Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

Rune Depp 3

                                           

Av: Janne Karlsson | 27 januari, 2012
Kulturen strippar

Blomgubben / över huvudet taget

Vad betyder vackert för dig egentligen, plus något mer? Såklart kan de va skönt behagfullt, fåfängt i en gliring, taggat explosivt. Har vackert någonting med verkligheten att göra, över huvudet ...

Av: Kenneth Rundberg | 01 november, 2010
Utopiska geografier

Helmer Osslund – Norrlandsskildraren

”En o annan gång har jag väl haft god kredit. Annars vete tusan hur det gått. Och att jag hittills verkligen lyckats hanka mig fram – öfver det fenomenet står ...

Av: Thomas Notini | 06 april, 2013
Konstens porträtt

Gilda Melodia

Ängeln



Du är mitt hjärtas lust.
Den som jag har undandragit världen,
och behållit i mig själv
och undanhållit allt skapat. 
För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Ensamheten är historielös, i själva lågan är bara tiden vaken. En förtätad längtan, ett livsdrömmeri troget i sitt centrum, upplyst i sitt centrum, men inte slutet kring sitt innehåll utan alltid överflödande, alltid genomsyrande sin halvskugga med ljus. Lågan är en värld för den ensamma människan; Ängeln är en lugn elds långsamma blick för alla ensamma.

Vem, eller vad, är Ängeln?

Ängeln närvara i litteraturen under 1900talet mycket mer än någonsin tidigare. Ängeln är t.ex. för Walter Benjamin allt det som vittnar och närvarar i historien; det tysta talet, den tysta blicken som inte är voyeurs. För Rainer Maria Rilke är Ängeln den fruktansvärde, allt det som uppenbaras i förklädda gestalter, kanske allt det som – och inte bara i historien - lurar.

Men den här Ängeln är inte falsk, Ängeln är inte den barmhärtiga masken, nödvändig för att förvirra demonen såsom i Rilke, vars demon ofta är - på ett liknande sätt som hos Artaud - erotiken.
Nej, Ängeln är själva språket, diktens språk som tröstar, lindrar men också förtätar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För mig är Ängeln en låga, en låga till vilken jag vänder mig i min ensamhet - en låga som inte tröstar. Lågan, Ängeln ger mig ögon, Ängeln blir då en strålande natt, ett ljus i den mörka natten. Den blir, liksom i Juan av Korset, natten som illuminerar natten. Jag önskar ingen tröst, ingen lindring eller frid för mitt begär.

Jag vill inte, som Rilke, Artaud eller Benjamin, se i Ängeln den osynlige - och den fruktansvärde - vännen; jag ser i Ängeln en av begärets otaliga gestalter.

Ändå är det den Ängeln som - nu – ser till att mitt begär aldrig blir blint.
Ett blint begär liknar mordet, vilket varken Rilke eller Artaud förstod, varför de förväxlade dödsinstinkten med erotiken! Riktigt freudianska är dessa tankar farliga och förgiftande.

 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Några dikter

Bläckfiskar lever i de mörkaste djup Sjunger stilla sin sång Omfamnar mjukt den som dristar sig ner Likt sirenerna sjömän en gång   Längst ner på botten krabborna bor Gläds åt det som bli över En förlorad ...

Av: Ivar Andersen | Utopiska geografier | 29 mars, 2010

Den institutionella plikten och den svårmanövrerade referenspunkten

”Det är institutionernas ansvar att sörja för en konstnärlig återväxt som inte räds att ta ut svängarna och i en del fall rasera daterade förväntningar på konstformen som sådan.” Frågan ...

Av: Magnus Bunnskog | Essäer om musik | 03 mars, 2013

En konstnärinna som brinner för miljön

Charlotte Nicolin, uppväxt i Gryts skärgård, kom till Paris från Kanada, 2006, och är nu installerad i konstnärskvarteret "Bastille" där hon bor och har sin ateljé. Jag steg in på en ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 24 juni, 2009

Renässanstänkaren Giordano Bruno och oändligheten

Illustration: Ragni Svensson Renässansen höjde taket. Man kunde andas friare. Man vågade vara mer sant egensinnig, mer storsinnad och mer djupsinnig än tidigare. En genomgripande pånyttfödelseanda var på väg, men den ...

Av: Percival | Essäer om politiken | 21 april, 2008

Mannen som aldrig blev min svåger

Mannen som aldrig blev min svåger och James Joyce's paradox. Stefan Gurt berättar här om en gammal flickväns bror och ett långt, komplicerat förhållande till James Joyce, om en resa till ...

Av: Stefan Gurt | Essäer om litteratur & böcker | 14 december, 2006

En marginaliserad grundlagsfader

Anders Chydenius på finländskt frimärke. Anders Chydenius var en uppfinningsrik och energisk präst från Österbotten som kom att bli den svenska liberalismen första store uttolkare och förkämpe. Bertil ...

Av: Bertil Falk | Essäer om politiken | 10 februari, 2011

dagen efter orden del 2

               

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 20 april, 2012

Tankens ambivalens Kort synopsis gällande mitt manus

Ramberättelsen ligger i en korrespondens mellan en filosofilärare och hans forna elev. Berättarrösten/eleven är nu disputerad och vill gärna mäta sig med sin forna mentor. Vi kan höja nivån med ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.