Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del I

En kortfattet innføring i samfunnsfilosofiske problemstillinger Denne artikkelen er om maktmekanismer, der enkelte av disse er åpne, mens andre virker i det skjulte. For det meste snakker jeg om anonyme strukturer ...

Av: Thor Olav Olsen | 16 januari, 2013
Agora - filosofiska essäer

Nyårsdikt av Percival

JAGUAREN

Av: Percival | 28 december, 2015
Utopiska geografier

Långfredag

långfredagen har alltid fascinerat mig kyrkorna är tomma gud är borta en frånvaro som krossar tungt är tungt, konkret som världens smärta i döden är gud mer närvarande än i sin reella närvaro det är denna icke-närvaro ...

Av: Guido Zeccola | 20 april, 2009
Utopiska geografier

”De dricker energi, kaffe och jobbar”

Det är samtiden jag lyssnar till. I smyg, jag deltar inte, känner inte, vet inte varför ordet ”samtid” pressar fram någon typ av besatthet inom mig. Jag vill berätta om ...

Av: Linda Bönström | 26 april, 2013
Gästkrönikör

Gilda Melodia

Håll ut!



Att hålla ut; ett begrepp, ett uttryck, som många som vill ge intryck av att de är hårda använder, för att skapa en illusion av en sorts självklar ensam heroism.




Att hålla ut är att vara den jord, i hopplöshetens och glömskans tid, var hoppets och viljans frö kan gro och växa till att bli det som är – framtiden, den nya dagen som rinner ut.

Men i den dunkla existentiella natten, när ensamheten känns som störst, och  jag är som förtvinad i smärta, så vet jag  att uthärda, kan vara heroiskt, men det är egentligen bara en hård och stundom bitter kamp mot sig själv, för att kunna rädda sig själv.

När man ser att allt vad man håller högt i livet värderas som lägst, trampas på, smutsas ner, reduceras till något värdelöst som skall skrotas, och betraktar mängden, hög eller låg i status, som likgiltig går fram till kanten på den egna graven, sin egen kulturs och sina egna jags grav; när man ser allt det och dem man håller kärt, söndras och förtärs, av nihilismens obönhörliga och motbjudande grå tillstånd av maktlöshet inför alla värdens nollpunkt, var vägen uppåt är den samma som vägen neråt; då finns det ingen självklarhet i att uthärda.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Då förstår man att det finns stunder var man inte alls egentligen orkar, var natten inte enbart är lång, utan kompakt, utan synlig ända; man befinner sig i ett själsligt insomnia, ett vilolöst tillstånd, var man känner sig kraftlös – och tom. Personliga besvikelser, idealiske besvikelser; de tornar sig, antar monstruösa dimensioner, de ger den vakna mardrömmen en form och en tyngd vars vikt man krossas av om – ja om.

Jag har gått de mörka cirkelgångar, sett och förvirrat mig in i de svartaste irrgångar, i saknad av hopp har man omfamnat mörkret, det visste man och vet man var man har, när man är allra lägst och har givit upp tron, då finns det inget kvar, och man kan känna en sorts lugn, men detta lugn är inget annat än död och allt gotts fördärv; den slutgiltiga övergivenheten av allt gott inom en själv och allt gott utanför en själv, en personlig ruin, en krigsskådeplats, ett personligt 1945, om igen och om igen.

Då ser jag, ja då ser jag, inte mening i en romantisk vision, jag ser den som en strimma av ljus, en gryning inför mitt inre blick; det är inte solen jag ser, jag ser det lilla som är kvar som är vackert; det nästan utrotade goda som gör det mänskliga mänskligt, som den anomali människan är i naturen, på gott – och ont.

Där i den tunna strimman, gryningen i mitt inre mörker, ser jag det och den jag älskar, det och den som betyder allt, alltid. Jag vet att jag måhända inte är stark nog för att uthärda enbart för mitt eget självs skuld, jag håller det inte i så högt värde att min blotta existens och vegeterande på denna torftiga grund jag går och trår på är tillräcklig; men jag är stark nog till att uthärda för det och de som är värdefullast; de som behöver mig mest och låta dem plantera ens inre ruiner med mening och syfte, större än de egna besvikelser och förluster.

Det är hårt, men det gör gott. Det heroiska ligger i att överleva vardagen utan att förlora sitt bästa jag, och trots förluster resa sig igen och igen och igen – inte för att man måste, utan för att man vill.

Att hålla ut, är att i vardagens konforma färglöshet, se andra och annat än sin egen tristess, om inte annat, så för de andra eller idealens skuld; det och de som skall leva bortom existensen, det som skall vara kvar när du inte längre finns. Att uthärda, är att kämpa det inre kriget, varje dag, och stundom förlora, utan att ge upp.

Att hålla ut är att vara den jord, i hopplöshetens och glömskans tid, var hoppets och viljans frö kan gro och växa till att bli det som är – framtiden, den nya dagen som rinner ut. 

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Machiavellis republikanska ideal

Machiavellis republikanska ideal Historikern Satya Datta beskriver Niccolò Machiavellis republikanska ideal. Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex ...

Av: Satya Datta | Essäer om samhället | 03 Maj, 2007

Konst, Vadstena och Ungern – Intervju med Lajos Szelényi

Lajos Szelényi är en bildkonstnär som föddes i Ungern för 70 år sedan. Han är verksam som målare och emellanåt även som musiker och samhällsdebattör. Lajos har haft flera utställningar ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 15 Maj, 2013

Snabbare tid snabbare ... Inblickar i Nelly Sachs diktvärld

Den tyskfödda diktarinnan Nelly Sachs, som sedan början av 40-talet levde i Sverige, fick nobelpriset i litteratur på sin 75-årsdag 1966. I hennes verk finns en medskapande mänsklighet och ett ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 10 juli, 2011

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | Litteraturens porträtt | 07 november, 2012

Peace & Love - en festival för alla sinnen

2010 var ett rekordår för Peace & Love. Med sina 3000 besökare vid starten 2001 till hela 42.000 i år har Peace & Love nu blivit den största svenska festivalen ...

Av: Linda Olsson, Karin Sundqvist | Kulturreportage | 11 juli, 2010

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.