Åminnelse. Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2013
Essäer om samhället

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 april, 2009
Gästkrönikör

Herreglud, julkalendern tar redan slut.

24/ 24. Frisk jul! Eller god jul rätt upp i stussen på etablissemanget, som Dante Sjöboda uttryckte saken 2003 i Svenska dagbladets jultipsande om sin då starkaste läsning, en soppboka ...

Av: Stefan Hammarén | 24 december, 2012
Stefan Hammarén

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Gilda Melodia

Postludium



Den yttersta olyckans ångest
gäller jagets förintelse utifrån.
Arnolphe, Phédre, Lykaon
Man har allt skäl att kasta sig på knä
att tigga om förbarmande
när den våldsamma döden
i färd med att slå ned
måste döda jaget utifrån
innan livets själv har krossats. 
Jag bevarar ändå en inre GLÄDJE, en inre KUNSKAP och FRIHET, diamanten som serenerna skänkte till mig och som ingen kan ta ifrån mig. Men jag sorger med alla andra som lever ett efemärt liv i tro på något som är galet och illusoriskt. Eller, och det är ännu värre, de har slutat tro på någonting och bara dyrkar deras egen cynism. Jag undrar om alla dessa människor sover nu och ... drömmer dem?

Jag ser, men bara i bland, på det som är evigt.
Jag bor inte längre min kropp.
Samtidigt är kroppen fortfarande belastad av begär.
Skillnaden är i att jag ser nu det som jag en gång mer eller mindre deltog i.
I bland är det roligt.
Men inte hela tiden.

Det är ändå Livet som skriker och vrålet av en försvunnen gud ekar.
En gud som finns bara bortom Gud.
Att vara poet betyder idag att vara präst. Eller tvärtom.
Och det som är evigt är inte "stunden" utan BAKGRUNDEN där alla händelserna sker.
Men folket, alltså fenomenet, ser på händelsen och inte på bakgrunden.
Som Mao tze Tung skrev: När fingret pekar på månen, idioten tittar på fingret!

Jag avskyr alla dessa ORDinarie författare och filosofer som skriver om rättvisa, rasism, det sociala alltså. De ser inte, de bara vill bli sedda.
Och jag känner mig som en idiot som gör sina trick på scenen strax innan ridån faller.
En dans eller ett ord som inte behöver ha någon publik.
Jag är så trött på en kamp jag själv inte länge tror på.
Trött att vara som Don Quijote.

Ja. nu sitter jag här och kan inte sova. Jag kan inte drömma denna natt. Jag som ville så gärna drömma fortsättningen på helgens dröm kan inte drömma...
Då tänker jag, tänker på det som i livet är banalt. Mina relationer, mitt arbete...
Det som jag ogillar mest är kompromissen, tålamodet som måste visas hela tiden för att inte såra människor (ignoranta) och för att undvika konflikter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och sedan denna ensamhet eller snarare känslan jag har att ha blivit lurad och förrått av människor och av mig själv. Detta patetiska behov att bli synlig för vissa människor jag älskar och deras ständiga frånvaro liksom jag vore en som stör hela tiden. Nej det är inte så, jag stör inte hela tiden. Det är bara att jag har svårt att förstå varför måste man vara så ivriga med konsumtionen av livet. Varför måste man njuta av människor, ting och semester till det sista andetaget och på det är sättet inte lämna utrymme till en djupare utforskning av det inre livet, av det som man kan se bara om man lugnar sig lite eller om man vågar utan rädsla medveten om risker och kriser som kan uppenbara sig. Ty utan att gång på gång ifrågasätta oss och våra övertygelser kommer vi aldrig att se det som verkligen är viktigt att se.

Varför är detta samhälle (och nu talar jag inte om länder) så relativistiskt och så upptaget med sin egen trolöshet? Var finns barnet i alla oss, var har det försvunnit. Vi har förlorat möjligheten till att förvåna oss!

Snacka sedan om att jag revolterar mig mot denna värld!
Snacka sedan om jag söker i det extrema det som den vardagliga banaliteten inte kan ge mig.

Jag bevarar ändå en inre GLÄDJE, en inre KUNSKAP och FRIHET, diamanten som serenerna skänkte till mig och som ingen kan ta ifrån mig. Men jag sorger med alla andra som lever ett efemärt liv i tro på något som är galet och illusoriskt. Eller, och det är ännu värre, de har slutat tro på någonting och bara dyrkar deras egen cynism. Jag undrar om alla dessa människor sover nu och ... drömmer dem?

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | Övriga porträtt | 17 september, 2013

Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | Essäer om musik | 06 december, 2017

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 maj, 2016

Lisa Olsson, bärnsten från Östersjön.

Att göra sand till guld

Lisa Olsson bor nära havet, hon lever nära naturen, bara med några steg är hon ute på blomsterängen och med några älgakliv är hon vid den underbara sandstranden i Ystad ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer om konst | 11 mars, 2017

Intervju med Gail Carriger, författaren bakom Själlös, första boken i serien om Alexia…

Jag möter Gail på förmiddagen på Hotell Hansson i Stockholm över ett par koppar English Breakfast. Hon är chict klädd i knallrött, en vitmönstrad femtiotalsklänning med full kjol och en ...

Av: Jessika Ahlström | Litteraturens porträtt | 22 april, 2012

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | Porträtt om politik & samhälle | 05 februari, 2015

Mircea Cartarescu och den rumänska litteraturens okända historia

Hertha Müllers nobelpris i litteratur ifjol har ökat intresset för Rumänien och landets kultur, men vad finns förutom Müller för en svensk publik? Rumäniens främsta författare Mircea Cartarescu besöker Sverige ...

Av: Waldemar Ingdahl | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.