Den finska konsten, mellan modernism och tradition

Historiskt är Finland en avkrok, en väg genom skogen mellan Stockholm och S:t Petersburg, en del av Sverige i sex hundra år och under ryskt styre i drygt hundra …Man ...

Av: Niels Hebert | 16 juni, 2008
Essäer om konst

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | 01 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Gioacchino Rossini för trettionde gången

I år firar man 30-årsjubileum av Rossini-festivalen i Pesaro, förra gången jag var där firade man 25-årsjubileum. Jag får väl åka dit om fem år igen för att upprätthålla traditionen ...

Av: Ulf Stenberg | 22 augusti, 2009
Reportage om scenkonst

Några hjältar inom bokbranschen

  Några hjältar inom bokbranschen Nikanor Teratologen porträtterar de tre bokförlagen Murbräckan, Leopard och Historiska Media och deras utgivning under 2007. Det blir enligt min mening allt tydligare att det i Sverige ...

Av: Nikanor Teratologen | 25 september, 2007
Kulturreportage

Gilda Melodia

Ängeln



Du är mitt hjärtas lust.
Den som jag har undandragit världen,
och behållit i mig själv
och undanhållit allt skapat. 
För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Ensamheten är historielös, i själva lågan är bara tiden vaken. En förtätad längtan, ett livsdrömmeri troget i sitt centrum, upplyst i sitt centrum, men inte slutet kring sitt innehåll utan alltid överflödande, alltid genomsyrande sin halvskugga med ljus. Lågan är en värld för den ensamma människan; Ängeln är en lugn elds långsamma blick för alla ensamma.

Vem, eller vad, är Ängeln?

Ängeln närvara i litteraturen under 1900talet mycket mer än någonsin tidigare. Ängeln är t.ex. för Walter Benjamin allt det som vittnar och närvarar i historien; det tysta talet, den tysta blicken som inte är voyeurs. För Rainer Maria Rilke är Ängeln den fruktansvärde, allt det som uppenbaras i förklädda gestalter, kanske allt det som – och inte bara i historien - lurar.

Men den här Ängeln är inte falsk, Ängeln är inte den barmhärtiga masken, nödvändig för att förvirra demonen såsom i Rilke, vars demon ofta är - på ett liknande sätt som hos Artaud - erotiken.
Nej, Ängeln är själva språket, diktens språk som tröstar, lindrar men också förtätar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Jag vill inte, som Rilke, Artaud eller Benjamin, se i Ängeln den osynlige - och den fruktansvärde - vännen; jag ser i Ängeln en av begärets otaliga gestalter.

Ändå är det den Ängeln som - nu – ser till att mitt begär aldrig blir blint.
Ett blint begär liknar mordet, vilket varken Rilke eller Artaud förstod, varför de förväxlade dödsinstinkten med erotiken! Riktigt freudianska är dessa tankar farliga och förgiftande.

 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Tranströmersymposiet – Fåglarna säger ifrån om Nobelpristagaren

Torsdagen den sjätte går sannerligen till hävderna. Omtumlad av Akademiens besked åkte jag ut på landet för att låta höstvindarna svalka poetpannan. Men inte ens där ville vardagslugnet infinna sig ...

Av: Niklas Törnlund | Essäer om litteratur & böcker | 10 oktober, 2011

Det gnostiska Evangeliet om Judas

På frågan om varför religiösa eller filosofiska rörelser formulerar skapelsemyter eller kosmologiska system, ger myten ofta svaret på livets stora frågor. En helt annorlunda tolkning än den vi möter i ...

Av: Kristian Pella | Essäer om litteratur & böcker | 28 december, 2011

Versailles från korridorerna. Intervju med Benoît Jacquot

Filmen ”Farewell My Queen”av Benoît Jacquot är ett ganska kallt och tämligen oengagerat reportage om tre, fyra dagar under ödesåret 1789 i Versailles när den franska monarkin upphör. I centrum ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 30 november, 2012

Att återföda jaget i konsten. Om Pablo Picasso

Fostret var livlöst, lades åt sidan som dödfött. Don Salvador, Pablos farbror blåste cigarrök i näsborrarna på den nyfödde. Picasso vaknade till sin första verklighet. En ingång till existensen, iögonfallande ...

Av: Benny Holmberg | Övriga porträtt | 23 september, 2012

Aruba-minnena

Ett reportage av Björn Gustavsson om Aruba och det Karibiska havet

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 07 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Livet på 60 grader 2

 

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 16 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.