Om Vladimir Oravsky, del 23

För dem som försvarar det obefläckade språket, måste den samtida vardagen te sig något obehaglig, eftersom det i dag är svårt att helt undvika möten med folk från andra kulturer ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 december, 2013
Gästkrönikör

Kulturförbittring IV

Om demoner: Som poet är jag inte röst - jag är textuell; mitt kommer ur den skrivna rytmen, ur bilden av tågets öga mot rälsens gång: ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam, ta-ta-tam ...

Av: Freke Räihä | 01 juni, 2011
Essäer

Freke Räihä. Lögnakt

“Freke var den glupske ulv som vid Odens fötter åt det som makten inte ville svälja – som Räihä har Freke utgivit nio bokverk, samt inväntar tio (Logos) och elva ...

Av: Freke Räihä | 20 oktober, 2014
Utopiska geografier

På teatern talas meänkieli

För Tornedalsteatern är det viktigt att verka i närkulturen och ta fasta på den unika norrbottniska historien. Sarah Degerhammar har intervjuat Ulf Fembro, teaterchef för en av Norrlands främsta teatergrupper: ...

Av: Sarah Degerhammar | 04 december, 2007
Kulturreportage

Gilda Melodia

Ängeln



Du är mitt hjärtas lust.
Den som jag har undandragit världen,
och behållit i mig själv
och undanhållit allt skapat. 
För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Ensamheten är historielös, i själva lågan är bara tiden vaken. En förtätad längtan, ett livsdrömmeri troget i sitt centrum, upplyst i sitt centrum, men inte slutet kring sitt innehåll utan alltid överflödande, alltid genomsyrande sin halvskugga med ljus. Lågan är en värld för den ensamma människan; Ängeln är en lugn elds långsamma blick för alla ensamma.

Vem, eller vad, är Ängeln?

Ängeln närvara i litteraturen under 1900talet mycket mer än någonsin tidigare. Ängeln är t.ex. för Walter Benjamin allt det som vittnar och närvarar i historien; det tysta talet, den tysta blicken som inte är voyeurs. För Rainer Maria Rilke är Ängeln den fruktansvärde, allt det som uppenbaras i förklädda gestalter, kanske allt det som – och inte bara i historien - lurar.

Men den här Ängeln är inte falsk, Ängeln är inte den barmhärtiga masken, nödvändig för att förvirra demonen såsom i Rilke, vars demon ofta är - på ett liknande sätt som hos Artaud - erotiken.
Nej, Ängeln är själva språket, diktens språk som tröstar, lindrar men också förtätar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Jag vill inte, som Rilke, Artaud eller Benjamin, se i Ängeln den osynlige - och den fruktansvärde - vännen; jag ser i Ängeln en av begärets otaliga gestalter.

Ändå är det den Ängeln som - nu – ser till att mitt begär aldrig blir blint.
Ett blint begär liknar mordet, vilket varken Rilke eller Artaud förstod, varför de förväxlade dödsinstinkten med erotiken! Riktigt freudianska är dessa tankar farliga och förgiftande.

 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder
Clara Peeters - Stilleben tidigt 1600-tal

Från egyptisk gudom till LOL-katt – katten i konsten

I mitt Facebook flöde återkommer de hela tiden. Dessa gulliga, roliga och knasiga katter som i videoklipp efter videoklipp gömmer sig i kartonger, brottar ner småbarn, gör spektakulära volter i ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 29 december, 2014

Infernaliska vindar: håll i tanten

Vi här mitt i Sverige, invid sjön Vättern, har haft flera dagars intensiv vind. Härligt, för det känns nästan som att vara ute till sjöss. Men vi upplever vinden på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 23 april, 2013

Premisser för en epistemologisk perversion

Filmen ”The Matrix” kom 1999 och har sedan dess skördat många beundrare. Men hur många är det som reflekterar över filmens mer subtila innehåll, vad the Matrix egentligen representerar och ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om film | 20 mars, 2017

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | Porträtt om politik & samhälle | 26 februari, 2017

”Och livet bor ibland oss” – om Påsken och påskfirandet

”Din uppståndelse, Kristus Frälsare,lovsjunger himmelens änglar,låt även oss på jordenlovsjunga dig med rena hjärtan.” Med denna hymn, som sjungs gång på gång under det att man i nattens mörker går i ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 31 mars, 2013

Mubarak har odlat skägg. Samtal med Fayek Saleh

Det finns nog ingen palestinavän i Uppsala som inte känner Fayek Saleh. Han är ordförande för Palestinska folkets förening och brukar tala på de flesta palestinamöten i staden. Han föddes ...

Av: Mohamed Omar | Porträtt om politik & samhälle | 18 oktober, 2012

bild av  Bengt Berg 

Summering inför vintern av Bengt Berg 

En ny dikt av Bengt Berg 

Av: Bengt Berg | Utopiska geografier | 20 oktober, 2016

Främlingen främmandegjord blir en vän

1800- och 1900-talslitteraturen är full av flanörer; från den mållösa strövaren Peter Walsh i Virginia Woolfs ”Mrs. Dalloway” till modernismens promenerande variant av Odysseus, Leopold Bloom i James Joyces ”Odysseus” ...

Av: Matilda Amundsen Bergström | Reportage om scenkonst | 24 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts