Tomten är vaken. Foto Belinda Graham.

Öppet brev till Regeringskansliet om "Free Fall"

I samband med Finlands 100-årsjubileum överräckte statsminister Stefan Löfven en gåva, skulpturen Free Fall, till Finland. I sitt tal framhöll Stefan Löfven:

Av: Språkförsvarets styrelse | 25 november, 2017
Gästkrönikör

Uppror och klassikerstatus – Ett tärningskast kan aldrig upphäva slumpen

Un coup de dés jamais n’abolira le hazard (Stéphane Mallarmé)Gud existerar inte längre som en allsmäktig kraft. Universum är ett kaos frambringat av slumpen och livet har ingen nåbar mening ...

Av: Pernilla Andersson | 12 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Dr Krabba 9

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 02 december, 2011
Kulturen strippar

En tysk MED humor och massor av god karma

”Dagen då jag dog var inte speciellt kul. Det berodde inte enbart på min död. Närmare bestämt lyckades den episoden bara med nöd och näppe klämma sig in som nummer ...

Av: Belinda Graham | 14 november, 2013
Övriga porträtt

Kroppen



Det är en prövningens och utsatthetens tid; tveklöst är det så. Märkligt ändå att jag uppfattar denna tid som jag ville att den vore med dig. I din frånvaro ställs jag på nytt öppen, blir genomströmmad , definierad från ögonblick till ögonblick. - Jag vill att kärleken skall vara "lätt"-, sade du en gång. Men den lätthet jag känner nu är en frånvaro av fast förankring, och det finns en fasa i detta, en fasa jag dock intalar mig att jag döljer och bemästrar väl. 
I öknen där, vart alla former och gestalter som vi är vana med tycks förvandlas till någon helhet i vilken all tidigare begrepp, säkra etiska punkter, visioner och övertygelser upphör att gestaltar sig som enskilda delar och fastställda enheter för att inkorporeras i ett Allt utan diskrimineringar och kategorier, då även känslorna förvandlas.
Jag börjar se på mitt eget liv från annat perspektiv.
Människor och ting som hade varit omkring mig och till vilka hade jag donerat all uppmärksamhet och kraft, tycks vara bråkdelar av den totalitet jag kan nu tillfångata, som vatten i mina händer.
Det som består av det tidigare livet är då det som på något sätt är mest tungt.
Ty Tyngden är världen, är verkligheten.

Jag trodde att jag kände dig; men det jag kände var bara mig själv i dig.

Dina handlingar har bevisat det för mig; i dem kände jag dig helt plötsligt inte.

Mitt förnyade krav på att känna dig är samtidigt ett diktat: att lära känna mig.

På så vis är vi fortsatt förbundna; kanske mera nu än någonsin förut.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I din frånvaro kallar du mig till att vara en annan.

Jag blir mig själv, inför dig, först som en annan.

Så tar du ändå fram det i mig som är av dig.

" Men för att tillvaron är så stor, för allt

här till synes behöver oss, detta

flyktiga

som sällsamt berör oss. Oss, de mest flyktiga.

En gång allting, blott en gång. Aldrig mer. Och även vi

en gång. Aldrig mer. Men detta att

en gång funnits, om än endast en gång:

Att ha varit jordiska, tycks oåterkalleligt."

(Rainer Maria Rilke, nionde elegin)

 

 

I

Stuckna ord isbelagda

en matbit på tungablomman

lacrimosa

spindel genom vindarna

som skyler skriket .

 

II

Nuet utplånar inte minnet: det förflutna,

och världen som tycks försvunnen eller ...

innefattar andra ord

så svåra att begripa ( men bara i detta nu och för tillfället).

Att begripa för att kunna erfara orden

med samma ömsesidiga genomskinlighet

vilande in i tryggheten

såsom den där tiden när

blommorna blommade i midvinter och

allting

(i din värld och i min )

kramande ömsesidighet

 

III

Vi som lever för att beständigt tar avsked

har mera vatten i vår fältflaska.

När blicken som den älskade åkallar

i nattens vävande skred

angriper törsten och

allt faller ned

i förväntans darrande mun,

då drick, drick din fittas vin!

Det ska gå över.

 

I öknen där, vart alla former och gestalter som vi är vana med tycks förvandlas till någon helhet i vilken all tidigare begrepp, säkra etiska punkter, visioner och övertygelser upphör att gestaltar sig som enskilda delar och fastställda enheter för att inkorporeras i ett Allt utan diskrimineringar och kategorier, då även känslorna förvandlas.

Jag börjar se på mitt eget liv från annat perspektiv.

Människor och ting som hade varit omkring mig och till vilka hade jag donerat all uppmärksamhet och kraft, tycks vara bråkdelar av den totalitet jag kan nu tillfångata, som vatten i mina händer.

Det som består av det tidigare livet är då det som på något sätt är mest tungt.

Ty Tyngden är världen, är verkligheten.

De människor som har varit mig nära och som är delar av min egen kropp (ett barn, en man, en kvinna...) tycks blivit delar av Alltet men ändå förblivit oersättliga fragment av min egen kropp i en psykofysisk symbios.

Passionerna, begäret dämpas och jag förstår nu att jag måste börja arbeta på något annat och därför sluta att splittra min energi och intelligens annorstädes.

Strängheten som jag vill bebo, är nödvändig för min egen sökning.

Om din verklighet liknar det som just nu försökte jag beskriva då respekterar jag ditt beslut och aldrig mer kommer jag att försöka återuppväcka dina känslor och begär för mig.

Jag sitter i väntan och ska försöka nå stillheten, en tystnad utan smärta.

Jag kommer att möta dig kanske igen, men i andra former och min hemlighet ska jag försvaras i mitt hjärta som ett tyst löfte.

Ändå, när du eller om du kommer att förstå att kärleken inte är ett hinder för ditt "arbete" och Alltet, eller om du förstå eller kommer att se på att Flykten, som du kan nå bara i mig och tillsammans med mig, är åtminstone lika viktig såsom Tyngden, då ska du komma till mig med andra ögon och låta ditt begär träffa mitt.

Innan dess... Jag älskar dig oavbrutet.

 

 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika IX Nu måste han ändå vara respektfullt tyst och stilfullare

Illustration: Guido ZeccolaLyxpoeten har (äntligent) slutat skriva underdåniga allehanda dekorerade lyxkärleksbrev yttringars till Emma, enär hon senast var rasande som en spindel och slängde luren i örat på honom lyx ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 06 januari, 2009

Möten med diktare

Moa Martinson skrev en gång en bok som hon kallade Jag möter en diktare vars titel förleder en att tro att det rör sig om en redogörelse för alla kolleger ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 maj, 2012

Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Frågor som för evigt kommer att slå följe med mig genom livet

Alla dessa kvällar som jag låg där på mage under täcket i den bruna manchestersoffan, mina vader och fötter vilande i hans knä. Pappa i sin svarta träningsoverall med gula ...

Av: Jenny Markström | Gästkrönikör | 16 december, 2013

Giotto di Bondone. Jesus död

Johannes evangelium 19:17-37

Den svarta färgen är tydlig. Det finns ingen återvändo.

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 03 april, 2015

Filmkrönika: Från ”Twilight” till ”The Host” – numera vill vi bli vän med…

I tidiga vampyrfilmer spetsas vampyrer på pålar av rättrådiga människor, eller bränns av solljuset, i sci-fi filmer klubbas utomjordingar ner, eller skjuts, eller förgås när de kommer i kontakt med ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 09 september, 2013

Tre sorters ondska

Bakom all skönhet ligger något omänskligt: kullarna, den ljuva himlen, trädens konturer, allt förlorar den illusoriska mening som vi tilldelade den. Hädanefter är de oss mer fjärran än ett förlorat ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2017

Ska gatumusikanterna utvisas från Göteborg?

Ur Sveriges framsida hörs nu en bräcklig klagosång. Den ljuder från Gator och torg med en styrka som få tycks förstå. Tvåtusennio är det år då De folkvalda politikerna i ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 05 juli, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.