När romanen blir politisk

Barn och ungdomsboksförfattaren Per Nilsson, som år 2006 fick Augustpriset för ungdomsromanen Svenne, är kanske inte den första som kommer på tal när man diskuterar författare med politisk tematik. Ändå ...

Av: Emilia Aalto | 30 maj, 2014
Övriga porträtt

Del. 40 Jenny

Jenny satt i baksätet och såg ut över de brunande, skånska fälten. I horisonten låg mörka, dystra moln och hotade. Några kajor svepte i svarta bågar bakom en plöjande, grön ...

Av: Jenny | 28 september, 2012
Lund har allt utom vatten

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | 16 juni, 2014
Utopiska geografier

Kreativiteten hos en teater som fått växtnäring och har nerv

Sommaren 2011 satte Tornedalsteatern i Pajala upp Kesälintu/ En marknadstango som drog fulla hus. I och med detta invigde de också sina nya lokaler i Pajalas gamla Tingshus. Samtidigt firar ...

Av: Anna Nyman | 22 augusti, 2011
Scenkonstens porträtt

Gilda Melodia

Ultimata privilegiet



Händelser som ligger utanför den vanliga normen, allt det som genom att ske förvånar och kastar oss utanför oss själva, kan i vissa fall bidra till att normens drag blir tydligare. Att älska en annan människa är ingen konst. 
Men när våra kroppar är i exil eller möter andra kroppar ... är denna erfarenhet omöjlig och läget i vilket älskarna, eller bara en av dem, kastas, liknar döden. Längtan i kärleken är kroppens tystnad.
Där är att älska och att dö detsamma.

Känslorna, begären, beteendena – t.o.m. orden som man använder i dessa sammanhang - är överallt likadana.

Kärleksspråket talar begripligt till våra egna hjärtan lika effektivt som till andra älskare överallt i världen.

Vad är det som gör att vår kärlek ändå blir unik?

Vad är det som gör att varje kärleksrelation –språkligt så allmän och i vissa fall så banal - för de inblandade blir ett väsen av allt det existerande?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den älskade varelsen som i våra ögon blir ett väsen av hela existensen – liksom den starkare ljusstrålen som förmörkar alla andra ljus - är kanske ett verktyg, en "vehikel" som öppnar oss mot och till det som annars skulle förbli osägbart.

Vi försöker tydliggöra den namnlösa styrkan som tvingar oss till skriket genom att kalla det med vår älskades namn.

Bara i dödens stund ges samma möjlighet, men då förblir vårt begär ensamt.

Det är det erotiska begäret och rädslan inför döden som tvingar oss att öppna våra ögon för det som vi kallar Vara.

Ömsesidigheten i kärleken överlåter de älskande till att tillsammans erfara en sanning som bara i dödens ensamhet kan återupplevas.

Våra nakna kroppar i kärlek befriar sången och skriket som förenar oss med varandra och samtidigt förenar vårt köttliga tempel med Varats oändlighet.

Men när våra kroppar är i exil eller möter andra kroppar ... är denna erfarenhet omöjlig och läget i vilket älskarna, eller bara en av dem, kastas, liknar döden. Längtan i kärleken är kroppens tystnad.
Där är att älska och att dö detsamma.

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Odens öga

I Röstånga i Skåne ligger en märklig sjö, Odensjön. Den torde ha fått sitt namn efter guden Oden. Det är en liten, helt rund sjö inne i Söderåsen och en ...

Av: Birgitta Milits | Resereportage | 13 september, 2011

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | Kulturreportage | 30 maj, 2017

Blanchot och Levinas med några vänner i Stradsbourg i slutet av 1920talet

Maurice  l'obscur

I sin intressanta artikel om surrealisten André Breton och hans tre romaner "Nadia", "Galen Kärlek" och "Arcane XVII" citerar Guido Zeccola vad Maurice Blanchot hade att säga om den första: ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 03 juni, 2016

Dansens närvaro

MADE-festivalen, 5-8 maj 2009 Koreografier och dans och performance av: Alexander Ekman och Cullbergbaletten, Ina Christel Johannessen, Tørmoen, Elton Hammer, Lindeman Steen, Sende, Søetorp, Nagelhus Schia, Holte Østbye, Meland, Wigdel, Biong ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 10 maj, 2010

En nödvändig bok. Om det Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm

Med beteckningen ”Sällskapet” i ovannämnda boktitel avses en sammanslutning som grundades för 107 år sedan under namnet Religionsvetenskapliga sällskapet i Stockholm. Det har aldrig hört till de stora välkända akademiska ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 05 december, 2013

Internationell Filmfestival i Amsterdam

Amsterdam är en levande stad full av kreativitet och mångfald. Detta blir extra tydligt en vecka om året då International Documentary Film Festival Amsterdam (IDFA) hålls och staden fylls av ...

Av: Natalija Sako | Kulturreportage | 29 november, 2012

Senmoderniteten. Del 2

Det desillusjonerte menneske Del 1 ble avrundet med at jeg snakket om Internett, som er en bra ordning, i og med at via nettet er det ganske enkelt å oppdage svindel ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 juli, 2013

Vietnam ett leende land. I Vietnam mitten av 1980

Den första bilden som möter en nyanländ till Vietnam är vietnamesen som går till knäna i vatten ute på risfälten och arbetar, oftast är det kvinnornas syssla. Det är en ...

Av: Rolf Zandén | Resereportage | 13 februari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.