Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Gilda Melodia

Ordet



”Allt skrivande är poesi, jag erkänner inte prosans existens, allt skrivande är polyfont.” (Michail Bachtin) 
Känner vi ibland nödvändigheten att yttra ord som aldrig tidigare blev sagda? Är inte begäret att uttrycka det outsägliga ett bevis på vår språkliga impotens?

Jag föreställer mig ett tillstånd av nåd, ett plötsligt bortförande, någonting så rent att det blir omöjligt att uthärda. Vår verklighet är någonting i vilket vi är liksom doppade. En nedsänkning som gör oss blinda och döva, någonting verkligt till vilket vi bara är åskådarna. En bild, ett ljud, i deras försök att bli plurala. Under vår livstid är vi åskådare, och döden sliter oss bort från livet genom en bild som nödvändigtvis förblir stum. Därför att det som vi verkligen begär är det som vi saknar. Och människans desperation grundar sig på en kropp som är drömmen innan den blir ting.

Känner vi ibland nödvändigheten att yttra ord som aldrig tidigare blev sagda? Är inte begäret att uttrycka det outsägliga ett bevis på vår språkliga impotens?

Det finns inga ord i diktandet som inte går att förtydliga, även om dikten handlar om det hermetiska. Sägbarheten är poesins verkliga betydelse. Ord, toner, uttryck som vi inte klarar i livet kan vi förtydliga genom skrivandet, genom bilden, genom tonen. Konsten är sanningen, inte en sublimering av en förlust. Sublimeringen, till exempel av det vi inte fullständigt har kunnat leva, är bara en psykisk störning. En andlig sjukdom. Strävan att intellektuellt vilja förklara det som kan tydas poetiskt är en neuros. Artisten kan vara neurotisk men inte hans verk.

Det finns ingen teknisk reproduktion av konstverket. Kopiorna är hybrider. Ett verk som skapas för att underhålla är en begränsad form av "entretien". Konsten är Suprema ratio, men samtidigt är den ett förräderi. Konsten förråder livet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det som vi kallar liv och det vi som vi kallar konst är inte synonymer, de är motsatser. På samma sätt är ordet liv endast ett ord med vilket vi försöker beskriva händelser, tillblivelser, rytmer, allt det som vi upplever direkt eller indirekt. En föreställning i vilken vi bara är betraktare.

Livet är inte motsatsen till döden på samma sätt som döden inte är motsatsen till livet. Vi borde mynta nya ord för liv och för död. Jag menar ord, inte begrepp. Livet ÄR, döden ÄR, allt annat är spekulationer. Men kan konsten skapa nya ord i stånd att utsäga inte vad det är utan hur det är? Kan ordet i konsten bli ett hur?

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.