Likkistor ska sprängas och stega härifrån ... Vladimir Majakovskij

... död för egen hand 1930, återuppstod inför ryska revolutionens 50-års jubileum, sattes dock snabbt i gulag av den rådande regimen, då hans skrivande ansågs vara subversivt, individualistiskt och borgerligt ...

Av: Freke Räihä | 25 oktober, 2010
Utopiska geografier

Greta Sandberg

Minnen. Kvinnor och konst.

Det blir ett kort återvändande, till en mycket liten by, som jag besökte för fjorton år sedan, jag vill minnas att det bodde 36 människor där då, nu är de ...

Av: Bo Bjelvehammar | 19 december, 2016
Essäer om konst

Roger Karlsson på scen. Foto: Carina Hedlund.

Porträtt: Roger Karlsson

När jag promenerar hem från showen ”Storhetsvansinne” med Niklas Strömstedt är det inte Niklas musik som ringer i öronen. Nej, i huvudet surrar en av Roger Karlssons låtar. Inget ont ...

Av: Thomas Wihlman | 20 mars, 2016
Musikens porträtt

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | 27 april, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Gilda Melodia

Underkastelse



Gilda Melodia om terrorism, monoteism och underkastelse. 
Jag tänker på Houellebecq och hans Underkastelse. Är jag fascist eller ultrakonservativ? Kritiserar jag som, Houellebecq, kulturrelativismen? Jag vet inte.

Det som hände för nu ett par veckor sedan är i och för sig det som händer varje dag. Men i andra städer än Paris. På den andra sidan av Staden vi kallar värld. Den enda verkligheten är blodet. Inte det som flyter i våra ådror utan det som sterilt offras på gatorna eller i rännstenarnas glupska mun. Det luktar död överallt. I Syrien, Irak, Libyen, Nigeria. I Europa. Jovisst luktar blodet annorlunda men det beror på allt det som finns omkring blodet. Och på hur gammalt blodet är.

Vad ska jag säga? Detta är inte något som gör att jag tvivlar på vilken sida jag står. Jag står på offrets sida. Men problemet är inte att välja sida, det hjälper ingen. Problemet är att vi inte ideologiskt borde försöka solidarisera med mördarna därför att detta vanhedrar blodet av de som dog. Jag känner, som intellektuell, en enorm förvirring. Jag vill förena mig med släktingar, med vänner och gråta, även om detta kan se ut som en flykt från verkligheten.

Men vem kan säga vad är det som är verkligt? Det är sant är att vi, européer, bär ett stort ansvar för det vi gjort mot vissa länder och folk bara för att säkra våra egna intressen. Men detta kan inte, detta ska inte, rättfärdiga dårskapen av en skara mördare och robotar, drogade av Islam.

Ja Islam, det vore en kontradiktion att inte se i denna religion en fiende. Det finns naturligtvis många muslimer som inte är terrorister utan goda människor. Men jag undrar ändå. För några vinjetter publicerade i Danmark för nu flera år sedan, folket från olika länder brände ambassader, flaggor och dödade folk. För det som hände i Paris har bara de enstaka icke religiösa protesterat, de andra... ingenting.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Isis är en politisk rörelse säger många. Det är sant, men de använder samma tankestruktur som finns i Koranen eller i alla fall i de monoteistiska religionerna. De som är kloka och tänker politiskt och har läst monoteismens heliga böcker, kan inte ljuga för sig själva och inte i Koranen och i Toran se fröet till våld och blodbad. Evangeliet visa istället , trots de enorma brotten som, i Kristus namn, begicks, en väg som är ljusare och som liknar andra hedniska religioner: helgon, Maria-Venus, Kristus-Dionysos...

Och det är inte våldet i sig som är brottet, ibland är det nödvändigt att använda våldet, nej, det som förvånar mig är den absoluta saknaden av andlighet i religioner, judendom och islam, som är extremt politiska och därför osanna och Gudlösa. Med många undantag för mystiker, kabbalister och sufier är guden i Toran och i Koranen en Mörkrets gud. Guden i Toran och Koranen är Satan.

Jag tänker på Houellebecq och hans Underkastelse. Är jag fascist eller ultrakonservativ? Kritiserar jag som, Houellebecq, kulturrelativismen? Jag vet inte.

Det som jag tror, det är att vår materialism, här i Europa, banar vägar till terrorism och desperation. Om vi inte ändra våra vanor, om vi inte finner en ideologi, en tro, en revolution, kommer Satan att ta över. Han har kanske redan tagit över, kanske är den gränslösa toleransen bara det andra ansiktet av intoleransen. Sekularismens värderingar är ofta en avbild utan innehåll. Guds död förvånar oss och vi är fortfarande guds otröstliga änkor.

Må Ljuset förbarma sig över oss, må Ljuset ge oss styrka och intelligens för att fortsätta kämpa mot mörkrets furste.

Gilda Melodia

Ur arkivet

view_module reorder

Also sprach Martin Heidegger

Under 1950-talet genomkorsas Martin Heideggers filosofi av det som den tyske tänkaren kallade Kehre, en vändpunkt. Den mest betydande i hans filosofi blir då konsten. I ”Sein und Zeit” (1927) ...

Av: Guido Zeccola | Agora - filosofiska essäer | 24 Maj, 2012

Kanadas Atlantkust – hav, hummer och glesbygd

Kanadas Atlantkust bjuder på orörd natur, havsbad och hummer, men också tynande näringar, avfolkning och skräpmat. Vi badar, paddlar kajak, smakar kulinariska specialiteter och utforskar våra släktband på Nova Scotias ...

Av: Elin Miller | Resereportage | 03 april, 2013

Frankrike och dess kulturpolitik

  Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: - Excellence- Elegance- Echanges Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la ...

Av: Mikael Jönsson | Essäer | 16 februari, 2011

Stefan Whilde

Vem kan man INTE lita på?

Dagens ETC, Folkhälsomyndigheten, VoF och andra sekteristiska lobbyföreningar, Wikipedia, TV4Nyheterna, Socialstyrelsen, DN, Livsmedelsverket. Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Låt oss dröja kvar vid dessa uppräknade fenomen för ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 Maj, 2015

Brittisk litteratur - En passage till Indien

Att upptäcka brittisk litteratur är att samtidigt upptäcka Indien. Banden mellan Indien och Storbritannien har genom historien varit hårt knutna vilket har kommit att avspeglas inom litteraturen. Några av ...

Av: Therese Ekstrand | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2010

Könsbestämda ord

Härmed anmäler jag påbudet att ordet kvinniska skall ersätta ordet människa. Möjligen är ordet kvinniska inte direkt könsneutralt, men det kommer att mildra den tyranni med vilken millionårigt manligt språkbruk ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 09 november, 2013

Frida Andersson, ”Ett hjärta av guld”. Foto och grafik: Julia Ingo.

Intervju: Frida Andersson

En och annan finlandssvensk artist, skådespelare eller annan kulturarbetare söker sig till Sverige, kanske främst för att nå en större publik. En av dem är sångerskan och låtskrivaren Frida Andersson.

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 25 april, 2016

Kärlek = 120kr

Han sa att han älskade mig och tog mig i hand, två gånger. Sedan tog jag min cykel och gick ut från Möllevångens lilla livsmedelsbutik. Kassörskan hade bevisligen uppmanat mig ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 27 januari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.