, det är, tror jag, den treenighet som bestämmer vårt sätt att vara och verka i världen. Och av dessa är det sättet att tänka som formar de ...

Av: Erland Lagerroth | 21 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

En essä om ingenting

”Tystnad”, svarade Murke. ”Jag samlar tystnad.” I Heinrich Bölls novell ”Doktor Murkes samlade tystnad” möter vi Murke som arbetar på en radiostation. En av hans egenheter är att han samlar på ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2012
Essäer om konst

En liten text som e-krönika

några därför sprang sedan år erfaret med äldre hunna suput och redan lägesagent kollegan Jorden Grön redobogen sedermerae blott avantgardeavreagerande kraftigt på vårt närmsta avståndets mer än ständigt öppna bordellslinga bortom ...

Av: Stefan Hammarèn | 26 september, 2012
Stefan Hammarén

Näsornas näsbänderska

Så som de en del såg ut nånting i likhet amasonskorna, amasonskara, amasonszons tyngdupplyfterskorna till yes no right boxare som dotter H Duda Dada Yankovich plulubaschschiskans en rotryckerska avsluttråderska näsbänderska ...

Av: Stefan Hammarén | 21 november, 2012
Stefan Hammarén

Kroppen



Det är en prövningens och utsatthetens tid; tveklöst är det så. Märkligt ändå att jag uppfattar denna tid som jag ville att den vore med dig. I din frånvaro ställs jag på nytt öppen, blir genomströmmad , definierad från ögonblick till ögonblick. - Jag vill att kärleken skall vara "lätt"-, sade du en gång. Men den lätthet jag känner nu är en frånvaro av fast förankring, och det finns en fasa i detta, en fasa jag dock intalar mig att jag döljer och bemästrar väl. 
I öknen där, vart alla former och gestalter som vi är vana med tycks förvandlas till någon helhet i vilken all tidigare begrepp, säkra etiska punkter, visioner och övertygelser upphör att gestaltar sig som enskilda delar och fastställda enheter för att inkorporeras i ett Allt utan diskrimineringar och kategorier, då även känslorna förvandlas.
Jag börjar se på mitt eget liv från annat perspektiv.
Människor och ting som hade varit omkring mig och till vilka hade jag donerat all uppmärksamhet och kraft, tycks vara bråkdelar av den totalitet jag kan nu tillfångata, som vatten i mina händer.
Det som består av det tidigare livet är då det som på något sätt är mest tungt.
Ty Tyngden är världen, är verkligheten.

Jag trodde att jag kände dig; men det jag kände var bara mig själv i dig.

Dina handlingar har bevisat det för mig; i dem kände jag dig helt plötsligt inte.

Mitt förnyade krav på att känna dig är samtidigt ett diktat: att lära känna mig.

På så vis är vi fortsatt förbundna; kanske mera nu än någonsin förut.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I din frånvaro kallar du mig till att vara en annan.

Jag blir mig själv, inför dig, först som en annan.

Så tar du ändå fram det i mig som är av dig.

" Men för att tillvaron är så stor, för allt

här till synes behöver oss, detta

flyktiga

som sällsamt berör oss. Oss, de mest flyktiga.

En gång allting, blott en gång. Aldrig mer. Och även vi

en gång. Aldrig mer. Men detta att

en gång funnits, om än endast en gång:

Att ha varit jordiska, tycks oåterkalleligt."

(Rainer Maria Rilke, nionde elegin)

 

 

I

Stuckna ord isbelagda

en matbit på tungablomman

lacrimosa

spindel genom vindarna

som skyler skriket .

 

II

Nuet utplånar inte minnet: det förflutna,

och världen som tycks försvunnen eller ...

innefattar andra ord

så svåra att begripa ( men bara i detta nu och för tillfället).

Att begripa för att kunna erfara orden

med samma ömsesidiga genomskinlighet

vilande in i tryggheten

såsom den där tiden när

blommorna blommade i midvinter och

allting

(i din värld och i min )

kramande ömsesidighet

 

III

Vi som lever för att beständigt tar avsked

har mera vatten i vår fältflaska.

När blicken som den älskade åkallar

i nattens vävande skred

angriper törsten och

allt faller ned

i förväntans darrande mun,

då drick, drick din fittas vin!

Det ska gå över.

 

I öknen där, vart alla former och gestalter som vi är vana med tycks förvandlas till någon helhet i vilken all tidigare begrepp, säkra etiska punkter, visioner och övertygelser upphör att gestaltar sig som enskilda delar och fastställda enheter för att inkorporeras i ett Allt utan diskrimineringar och kategorier, då även känslorna förvandlas.

Jag börjar se på mitt eget liv från annat perspektiv.

Människor och ting som hade varit omkring mig och till vilka hade jag donerat all uppmärksamhet och kraft, tycks vara bråkdelar av den totalitet jag kan nu tillfångata, som vatten i mina händer.

Det som består av det tidigare livet är då det som på något sätt är mest tungt.

Ty Tyngden är världen, är verkligheten.

De människor som har varit mig nära och som är delar av min egen kropp (ett barn, en man, en kvinna...) tycks blivit delar av Alltet men ändå förblivit oersättliga fragment av min egen kropp i en psykofysisk symbios.

Passionerna, begäret dämpas och jag förstår nu att jag måste börja arbeta på något annat och därför sluta att splittra min energi och intelligens annorstädes.

Strängheten som jag vill bebo, är nödvändig för min egen sökning.

Om din verklighet liknar det som just nu försökte jag beskriva då respekterar jag ditt beslut och aldrig mer kommer jag att försöka återuppväcka dina känslor och begär för mig.

Jag sitter i väntan och ska försöka nå stillheten, en tystnad utan smärta.

Jag kommer att möta dig kanske igen, men i andra former och min hemlighet ska jag försvaras i mitt hjärta som ett tyst löfte.

Ändå, när du eller om du kommer att förstå att kärleken inte är ett hinder för ditt "arbete" och Alltet, eller om du förstå eller kommer att se på att Flykten, som du kan nå bara i mig och tillsammans med mig, är åtminstone lika viktig såsom Tyngden, då ska du komma till mig med andra ögon och låta ditt begär träffa mitt.

Innan dess... Jag älskar dig oavbrutet.

 

 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Brev från Sverige - till Susan Sontag, in memoriam

I. Susan. Jag är i Sverige. Tiden går ifrån och hinner i kapp. Efter att första gången ha sett Duett för kannibaler (1969) var min tanke att kritiken, med undantag ...

Av: Peter Lucas Erixon | Litteraturens porträtt | 18 december, 2007

När farfar blev blåsippa Om döden i barnboken

Hur handskas barnbokslitteraturen med döden? Vad är relevant att säga till de minsta barnen om döden när en anhörig går bort? Finns det något bra sätt att ta upp denna ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 mars, 2012

Malin Lagerlöf Foto Ulrica Zwenger

Malin Lagerlöf och Tom Malmquist - drabbade av det ofattbara

Elisabeth Tegelberg är tillbaka med en litterär essä.

Av: Elisabeth Tegelberg | Essäer om litteratur & böcker | 09 oktober, 2016

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 05 november, 2012

John Berger

John Berger 1926-2017

I ”Picassos äventyr”, HasseåTages film som spelades in 1978, får vi följa honom om inte från vaggan till graven så näst intill. Där finns både barndomen i Spanien, hundåren i ...

Av: Ivo Holmqvist | Konstens porträtt | 10 januari, 2017

Arkiv som aktör för förändring – nya medier och gräsrotsverksamhet i Egypten

Hur kan man dokumentera och arkivera en revolution? Och hur gör man det i ett land som saknar en tradition av öppenhet, där de nationella arkiven behandlas som statshemligheter och ...

Av: Madeleine Engström Broberg | Kulturreportage | 24 juni, 2013

Sigurdsristningen vid Ramsund, Sundbyholm

I runornas tid

Vad har du för relation till runor? Trodde väl det. En stor sten, formad som ett gotiskt fönster, med inristade tecken från Vikingatiden. I Östergötland. Jodå. Det också. Men ämnet ...

Av: Carster Palmer Schale | Kulturreportage | 22 november, 2015

Den subversive Thomas Bernhard

Den österrikiska litteraturen är sällsynt rik och mångskiftande. Det finns diktare för alla temperament och preferensdispositioner; också den mest kräsmagade torde här få sitt lystmäte. Vi möter här alltifrån Grillparzer ...

Av: Simon O. Pettersson | Essäer om litteratur & böcker | 23 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.