22. Kjell

Kjell sjunker ner på stolen i hallen. Mor är död, inget kan ändra på det. Han börjar snöra på skorna som han nyss klivit ur. Döden kommer aldrig vid en ...

Av: Kjell | 11 maj, 2012
Lund har allt utom vatten

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Lars Gyllensten Foto lars Olsson cc by sa 3.0

Att vara på plats i sitt eget liv

Det är märkligt att vissa av parnassens och debattens giganter kommer, ser och sedan – helt plötsligt – tycks försvinna. Ett sådant sorgligt öde tycks mig drabbat den store, mångsidige ...

Av: Carsten Palmer Schale | 12 december, 2017
Kulturreportage

Barnens bokmässa 2011

Tårtkalas, vara med och lösa deckarfall och skapa en egen bilderbok var bara några av de aktiviteter som Bokmässan erbjöd för de små i år. På Barnens Torg inne på bokmässan ...

Av: Malin Roca Ahlgren | 28 september, 2011
Kulturreportage

Gilda Melodia

Postludium



Den yttersta olyckans ångest
gäller jagets förintelse utifrån.
Arnolphe, Phédre, Lykaon
Man har allt skäl att kasta sig på knä
att tigga om förbarmande
när den våldsamma döden
i färd med att slå ned
måste döda jaget utifrån
innan livets själv har krossats. 
Jag bevarar ändå en inre GLÄDJE, en inre KUNSKAP och FRIHET, diamanten som serenerna skänkte till mig och som ingen kan ta ifrån mig. Men jag sorger med alla andra som lever ett efemärt liv i tro på något som är galet och illusoriskt. Eller, och det är ännu värre, de har slutat tro på någonting och bara dyrkar deras egen cynism. Jag undrar om alla dessa människor sover nu och ... drömmer dem?

Jag ser, men bara i bland, på det som är evigt.
Jag bor inte längre min kropp.
Samtidigt är kroppen fortfarande belastad av begär.
Skillnaden är i att jag ser nu det som jag en gång mer eller mindre deltog i.
I bland är det roligt.
Men inte hela tiden.

Det är ändå Livet som skriker och vrålet av en försvunnen gud ekar.
En gud som finns bara bortom Gud.
Att vara poet betyder idag att vara präst. Eller tvärtom.
Och det som är evigt är inte "stunden" utan BAKGRUNDEN där alla händelserna sker.
Men folket, alltså fenomenet, ser på händelsen och inte på bakgrunden.
Som Mao tze Tung skrev: När fingret pekar på månen, idioten tittar på fingret!

Jag avskyr alla dessa ORDinarie författare och filosofer som skriver om rättvisa, rasism, det sociala alltså. De ser inte, de bara vill bli sedda.
Och jag känner mig som en idiot som gör sina trick på scenen strax innan ridån faller.
En dans eller ett ord som inte behöver ha någon publik.
Jag är så trött på en kamp jag själv inte länge tror på.
Trött att vara som Don Quijote.

Ja. nu sitter jag här och kan inte sova. Jag kan inte drömma denna natt. Jag som ville så gärna drömma fortsättningen på helgens dröm kan inte drömma...
Då tänker jag, tänker på det som i livet är banalt. Mina relationer, mitt arbete...
Det som jag ogillar mest är kompromissen, tålamodet som måste visas hela tiden för att inte såra människor (ignoranta) och för att undvika konflikter.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och sedan denna ensamhet eller snarare känslan jag har att ha blivit lurad och förrått av människor och av mig själv. Detta patetiska behov att bli synlig för vissa människor jag älskar och deras ständiga frånvaro liksom jag vore en som stör hela tiden. Nej det är inte så, jag stör inte hela tiden. Det är bara att jag har svårt att förstå varför måste man vara så ivriga med konsumtionen av livet. Varför måste man njuta av människor, ting och semester till det sista andetaget och på det är sättet inte lämna utrymme till en djupare utforskning av det inre livet, av det som man kan se bara om man lugnar sig lite eller om man vågar utan rädsla medveten om risker och kriser som kan uppenbara sig. Ty utan att gång på gång ifrågasätta oss och våra övertygelser kommer vi aldrig att se det som verkligen är viktigt att se.

Varför är detta samhälle (och nu talar jag inte om länder) så relativistiskt och så upptaget med sin egen trolöshet? Var finns barnet i alla oss, var har det försvunnit. Vi har förlorat möjligheten till att förvåna oss!

Snacka sedan om att jag revolterar mig mot denna värld!
Snacka sedan om jag söker i det extrema det som den vardagliga banaliteten inte kan ge mig.

Jag bevarar ändå en inre GLÄDJE, en inre KUNSKAP och FRIHET, diamanten som serenerna skänkte till mig och som ingen kan ta ifrån mig. Men jag sorger med alla andra som lever ett efemärt liv i tro på något som är galet och illusoriskt. Eller, och det är ännu värre, de har slutat tro på någonting och bara dyrkar deras egen cynism. Jag undrar om alla dessa människor sover nu och ... drömmer dem?

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

The Waste Land och vansinnet. Kampen mellan det moderna och det klassiska

These fragments I have shored against my ruinsWhy then Ile fit you. Hieronymo’s mad againe. (T.S. Eliot. The Waste Land) Året är 1922 och T.S. Eliots diktsamling The Waste Land har precis kommit ut. Europa ...

Av: Anna Nyman | Essäer om litteratur & böcker | 23 april, 2012

Hett som i helvetet

Notting Hill Carnival 2006: Hett som i helvetet Tidningen Kulturens Carl Abrahamsson besöker Notting Hill Carnival i London och trängs bland hundratusentals människor. Välkommen till Notting Hill...

Av: Tidningen Kulturen | Bildreportage | 08 september, 2006

En intervju med Solomon Burke

Robert Cray, Solomon och Ike Turner. Bild: www.thekingsolomonburke.com En Intervju med Solomon Burke Solomon Burke började sin musikaliska karriär med gospel. På det tidiga 1960-talet gick han över till mer "jordnära ...

Av: Mattias Bergqvist | Musikens porträtt | 30 april, 2009

Bild: Guido Zeccola

Ambivalenta tillstånd

Jag vill fortsätta att bjuda in till mitt poetiska universum där vi kan mötas och utforska det fragmentariska och ambivalenta inom poesins bildspråk och detta i en väv av egen ...

Av: göran af gröning | Utopiska geografier | 31 juli, 2015

Underkastelse och revolt: sado-masochism i Charlotte Brontës Jane Eyre

Illustratuion: Man Ray En uppenbar risk med det okritiska återgivandet av färdigtuggade kunskaper kan illustreras med de välvilliga men likväl felaktiga läsningar av som gjorts av Charlotte Brontës Jane Eyre ...

Av: Björn Kohlström | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Strindbergs stegräknare

Strindberg med döttrarna Karin och GretaTommy Åberg om Strindberg, Siri von Essen och Första tanden Herrn i Strindbergs Första varningen erkänner för Frun att han känner sig löjlig. Lite löjlig för ...

Av: Tommy Åberg | Essäer om litteratur & böcker | 16 september, 2008

Till minnet av dem som stannade häruppe

 Foto:Niels Hebert Till minnet av dem som stannade häruppe Den Kungliga Järnvägsstyrelsen reste vården år 1923. Men vilka är det som hedras? Niels Hebert tittar närmare på de döda häruppe. Malmvagnarnas bromsar skriker ...

Av: Niels Hebert | Essäer om samhället | 04 december, 2007

Ett anständigt liv? Romernas situation i Sverige

På teve visas ett program om de sju dödssynderna, varav likgiltigheten är en. Mötet människor emellan inrymmer ett hopp om att bli förstådd. Utan förståelse infinner sig likgiltigheten, man ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om samhället | 23 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.