Litterärt hemlighus

Templet vid Neckar. Förebilden för litteraturmuseet i Marbach är naturligtvis Parthenon på Akropolisklippan, en pelargången har stramats upp. Foto: DLA Marbach Litterärt hemlighus Det finns mycket i en författares ...

Av: Elin Schaffer | 25 september, 2007
Kulturreportage

Några betraktelser från en betongblandare

Några betraktelser från en betongblandare Victor Lindgren är en 22 år gammal betongarbetare, som driven av sin medkänsla gör hänsynslösa filmer som skakar om och berör. Hans senaste film handlar om ...

Av: Erik Emanuelsson | 12 oktober, 2006
Filmens porträtt

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | 14 januari, 2016
Kulturreportage

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | 24 november, 2006
Kulturreportage

Maria Sveland

Litteratur: Maria Sveland - Bitterfittan 2. Frihet, kärlek, systerskap



Frihetens lust och komplikationer

Maria Sveland

Bitterfittan 2. Frihet, kärlek, systerskap

Leopard förlag

 

Mitt i det uppdämda explosiva som väller ur henne som en njutning av frihetens egensinniga lust befriad från det äktenskapliga närhetstvånget pyser sakta en ny och pockande längtan ut i full frihet...

 




Mitt i det uppdämda explosiva som snart väller ur henne som en njutning av friheten, den egensinniga lusten, befriad från det äktenskapliga närhetstvånget, pyser sakta en ny och pockande längtan ut efter... kanske 'lite närhet' utkastad som hon är i det fria i denna singulära autonomi skapad av egen hand. Hänvisad till de tillfälliga förälskelsernas lättsinniga lustpaket står hon där, och 'bättrevetande väninnor' belamrar henne med råd och rön ur egna liv vartefter hon gör sina trevande försök.
Maria Sveland

Maria Sveland

I sin nya bok samlar Maria Sveland ihop resterna av Saras reaktioner och eftertankars lösa delar efter att Sara nu plötsligt blivit autonom, fri från relation med någon påhängd karl och stående där mitt i livet ensam(med barn). Det är Sara från den succéartade med klassikerstatus beskrivna Bitterfittan (I) som nu brutit upp ur det plågsamma äktenskapet med Johan som gjorde henne till bitterfittan där hennes frihetsprocess var livsnödvändig:

”I mitt äktenskap med Johan hade jag tänkt att bristen på jämnställdhet och rättvisa gjorde mig till en bitterfitta. Att äktenskapet som institution, den heterosexuella tvåsamheten, hade sin egen inbyggda maktordning där kvinnorna alltid blev förlorarna”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Visserligen blir det utrymme att åka till San Michele och vila tankar slicka sår, komma upp på nya tankespår men det är nödvändigtvis ingen dans på rosor till alla delar att vara fri upptäcker hon snart. Friheten är till en början tanken att gå och lägga sig ensam, snutta kudda utan partner, skaffa myssäng efter eget skön, vara i fred i full frihet helt enkelt. Och hon får smak på det, friheten väller fram som ett digert möjlighetshav.

Men omgivningen larmar:

”Även om ingen sa det rakt ut var det tydligt att jag betraktas som socialt lyckad i samhällets ögon så länge jag var gift. I samma stund jag skilde mig blev jag misslyckad”

Sara känner sig tvärtom.

”För en gångs skull hade jag stått upp för mig själv och tagit mina känslor på allvar. Det var en stor kärlekshandling”

”Att vara kvinna i ett patriarkat gör en hysterisk, galen, paranoid. Att vara kvinna i ett patriarkat är att sakta men säkert bli en feministfitta. En bitterfitta”

Även om friheten inledningsvis känns lite vardagstung och ödslig tycks det mest vara frågan om en viss ovana hos Sara. Därtill kommer barnens påtagliga närvaro och behov. Att sy en tygtomte till julorgierna på dagis kan bli oöverstigligt måsteberg för en ensamstående mamma(som aldrig sytt en tygdocka).

Mitt i det uppdämda explosiva som snart väller ur henne som en njutning av friheten, den egensinniga lusten, befriad från det äktenskapliga närhetstvånget, pyser sakta en ny och pockande längtan ut efter... kanske 'lite närhet' utkastad som hon är i det fria i denna singulära autonomi skapad av egen hand. Hänvisad till de tillfälliga förälskelsernas lättsinniga lustpaket står hon där, och 'bättrevetande väninnor' belamrar henne med råd och rön ur egna liv vartefter hon gör sina trevande försök.

Hon börjar försiktigt dejta folk och i en första beskådan möter hon en helnaken skådespelar-Petter som passerar lustig revy.

”Petter fick mig att skratta och min kropp att sjunga. Efter några veckor blev jag förälskad”

Men snart stiger denna skådespelar-Petter ut ur den mentala garderoben i all sin ömkliga nakenhet som ett trögtänkt pucko som inte kan älska därför att han älskar att inte kunna älska eller något ditåt. Möjligen älskar han sig själv till den grad!

Sedan kommer motsatsen till karl och närmar sig. Men det tar en ända med förskäckelse, sedan kommer en tredje...

ok...

Dessa mansporträtt liknar paraden av de sorgliga skepnaders skara. En aning jönsigt manligt persongalleri.

Maria Svelands ärende är angeläget, hennes förmåga att ta fram komplikationerna i det traditionella äktenskapet mycket träffsäker, och hennes ironier över männen slagfärdigt dräpande.

Men så har vid det här med gestaltningen. Det är samma kritik som jag hade tidigare kring hennes roman Befrielsen, att hennes personlighetsbeskrivningar blir som trädockor, att de endast blir bärare av ett budskap, att många av diskussionerna 'vänninorna emellan' oftar mynnar ut i föreläsningar snarare än intellektuella/känslomässiga förlösningar, som kanske ändå var tanken.

Jag vill gärna citera min recension av Maria Svelands förra bok Befrielsen då min kritik nu blir likartad:

”Under sjuttiotalets explosion av politisk tendenslitteratur skapades många skönlitterära verk där gestaltning och budskap gick hand i hand på ett tjänande sätt. I samma genre gjordes vid tiden också en del hiskeligt träaktiga försök att skapa budskapsbärande romanfigurer vars åsikter tyngdes för att inte säga skymdes av fiktionens tvivelaktiga trovärdighet genom att författare varit mer grannlaga om att anlägga sitt budskap än att vinlägga sig om intrig och persontecknings djup. Och omvänt, att ett skickligt gestaltande av intrig och personteckning belastades in till utmattning av det bärande politiska budskapets pekpinneaktiga utformning.

Maria Svelands debut 2007 med Bitterfittan var genombrytande och har i all sin rätt och fullkomlighet blivit en modern klassiker. Därefter kom boken 'Hatet' som handlade om antifeminismen och dess följeslagare hatet. I Befrielsen fortsätter hon att granska våra nutida uppfattningar om kvinnans roll, värde och ärende i samhället/.../

Svelands ärende är som sagt mycket angeläget men tyvärr försvårar hon dess tillgänglighet i denna bok genom sin stereotypa intrig och en nästan häpnadsväckande grundhet i den psykologiska hanteringen både i intrig och i personteckning./.../”

Läs mer här:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/21177-litteratur-maria-sveland-befrielsen2

Maria Sveland är prisbelönt författare och journalist, utbildad vid Dramatiska institutets radiolinje. Debuterade 2007 med romanen Bitterfittan, idag räknad som en modern klassiker. Förutom uppmärksammade krönikor och artiklar har hon gett ut flera romaner och faktaböcker. 2013 kom Hatet, med anledning av ett direkt mordhot, där hon gjorde upp med antifeminismen och den aggressivitet den tycks ha som följeslagare. Befrielsen 2015 som handlade om det sexuella våldet var hennes förra roman.

 

 

Benny Holmberg

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tanker om moral og etikk, livssyn og likeverd

Moralen og det moralske  For å komme under vær med begrep som  moral og etikk, er det praktisk formålstjenelig å foreta en grenseoppgang mellom disse begrep og det begrepene er ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2009

Kärleken till de tre bollarna - "bildkonst på rull"

Det finns flera former av biljard. Trevallars carambole är den mest sofistikerade formen, den utförs på ett stort biljardbord utan hål. Det handlar om interaktionen mellan de tre bollarna (en ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om konst | 16 juli, 2017

Tankens ambivalens (Första brevet)

Vän och Broder! Inför din långa talan, dina styckade meningar och stormridna formuleringar fyllda av redan burna tankar, kan jag ännu inte skönja någon kontur och av läsningen har jag ett ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 02 juli, 2014

Sara Stridsberg och de progressiva ödesbilderna

En del karaktärer i litteraturen strider för att bli trodda och giltigförklarade. De slåss för att spränga sömmarna i sina trånga kvinnokläder, spränga väggarna i sina klaustrofobiska kvinnorum, spränga ramarna ...

Av: Tommy Sandberg | Litteraturens porträtt | 17 juni, 2014

Great Rift Valley  Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Etiopien, människans urhem och en tidig biblisk oas

Med ens man via landsvägen passerat gränsen från Sudans savannlandskap till Etiopien börjar uppklättringen till hisnande bergshöjder upp till 3000–4000 meter, ner till dalar på grusiga serpentinvägar och upp igen ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 25 december, 2015

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Lena S. Karlsson

Odd Lindells tolkning av Doktor Glas

Lena S. Karlsson är väldigt förtjust i en ny uppsättning av "Doktor Glas".

Av: Lena S. Karlsson | Gästkrönikör | 16 oktober, 2015

Johnny, den 12 augusti 2015. Foto: Ivo Holmqvist

Gravöl hos grannen

"Windy Ridge Cottage", står det på skylten, säkert upphittad någonstans, på vår grannes stora garage, ett namn som har fog för sig: vi bor högt härute i västra Auckland, och ...

Av: Ivo Holmqvist | Gästkrönikör | 19 augusti, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.