Vilket språk talar Gud? — om bibelns väg till Sverige

Fader war i himiriki hælecht hauis thit namn. til kom os thit rike. warde thin wili hær i iordhriki swa sum han warder i himiriki. wart daglict brød gif os ...

Av: Thomas Notini | 11 mars, 2013
Essäer om religionen

Chimos Vänkväll firar 10 år den tionde september

På lördag fyller en av Stockholms, kanske Sveriges mest unika kulturklubbar tio år. Den heter Chimos Vänkväll och håller till på biografen Tellus i Midsommarkranen i södra Stockholm. Där har ...

Av: Frippe Nilsson | 08 september, 2011
Allmänna reportage

Vyn är densamma av Einar Askestad

Författare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter ...

Av: Einar Askestad | 24 oktober, 2011
Utopiska geografier

Tillblivelseakter - möte, uppbrott och samtidighet i Joan Mirós måleri

TEMA KONST   ”In the work of art, paths are laid out for the beholder’s eye, which gropes like a grazing beast […]. The pictorial work springs from movement, it is ...

Av: Jonas Lindahl | 10 mars, 2008
Essäer om konst

Gilda Melodia

Ängeln



Du är mitt hjärtas lust.
Den som jag har undandragit världen,
och behållit i mig själv
och undanhållit allt skapat. 
För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Ensamheten är historielös, i själva lågan är bara tiden vaken. En förtätad längtan, ett livsdrömmeri troget i sitt centrum, upplyst i sitt centrum, men inte slutet kring sitt innehåll utan alltid överflödande, alltid genomsyrande sin halvskugga med ljus. Lågan är en värld för den ensamma människan; Ängeln är en lugn elds långsamma blick för alla ensamma.

Vem, eller vad, är Ängeln?

Ängeln närvara i litteraturen under 1900talet mycket mer än någonsin tidigare. Ängeln är t.ex. för Walter Benjamin allt det som vittnar och närvarar i historien; det tysta talet, den tysta blicken som inte är voyeurs. För Rainer Maria Rilke är Ängeln den fruktansvärde, allt det som uppenbaras i förklädda gestalter, kanske allt det som – och inte bara i historien - lurar.

Men den här Ängeln är inte falsk, Ängeln är inte den barmhärtiga masken, nödvändig för att förvirra demonen såsom i Rilke, vars demon ofta är - på ett liknande sätt som hos Artaud - erotiken.
Nej, Ängeln är själva språket, diktens språk som tröstar, lindrar men också förtätar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Jag vill inte, som Rilke, Artaud eller Benjamin, se i Ängeln den osynlige - och den fruktansvärde - vännen; jag ser i Ängeln en av begärets otaliga gestalter.

Ändå är det den Ängeln som - nu – ser till att mitt begär aldrig blir blint.
Ett blint begär liknar mordet, vilket varken Rilke eller Artaud förstod, varför de förväxlade dödsinstinkten med erotiken! Riktigt freudianska är dessa tankar farliga och förgiftande.

 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder
Leonard Cohen

So Long, Leonard, and Thank You For the…

“I forget to pray for the angels …. and then the angels forget to pray for us.” (So Long, Marianne, 1967) “If you are the dealer I’m out of the game ...

Av: Dr Jytte Holmqvist | Gästkrönikör | 13 november, 2016

Monsters Inc. , energikris och xenofobi. Dags för alla monster att komma ut…

I Alfons Åberg klassikern God natt Alfons Åberg från 1972 klagar pojken som inte vill sova på att det finns något farligt i garderoben – givetvis vet både han och läsaren att ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 30 september, 2013

Människor lever i bubblor

Socialpsykologiskt är detta ingenting nytt; där kallas bubblorna för primära och sekundära grupper. Jag lever naturligtvis själv, och har framförallt levt, i bubblor. Under de senaste, säg, 20 åren har ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 09 juli, 2016

Ett museum för stulen konst

Ett konstverk kan försvinna på många sätt, och stöld har inte varit ovanligt i historien. Det finns många sätt att ta tillbaka verken på, och med hjälp av digitala tekniker ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 15 juli, 2015

Bild av Melker Garay

Livet har alltid en mening

Melker Garay om livets stora fråga som ofta inte får ett riktigt svar.

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 oktober, 2015

Den gotiska mentaliteten

Spengler kallar henne ”den faustiska människan”. Men han kunde lika gärna ha valt termen ”den gotiska”, ty det är ett människoöde sprunget ur gotikens mystiska anda, samt en redan under ...

Av: Lars Holger Holm | Essäer | 29 oktober, 2012

Turbulenta skyar – ett porträtt av Vincent van Gogh…

Jag ligger på rygg. Himlen virvlar högt där uppe. Några kråkor cirkulerar över mitt huvud. Jag hör pojkarnas uppjagade röster och grimaserar åt den djupsvarta smärtan i bröstkorgen och magen ...

Av: Jonas Wessel | Konstens porträtt | 24 Maj, 2013

Fyra moderna japanska poeter

Den moderna japanska lyriken, ofta benämnd shintaishi, "de nya formernas poesi", har sin huvudsakliga upprinnelse i tre antologier med översatt västerländsk lyrik publicerade i Japan under Meiji-perioden (1868-1912). Den tidigaste ...

Av: Sven André | Essäer om litteratur & böcker | 07 juli, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.